Jag klickade på en länk från Linda K. Jag började läsa. Och sedan började jag gråta. Jag har nog aldrig gråtit av ett blogginlägg förut, speciellt inte skrivet av någon som jag inte känner, som jag inte ens vet vem det är. Men när inlägget handlar om det värsta som kan hända, om att få reda på att ens barn har dött, då spelar det ingen roll. Då gråter man. För det finns inget att säga.
Läs. Gråt. Jag lovar att ni kommer uppskatta livet lite, lite mer efter att ni gjort det.
Vilken kväll det var igår! En maxad releasefest med alla underbara människor, en massa boksignerande och mitt i alltihop en intervju med P5! De mailade
Att Josefin Dahlberg och Vanja Wikströms gemensamma podcast ”Josefin & Vanja” är ett resultat av ett ”fuck it, visst vågar jag”-moment är inte direkt någon överraskning. Varje vecka peppar de här bjussiga entreprenörerna med personliga stories och …
Alltså, vilken jävla dag. Igår åkte jag hem till Övik eftersom vi idag skulle ta farväl av Annas pappa som gick bort för några veckor
Arrangemang som riktar sig mot influencers som yrkespersoner och kreatörer är inget som direkt brukar dugga tätt. När jag först anordnade BBCON 2016 så var
2 svar
Jag satt och läste den bloggen igår innan vi for till svärföräldrarna. Jag bokstavligen hulkade i soffan. Usch vad livet kan sluta hemskt.
Fruktansvärt. Och då har jag inte ens några barn som jag kan relatera till.