#ootd – Bland frost och röda stugor

Foto-2014-12-14-12-02-12

Foto-2014-12-14-12-04-47
Kappa – Rodebjer / Scarf – Tiger of Sweden / Väska – Marc by Marc Jacobs / Pannband – Kally & Birger /Örhängen – Efva Attling

Så här såg jag ut när vi gick på marknad efter visiten på Högbo förra helgen. När det var precis lagom kallt, luften var hög och solen sken. En bra söndag.

Den här söndagen är inte lika peppig. För vet vad jag gjort? Jo, jag har gått och blivit sjuk för andra gången på en och samma vecka. Den här gången är det förkylningen som slagit till med full kraft. Det här med att varva ner och vara ledig, det var tydligen inget för mig. Alla huskurer som gör att jag blir av med detta på två dagar mottages tacksamt.

Hemligheten för att få visa leg på systemet när man är 34 – så gör du!

Foto 2014-11-28 13 14 45 (1)

Rubriken kunde lika gärna ha hetat ”TACK MAMMA FÖR AWESOMEIGA GENER”. Hon har passerat 55 för ett tag sedan och har fortfarande knappt en rynka som syns på mer än tre decimeters avstånd.

Det börjar nästan bli löjligt det här. Jag är 34 år och 8 månader gammal och fick visa leg på systemet senast förra veckan. Jag är fortfarande inte säker på att det inte är någon slags PR-kupp men låt oss säga, for the sake of the argument, att det inte är så. Jag vill även lägga till att mina kollegor på filmfestivalen, näst intill samtliga under 30, trodde att jag var ”jamen, typ 27”. Visst, det kanske bara vill hålla sig på min good side men jag är rätt snäll för det mesta så jag tror inte det.

Jag har, som vi alla, en hel del osäkerheter kring min kropp, men jag är också rätt duktig på att vara tacksam över de saker som jag tycker att skäggot där uppe lyckades himla bra med. Och en av de sakerna är min hy. Jag har aldrig haft några enorma problem med finnar, jag får gulliga fräknar på sommaren och min hy är liksom ganska slät och rosig fortfarande.

Så – vad är tricket? Jag ger dig de tre tipsen till framgång.

  1. Få en morsa med awesomeiga gener.
  2. Tvätta alltid (alltidalltidalltid) bort sminket på kvällen.
  3. Fuktfuktfukt.
  4. (Bonus pga nr 1 är ju rätt kört att fixa i efterhand) Drick vatten. Massor med vatten. Och rök inte.

Okej, det blev två bonusar. Varsågod för bebishy.

Om Elsas kropp. Och allas.

Elsa Billgren skrev igår ett fantastiskt blogginlägg som hon kallade “om min kropp”. Hon skriver om de jobbiga tankarna när man var annorlunda i skolan och att till slut hitta en plats där man inte bara accepterar sin kropp utan älskar den.

Jag hoppar jämfota av glädje när någon som Elsa skriver om de här frågorna. Hon är en så färgstark person med en personlighet som människor älskar och möjligheten att verkligen nå ut och påverka. Hon är på något vis en människa man känner att man kan vara kompis med fast man aldrig träffats. 

Jag tänker ofta på detta. Vad jag i mellanstadiet och högstadiet hade kunnat uträtta om jag inte gick omkring och hatade min kropp hela tiden. Om jag hade vågat börja rida som jag önskade eller prata med den där pojken som jag tyckte var söt. Men det gjorde jag aldrig för att jag tyckte att jag var “för tjock”.

Våra kroppar ska vara en tillgång, inte en tyngd. Något vi hyllar, inte hatar. För hur man än vrider och vänter på det så är den fantastisk. Och den är den enda du har.

Läs Elsas inlägg här!

Bild från när jag träffade Elsa förra hösten.

En helg i Högbo

Förra helgen var jag undanstoppad i ett stort hus långt inne i skogen utanför Gävle. Högbo Brukshotell. Platsen där man ser mer stjärnor än man trodde fanns. Där man äter sig illamående och ändå fortsätter. Och där man hänger med finaste vännen, tar tupplurar mitt på dagen och bara är. En fin plats.

Foto-2014-12-13-13-41-34

Sanna hade bjudit med mig. Vi inledde dagen med att dra på oss morgonrockar och gå ner till spat och äta vindruvor.

Foto-2014-12-13-15-27-02

Vi fick en alldeles ljuvlig massage och sedan hoppade vi i plurret en stund. Och så bastade vi. Och sedan var vi helt mosiga.

Foto 2014-12-13 16 07 31 (1)

Vi gick upp på rummet, åt eftermiddagsfika (korv med bröd!!!) och så knäckte vi en liten flaska bubbel från minibaren. Sedan somnade vi. Ifrån bubblet. Jag vet. Smäll på fingrarna.

Foto-2014-12-13-19-04-03

Några timmar senare hade vi tagit oss samman och gick ner för att äta middag. Alla råvaror som de använde på hotellet var närproducerade, något jag uppskattar.

Foto-2014-12-13-19-03-15

Fyra rätter stod på menyn. Här var min förrätt – Nordic Wagyu. “Carpaccio” med pesto, jordärtscreme, syltad svamp och cashewnötter. Dog av god.

Foto-2014-12-13-19-25-55

Till huvudrätt fick jag lamm och lammkorv. Perfekt tillagat men det hela var fasligt salt.

Foto 2014-12-13 19 48 01 (1)

Sedan kom efterrättsbuffén. Den nog på riktigt nästan död på mig. Och det var nästan värt det.

Foto-2014-12-13-19-26-08

Goda instagrammare som vi är så förevigade vi så klart det hela. Sedan fick vi typ kramp av för mycket mat (skippade ostbuffén!!!), gick upp och la oss ca halv tio, tittade på film och bara myste i hotellsängarna. Så värt.

Foto 2014-12-14 09 34 21 (1)

På morgonen fick jag äntligen min brasa som jag tjatat om och en gudomlig frukostbuffé. Man borde alltid få färsk frukt till frukost.

Foto-2014-12-14-12-38-27

Som av något litet mirakel så hade de julmarknad på området samma dag så när vi checkade ut begav vi oss direkt till marknaden.

Foto-2014-12-14-12-22-04

Så här pepp var Sanna!

Foto-2014-12-14-12-32-51

Marknaden var knökfull med lokalproducerade varor. Jag köpte honung från Erik.

Foto 2014-12-14 12 53 49 (1)

Och så drack vi glögg.

Foto-2014-12-14-12-20-31

Det var så idylliskt, till och med hästen hade tomteluva!

Foto-2014-12-14-12-28-07

Den här kvinnan köpte jag konjakssenap av. Lena och Lasse. De hade varsitt stånd och Lena hade konjakssenap och Lasse hade whiskeysenap. Fast det var egentligen Lasses frus syster som hette Lena. Underligt triangeldrama eller något.

Foto-2014-12-14-12-44-44

Sanna köpte med sig en Vätte till Finland. De såg ca likadana ut.

Foto-2014-12-14-12-49-20

Ljuset var helt magiskt. Så även stämningen.

Foto-2014-12-14-12-25-27

Och sedan så tog vi bilen och åkte hem till Stockholm igen. En alldeles perfekt helg.

9 nyårsnummer för plus size-tjejen

collage02

1 – ASOS / 2 – ASOS / 3 – Boohoo / 4 – ASOS / 5 – H&M
6 – Eliza J / 7 – Nic+Zoe / 8 – Lipstick / 9. ASOS

Snart är det dags för årets största fest – nyårsafton! Jag har plockat ut nio outfits från plus size-märkena och jag måste säga – jag är rätt imponerad av utbudet. Jag har till och med fått med en byxdress från H&M!! Ni som vet min historia med H&M förstår att det är en big deal. Men mer om det en annan dag.

Vilken är din favorit? Jag är själv vansinnigt sugen på nummer två och fyra. Har någon slags Art Deco-fas tror jag.

Coming home for Christmas

141218

Lagom till att jag anlände till Övik igår så anlände även snön. Det är verkligen något magiskt med den första snön. Den som täcker allt, så att allt blir vitt. Den som bara singlar ner som små vantar och hela en själv blir snötäckt men man märker det knappt.

Imorse tog jag med Leia ut på en promenad i skogen. Hon kom ju från Grekland i somras och har aldrig sett snö tidigare, så det var en spännande upplevelse. Till en början var hon mest förvirrad över var det där gräset hon brukar böka runt i var någonstans men efter en stund blev hon helt yster och galopperade rakt in i skogen med mig halkandes efter.

Eftermiddagen har spenderats i soffan med jobb på Better Bloggers samt SVT Forum på TV:n. Bloggresearch och politik. Inte så långt ifrån varandra som man kanske kan tro. Och nu har jag på något vis fastnat framför “Real Housewives of Beverly Hills”. Det är som en sådan där bilolycka som man inte kan titta bort ifrån. Fantastiskt det här med kabel-TV.

Att göra slut.

rain

Första gången jag träffade dem var de nykära. Vi drack vin hemma hos dem och direktsände på internet samtidigt (fråga inte). Sedan dessa har de varit en enhet för mig. Självklart är det två separata individer men de har som ändå alltid suttit ihop. Sara och Jesper. Jesper och Sara. En fantastisk unit.

De gjorde slut för någon vecka sedan. Och det är förjävligt för dem och livet är så konstigt och allt är bara upp och ner. Och man beter sig underligt och man säger saker som sårar och allt är bara så konstigt.

De är vänner. Och de båda tycker om mig. Så de ville ha en ”göra-slut-fest” med mig. Och jag klappade händerna av lycka samtidigt som jag ville lägga mig i en liten boll på golvet och gråta.

Och de följde med mig hem och vi åt mexikansk mat och drack champagne och åt pepparkakor med ädelost. Och pratade business och nya lägenheter och jag kände hur ont det gjorde i dem fast de inte erkände det. Förutom när Sara gick på toa och jag kramade om Jesper och han erkände hur jävligt det var.

Och allt var så konstigt och så naturligt på samma gång. De kramade varandra och bytte blickar och ändå var allt så… slut.

Jag kände mig lite som ett skilsmässobarn (och eftersom jag är skilsmässobarn så vet jag vad jag pratar om). Jag älskar dem båda. De är fantastiska människor. Jag vill inte välja. Jag vill ha kvar mina jular, påskar och födelsedagar (fredagar, nyår och midsommar).

Och allt kommer hädanefter att vara precis detsamma. Och ändå helt annorlunda.

Jag vill avsluta med något peppigt och starkt. Men sanningen är att just nu är det svagt och ont. Det kommer bli bättre och det kommer växa kevlar på nerverna. Tills dess får vi bara kramas lite mer.

Bild

Richard Bransons tre hemligheter till lyckat entreprenörskap

Richard Bransons tre hemligheter till lyckat entreprenörskap

Foto

Den här bubblande entreprenören inom mig är just nu inne i någon form av honeymoon-fas och bara suuuger åt sig inspiration och information. En av mina favoritentreprenörer där ute är Marie Forleo som jag upptäckte för några år sedan och via henne hittade jag denna intervju med kungen av alla entreprenörer (ja, han har till och med en egen ö), Richard Branson.

Denna man, som lyckats med i stort sett allt, är rakt emot vad jag tänker när jag hör “VD”. Han sitter här, på sin privata ö i Karibien, i lös linneskjorta och pratar om att det är viktigt att “ha kul” i sitt företagande. Långt borta är kostymerna och slipsarna och den där stiffa bolagsretoriken och kulturen som jag har så svårt för. Den här mannen är ju faktiskt någon som jag kan se mig själv i! Någon som är passionerad, transparent, energisk och framförallt – avslappnad!

Så, vad lärde jag mig då från den här intervjun? Jo, följande.

1. Om du ska bygga företag måste du gilla människor
Mycket viktigt. Du kommer ha mycket med människor att göra. Du måste tycka om att höra deras historier, att ge dem beröm, ta fram det bästa i dem och få dem att bli inspirerade av det du vill göra. Från dag ett måste du vara en bra ledare. Och kom ihåg – there’s no “I” in “Team”.

2. Lär dig delegera – lita på dina medarbetare!
När du kommit så långt, omge dig av människor som är bättre än du på de sakerna du gör så att du kan gå vidare och tänka på nästa steg. En entreprenör är inte samma sak som en chef!

3. Ät, sov, lev ditt varumärke
Minst en tredjedel av entreprenörens arbete bör vara att se till att företaget syns utåt. Och ett företag med en stark profil är lättare att ta till sig av massan. Således – jobba med PR och förmedla ditt företags vision och värderingar – hela tiden.

Det jag älskar mest med den här listan är att den är så självklar. Det är egentligen bara sunt förnuft, sånt jag redan visste. Men det känns så himla bra där i den där magkänslan att få det bekräftat av entreprenörskungen.

Så, varsågod. Om ni ursäktar mig så ska jag nu gå vidare och bygga på mitt kungarike.

A little bit of a new person inside.

Det är spännande hur man helt plötsligt märker att en helt ny person håller på att växa fram inom en. Hur man är ute på hal is var och varannan dag och inte har någon aning vad man håller på med för man har inte gjort det förut och man älskar det.

Entreprenör är ett hypat ord men jag känner på riktigt att det är hit jag har varit på väg, the long way round. En plats där man får leva ut de där galna idéerna man har genom att jobba hårt, hitta nya vägar och övertyga människor om att ens drömmar är värda att satsas på. Man har kanske inte kunskapen på papper men det spelar ingen roll, för det är det som finns inom en som räknas. Det som bara måste få komma ut.

Jag har alltid varit kreativ. Jag har alltid varit den där som ska dra igång nya projekt, som har galna idéer och som i slutändan lägger ner för att allt var för stort och för galet. Men inte nu. För nu vet jag att det finns andra som jag där ute. Människor som hoppar utan fallskärm, må det bära eller brista. De tror på sin magkänsla, på sitt driv och på sin idé och det är villiga att ge allt.

Åhhh vad det är läskigt. Underbart och läskigt och underbart. Och läskigt. Men nu kör vi. 2015 kommer blir galet. Och underbart. Och nytt.