Jättefort!
Friday 30 March, 2007 @ 9:16 pm |
Nytt modem och nu går mitt internet jäääättefort! I lööööv it!
Inga kommentarer 
0
0Arkiverad i Härligheter
Nytt modem och nu går mitt internet jäääättefort! I lööööv it!
0Arkiverad i Härligheter
En man kommer in, 55 år kanske, kavaj, kostymbyxor, ser hyffsat proper ut och talar klockren stockholmska. Jag tror tillochmed han hette något med “von” i namnet. Typisk Brommabo med andra ord.
När han ska skriva på kontoslippen så ser jag den. Hans vänstra lillfingernagel. Den är lång. En halvmeter nästan. Eller.. nä.. men iaf en centimeter eller två. Resten av naglarna är perfekt nedklippta. Och så den abnorma lillfingernageln. What’s up with that? Vad gör han med den? Petar sig i örat? Kliar sig i röven? I guess I’ll never know.
Punkt SE återvinner sina horoskop! Skandal! Det står exakt samma idag som förra fredagen, åtminstone på Väduren. Och jag som följer dem slaviskt! *insert sarcasm here*
UPDATE!
Nu såg jag en med hyperlång tumnagel med!! Vad är det med Brommaborna?
Arkiverad i Jobb å sånt
På bussen på väg till jobbet läste jag Alex Schulmans krönika i Punkt SE. Den handlade om förbrödning, att de “lika” visar vänlighet mot varandra även fast de inte känner varandra personligen. Som exempel tog han busschaufförer som glatt och gemytligt hälsar på varandra när bussarna möts. Och för första gången håller jag helt med herr Schulman! Det blir lite “Strangers in the night” över det hela, två skepp som möts i natten.
Som när jag i mina Siba-kläder traskar över till Skopunkten eller korvgubben vid Systemet. Man småpratar lite och skämtar lite om kunder och kortslippar (fast korvgubben har inga kortslippar). För vi förstår varandra, vi i handeln.
Och som när jag försöker lugna den råstressade tjejen på McD när hon en lördagnatt ser ut som hon vill lägga sig ner på golvet och lipstrejka. Då sluddrar jag något om att jag förstår henne, för jag har minsann langat burgare jag med i min ungdoms dar. Och hon ler, tar ett djupt andetag och räknar till tio. Och fortsätter langa burgare, men nu, lite lättare till sinnet.
Arkiverad i Vanligt strunt
Tröttröttrött…8-19.30 idag, inventering på morgonen och sedan en jätteseg dag på jobbet. Lite kunder, ensam i kassan och en härlig sol utomhus som lyste på mig alldeles för kort tid på lunchen.
MoDo förlorade mot HV. Crap. Mitt internet skulle uppgraderats till 24 MBit/s idag men går inge snabbare. Dubbelcrap.
Klockan inte ens 22 och jag lyckas nog inte hålla upp ögonen många minuter till.
Arkiverad i Vanligt strunt
Popcorn… mmmm…. popcorn… shit va sugen jag blev på popcorn! Något i ventilationen mån’ tro?
*didididiriti-dididitiri* *nynnar på popcornlåten från 60-talet*
Arkiverad i Vanligt strunt
Vi var helt inställda på en upplyftande tjejkväll med teater och några drinkar med bifogat skvaller efteråt. När vi lämnade Teater Giljotin efter att ha sett Kia Berglunds “Älskade” med Sara Sommerfeld och Reuben Sallmander i spetsen var partykänslan som bortblåst.
Pjäsen om destruktiv kärlek hade krupit under skinnet på oss alla tre och åtminstone två av oss kände igen oss alltför väl i många av scenerna som spelades upp på den lilla roterande scenen framför oss i rött och svart. Dramatikens fäger. Det var definitivt partyantiklimax men samtidigt kände jag mig… upplyst. Pjäsen är stark, gripande. Skådespelarna vrider ut och in på sin själ framför oss. Det är plågsamt. Briljant plågsamt.
Inga namn nämnda för att skydda de skyldiga men jag tror att jag förskönat en viss tid i mitt liv till en gräns som inte längre gjorde relationen rättvisa. Jag frågade många gånger mig själv på den tiden, var gränsen gick mellan “normala” gräl och destruktivitet. Jag tror jag fick mitt svar den här kvällen på “Giljotin”. Ett makabert passande namn. Och svaret var inte det jag önskat och hoppats på..
Levde jag så länge i en illusion? Var jag förblindad av kärleken, hade jag för lite erfarenhet att jämföra med? Eller vill jag tro det för att kunna lämna allt till det förflutna?
Det finns aldrig en kärlek som är lik en annan.
Arkiverad i Funderationer,Love and lack thereof
Det blir inte mer vår än tulpaner!
Arkiverad i Bildbevis
Småäcklig medelålders man 1: *kommer fram med en sladd till kassan* Vad kostar den här?
Kassabruttan: *blippar* 69 kr!
Småäcklig medelålders man 1: Det var ju inget pris! *äckeller lite*
Kassabruttan: Näe, nästan gratis! *ler tillbaka*
Småäcklig medelålders man 2: Jag tror inte det var det han menade.. hehe.. *flirtar lite*
Kassabruttan: *klämmer fram en leende men kräks nästan lite egentligen*
Arkiverad i Jobb å sånt
Färdigskivad leverpastej måste vara den bästa gastronomiska uppfinningen sedan onsalakorven. *djupt filosoferande om smörgåspålägg*
Arkiverad i Vanligt strunt
Det blev en tunika från H&M och en dito från Lindex i V-by ghettot. Nöjda och glada intog vi maffioso-smörgåsar från Subway ute i solen på fontänkanten och Sofia tyckte lite sådär ur det blå att jag skulle börja dejta. Och så var vi plötsligt inne i ett sånt där härligt samtal om självförtroende and lack there of.
Efter en eftermiddag/kväll av storstädning och filmgluttande (jag har äntligen sett “Gladiator“!) blir det nu sängen med mina favvoflickor.
Arkiverad i Vardagen
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
