Pappa ligger på sjukhuset. Hjärtat fungerar tydligen inte som det ska. Han säger att det inte är någon fara, jag pratade precis med honom i telefon, men jag känner honom, han vill inte oroa mig.

Jag blir så rädd. Jag grät och grät bara av ren chock och rädsla. Jag vill inte mista min pappa nu när jag äntligen fått honom tillbaka.

8 svar

  1. Jag förstår så väl hur du känner dig. Pappa fick cancerdiagnos i november i fjol och jag har aldrig gråtit så våldsamt som då. Nu har chocken lagt sig lite och jag är inte riktigt lika skräckslagen. Pappa tar cellgifterna rätt bra osv, men visst finns skräcken kvar, under. Jag hoppas din pappa hämtar sig och att allt reder sig. Det är hemskt … fruktansvärt att oroa sig för sin pappa. Kärleken till pappsen är något speciellt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Välkommen Luna!

Nu är det nästan en vecka sedan hon kom in i mitt liv. Lilla Luna. Fluffig och yvig och mild och så mycket kärlek. Jag

Jag har ett nytt hus!

Glad måndag! Här står regnet som spön i backen MEN jag är feberfri! Och hostan har gett med sig lite! Så idag sitter jag vid

Midsommarvlog 2019

Vlog: Midsommar på Ulvön

Här kommer även min vlog från midsommarhelgen, hoppas du tycker om den! Glöm inte att gå in och prenumerera på min YouTube-kanal om du inte