En promenad ut i skogen med mamma och brorsan. Bomull för själen. Vi spionerade lite på Foppa och skuttade över stenar och rötter. Och skrattade. Det var skönt. Jag försökte lära mamma dansa hip-hop. “Hopp-hopp?”. *fniss*

En av de få stunderna på sistone som mitt huvud inte varit överfullt av youknowwho. Då hjärtat faktiskt inte kändes sådär jättetungt.

Inga kommentarer

0

Nu har jag fått iväg mailet. Jag har även fått reda på att tjejen i Tyskland inte bara var tidsfördriv. Han jobbar inte där längre men pendlar ner för att hälsa på henne. Och hon funderar på att flytta till Borås för att plugga. Det kan man väl kanske kalla seriöst. Jag mår illa.

Fina ord räcker nog inte längre. Ett ögonblick övervägde jag faktiskt att åka ner till Borås. “The grand gesture”. Han skulle förmodligen bara tyckt jag var galen.

Jag menade vartenda ord jag skrev i mailet men jag tvivlar på att han kommer svara överhuvudtaget. Jag tror inte han kommer låta det sjunka in tillräckligt mycket för att känna efter. Han mår bra nu. Så mycket lättare att bara flyta på än att känna efter. Det känns bara så jobbigt när jag själv är övertygad om att det här är på riktigt. Ännu jobbigare att jag kastade bort det.

Vad i hela helvete ska det krävas för att jag ska kunna släppa taget?? Det här äter upp mig inombords, det är det enda jag kan tänka på! En hel vecka hemma hos familjen har jag deppat på grund av detta. När ska det ta slut?

Happ. Nu ska jag väl gå och gråta mig till sömns.

3 kommentarer

0

Jag började skriva ett väldigt känslosamt mail till C och redan halvvägs in i andra meningen börjar tårarna rinna. Jag får nog spara det tills ikväll. Då kan jag gråta ifred utan att hela familjen ser eller hör.

Jag tycker inte om att gråta inför folk. Vissa känner tröst men jag känner mig mest bara som en börda, ett grinigt litet barn. Så jag kryper undan. Väljer mina tillfällen.

Jag hade allt. Och jag lät det försvinna. Stryk ska jag ha.

Inga kommentarer

0

“I have a new life, a new image, I’m just trying to embrace everything that’s beautiful in life!”
- Jessica Simpson som numera är brunett och smart.

Skämt åsido, de där var nog ord som jag borde ta tillvara på när tankarna och saknaden efter C smyger på. Folk går vidare. Hela tiden går de vidare med sina liv och hittar nya vägar. Om de kan, så borde jag väl också kunna?

Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna sakna honom såhär mycket efter att ett helt år hade gått. Tillochmed här hemma i Övik så påminner allt om honom. Vad göra? Be på mina bara knän eller bara tvinga sig själv att se framåt? Det är nu ödet ska sticka in en fusklapp.

Snarast tack. Gärna innan jag tappar förståndet.

3 kommentarer

0

Två blev tre imorse när Lena & Jonne äntligen fick välkomna sin lilla flicka till världen! Ett stort grattis till hela familjen!

Inga kommentarer

0

Efter att jag var arbetslös i januari har A-kassan skapat en evig förvirring i min stackars blonda skalle. Jag fick en vända med kassakort som jag snällt fyllde i och skickade iväg tillsammans med underskrift om internettjänsten och alla möjliga intyg som behövdes. Sedan följde en dans fram och tillbaka under ca 2 månader med kompletteringar och andra historier innan jag faktiskt fick mina pengar. Men det kom aldrig några nya kassakort. Förvirrande.

På avierna som jag får varje månad ska jag dock bara betala grundavgift, vilket på något sätt måste betyda att de fortfarande tror att jag är arbetslös. Men några kassakort visar inte sig i brevlådan.

Så äntligen (när jag till slut lyckades pricka in telefontiderna) ringde jag till A-kassan och snälle Joakim upplyser mig, någon spydigt kan tilläggas, att “men du har ju anmält dig till den här internettjänsten”. Jahaaaaaaa…… var det det man skulle använda den till. *duuuhhh* Så kassakorten ligger snällt inne på datorn och väntar bara på att bli ifyllda. Så trevligt.

Nu ska jag bara hitta åt den där koden de skickade ut till mig med. Det blir ett projekt. Min lägenhet är som Bermudas triangel för viktiga papper.

1 kommentar

0

Det här med bilar är så utanför mitt element. Igår åkte vi till min morbrors lastbilsgarage (han äger ett åkeri) för att fixa och dona lite med skruttan och trots många och ljudliga protester så skulle Anna ha på mig en sån där gräslig, blå overall. *ryyyser* Så där stod jag, bland motorolja, rallybilar och en hel drös oförståeliga bilverktyg, i ett något för stort blåställ och ballerinaskor (jag vägrar kränga på mig stövlar med stålhätta) och löddrade på bilen med waxshampoo.

Annas kommentar “Det här, det är glam det!”.

Och nu ska jag tillbaka och städa insidan av lillskruttan, till det behövs inget blåställ.

1 kommentar

0

Enligt vuxenpoäng.com så borde jag vara dryga 32 år gammal. Ändå frågade busschauffören imorse hur gammal jag var när jag skulle åka in till stan.. uuuhhh… över 20?

Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos?

5 kommentarer

0

Kan någon vänlig själ berätta för mig vilket märke de här solglasögonen är? Jag har letat och letat men blir inte klokare. Me likey juh!

2 kommentarer

0