Varför sitter jag och tittar på Britain’s Next Top Model? Fruktansvärt menlösa auditionvideos. Vi har tjejen som tror att hon ansöker till American Idol och sjunger sig igenom sin audition. Vissa strippar, andra vinglar omkring i högklackat och visar att de kan “gå”. En annan jämför catwalken med irländsk dans. Och samtliga ser ut som att de är tagna ur tidigt 90-tal med korta jeanskjolar och midjekorta tröjor. Och det är nog första gången jag ser rosa boxinghandskar.

Så går det när man kan ta med sig Kurt till tv:n. Multitasking på hög nivå.

2 kommentarer

0

Jag raderade precis ett av de jobbigaste inlägg jag någonsin skrivit. För att hon är inte värd det. Saker är aldrig vad de verkar vara.

4 kommentarer

0

Inatt var drömmen bättre än verkligheten. Det är den aldrig annars. Annars så blir jag förföljd, eller är naken, eller så är mina vänner elaka.

Inatt höll han min hand. Kysste mitt ansikte. Sa att allt skulle bli bra och att kärleken skulle övervinna allt.

Och så vaknade jag. Till mardrömmen.

Inga kommentarer

0

Jag ska fota på Jessicas bröllop nästa helg och hon skickade precis ett mail med bilder som ska funka lite som inspiration. I varenda bild ser jag mig och C. Lyckan som vi kände. Ilskan som brinner nu. Besvikelsen som försurnar. Kärleken som fortfarande finns kvar.

Nä. Jag kan inte skriva om något annat. Jag hoppas fortfarande. Även om jag nu kanske mer insett realismen i det hela och anmält intresse på andra lägenheter. Jag vill inte tynga ner honom, vara i vägen för honom. Men fan va jobbigt det är att vara honom till lags när varenda cell min kropp skriker “jag vill inte!!” och “det ska inte vara så här!!”.

Jag undrar fortfarande när jag ska vakna ur mardrömmen.

Det gör nog han med. Förlåt mig.

2 kommentarer

0

Det regnar och jag saknar. Och solen kikar fram och jag längtar. Det regnar och solen skiner och jag gråter. Och jag försöker förstå skillnaden mellan att sakna och längta. Och allt gör ont.

Nu har jag köpt gardiner. Ska sy, alldeles själv. Och så ska vi tapetsera i köket. Och spackla. Spackla först.

Alla dörrar är plötsligt öppna för mig. Och jag vill bara stanna kvar inne. Med honom.

2 kommentarer

0

Frukost tillsammans med “Supernanny” på fyran. Finfin förmiddag hemma hos mamsen. Alla är borta på jobb eller skola så jag och Kurt roar oss själva.

Det blev inga gardiner eller tapeter igår, istället blev det laptop och ett besök hemma hos morföräldrarna. Mormor tryckte i mig pannkakor och berättade krockhistorier. Och så var vi och tittade på Annas folkracebil, den lilla tösen ska börja rejsa! Illgul, utan säten och bälten och lite skamfilad, men hon var totalt överlycklig. Norrlänningar ända in i ryggmärgen, det är vi det.

Det går inte en minut utan att jag tänker på C. Jag försöker ha tålamod och ge honom tid för sig själv. Kanske kan han hitta en plats i sig själv som fortfarande vill leva sitt liv med mig. Efter att ha sett “Supernanny” vet jag ju allt om barnuppfostran. Det är säkert.

Inga kommentarer

0

Shopping brukar ju alltid vara ett bra botemedel för all sorts depression. Idag tror jag dock att jag kanske spårade ur lite.

Meet my new best friend:

Acer Aspire 5002WLMi ..aka Kurt
(den nya mannen i mitt liv? Bitter humor är mitt bästa vapen..)

Tanken har funnits där länge och nu i och med att jag förmodligen måste röra på mig så behöver jag inte en mega-jumbo stationär dator att släpa på. Den här är inte rosa, men det kan vi säkert komplettera med en snygg väska. Jag vet att ni laptop-chicks där ute har koll på det här med blingiga cases, lite tips tack?

Nån som behöver en asbra, jättestor (som vanligt i framtiden) dator? Hör av er!

Nu ska jag lägga mig och läsa nyaste numret av “Tove”. Ny, billig tidning som basunerar ut “Bli en lycklig singel” på omslaget. *suck* The irony.

Inga kommentarer

0

Fanfanfan. Jag sitter och surfar på bostadsannonser landet runt och klumpen i magen blir bara större och större. Helvetehelvetehelvete. Ska det verkligen hända? Jag mår så fruktansvärt illa. Fysiskt. Psykiskt. Innifrån och ut. Fan va kärlek gör ont.

5 kommentarer

0

Tålamod är en dygd. Det är svårt och bra och prövande. Och egentligen har jag inget sånt alls. Men jag måste ha. För jag vill vara bättre än jag varit. Vill vara den jag var förut. Fnitter, leenden och bara en massa kärlek. Så jag har tålamod.

Helvete. Tonvis med spyware på syrrans dator och hon har inget antivirus som fungerar. 192 new critical objects på AdAware. Reklam och reklam och fönster som ploppar upp till höger och vänster. Måste fixa virusskydd.

Det regnar. Jag ska trampa på systers trampmaskin till svetten rinner. Ut med det onda. Sedan ska vi köpa gardiner. Och titta på tapeter. Och kanske lägenheter. Fan.

Livet är hårt. Livet är underbart. Livet sliter och drar och kastar spjut på dig. Livet gullar och lägger mjuka kuddar under ditt huvud och killar dig på överläppen. Livet är som balen på slottet.

1 kommentar

0

Idag har vi firat världens bästa mamma (min). Och mammas mamma (som också är ganska bäst). Med tårta och underbart god fläskfilégryta. De har gjort om köket här hemma sedan jag var här sist och det är underbart fint, ljust och fräscht. Och med klinkersgolv. Sweet.

Märker ni att jag kämpar för att skriva om något annat? ;)

Jag känner att jag börjar bli mig själv igen. Sakta men säkert. Den personen jag var där för något år sedan. Eller 1½. Den där tjejen som skrattade och var glad och intresserad av andra människor. Som inte spred dålig energi och tog för mycket plats.

Det var ett hårt fall. Men jag börjar resa mig. Sakta men säkert.

Jag hoppas att C vill vara där med mig när jag är mig själv igen.

5 kommentarer

0