Någonstans i mitt stilla sinne har jag fått för mig att jag skulle vara en bra skådis. När jag sitter på tunnelbanan, i bilen eller någon annanstans där det finns en stund över till reflektion så börjar jag spela upp scener i mitt huvud, och mimar ibland tillsammans med ansiktsuttryck som gör mina eventuella medpassagerare lite fundersamma vad det är för schizo de delar färdmedel med. Jag älskar film och härmar ibland repliker som en liten papegoja för att se hur jag skulle tolka just den scenen.
I samband med det faktum att jag kom på att ”hey, jag borde skaffa mig en hobby” så verkade då skådespeleri som ett bra alternativ. Sagt och gjort så anmälde jag mig till en kurs i filmskådespelarteknik på Kulturama. Förra lördagen var första kurstillfället och jag var nästan lite kräkfärdig av nervositet när jag gick dit. Jag var helt övertygad om att alla som var där skulle vara max 22 och redan fullfjädrade skådisar. Lättad kunde jag andas ut när jag insåg att klientelet var väldigt blandat och även så teatererfarenheten.
Läraren är en liten man som pushar 70 och är.. ja.. tänk er Woody Allen. På svenska. Så har du min lärare. En liten, excentrisk man med yviga kroppsrörelser och en ytterst speciell humor. Underbar med andra ord.
Igår skulle vi spela upp tre olika tolkningar av en monolog som vi hade memorerat. Jag hade valt en scen från ”Closer”, en rätt bitter historia som jag sedan även skulle framföra ”exalterad” och ”förbannad”. Inte lätt, men det är det som är grejen. ”Ni ska utsätta er för det ni tycker är svårast, det är så ni växer”, säger vår egen Woody.
Jag är tydligen rätt bra på det faktiskt. Komplimangerna har duggat rätt tätt vilket känns riktigt kul. Jag var tydligen ett bra exempel på ”den tänkande processen” och skitsnygg framför kameran (tillåt mig småle). Själv tyckte jag mest det var plågsamt att se mig själv på film efteråt. Jag måste bara försöka se bortanför dubbelhakan och se arbetet istället.
Jag hoppas att jag genom detta kan bli mer medveten om min kropp, hur jag använder mig av olika ansiktsuttryck och kroppsröreleser, rösten och blickar. Det ska blir väldigt spännande att se hur jag utvecklas under de här 10 veckorna.
Och sedan ska jag ju bara bli rik och berömd. Såklart.
10 svar
rik och berömd blir du alldeles säkert – det är jag helt säker på 🙂 Modig du är, jag skulle aldrig våga gå en sån kurs!
HEDGEHOG:
Tack! Som sagt, lite kräkfärdig men det gick bra! *stolt*
Jag är grymt imponerad över att du vågade! Starkt jobbat!!
ALENA:
Tack! 🙂 *försöker ta åt mig*
Wow, det där låter ju jättehäftigt!
Men gud vad modigt. Jag är lika impad som de andra här 🙂
kul…..modigt…..är det inte svårt att lära sig en massa text utantill
EMMA:
Haha! Gör det? Coolt! 😉
LINDA:
Jag vet inte vad jag ska säga längre, mitt huvud är JÄTTEstort nu! 😉
MARIA R:
Den var inte så lång den jag hade den här gången, men JO, det är skitsvårt! haha! Kommer bli mitt största problem..
Va cool du e! Jag vet inte om jag hade vågat gå på en sån där kurs. Heja!
VERA:
Tack gumman! Blir ju alldeles generad juh! *röööd*