Morgonpromenad

Kvaved
Kvaved
Kvaved
Kvaved
Kvaved
Kvaved

De här bilderna tog jag förra veckan, innan änglarna började storböla över den här sommarens icke-varande och dränkte hela Kvaved. Men så här vackert var det då, när man faktiskt kunde vistas utomhus i kortärmat.

Imorgon åker jag hem till Stockholm igen och tackar därför Kvaved för den här “sommaren”. Inte ett enda bad och bara några få stunder på gräsmattan i solen. Men det har ändå varit härligt att vara här. Kunna sitta ute på gräsmattan eller i hammocken i uterummet och jobba (om ändå med en filt över sig). Vakna och somna till tystnaden (om inte grannens hundar går bananas i hundgården) och plocka bär på hundpromenaderna. Lyssna på fåglarna och lukta på sommaren.

Min dröm om att bo på landet har fått vatten på sin kvarn den här sommaren men jag tror inte jag är redo för lantlivet på heltid, Stockholm har lite för många roligheter för sig just nu.

Bergsvandring i Skuleskogen

Igår klättrade jag uppför ett berg. Alltså, vandringsklättrade. Inte lika högt som den där vulkanen  på Nya Zeeland men med en maxhöjd på 250 meter (och en stigning på 190) kändes det ändå som ett dagsverke. Och som den tant jag är har jag skitont i knäna idag. Men jädrar i min lilla låda va härrrligt det var. Mer vandring till folket. Eller till mig kanske.

Leia var med som tf bergsget (har ni sett hur bergsgetter klättrar, det är frikkin bananas) och mor, bror och morbror agerade vandringssällskap. Berget stod i Skuleskogens Nationalpark och målet var Slåttdalsskrevan.  Och så här såg det ut.

Skuleskogen

Vi anlände från Entré Syd och därifrån kommer man rakt in i den här trollskogen. Ruskigt gamla träd och en massa ormbunkar, laver och annat spännande.

Skuleskogen

Den första kilometern bestod till stor del av spångar att gå på, himla praktiskt.

Skuleskogen

Och så plötsligt sprang man på ett sådant här lite idylliskt vattenfall.

Skuleskogen

Ungefär halvvägs upp på berget hittas det här klapperstensfältet. Det är en kvarleva från när inlandsisen drog sig tillbaka för en sisådär 9000 år sedan. För ungefär ett år sedan gjorde sig någon rolig genom att bygga en massa stenfigurer här. Naturvårdsverket var inte roat. 

Skuleskogen

Sedan blev det brant. Bergsgeten (Leia) skuttade glatt och matte kämpade tappert efter. Men OJ så värt det är när man kommer upp på berget och får den här utsikten. Halleluja liksom.

Skuleskogen

Jetegammalt, lustigt, ruskigt träd.

Skuleskogen

När vi nästan var framme (nåja, vi hade kanske en halvtimme kvar) fick vi bittert inse att vi inte skulle hinna hela vägen till Slåttdalsskrevan och var tvungna att vända. Antiklimaxet. Men ändå fint att titta på det här på vägen ner.

Skuleskogen

En sån där stengubbe som man inte fick bygga. Jaja. Den blev fin på bild iaf (note: jag har alltså INTE byggt den).

Skuleskogen

Så här såg stora delar av vägen ut – rötter och stenar, en balansgång. Lite som “inte nudda golv” när man var liten.

Och det var den fina dagen! Några fräknar, lite träningsvärk och en härlig upplevelse rikare!

Vi tjockisar kan också springa!

wr01 wr2 wr03 wr04

Foto: James Farrell

Om jag hade en tia för varje gång jag får höra “övervikt är inte bra för hälsan” i samband med mina inlägg om plus size och fat shaming. Som att dessa troll i kommentarsfältet inte alls har för avsikt att såra mig utan “bara vill mitt bästa”, HA! Kan du inte bara gå och rädda någon jättebrun person från hudcancer istället?

Sanningen är den att överviktig inte nödvändigtvis är likamed ohälsosam, när ska folk lära sig att inte bara döma från det de ser på utsidan? Och när ska folk lära sig att en kropp inte är en allmän tillgång och ämne för kommentarer och häckel? Det borde vid det här laget vara allmänt känt att en kvinnas silhuett inte är en invit till diskussion men när det gäller tjockisar som mig själv, speciellt när man pratar träning och hälsosam livsstil, då tillämpas inte detta folkvett. En “person som tränar” ska tydligen se ut på ett visst sätt, och där passar jag inte in (här skulle jag också kunna slänga in en parentes om storlekar på träningskläder men jag hoppar det just nu) på grund av min kroppsform.

Därför kände jag spontant YEAH!! *med knytnäven i vinnande position* när jag såg omslaget av Women’s Running med plus size-modellen Erica Schenk på omslaget. Erica är löpare. Hon har utövat sporten i 10 år och är ett vandrande (löpande, höhö) bevis på att vem som helst kan vara en löpare, oavsett kroppsform eller vikt.

För mig som tjockis är det en jättestor grej att en tidning som Women’s Running sätter en plus size-tjej på omslaget. Det må vara en droppe i havet av de ideal vi pumpas med varje dag men en droppe jag välkomnar med öppna armar. Change is coming.

Ursäkta mig medan jag drar på mig löpardojorna och utmanar samhällets trångsynthet.

Loppisutflykt

Nu har det riktiga sommarvädret kommit även till Övik. Idag regnar det och är 14 grader varmt/kallt ute. Hittills har vi faktiskt haft väldigt fint väder, även om det inte varit speciellt varmt. Så – jag berättar för er om en dag då vädret var fint och jag och mamma och åkte på äventyr runt bygden.

Loppisutflykt

Det var en lördag eller kanske en torsdag, på sommaren spelar inte det så jättestor roll. Vi tog bilen med siktet ställt på en loppisrunda. Vi hamnade här, på Sörtjärns Byskola där de, dagen till ära, hade någon typ av hantverksdag.

Loppisutflykt

Vi har en spinnrock på landet och när jag var liten satt jag och lekte med den men visste aldrig riktigt hur den funkade. Döm då min tokpepp när jag snubblar över en kvinna som sitter och spinner lin på en riktig spinnrock! Jag frågade om jag fick ta en bild och hon fnissade lite och sa “javisst”, som att hon inte riktigt fattade varför den här lilahåriga storstadstokan skulle ha en bild på detta för.

Loppisutflykt

I ett annat hörn stod en man och skodde en häst, vilket verkade vara ett himla före. Det fanns även en kille som göt sänkor av bly till fiske och en kvinna som bakade tunnbröd utomhus. För att inte tala om snubben som skulle lära lillkillen att smida, ni vet banka på en skitvarm järnbit på ett städ (eller vad det nu heter). Kändes som en annan tid, så häftigt att se!

Loppisutflykt

Sedan åkte vi vidare till Nätra Hembygdsgård som bjöd på loppis och jag sprang på en räknemaskin från långt innan elen tror jag. Ingen aning hur det fungerar men grymt frän är den!

Loppisutflykt

Här fanns även alla möjliga vagnar som dras av häst. Jag fick lite Downton Abbey (OBSESSED)-känsla av det hela och ville ta på mig stora kjolar och börja prata brittisk engelska.

Loppisutflykt

Nätra marknad var liksom helig när jag var liten. Eller, rättare sagt Kornsjö-festerna när jag var tonåring. Jag var inte tillräckligt gammal för att komma in på området så vi gick mest fram och tillbaka på vägen utanför, drack nån läskig hembräntblandning och tittade under lugg på pojken vi tyckte var söt just då. Så när vi åkte förbi och marknaden var i full gång var vi ju tvungna att gå in och kika.

Loppisutflykt

Marknaden var överlag rätt trist, bara en massa skräp, sånt som man kan köpa hos valfri torgsäljare. Men några ljuspunkter fanns ju, som det här hemgjorda godiset som jag ääälskar. Så det blev lite sånt.

Loppisutflykt

Och så köpte vi munkar. Det var typ det.

Loppisutflykt

Sedan åkte vi vidare på loppisrundan. Jag ångrar lite att jag inte köpte faten till höger och kannan, så himla fina!

Loppisutflykt

På lägdan mitt emot höll bonden på att slå. Så himla bonderomantiskt.

Loppisutflykt

Nästa stopp var Brynge där vi tog ett fikastopp.

Loppisutflykt

I caféet fick man välja bland alla de här kaffekopparna. Jag hade beslutsångest i säkert en halv minut.

Loppisutflykt

Vi åt tunnbrödsmörgåsar med sallad, paprika, skinka och ost. Mamma drack saft och jag drack kaffe.

Loppisutflykt

Finaste kannan.

Loppisutflykt

Så gick vi ner längs med dammen och tittade på den gamla smedjan och sågverket och flottarboden och sedan började det regna så då åkte vi hem igen. En heldagstur som jag kan rekommendera om ni snurrar runt Övik någon gång!

Se alla bilder från min sommar i Övik på min Flickr!

En söndag på klipporna i Skeppsmalen

Ujujuj hörrni. Jag satt uppe halva natten inatt för att få iordning någon form av layout på den här bloggyn igen. Och jag är ju tyvärr inte den som nöjer mig med “görbart”, jag måste få till en skruv på det, även om det inte blir helt perfekt. Men nu känns det faktiskt helt okej! Vad tycker ni?

Men innan jag satte mig ned och lagade bloggy så var jag ute i Skeppsmalen och skuttade runt på klipporna med min familj och min bergsget till hund. Lite så här såg det ut.

Skeppsmalen

Skeppsmalen är en av mina favoritplatser i hela världen. Det är något med havet och klipporna och doften och ljudet av vågor som både inspirerar och lugnar mig.

Skeppsmalen

Skeppsmalen (eller Skeppsmaln som man uttalar det här uppe) är ett litet fiskeläger längst upp längst med Höga Kusten. Här är det väldigt mycket fokus på sik. Man kan köpa rökt sik lite här och där. Och så finns det är surströmmingsmuseum. Inte ens jag fattar den grejen.

Skeppsmalen

Se så drömskt! Ett av husen precis här är faktiskt till salu just nu. 1,8 miljoner ska de ha för det. Hade jag haft en säck med pengar över hade jag inte tvekat.

Skeppsmalen

Fyren. Det är något så otroligt romantiskt med fyrar. Vilsna skepp i natten och en hand att hålla i och sådär. Så himla fin.

Skeppsmalen

Min familj skulle sådär hobbyorientera som de gör och tog en hel drös kontroller ute på klipporna och i skogen runt omkring.

Skeppsmalen

Eftersom Leia inte ska skutta så mycket på den där tassen som fortfarande inte är helt läkt så hängde vi bara runt och försökte hitta en väg ner till vattnet. De här klipporna är som en labyrint!

Skeppsmalen

Så här glad var jag!

Skeppsmalen

Och så Periscopeade jag samtidigt som jag försökte skutta på klippor och hålla koll på en trasig hund. En utmaning! Ni har väl läst min artikel om Periscope på Better Bloggers? Om inte – gör det! Kul värre app ju!

Skeppsmalen

Min kärlek till den här platsen. Så stor.

Oops.

Good news
RSS-flödet fungerar igen! Kan dock ta en stund innan Bloglovin är med i matchen men det ska snart funka.

Bad news
Jag har gjort sönder temat till bloggen och har inte tid att fixa ett nytt idag. Således får det se ut så här ett tag. Please don’t judge me.

Other news
Idag är det Sara-dagen! Både jag och mamma heter Sara så därför firas det kungligt här uppe ända sedan jag var liten. Flaggan är hissad, jordgubbstårtan står i kylen och släkten är på väg. Hipp hurra för alla Saror!

Höstens stora äventyr!

bettermatch_featured

Ni vet ju att jag driver Better Bloggers. Och ni vet också att jag var i Västerås och besökte min mystiska “partner” för ett tag sedan. Nu kan jag äntligen berätta vad det är för något vi har på gång!

Vi ska bygga en matchmakingservice för bloggare och företag! Ni vet hur marknadsförare egentligen vet att bloggare är en kanal att räkna med men de har ett jätteproblem; de vet inte hur de ska hitta bloggarna som är perfekta för just dem! Speciellt om bloggarna inte heter Blondinbella och Kenza utan är mindre men minst lika inflytelserika och kvalitativa, de är bara lite snårigare att hitta. Det ska vi lösa! Under hösten kommer vi bygga den här webbaserade söktjänsten och som medlem i Better Bloggers är du automatiskt med i BetterMatch sökdatabas.

Jobbar du på ett företag som jobbar eller vill jobba med bloggare? Då tycker jag att du ska registrera dig för en inbjudan att betatesta tjänsten när den lanseras. Anmäl dig här!

Personligen känns det här så ruskigt läskigt och spännande och stressigt och underbart att jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Det kommer bli en galen höst, det är ett som är säkert. Kan semestrarna ta slut nu?

Vildhussen i Döda fallet

Vildhussen

Igår tog jag och mamma bilen och styrde inåt landet, mot Jämtland och Döda fallet. Där bjuds man på den här vidunderliga utsikten.

Vildhussen

Vi skulle nämligen på utomhusteater! Min gamla gymnasiekompis Jens spelar huvudrollen i “Vildhussen“, en sann historia som utspelar sig på 1700-talet på precis samma plats som teatern är. En väldigt speciell upplevelse.

Vildhussen

Det hade regnat som en tok hela vägen dit men precis innan pjäsen skulle börja kikade solstrålarna fram genom molnen.

Vildhussen

Jag och mamma var beredda på regn men som tur var behövdes det inte så mycket som vi hade trott. Blev liksom så imponerad av alla som kom dit med “riktiga” regnponchos, full regnmundering och så picnic så klart. StorstadsLinda hade tagit på sig Converse och en kofta. Som tur är tänkte modern min längre än så.

Vildhussen

Så här tåg teatern ut, en stor läktare som liksom snurrar och så är marken nedanför scenen och snurrar för att visa olika kulisser. Så coolt!

Vildhussen

Så här glad var mamma i pausen när solen var framme och pjäsen var helt fantastisk!

Vildhussen

I pausen tog jag en promenad ned i fallet på trägången som byggts upp genom hela fallet. Så här såg scenen och cafeterian ut från andra sidan järnvägen.

Vildhussen

Om ni känner vill historien om Vildhussen så var det här vattnet rusade fram när fördämningarna från sjön bröts sönder. Händelsen kallas den största naturkatastrofen i Sveriges historia.

Vildhussen

Så kom andra akten och så här såg det ut från min plats. Ni kan ju tänka er hur de starka teaterrösterna ekade mellan bergen. <3

Vildhussen

Och lagom till solen gick ner var pjäsen slut och vi var uppätna av knotten.

Vildhussen

Jag, som inte träffat Jens sedan Gud var barn (eller typ jag gick i gymnasiet) gick “backstage” (gräsmattan bakom den stora, vridbara scenen) och sa hej. Så himla kul att han blev skådespelare till slut, det var liksom meningen hela vägen. I skolan kallades han “Ö-viks Robert Gustavsson” på grund av hans fantastiska fysiska komedi.

Vildhussen

Vildhussen” spelar sin sista föreställning på lördag den här veckan och är du i området tycker jag verkligen att du ska gå och se den. Helt klart en unik upplevelse och en fantastisk ensemble. Köp biljetter här!

skb2014-6837_300-1160x774

Foto: Lia Jacobi / Teater Västernorrland