Det ska vara sista dagen på året för att prova något nytt. Anna och mamma försöker just nu räkna ut hur man rensar en hummer på bästa sätt. Spänningen är olidlig.

Inga kommentarer

0

Tidigare idag kom textversionen, men eftersom jag vet att bilder är populärt på bloggar så kommer här collageversionen.

8 kommentarer

0

Året är snart slut och det börjar bli dags att summera. När jag tänker tillbaka på 2009 så tycker jag inte att det har hänt så mycket, rent spontant. Ett år som passerat lite passivt och rätt snart kommer falla i glömska. Ett år då ingen historia skrevs direkt, åtminstone inte på mitt privata front.

Men så strosar jag down memory lane i arkivet och inser, att det hände faktiskt ett och annat.

Som i januari, när brorsan var på besök och vi myste i Gamla Stan, Kate tog hem två guldglobar och jag dansade loss i både Charleston och Afrikansk dans. Dessutom funderade jag redan då på lugg, och så fyllde min älskade lillasyster vuxen. Och så fick jag Spotify av Hasse och Jessica! Oh the joy.

I februari upptäckte jag att Ed Westwick var britt (hawt!), jag kramades med vänner i Göteborg och med Tony Irving backstage på “Let’s Dance”, jag fick en ros på Alla Hjärtans Dag, träffade nya vänner när jag firade Sandra, introducerades för Veronica Maggio och började twittra. Daniel och Victoria förlovade sig och så såg jag en väldans massa film. Oscarsgalan är helig.

Och sen kom mars. Som nog var den bästa månaden på året. För det var månaden då jag till slut fick träffa Julia Roberts. I London. Det var stort.

I april fyllde jag år, våren kom till Stockholm, sommaren kom till Borås en sväng och jag målade påskägg under en finfin påskhelg hemma i Övik.

Maj bestod av en hel del fina dagar. Och en och annan fin kväll. Jag såg Beyonce live. Drack vodka på tub. Och så dödade jag blommor. På löpande band.

I juni var det dags att knipsa Silver, jag rockbowlade utan större framgång, jag röstade fast jag knappt minns på vad, det blev sommar och jag gjorde fint i sovrummet. Michael kilade vidare, mormor fyllde 80 och så blev det sommarfest och semester(eller ja, typ). Och så var jag på dejt (jodå, det inträffar en gång i halvåret sisådär).

Juli, kära juli. Vi målade sommarhuset, åkte lastbil och på hemmasemester till Högbonden, jag åt surströmming för första gången och spenderade en hel del tid i hammocken och vid havet. Jag blev jag invalid en stund, Mr K var på besök och så funderade jag lite på kärlek och längtan och mål. Och så flyttade jag från Absolut Glam till La Linda!

I augusti blev det ett fasligt hattande till Västkusten. Först myste jag med Jenny medan resten av Sverige var på U2 och helgen efter var det dags igen för att se Madonna. Jag badade för första gången på flera år, jag besökte Operan för första gången och så vankades det kräftor x2.

I september började det kännas att hösten kröp på. Deppighet blandades med finfina dagar men mycket tankar och funderingar var det i omlopp. Men jag hade ju alltid Gilmore-töserna till tröst. Det var mycket hemlängtan. Men självklart hanns även lite mys, finkultur och kalas med! Och så lite tråkigheter – Patrick Swayze lämnade oss.

Oktober. Maria kom på besök. Jag var med på teve. Och i Glamour. Pappa drattade på arslet och bröt handleden. Jag ordnade smyckeskalas och sedan tog jag en bloggpaus. Och så kom jag tillbaka lagom till Blog Awards.

I november kom mamma och Anna på besök och vi gick på musikal. Jag blev med lugg, jag började drömma lite och gjorde ett pluggförsök. Jag hälsade på min invalide far i Borås och sedan kom han och hälsade på mig tillbaka. Vi var på Idol och jag lärde mig att det heter prokrastinera, det jag gör. Lite andra trevligheter blev det även i form av julbord på Fjäderholmarna och den fantastiska bloggfesten på Rose.

December alltså. Frosten kom. Snön kom. Sedan kom det lite mer snö. Och lite till. En jävla massa snö helt enkelt. Däremellan bakade jag lussekatter, firade Soffis och Kattis , kollade in NEXX och adventsmös hos Jempa och Fredrik, spelade alfapet, träffade gamla vänner och firade jul. Och så dog Brittany Murphy. Droger eller en gris? Det återstår att se.

Som sagt. Ett och annat hände tydligen ändå.

Nu är det nyårsafton, klockan är 2 på natten och mindre än 22 timmar återstår av det här året. Och i alla fall 8 av dessa tänkar jag spendera sovandes. Sov sött kära vänner.

2 kommentarer

0

Jag har inte ätit någon mat överhuvudtaget idag och nu sitter jag och gluffsar i mig från Paradisasken istället. Det kan inte vara smart på någon slags nivå.

Idag har mamma och jag gjort stan en snabbis igen, den här gången var det primära målet alkohol. Och om vi säger som så, vi var inte ensamma om att komma på att det är nyårsafton imorgon och inget bubbel finns hemma. Det fanns nästan inget bubbel på systemet heller, de flesta hyllorna gapade tomma, men jag fick med mig en flaska Freixenet hem.

Och så vill jag även tillägga att, om man inte vill bli totalt idiotförklarad av en stad där folk shoppar i heltäckningsbrallor, så ska man nog inte dra på sig strumpbyxor och en kjol när termometern pushar -20. Varannan update på Facebook handlar just nu om hur kallt det är. Så kallt är det.

2 kommentarer

0

Intresseklubben var på besök på Missys blogg och noterade att hon spelat in ett nytt meddelande på sitt mobilsvar. Och det var inte utan att jag funderade på att göra detsamma. För mitt börjar nog också närma sig decenniet i ålder.

Men då vill jag ju säga något coolt och roligt. Som samtidigt inte är för konstigt om det är någon “viktig” person som ringer. Inte typ “jag har galet mycket sex och har inte tid att svara”. Det kan ju ge fel vibbar. Typ att jag har galet mycket sex.

Jag tänker “I’m shoeshopping!” a la Carrie. Eller en trallig julsång, in the spirit of the season. Men sedan slutar det med att jag glömmer bort det och så trallar jag bjällerklang i juni. Det om något ger ju fel vibbar.

Eller så låter jag det bara vara. Den som ringer får se.

8 kommentarer

0

Snabb sväng in på stan igår, skulle byta en sminkborste på Make Up Store, men såklart var den slut. Istället gick vi på Cervera, mamma skulle ha en gjutjärnsgryta som var nedsatt med halva priset.

Och där stod de, de perfekta fintallrikarna som jag aldrig köpt, nedsatta från 269 kr tallriken till 99 kr! Det gick ju bara inte att låta bli, så fyra stycken fick följa med mig hem. Och nu är jag helfnittrig över mina nya tallrikar och skryter om dem närhelst jag får möjligheter. Varför? Vuxenpoäng kanske. Eller så kanske det har något att göra med det faktum att jag ätit på samma tallrikar sedan jag flyttade hemifrån för 10 år sedan. Och de var från Ö&B. Så det här är fetfancy.

1 kommentar

0

HAHAHAHA! Jag dööör.

Den där Amandavardet (jag vill bara säga Amanda Väärdo hela tiden. Vet inte varför), hon har då verkligen lyckats med den där uppmärksamhetsgrejen. Vare sig det var planerat eller inte.

2 kommentarer

0

Så var man fast men den här klossen igen. Villintevillintevillintevillinte…

Dock vet jag inte om det blir någon tenta. Något ljushuvud har i juletider ändrat sista anmälningsdatum från den 7:e januari till den 3:e januari och inte mailat ut om det. Eftersom jag inte loggar in på distansutbildningens intranät i juletider (förrän i helgen som var) så visste jag inte detta och nu, eftersom det är mellandagar, så jobbar ingen. Vilket innebär att jag inte hittar någon tentavakt.

Och nu är jag alldeles matt för att jag har dragit den historien. Jag pluggar lite för säkerhets skull, om en tentavakt skulle trilla från ovan. Typ.

Och så måste jag måla om naglarna med. Men ingen nagellacksborttagning står att finna i detta hus. Oh the trouble..

Inga kommentarer

0

Vem har snyggaste (och snorigaste) Gudsonen? Jo, jaaag! *mallig*

Vem har även en ny, luddig väst som hon köpte på 50% rea. Jaaag.

Igår var jag och hälsade på Lukas innan jag och Maria (Lukas mamma) skulle bege oss till O’Learys för att äta middag och småspana på Modo-Brynäs matchen (självklart vann hemmalaget!). Han fick en liten julklapp av mig och den var intressant i exakt fem sekunder efter att han slitit upp paketet. Jaja, mamma gillade den i alla fall. Lukas tyckte den tomma julskumpåsen var roligare. Någonstans längs vägen hoppas jag att prioriteringarna ändras.

Inga kommentarer

0

Egentligen borde jag se den här filmen igen innan jag uttalar mig, men jag kan inte riktigt hålla mig. Jag såg den inte i 3D, så jag kan inte uttala mig om den versionen, men det jag såg var fullt tillräckligt. Avatar är fantastisk. Och då pratar jag inte bara om det visuella och det tekniska som är det mest avancerade jag någonsin sett (men då är det ju också den dyraste filmen som gjorts också) utan hela världen som James Cameron byggt upp ur sin egen (överaktiva) fantasi är verkligen otrolig.

Ett måste för att fullt kunna ta in den här filmen är ett öppet sinne. För det här är en helt annan verklighet (eller overklighet) som Cameron bjuder in oss i. Det är drömmar och frihet och andlighet blandat med en hård och brutal del av mänskligheten som vi känner den. Det är människorna som är “bad guys” och många gånger under filmen ifrågasätter jag mitt eget tankesätt och det fyrkantiga sättet jag lever och tänker.

Avatar är minst sagt banbrytande, inte bara tekniskt och visuellt utan även i det att den öppnar mitt sinne, får mig att känna och drömma. Och att nå den känslan, det är det största en film kan åstadkomma.

5 kommentarer

0