Jag tog min första Instagram-bild på tunnelbanan i New York i september 2010. Och sedan dess har jag blivit smått besatt. Denna fantastiska lilla app i vilken livet ser lite mer rosa/glammigt/drömmande/piffigt/photoshoppat ut. Som fångar vardagen där den händer. Även kändisars vardag, även om deras kanske är aningen glammigare. Kika på Zooey eller Taylor vetja, de gör det himla bra.

Problemet med Instagram är att bilderna väldigt länge bara fanns tillgängliga i mobilen om man inte hade den exakta adressen till en specifik bild. Detta gjorde att jag inte kunde använda bilderna till så mycket mer än Twitter. På senare tid har det ploppat upp webinterfaces lite överallt och plötsligt blev det ego/natur/matbilder-galore vid Macbooken för hela slanten.

I sann testaranda har jag således testat tre av dessa websidor för att se vilken som ska få äran att få mig som frekvent användare. Och så delar jag så klart med mig av detta pifferi. Varsågod.

Ink361.Com

+ Mycket bra utbud i menyn där man kan se sin feed, sina egna bilder, sina favoriter och även skapa album! Klickar man in sig på bilderna kan man se vilka som gillat och kommenterat samt även, som inloggad, skriva en kommentar till bilden. Mycket bra! Bilderna laddas också automatiskt när man scrollar nedåt, smidigt.

- Trist med grått och tråkig layout.

LLLL - 4/5

Copygram

+ Utseendemässigt gillar jag den här bäst. Ljust, fräscht och så gillar jag att sidan har en fast vidd. Ett extra plus för datumstämpeln och att man som inloggad kan kommentera på bilderna.

- Man kan inte högerklicka på bilderna och spara/kopiera rakt av vilket är ett stort minus. Man kan inte heller se vilka som gillat bilderna.

LLL - 3/5

Webstagram

+ Snyggt, bra menyutbud, enkelt att ladda ned bilder. Man kan enkelt se vilka som gillat, kommenterat och kommentera och administrera kommentarer själv.

- Känns aningen rörig och seg.

LLL - 3/5

Inga kommentarer

0

I torsdags var det dags för Fines sista #bleckan innan hennes flytt till Göteborg.

Det firade hon med att klia Fredrik lite i skägget.

Kvällen hade dragit många gamla, och några relativt nya ansikten, som Robin.

PA var så klart med.

Erica och Christian hade konstigheter för sig.

Christians syster Emilia gjorde debut på #bleckan, kvällen till ära.

Och så kom Jessica. Hon var glad. Jag förutsätter att Leo var glad med, hans ansiktsuttryck föreslår dock något annat.

Staffan.

Finaste Jenny.

Robin (som för övrigt gjort en alldeles ruskigt fin kortfilm som jag tycker ni ska se).

Erica.

Martin.

Emelie, Hamid och Leo hängde i baren en stund.

Emelie.

Inga kommentarer

0

Jag gillar ord. Det kommer kanske inte som någon direkt överraskning. Trots detta är jag väldigt dålig på poesi, har aldrig varit speciellt intresserad eller orkat sätta mig in i ämnet. Jag har, trots nyfikenhet, liksom aldrig vetat riktigt var jag ska börja någonstans. Så när PA, en van nyttjare av lyrik i och med sitt lilla projekt “Dagens dikt”, öppnade upp för idén att ha en poesikväll med tillhörande rödvinsdrickande så var jag inte sen att hoppa på tåget.

Så jag tog Jenny och Jessica och åkte ut till Örnsberg där vi blev bjudna på våfflor, drack rödvin, hade lite hattfest, läste dikter och bjöd upp till allsång. Och så blev jag lite kär i Karin Boye.

Efter att ha varit helt vit i tre veckor var det eventuellt lite ambitiöst att ge sig på rödvin, champagne OCH Jägermeister samma kväll och detta fick jag erfara dagen efter kalaset. Om vi säger som så. Jag lämnade PA’s soffa klockan 16 på lördagen, innan dess kunde jag mest kvida, gnälla, blunda och dricka cola (och två ägg) som han var snäll nog att gå och köpa till mig.

Detta makabra tillstånd till trots hade jag och PA en mycket gemytlig dag med prat om livet, bildspel och en hel massa sittdansande (liggdansande för min del) till musik som många nog skulle arkivera under “skämskudde”. Och lite finsk tango. Det var en aning plågsamt. Men ska man nödvändigtvis vara bakis så ska man nog banne mig vara det i den här mannens sällskap. Asgarv ger liv åter, eller nått.

Karin Boye, hon kan det här med ord.

Jag och det förrädiska rödvinet. Och Emil-i-Lönneberga-kepsen.

Jessica gömde sig bakom den enorma lila hatten och såg lite filmstjärnig ut.

Hon hade dessutom varit otroligt ambitiös och skrivit egna dikter. Så vackra ord så jag försmäktar.

Jenny i stråhatt och slips. Snitsigt.

Vår eminente värd, PA.

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

- Karin Boye

1 kommentar

1

Allt blir ju liksom så mycket roligare när det rör sig. Därför får ni här avskedsfesten i lite rörlig version.

Så här kan det gå när ett gäng twittrare försöker ta en gruppbild.

Det där ögonbrynet alltså.

Flickorna intog dansgolvet med bravur.

Inga kommentarer

0

På torsdag blir vår fantastiska lilla Twitterbubbla en entusiast kortare. Fine flyttar till sin kärlek i Göteborg och med sig tar hon en liten bit av oss alla. Men om man ska se det från den ljusa sidan: 1) Ännu en anledning att besöka Göteborg oftare. 2) En anledning att ha en hejdundrande avskedsfest. Och det bjöd Fine in till igår.

Som avskedspresent fick hon en specialgjord variant av en “Mina Vänner”-bok. I den hade jag skrivit att första gången jag såg henne tyckte jag att hon var “äckligt vacker”. Det stämmer fortfarande in mycket bra.

Fine bjöd på indisk mat och alla åt med god aptit. Vissa svettades mer än andra.

Fredrik och hans skägg var också med.

Och så jag så klart. Hej!

Patrik var förvånad att se mig. Vad Erica har för sig vet jag inte riktigt.

Veronicas urringning inbjöd till förvaring av olika tingestar. Detta dokumenterade nog alla.

Fine och Jenny intog dansgolvet rätt omgående. Jennys hår hade nog roligast av alla.

Efter ett tag kom Christian. Här kramas han med en annan Christian. Totalt var fyra (4!) olika Christian på samma fest igår. Då är det tur att det finns twitnicks.

Eftersom Christian inte hade träffat någon av oss tidigare var han lite blyg. Till en början bondade han mest med twittermopsen. Hon hjälpte honom fylla i “Mina Vänner”-boken.

Av en av Christianarna fick Fine en ölkorvsbukett som hon satte i vatten. Fullt rimligt.

Sedan sjöng vi lite.

Någonstans runt att Josefin motorboatade Erica så började det spåra ur.

Rökning dödar. Alternativt eldar upp.

Hela dysfunktionella familjen.

Inga kommentarer

4

Igår tog jag den dystopiska (mitt nya favoritord) blå linjen till Solna Centrum för att hänga med Justin Bieber (David) och Erica. För dagen var de mycket mysiga i tjocksockor och hoodies där de satt skavfötters i soffan med var sin telefon i högsta hugg, twittrade och drack rödvin. Själv satt jag på den fluffiga mattan, tafsade på min iPad och drack te medan jag räckte upp handen istället för att dricka vin när jag gjort något snuskigt som föreslogs i den konstant intressanta leken “jag har aldrig”. Efter ett tag utbrast Erica “Men! Hur full är det meningen att man ska bli egentligen?!” och började räcka upp handen hon med. Dra vilka slutsatser ni vill av detta.

Och så blev jag jättemassa twitrejpad och #linjaler föddes. Och så höll vi på med hemligheter. Jag gillar hemligheter när jag själv vet vad de innefattar. I övrigt är jag inte så förtjust i dem.

En helt vanligt ovanlig tisdag med andra ord.

1 kommentar

0

Jag är inte speciellt intresserad av skönhetsprodukter. Smink går väl någon väg, då kan man ju åtminstone se skillnaden direkt. Hudvård däremot, jag kan inte tänka mig något tråkigare. Extra-protective-blablablaaa till höger och vänster och jag blir ju alldeles snarkig. Hur ska jag kunna veta om något är bättre eller sämre? Få se om fem år liksom vad som funkade eller inte och då minns man ju inte vad man använde.

För att vara ett ytligt fluffinlägg så är jag aningens grinig mot fluffet nu känner jag.

I ALLA FALL. Poängen jag skulle komma till är att när jag väl hittar något jag gillar, då håller jag fast vid det. För jag orkar liksom inte leta nytt. Ungefär som bra frisörer.

Dessa produkter är då de jag har fastnat för och därför vill tipsa om. Håll till godo.

1) Dermalogica Skim Smoothing Cream.  Ja, jag vet. Dermalogica är ju så hypat så man kan dö. Men det finns väl en anledning för det. Min snustorra, überkänsliga hy gillar detta. Så därför gillar jag det tillbaka.

2) NARS Blush – Orgasm. Även denna en superhypad produkt. Som får mig att se rosig och fräsch och fin ut. Gillar massor.

3) Loréal Voluminous Million Lashes Mascara. Mycket bra vardagsmascara som med några extra lager blir en finfin partymascara. Ett tips är att köpa i USA om man har vägarna förbi. $9 på en vanlig drugstore mot ca 180 SEK här hemma.

4) Sephora by OPI Top Coat. Överlack som tar ett tag att torka men sedan sitter som frikkin berget. En vecka håller lacket, utan större problem.

5) Isadora Inliner Kajal. En budgetfavorit som hängt med i många år. Jag använder inte eyeliner utan bara den här. Lagom mjuk och lättarbetad. Gillart.

Sådärja. Det där gick ju ganska bra. Vad tar vi nästa gång?

Inga kommentarer

0

Jag inledde december prickigt. Och med adventsfika hos Jenny. Jag inväntar otåligt hennes caféöppnande.

Jag och Jenny gick på födelsedagskalas hos Anna. Och så fick jag bästa tidiga julklappen (en wake-up-light) av Christian för att vintermörkret inte skulle ta död på mig.

Vi hade julfest med jobbet och det bjöds på skumpa vilket alltid är uppskattat.

Julen kröp närmare men det blev inte speciellt mycket vintrigare för det. Men vi bakade lussekatter i alla fall.

Och så köpte jag en fin liten julklapp till mig själv och hade broderikrig med Ellinor och Erica.

Sedan åkte jag hem till Övik en sväng för att fira jul och äta alldeles för många kakor hos mormor.

Efter några hektiska dagar åkte jag hem till Stockholm igen och naturen var himla fin och trevlig på vägen.

Och så blev jag ännu mer rödhårig och sedan firade jag nyår med de bästa på Nada. Ett rätt bra år, om jag får säga det själv.

Inga kommentarer

0

Saker jag gjort sedan sist:

• Haft nackspärr och gråtit och gnytt över detta.
• Datanördat mig lite med en ny Äppeltidsmaskin till familjen och ny kissekatt i burken.
• Ätit middag med Mia på Pelikan och spelat 1991-bingo på Pet Sounds.
• Gått hem tidigt från Pet Sounds för att fulla människor är lite scary när man är spiknykter.
• Storstädat. Det går numera att spegla sig överallt i mitt hem. Även i parketten.
• Förlorat mot Christian i Wordfeud.
• Vunnit mot Christian i Wordfeud (!!!!). Detta händer typ en gång på miljonen. Därav utropstecknen.
• Städat mitt badrumsskåp (någon undrade om jag var gravid pga denna utrensning som pågår. Svaret är nej men jag förstår frågan).
• Skrivit lite sådana texter som river i hjärtat. Fast lite mindre nu för tiden.
• Designat lite och ätit lite och sovit massa och kelat med vetekudden pga nackspärr.

Saker jag INTE gjort sedan sist:

• Druckit alkohol. Femton dagar and counting.

Inga kommentarer

3

Att inte dricka alkohol på #bleckan är ju faktiskt inte speciellt svårt. Speciellt inte när man lätt blir helt stissig på koffein. Två Pepsi Max och sedan var det månen nästa. Tills jag halvkraschade runt elva och vinglade hemåt på Bambiben. Underkylt regn är inte att leka med.

Björn besökte #bleckan för första gången och Erica hade rosa mössa och rött nagellack. Jag och Björn pratade musik och hjärta och smärta och att bli vuxen. Han skötte sig ypperligt och var mycket nöjd med sin visit.

Jessica har äntligen skaffat twitter och är således självskriven på #bleckan.

Christian håller mig sällskap i det vita hörnet den här månaden.

Fine och Jenny var kärvänliga.

PA.

Christian och Fine hade ett litet moment.

Jag.

Martin aka Plupp.

Fine och Jenny tog ungefär hundra bilder på sig själva medan de tog bilder. Mycket meta.

Så här glad var PA över att få en öl. Jessica var mer skeptisk.

Fredrik och Martin hade himla roligt åt nånting. Döden kanske?

Jag och Jenny kramades och hon passade på att se lite ut som Jesusbarnet.

Finaste Fine. Och snart flyttar hon. Saknar redan.

Inga kommentarer

0

Och nu har hela veckan gått och jag har inte sagt ett ord till er. Jag lovar, det är inte ni. Det är jag. Och lite mitt webbhotell eller wordpress. Någon av dem kraschade i alla fall hela bloggen och vägrade låta mig logga in. Då blir det liksom trixigt att blogga.

Veckan i alla fall. Den som jag inte delat med mig av. Den har jag mest spenderat med mig själv. Varit snäll mot mig själv. Tagit beslut som gör skillnad och fått lite skruvbollar kastade på mig och tagit beslut igen. Och inte tänkt så mycket.

Jag känner att jag är jävligt luddig nuförtiden i mitt bloggande. Och att ni förmodligen någonstans tänker “men tala ur skägget kvinna!”. Jag förstår er. Jag känner lite så själv ibland. Men samtidigt så trivs jag rätt bra i min luddighet och i mina metaforer. Jag kan säga så mycket fast jag inte säger någonting alls. Det känns tryggt. Någon dag kanske jag lämnar boet och talar ur skägget.

Men inte idag. Idag ska jag läsa texter som river ut hjärtat och lägger sig som fluff runt detsamma. För nästa fredag ska jag och några vänner läsa poesi för varandra. Så nu rekar jag. En helt, för mig, outforskad värld.

Nästa fredag får jag även dricka rödvin igen. En vit vecka kvar.

Och efter det här lilla svamlandet så önskar jag er en trevlig helg. Hoppas den är full av fint.

Inga kommentarer

0

Det har hänt något med mig den senaste veckan. Tack vare, eller kanske som en biprodukt till, att jag kommit tillbaka till kroppen, avstått från alkohol och rensat upp i min lägenhet, och så även i min själ, så har jag även den här senaste veckan kommit till ro med något jag kämpat med länge.

Det här med känslor. Det är knivigt och svårt och jävligt jobbigt ibland. Och man kan inte bestämma med hjälp av rim och reson när nog är nog. Man får helt enkelt spela med och vänta in den där stunden då alla pusselbitarna faller på plats och man äntligen kan släppa taget. Men nu är jag där, på andra sidan. Och här är allt lättare. Jag är lättare.

Christian åt middag hos mig igår och vid något tillfälle tittade han på mig, log och skakade på huvudet. När jag frågade varför sa han bara att hela mitt ansikte hade förändrats. Att jag såg genuint glad ut. Och det var jag verkligen. Sedan gick jag omkring och tramsade och dansade i köket och petade på honom hela kvällen. Det vet jag inte om han var lika nöjd med. Men som den gode vän han är lät han mig hållas.

Hashtag livet alltså. Är det inte helt jävla fantastiskt?

2 kommentarer

5

Årets första #bleckan i torsdags och den första utmaningen på min vita månad. Som inte alls visade sig vara speciellt svår att överkomma. Man kommer långt med Pepsi Max och härliga människor. Det slutade med att jag höll ut ända till stället stängde klockan 01 för att sedan åka hemåt istället för att slarva vidare ut i natten.

Fine var där. Hon flyttar snart till Göteborg därför måste vi passa på att krama på henne jätteofta.

Christian avnjöt sin första #bleckan på en månad pga sin Thailandsresa. Han firade detta med någon slags blind Zorro-lek med Annas hårband.

Det var Silje som hade virkat (stickat? broderat?) hårbandet, men eftersom hon flyttat tillbaka till Brighton fick hon vara med som klisterlapp på Fredriks glas istället. Hon fyllde även år dagen till ära och hade därför hatt.

Håkan fyllde också år. Han var däremot på plats så fick därför riktiga kramar.

Erica.

Micke.

Jessica var med och lekte för första gången. Hon premiärade med nål och tråd och satte ribban.

Finaste bästa Jenny var med också.

Nyförlovade Veronica var nöjd med livet.

PA visade mig sin fantastiska “Dagens dikt”-samling.

Lite senare kom Alex som hjälpt mig fixa min finfina nyårsklänning på Beyond Retro. Söt som en knapp är hon.

Med sig hade hon Emelie som fixat och klippt och färgat mitt hår. Himla bra är hon.

Bästa gänget helt enkelt.

Inga kommentarer

0

Här kommer den fjärde och sista delen av min årskrönika för 2011, följetongen som aldrig ville ta slut. Det hände visst en del.

OKTOBER

PA och jag gick på kalas hos Jorun som fyllde år.

Dagen efter bjöd PA in till våffelsöndag hos sig. Mycket trevligt initiativ.

Vi hängde på #bleckan som vanligt. Floris var med allt som oftast.

Sedan åkte jag till New York en sväng.

Hängde med Mark och Tristan och åt galna bruncher och underbara middagar och gick och gick och njöt.

Och så jobbade jag lite. Vi öppnade ny butik och den här damen kikade förbi.

När jag kom hem hade vi avskedsfest för Floris som skulle åka till Australien ett år. Anna var med.

Sedan åkte jag till Göteborg och hängde med coolt folk, jobbade lite och drack cosmos med Hanna.

Och så en kväll på Nada träffade jag Sonja. Det var stort.

NOVEMBER

November inleddes med #brudbonanza vs #ugotmale. En alldeles galet trevlig afton i könskampens tecken.

Och så en afton på #bleckan målade jag inte mindre än två herrar med knallturkost nagellack.

Christian och Erica hade inflyttningsfest på Casa EttPunktNinja.

Och en annan kväll på #bleckan firade vi Victor som fyllde år.

Och så var jag tillsammans med de här två herrarna och Erica iväg och såg musikal med efterföljande kalas.

På tal om kalas så hade vi sånt en fredagsmorgon på jobbet med. Heltokigt och underbart var det.

Här någonstans färgade jag håret rött. Fast det rådde delade meningen om hur rött det egentligen var. Jag står fast vid “typ ganska rött”.

Kelet på #bleckan fortsatte.

Och så kom familjen på besök och julen smög sig in i Stockholm.

En kväll skrev Christian en himla kort och fin dikt till mig.

Och sedan åkte jag till Oslo en sväng och öppnade ännu en butik.

Melissa Horn uppträdde på Cirkus och jag satt i publiken och grät som ett barn.

Och så drack vi alldeles för många Fireball.

DECEMBER

December inledde jag lite lätt med att gå på en liten förhandsvisning av “Svansjön”.

Och så åkta Hanna till Thailand och sa hej då till #bleckan på ett tag.

Och jag åt middag med de finaste tjejerna på Marie Laveau och firade allt fint i livet.

Och så hade vi ölprovningskalas. Christian var lekledare.

En kväll på #bleckan lärde Silje oss att virka.

‘

Och så köpte jag en iPad.

Jag och Jenny bakade lussekatter.

Och så hade jag lite julmys hos mig och Jessica kom med hemmagjorda pepparkakor. Tillåmed Silver fick vara med.

Vi hade julfest med jobbet.

Och så broderikrigade jag med Silje och Ninjan.

Veckan innan jul kramades jag med de här damerna på Malmen.

Och sedan åkte jag hem till Övik och firade jul.

Och så kom nyår och #nyårskrig. Det kan ha varit den bästa nyårsfesten någonsin.

Och det var mitt 2011. Ett år fullt av upp och ner och galna känslor och fina människor. Precis som det ska vara.

4 kommentarer

1

Nu har jag blivit lite mer sådär rödhårig igen. Ser mest orange ut här men jaja. Ni får ta mig på orden helt enkelt. Det var i och för sig redan förra veckan, men ni vet hur jag är med livet, jag ligger allt som oftast lite efter.

Första arbetsveckan på det nya året är avklarad och den har varit den sanna definitionen på “mjukstart”. Tre dagar av mest förberedelser för chefens återkomst och vårens projekt. Och sedan en massa ljuvlig ledighet igen.

Och livet då? Jo tack, jag har så smått börja ta tag i stora och viktiga delar av mitt liv. Kropp och själ ska rensas och startas om. Tankar ska vaskas och tänkas om och fokus ska flyttas. Men idag har jag inte ont i magen över tillvaron. Det var väldigt länge sedan jag inte hade det. Men nu har jag bestämt mig. Och det här “allt eller inget”-tänket, det kommer aningen väl till pass just här.

Idag ska Jenny, som den raring hon här, hjälpa mig att feng shuia skiten ur min lägenhet. No mercy, nu åker allt som jag inte tittat på eller använd sedan jag kom hem från min resa förra vintern.

Jag kommer hata mig själv för den här äckliga peppheten senare, men – NU KÖR VI!

Inga kommentarer

1