Drömmar, mål och en halv Rebecca

Thursday 14 January, 2010 @ 11:26 am |

Biggest Loser. Bästa. Realityserien. Ever. Så mycket livsvilja, motivation, inspiration och jävlaranamma i ett enda program, packeterat av helvetestränarna (men med stora hjärtan) Bob och Jillian. Jag blir ju alldeles hög.

Jag har precis sett färdigt säsong åtta. Åh maj gawd så mycket tårar jag har fällt, så många spontana applåder och stående ovationer jag har avgett och så mycket inspiration jag har fått. Det är helt insane vad de här människorna klarar av, hur de pushar sig själva och vilka otroliga resultat de leverar! Rebecca Meyer nedan (min favorit!) hade lagom till finalen tappat halva sig själv. Hon börjar på 126 kilo och slutade på 63. På sex månader. Då har man fan bestämt sig.

Skulle ett program som “Biggest Loser” fungera i Sverige? Förmodligen inte. Och detta av samma anledning som att till exempel “The Bachelor” var en totalflopp i svenskt format. Svenskar skulle aldrig våga vara så sårbara och så utlämnade på bästa sändningstid. Inte en chans. Att bli hunsad av Anna Skipper i “Du är vad du äter” är inte ens i samma liga som att ställa dig på en våg, iklädd sportbehå och cykelbyxor, inför en hel nation och sedan körd i botten av USAs tuffaste tränare.

Sedan finns det i USA en helt annan nivå av självförverkligande. Ett samhälle som uppmuntrar storslagenhet. Säger man ordet “dröm” i Sverige så skakar folk mest på huvudet. Nej, i jantelagens hemland ska man sköta sitt jobb, sin familj och om man har tur får man åka på charter en gång om året och gå ut och ta en öl med polarna då och då. Men drömma? Det får du göra när du sover.

I USA är det mer regel än undantag att folk har högtflygna drömmar. Och från dröm till mål behöver det inte vara så långt. Titta bara på Rebecca.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Arkiverad i Dumburken,En åsikt,Inspiration

Taggat: , , ,

12 kommentarer

Kommentar från Mia

Thursday 14 January , 2010 @ 12:10 pm

Håller med, Biggest Loser är den bästa realityserien! Har för mig att de körde en svensk/nordisk variant för några år sedan, men det var ingen hit precis.

Började mitt nya “liv” i måndag, men än har jag inte kommit igång med träningen. Måste göra det snart.

Kram, kram.

[Reply]

La Linda Reply:

Heja dig! Va skönt att vara igång!

Och en serien måste jag ha missat helt och hållet. Var det bra?

[Reply]

Kommentar från Katta Kvack

Thursday 14 January , 2010 @ 1:12 pm

Älskar också biggest. TV4 håller på en svensk version as we speak. De hade uttagningar för några månader sedan. Vi får väl se hur den ter sig, men jag misstänker ett magplask.

[Reply]

La Linda Reply:

Det ska bli väldigt intressant att se om det blir bra eller bara en mesvariant. Jag misstänker också totalt magplask.

[Reply]

Kommentar från Maria

Thursday 14 January , 2010 @ 1:51 pm

Det gick ju en svensk variant av BL för några år sedan kommer jag ihåg. Vet dock inte vad den hette, eller vilken kanal.. Hrm. Men det var samma koncept! Blev nog bara en säsong dock.

[Reply]

La Linda Reply:

Jag har verkligen totalmissat det! Var det bra eller bara ren förnedrings-tv? Sverige är nämligen väldigt bra på förnedrings-tv.

[Reply]

Katta Kvack Reply:

Jag såg bara ett par avsnitt av den första nordiska BL (som jag tror gick på 5:an). Jag har för mig att jag inte alls upplevde den som lika peppande, utan det blev pakter a´la Robinson och var betydligt mer förnedrande än den amerikanska varianten. Det är ju just frånvaron av förnedring som gör den amerikanska varianten så himla bra, man blir liksom inte peppad av förnedring. Plus att Jillian & Bob är med i USA – vad är väl BL untan Jillian och Bob?

[Reply]

Kommentar från Stina

Thursday 14 January , 2010 @ 8:00 pm

Åh du har så rätt. Jantelandet. Min fördom säger att det är ännu värre i mindre städer. Där får man absolut inte sticka ut och tro att man är något.

[Reply]

La Linda Reply:

Tyvärr har du nog helt rätt.

[Reply]

Kommentar från Fröken Greta

Thursday 14 January , 2010 @ 9:54 pm

Shit. Shit. Shit. Det är det enda som hörs i min skalle just nu.

Jag sitter ganska exakt i hennes sits. Fast utan viktminskningen. Och mina tankar rör sig ganska ofta kring att det är en ren omöjlighet att halvera sig själv. Men det går då alltså och ändå se så oförskämt fräsch ut, stor viktminskning är för mig lika med toktok-massa degig överflödig hud. På 6 månader? (nu går 6 månader????? på repeat me. hehe)

TACK. Tusen satans stora tack för att du skrev detta inlägg. Det väckte en tanke om att det faktiskt inte är omöjligt.

Ha det göttens!

[Reply]

La Linda Reply:

Det ÄR möjligt. Och det sköna, som jag precis har insett, är att det är JAG (eller du i ditt fall) som har möjligheten att göra det. JAG är den ENDA som kan ändra mitt liv! Någonstans har jag nog alltid skyllt ifrån mig, utan att riktigt tänka på det, men att ta ansvar och inse att man faktiskt har kontroll över sitt eget liv är så skönt!

Sedan att det är apjobbigt och kräver ett jävla anamma är ju en annan sak. Men det GÅR.

[Reply]

Kommentar från Johanna

Sunday 17 January , 2010 @ 12:02 am

Tjockholmen hette väl den svenska varianten?
Grymt Bra gjort att halvera sin vikt.. synd bara att hon ser ut att ha dubblat sin ålder :/

[Reply]

Säg nått snelt!

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Hej och välkommen till La Linda

Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.

php wp_footer();