Någonstans i mitt stilla sinne har jag fått för mig att jag skulle vara en bra skådis. När jag sitter på tunnelbanan, i bilen eller någon annanstans där det finns en stund över till reflektion så börjar jag spela upp scener i mitt huvud, och mimar ibland tillsammans med ansiktsuttryck som gör mina eventuella medpassagerare lite fundersamma vad det är för schizo de delar färdmedel med. Jag älskar film och härmar ibland repliker som en liten papegoja för att se hur jag skulle tolka just den scenen.

I samband med det faktum att jag kom på att ”hey, jag borde skaffa mig en hobby” så verkade då skådespeleri som ett bra alternativ. Sagt och gjort så anmälde jag mig till en kurs i filmskådespelarteknik på Kulturama. Förra lördagen var första kurstillfället och jag var nästan lite kräkfärdig av nervositet när jag gick dit. Jag var helt övertygad om att alla som var där skulle vara max 22 och redan fullfjädrade skådisar. Lättad kunde jag andas ut när jag insåg att klientelet var väldigt blandat och även så teatererfarenheten.

Läraren är en liten man som pushar 70 och är.. ja.. tänk er Woody Allen. På svenska. Så har du min lärare. En liten, excentrisk man med yviga kroppsrörelser och en ytterst speciell humor. Underbar med andra ord.

Igår skulle vi spela upp tre olika tolkningar av en monolog som vi hade memorerat. Jag hade valt en scen från ”Closer”, en rätt bitter historia som jag sedan även skulle framföra ”exalterad” och ”förbannad”. Inte lätt, men det är det som är grejen. ”Ni ska utsätta er för det ni tycker är svårast, det är så ni växer”, säger vår egen Woody.

Jag är tydligen rätt bra på det faktiskt. Komplimangerna har duggat rätt tätt vilket känns riktigt kul. Jag var tydligen ett bra exempel på ”den tänkande processen” och skitsnygg framför kameran (tillåt mig småle). Själv tyckte jag mest det var plågsamt att se mig själv på film efteråt. Jag måste bara försöka se bortanför dubbelhakan och se arbetet istället.

Jag hoppas att jag genom detta kan bli mer medveten om min kropp, hur jag använder mig av olika ansiktsuttryck och kroppsröreleser, rösten och blickar. Det ska blir väldigt spännande att se hur jag utvecklas under de här 10 veckorna.

Och sedan ska jag ju bara bli rik och berömd. Såklart.

10 svar

  1. EMMA:
    Haha! Gör det? Coolt! 😉

    LINDA:
    Jag vet inte vad jag ska säga längre, mitt huvud är JÄTTEstort nu! 😉

    MARIA R:
    Den var inte så lång den jag hade den här gången, men JO, det är skitsvårt! haha! Kommer bli mitt största problem..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Mitt augusti

Det är oktober. Och sedvanligt så frågar jag mig själv ”hur fan gick det till?” och kommer ihåg att jag glömt sammanfatta månaden innan. Så

7 bilder från 7 dagar i Övik

God söndag kära vänner! Eller god och god, jag har spenderat ett och ett halvt dygn i feberfrossa, snor, huvudvärk och hostat upp mina lungor

En LIVE workshop med Linda Hörnfeldt

Kom igång med din första onlinekurs!

En LIVE tvåtimmars workshop för dig som vill skapa din första onlinekurs. Skriv upp dig på väntelistan för att få information så snart anmälan öppnar!