Entreprenörskap

Plus Size outfits och nyheter

Boka mig som föreläsare

#Livet

Vecka 32 | Från ångestdjup till höstpepp

Vecka 32 var en resa. Från avgrundsångest när jag kom hem från Övik till relativt pepp ändå inför höstterminen som väntade runt krönet.

Jag är glad och stolt att jag tillåter mig själv att vara nere när jag är det. På det viset kan jag komma tillbaka så himla mycket fortare än vad jag hade gjort om jag inte gett mig själv den friheten.

Hjärta till mig.

Det här hände förra veckan:

Veckan började med tre dagar då jag mest bara sov, stirrade i taket och grät. Leia höll mig så klart sällskap, bästa kompisen är hon. Och jag tänker att nu har jag gjort bort min höstdepression.

När det är strålande sol skuttar hon alltid upp i soffan och lägger sig mitt i solljuset och sedan ligger hon där och flåsar. Knäpp.

Så smått började jag hälsa på omvärlden igen.

På torsdagen blev jag först intervjuad till en podd och när jag satt där och pratade om mitt jobb så kände jag hur peppen sakta men säkert sipprade tillbaka in i kroppen. Jag höll fast vid den och tog Leia och åkte in till stan.

Köpte mig en finfin anteckningsbok på Bookbinders på NK (en av de få butiker man får ha hund på) och satte mig sedan i Kungsträdgården på en uteservering och planerade stordåd.

Carin kom förbi men gillar inte att vara med på bild så hon tog en bild på mig istället.

Vi satt på den där uteserveringen och åt och drack och surrade i ungefär sex timmar och när vi tog sikte på Söder hade det blivit kolsvart. Men någonstans där borta är Slottet.

På fredagen åt jag frukost och pratade standup, blogghistoria och instagramplanerande med bästa Moa! Det är första gången vi träffas fast jag haft koll på henne i en hel massa år. Så himla skön tjej! Smart och rolig och avslappnad, den bästa sorten.

När jag gick hem i fredags kände jag mig tillfreds och redo för höstterminens start.

Sedan kom helgen och jag fick någon form av fixerifreni. Satte upp tavlor och städade och flyttade runt prylar i en mindre oändlighet. Man skulle kunna tro att jag är gravid och “nestade” men icke då, så kul ska vi inte ha. Ingen divine intervention här inte.

Och när helgen var slut var både och Leia redo för en helg till.

Blandade tankar från veckan:

» Jag var väldigt existentiell där i början av veckan och ifrågasatte allt som ifrågasättas kan i livet, ungefär. Vad gör jag med mitt liv, ska jag bo där jag bor, varför har jag ingen kille, borde jag skaffa barn. Ja ni vet. Det slutade med att jag möblerade om lite och så var det bra med det. Ändå skönt när insidan lugnar ner sig lite och inser att det är rätt så finfint som det är.

» Jag hör om folk som går omkring och sprayar på sina blommor till höger och vänster. Varför gör ni det? Är det någon slags alternativ vattning eller är det för att inte dammet ska lägga sig? Jag fattar inte.

Tipselitips!

» Ni kanske ser att ett gäng av bilderna här ovan ser lite retro ut? Det är för att Katarina introducerade mig för en helt fantastisk engångskameraapp som heter Gudak och jag älskar den gränslöst. Den ska nog få ett eget inlägg men ladda ner for fucks sake!

» OBS REKLAM! Behöver du kontorsplats i höst? Då tycker jag att du ska komma och hänga med oss på Influencers of Sweden! Jag är en himla bra kontorskompis om än något pladdrig.

Förra året då?

» Då åkte jag med i Pride-tåget för första gången och det spöregnade!


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
#Livet

Söndagsskogspromenad

Hallå vänner och god söndag på er! På söndagar går jag och Leia i skogen. Det är en tradition som väldigt sällan tummas på så när jag klev utanför dörren idag och det regnade och jag inte hade något paraply eller väderanpassade kläder på mig tänkte jag att, jaja, vi tar den korta rundan istället.

Ungefär halvvägs till skogen så minskade regnet till ett härligt dugg och jag tänkte på vad Sara skrev på Instagram igår om att tänka på vattendropparna som tur och man ska fånga som många som möjligt. Så jag sket i regnet och traskade till skogen.

Leia var pepp, hon älskar skogen. Jag övade också på att ha henne lös, något som oftast går finfint i skogen, så också idag!

Kan ni tänka er hur detta doftade när det regnade? Helt fantastiskt.

Och så plockade jag de tre blåbären som fanns kvar längs med stigen och så gick vi hem igen. Inte en superlång promenad men fantastiskt vad en halvtimme i skogen kan göra för själen.

Nu är jag redo att ta mig an den första arbetsveckan!

Nu spöregnar det och åskar och jag älskar det och Leia ligger vid mina fötter och skakar, inte fullt lika nöjd. Det är inte alltid lätt att vara wooffie.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Aktuellt

Det är okej att vara nazist

Lördag kväll. Klockan närmar sig midnatt och jag har precis tittat färdigt på andra Guardians of the Galaxy. Helt okej rulle men som vanligt med alla Marvelrullar så glömmer jag bort 98% av innehållet direkt när filmen är slut. Någon slags förträngingsmekanism? Introt var det bästa i alla fall. Att se ett animerat bebisträd dansa, blir det bättre liksom?

Får nyhetsflashar om vad som hänt i Charlottesville och en våg av illamående sköljer över mig. 

Jag tycker sådana här händelser och politik är så himla svårt att skriva om, främst för att när jag blir ledsen och förbannad så blir min hjärna som ett garnnystan en katt lekt med – jävligt rörigt. Men samtidigt måste jag skriva något. För när man tror att Trump inte kan gå över fler gränser, inte kan pissa mer på fakta och vetenskap och människors fundamentala rättigheter så gör han det igen. Visst, jag kan ansträngt skratta åt när han gapar om “fake news”, att han spöar CNN i en “rolig” gif och totaldissar klimathotet men nån jävla måtta får det vara.

Tidigare idag demonstrerade vit makt-rörelsen (KKK-anhängare, nazister mfl) i Charlottesville i Virginia (mot vad vette fan, (jo, det vet jag, ursäkten var att en staty av sydstatsgeneralen Robert E Lee – en man som gick till krig för att få behålla slaveriet på 1800-talet – skulle tas ner) den gruppen består av de mest priviligierade i världen?!) och antirasister var på plats för att protestera mot demonstrationen.

Nazisterna skanderade “you will not replace us” (????) och “Heil Trump“. Saker och ting spårade visserligen ur på många håll men inte nog med det, en person – en terrorist – tog sin bil och plöjde rakt in i folksamling av motdemonstranter. En person är död och 19 ska ha skadats.

Och vad gör Trump? Ingenting. För första gången på hela sin jävla presidenttid så kniper han käft och skriver ingenting på Twitter. Samtidigt går KKK-ledare ut och visar öppet sitt stöd för Trump och Trump vill inte svara på frågan om han välkomnar vit makt-rörelsens stöd. VAD I HELA HELVETE?! Förlåt. Mycket steam som vill ut nu.

Det tog ett gäng timmar och när Trump ställde sig framför kamerorna sa han följande (läste styltigt innantill):

“We condemn in the strongest possible terms this egregious display of hatred, bigotry, and violence on many sides. On many sides.”

On many sides? Var är terrorist-ordet? Var är fire and fury? Var är löftet om att de som gjort detta ska få betala och kastas ut ur landet? Nej just ja. Att ta i så hårt mot nazister skulle betyda att Trump tappar stödet från dem som röstat på honom. För när det är IS eller extrema islamister så är alla muslimer terrorister. Men när antirasister attackeras av nazister, då nämner han inte ens dådet?

Jag trodde det var illa när Trump gjorde det okej att “grab her by the pussy”. Nu visar han att nazism är helt okej.

Vi måste ta bladet från munnen och säga ifrån till det som är på väg att hända i vår värld. En värld där man tydligen kan vandra omkring och skrika “heil” med hakkorset över axeln och det kan anses helt okej. Det är inte okej. Inte någonstans. Vi får inte normalisera nazism. 


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Lookbook

Fem roliga saker jag ska göra i helgen

2017-08-03 15.54.35

Bilder från när jag var på Rotsidan i Höga Kusten för någon vecka sedan. Foto: Katarina Wohlfart

När vi hördes i början av veckan var jag onekligen lite nere. Ganska långt under isen. Sådär hårt har nog aldrig åka-hem-från-norrland-ångesten slagit mig förut. Jag sov, grät och stirrade i taket i tre dagar ungefär. Sedan igår blev jag intervjuad av podden Kommpis och någonstans där kände jag hur livet började återkomma. När jag fick prata om mitt jobb och intervjuarna utbrast “det märks ju att du verkligen brinner för det du gör!“, då rann peppen så smått tillbaka in i kroppen igen.

Så jag tog mig samman och åkte in till stan och köpte en superfin anteckningsbok och idag har jag varit på kontoret och börjat strukturera upp hösten. Jag har fortfarande lite molande oro och ångest i magen inför allt som är osäkert de kommande månaderna men den håller sig i schack.

Så nu tänkte jag istället att vi ska titta på fem roliga saker jag ska göra i helgen!

2017-08-03 15.54.23


Kjol – Lindex / Tischa – Gina Tricot / Skor – Adidas Superstars / Glajjor – Ray-Ban


2017-08-03 15.53.58

Nummer 1 ⇒ Skriva på boken. Jag har banne mig inte skrivit ett ord på snart två veckor och boken ska vara inlämnad om ytterligare två veckor. EH. Så det ska skrivas så att fingrarna bränner i helgen.

Nummer 2 ⇒ Sätta upp tavlor. Jag har ett en hel drös fina posters och tavlor som ligger hoprullade här och där och har gjort det i säkert ÅR för att jag inte har haft ramar. Så nu skiter jag helt enkelt i ramarna och har köpt olika klämmor och galgar och sånt så ska hänga upp på dem istället. Pyntat var det här!

2017-08-03 15.55.05

Nummer 3 ⇒ Läsa! Jag har köpt en massa böcker på sistone, bland annat Gabrielle Bernsteins “The Universe has your back” och Daniel Redgerts “Vem fan är han?” och dessutom fick jag igår ett ex av Maria Soxbos gamla klassiker “Dagens outfit” som hon skrev om modebloggare år 2010! Jag ska läsa den som research för min egen bok, det kommer bli guld!

Nummer 4 ⇒ Bada. Hoppas jag. Det har varit värmebölja de senaste dagarna så jag hoppas innerligt att jag får bada lite innan den försvinner. Det ska vara fint på dagen imorgon med sedan spöregna och åska imorgon kväll, håll tummarna!

2017-08-03 15.55.11

Nummer 5 ⇒ Inleda projekt “ge mina saker ett hem”. Jag tittade idag på vägen hem från stan på en video som Katrin gjort om organisering och då pratade hon om att en anledning att det känns stökigt hemma är för att vissa prylar inte har ett “hem”. Typ mina kameror, de har inget “hem”, jag har ingen angiven plats för dem. Samma sak med en lampa som bara står och skräpar, den har inget hem och då känns den rörig! Jag kommer nog återkomma till det här, det kändes lite om en uppenbarelse! Så denna rensning tänkte jag så smått inleda.

Vad ska du göra i helgen?


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Resor

En dag i Skuleskogens nationalpark

170802 - Slåttdalsskrevan

I hjärtat av Höga Kusten hittar man Skuleskogens nationalpark där urskogen växer tät och man kan nästan ana älvorna dansa fram i skymningen.

Hit kom jag, Katarina och Helena förra veckan för en dagsvandring till Slåttdalsskrevan, ett 200 meter långt, 30 meter djupt och 7 meter brett hål som delar Slåttdalsberget i två delar. Vi har havet att tacka för denna fantastiska naturupplevelse som även använts som Helvetesgap i filmen om Ronja Rövardotter!

170802 - Slåttdalsskrevan

Här började vi, vid Entré Syd. Vår vandring är en del av Höga Kusten-leden och som alltid i nationalparker så ska woffies hållas kopplade. Så inga soloäventyr för Leia denna dag!

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

Den första kilometern eller så bestod ömsom av rötter och sten och ömsom av sådana här fina spångar. Men jag var väldigt tacksam för torrt väder, mina löpardojjor är inte gjorda för att glida omkring på blöta rötter.

170802 - Slåttdalsskrevan

Katarina passade alldeles utmärkt i urskogen, nästan lite älvlik, tycker ni inte?

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

Så plötsligt hamnade vi mitt i kalabaliken då någon troligtvis hade trampat olyckligt och krasat benet så hon fick åka ambulanshelikoper och jag kunde ju inte inte dokumentera dramatiken. Vet ni hur mycket det blåser från en helikopter? Jag fick flashbacks från när jag hoppade fallskärm, om man säger så. Blåste nästan omkull.

PS. Det var aldrig någon panikfara med hon som gjort illa sig, som sagt, troligtvis “bara” ett benbrott, och jag kollade så klart så att inte min hjälp behövdes innan jag fotade men det var både räddningstjänst och ambulanspersonal på plats så allt var under kontroll.

170802 - Slåttdalsskrevan

Efter att ha bevittnat hur illa det kan gå i skogen så hade jag lite större respekt för de här passagerna.

170802 - Slåttdalsskrevan

Sedan bar det av upp upp upp och så plötsligt hade vi den här utsikten vid fötterna. Helt magiskt.

170802 - Slåttdalsskrevan

Ser ni bebisdraken i molnen?! HUR COOLT??

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

Vi satte oss på bergskanten och åt lite matsäck och fastställde att svetten var värd mödan.

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

Sedan väntade en sisådär kilometer över berget och så gick vi lite vilse och sedan skulle vi nedför det tokbranta berget (jag gled på rumpan en bit, jädrar så brant det var!) men så hepp så var vi framme i skrevan! Jädra mäktig alltså.

170802 - Slåttdalsskrevan

Och så klättrade vi upp på andra sidan berget och åt upp resten av vår matsäck. Leia var en aning trött vid det här laget men Katarina höll energin uppe!

170802 - Slåttdalsskrevan

Och sedan hände det här. Magi. Vi bara stod där och glodde och fotade och njöt i säkert en halvtimme och såg dimman glida förbi.

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

<3

170802 - Slåttdalsskrevan

170802 - Slåttdalsskrevan

Respect till Birk och Ronja ändå. Jag hade inte hoppat över det här för en tonårskärlek. Nån hejd får det vara på dumheterna.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!