Ojoj. Strul med webhotellet hela dagen. Tydligen har jag brutit mot regler jag inte visste fanns. Oups. Menmen, nu är det löst, jag är tillbaka och jag håller på att backa upp som en dåre.

Ett litet tips. Om ni använder nagellack från H&M, glöm inte överlacket. Annars är det naggat i kanterna inom 2 timmar.

Och nu får halsontet ge med sig faktiskt, jag är i gravt behov av en endorfinkick.

Inga kommentarer

0

♥

Ganska precis 30 år sedan.

Titta så rött hår hon har. Och titta så kolsvart hår jag har.

Fina mamma.

Inga kommentarer

2

Ehm, om jag fick önska, bara rakt ur ingenstans sådär, så skulle jag gärna vilja ha det här jobbet. Yes please.

1 kommentar

0

Igår skulle sommarfötterna härdas. Förra helgen fick de nymålade tånaglarna se dagens ljus för första gången i år, men de skorna var snällare. Igår var det full-on-stilettos som gällde. No mercy. Och jag vill lova att det kändes när  jag kom hem. Spruckna blåsor på båda fötterna och idag är det jag som har på mig minimalt med fotbeklädnader.

Men det var det värt.

Jag tycker att det var lite modigt av mig att gå på en fest där jag inte kände en enda själ (förutom Karro litegrann såklart), och detta helt nykter! Det innebär ju dock att man får avnjuta skådespelet som det innebär att se folk bli totalpackade på under en timme. Och bara det är ju rätt underhållande. Som tur är fanns det många trevliga människor att prata med om man mot förmodan skulle bli trött på att bara iaktta fulla människor.

Vi påbörjade festen på takterassen där Karolina och hennes co-host Patric hälsade oss välkomna.

Bianca och Mattias, två nya bekantskaper som pratar franska på fester, mer eller mindre framgångsrikt.

När det blev för kallt på taket gick vi ner till Karros lägenhet, åt kokosraketer (inte jag) och drack shots (inte jag).

Därefter hamnade vi på KGB, en alldeles galen rysk klubb på Malmskillnadsgatan. Störtskön USSR-musik och ett all-in tema som heter duga!

Anna och jag diggade loss till bandet som spelade, King Oliver’s Revolver (älskart’!).

Karro höll sig till Loka medan Anders och Mats valde husets fin-öl och vin.

Inga kommentarer

0

Känns inte livet lite orättvist när man vaknar en söndagmorgon med bultande huvudvärk och grymmeont i halsen – och man har inte druckit en enda droppe alkohol kvällen innan! That’s right, det var mineralvatten i glaset hela kvällen, och jag sniffade inte ens på tilltuggen som serverades. Disciplin på hög nivå! Karro är verkligen den perfekta värdinnan (och en frestare!), som hon hade fixat och donat med shots och tilltugg.

Idag står tvättstugan på schemat, samt pluggpluggplugg. Jag hade hoppats att jag skulle få komma mig ut på ett träningspass i det vackra vädret, men om inte halsen ger med sig vet jag inte om jag vågar. Halsontet har gått i vågor den senaste veckan, jag tycker att den får bestämma sig nu, antingen blir vi sjuka eller så låter vi bli, det här mellanläget is getting old.

Så här såg jag ut igår. Klänning från H&M Fashion Against Aids, halsband från Lindex och örhängen från Marc by Marc Jacobs.

9 kommentarer

0

Jag hann visst inte riktigt in innan regnet kom. Men det medförde iaf en rejäl slutspurt, gött! 56 minuter totalt blev det, med en maxfart på 33,2 km/h (!!), självklart hittade  ju inte den förbannade GPS:en åt mig förrän efter 23 minuter, men de sista 23 är iaf korrekta. Jag tror jag har hittat en bra sträcka, lagom mycket skog, lagom mycket fina hus att titta på, lagom mycket backar. Idag sprang jag också tre minuter i sträck i den där fina skogen. Må låta fjuttigt för alla er maratonlöpare, men för mig är det fan monumentalt! Och eftersom jag själv är den enda jag tävlar emot och den enda som räknas så tänker jag vara mallig.

Efter cardiopasset blev det även veckans ena styrkepass som finns på Grace Wellness Viktskola, jag ska köra två i veckan förutom PT-timmen. I det fanns bland annat en ny rumpövning som garanterat kommer kännas i the behind imorgon. Det är väldigt pedagogiskt upplagt med bilder på övningarna man ska göra och hur många repetitioner, så det är bara att bocka av. Jag har dock fått någon konstig nackspärrsliknande aj ont, inte så hippt. Vette sjutton var den kom ifrån. Plus att jag nu också har sveinont i halsen. Inte heller skitcoolt.

Jag har också hunnit med första deluppgiften på uppgiften som ska vara inlämnad imorgon. Shit vilken effektiv dag! Såklart ute i sista sekunden som vanligt. Men nu tänker jag ta ledigt från alla måsten en stund och piffa till mig och åka till Karro på fest. Jag hörde takterass så håll tummarna för att regnet håller sig borta!

6 kommentarer

0

Sex and the City 2. Var ska jag börja? Kanske någonstans vid ankomsten till biografen. Det är helt fantastiskt att se vilket event den här filmen har blivit. Först och främst var såklart biografen fullproppad av tjejer ända ut på gatan. Men inte vilka tjejer som helst. De här tjejerna hade gått all in. Klackar, cocktailklänning, Hollywoodlockar, the works. En härlig (men smått konstig) känsla av samhörighet la sig över mig. Vi kom alla dit med samma förväntningar, samma känsla, samma längtan efter den där magin som är “Sex and the City”. Ni som vet vad jag pratar, ni vet vad jag pratar om. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här serien som ett populärkulturellt fenomen, men sanningen är att serien har betytt otroligt mycket för mig, jag har vuxit upp med, och på många sätt, genom den.

När lamporna släcktes och den där bekanta signaturmelodin släpptes ur högtalarna kom direkt spontana applåder och exalterade tjut. Jag har aldrig varit med om en sådan här stämning på en bio förut, förutom när jag såg den första “Sex and the City”-filmen i New York för två år sedan. Visst, på biopremiärer och förhandsvisningar brukar stämningen vara mer uppsluppen, men inte på en “vanlig” biokväll. Men det här var ingen vanlig biokväll, det här var en reunion deluxe. Jag fick till och med tårar i ögonen under opening credits, mycket känslor.

Så, filmen då? Hur var den? Det finns inget riktigt enkelt svar på den frågan. Allt beror på vilken relation man har till de här karaktärerna sedan innan. Är man inget fan av showen så har man nog inte mycket till övers för filmen heller. I get that. Som ett eget fristående element så hade jag nog inte heller tyckt att det var något mästerverk. Men jag som har varit besatt av den här serien i tio års tid, för mig var det som att återse gamla kompisar, få höra om vad de haft för sig de senaste åren och få en inblick i deras relationer, glädjeämnen, samvetskval och huvudbryn. Det var inte bara en film, det var ett glatt återseende.

Det här är en helt annan sorts film än den första. Den första var tung bitvis, medan den här är förhållandevis lättsmält med några få djupare inslag. Bäst i filmen är helt klart Samanthas karaktär och hennes stundande medelålderskris. Många sköna repliker bränner hon av! Jag älskar även scenen med Miranda och Charlotte i baren. “Take a sip!”. Det märks också att jag och mina vänner har blivit äldre, man känner igen sig i deras problem och tankar på ett helt annat sätt än när man började titta på serien när man knappt var torr bakom öronen.

Jag saknar dock New York City. Den största delen av filmen utspelar sig i Mellanöstern, och inget ont om det, men filmen (och serien) heter ju ändå “Sex and the City” och med undantag för två avsnitt i LA och två i Paris så utspelade sig hela serien i New York. Jag saknar the fifth lady i det här. Sedan är det några lama skämt, för mycket kulturella burka-hänvisningar och produktplacering och alldeles för lite Aidan men all-in-all så är jag rätt nöjd. Här skulle jag också vilja vara sådär mogen och säga “nu räcker det, nu lämnar vi de här karaktärerna, här har de det bra”. Men vi vet ju alla att jag kommer sitta bänkad om det blir en trea. Who am I kidding liksom? Separationsångesten är ju total.

Har du sett filmen? Vad tyckte du?

On a sidenote; jag undrar hur mycket pengar de lagt på marknadsföringen för den här filmen. Den har ju varit helt insane! Den här husväggsplanschen sitter vid Stureplan i Stockholm. Den syns om man säger så. Carrie är tre våningar hög.

3 kommentarer

0

Att ha en personal shopper när man går och handlar, låter inte det som en lysande lyx? En lyx som jag och Karro fick avnjuta när vi shoppade i onsdags, då vi nämligen hade sällskap av vår PT Helene Ahlson. Helene guidade runt oss i djungeln av tillsatt socker, konstiga tillsatser och dinkel vs råg. Mycket lärorikt, allt är inte alltid vad det utger sig för att vara. Hmm.. matdeckarna? Sedan så lärde jag mig att innehållsförteckningar alltid är rankade från mest till minst, alltså det som står först är det mest av osv. Så om det står socker bland de första ingredienserna så är det baaad.

Första anhalt var brödavdelningen. Mitt morotsbröd från Lantbröd som jag äter jämt blev sågat vid fotknölarna. Eller, inte fotknölarna, men det var baserat på vetemjöl, baad. Claes från Grace Wellness hakade på och lärde sig ett och annat han med.

Desto bättre var det här rågbrödet med 100% fullkorn. Inte alls så torrt som jag trodde att det skulle vara heller, muy bien! Hårdbröd är dock bättre. Men på helgerna kanske man vill, jag vet inte, lyxa till det lite? ;)

Djungel nummer ett – müsli. Karro plockade ihop en egen liten blandning med bl.a. psylliumfrön, solroskärnor, pumpakärnor och rågflingor. Fina grejer. Själv köpte jag en färdigförpackad variant, naturell müsli med 100% fullkorn från Frebaco. Sedan kan man alltid skoja till det med lite bär eller liknande.

Djungel nummer två – nötter. Tro inte att det är fettsnålt eller kalorifattigt bara för att finns i “Exotic Snacks” hyllan! Dock är det ju bättre fett iom att det är nötter, men håll er borta från yoghurten och det saltade och rostade. Au natural ska det vara. Och helst valnötter, mandlar och hasselnötter.

Hepp! Så här blev det slutgiltiga resultatet.

6 kommentarer

0

Tjejerna på galapremiären i New York i måndags.

Imorse lyssnade jag (något motvilligt) på Hans Wiklund när han passade på att slakta “Sex and the City 2″ på Mix Megapol. Vi minns väl alla hans urbota korkade kommentarer när den förra filmen kom för två år sedan? Oh well, idag höll han igen hyffsat när det gällde att förolämpa hela det kvinnliga släktet samtidigt som han konstaterade att det här “är inte film, bara en massa sand”.

Jag kan erkänna att jag inte är överdrivet förtjust i upplägget, hela grejen är ju att de ska vara i “The City”. “Sex and the Desert” känns på något sätt inte lika bra. Menmen, ikväll kommer jag och Sofia sitta bänkade, tillsammans med vad jag gissar, halva Stockholms kvinnliga invånare. Vad jag ser mest fram emot? Aidan såklart.

Får jag se någon av er på biografen ikväll?

2 kommentarer

0

Idag känner jag mig helt slut som artist, både känslomässigt, fysiskt och mentalt. Det känns som att jag skulle kunna sova en vecka utan några större problem. Många saker med den här dagen tog på mina krafter. Saker som, samtidigt som de gav mig motivation, även gjorde mig smått skräckslagen, för här finns inte alternativet att misslyckas, att vara mindre än på topp. Det är nu man ska peppa sig själv och inte tillåta sig själv att tänka att det finns en risk att man inte klarar av det, därför att ju mer sådana tankar tar upp ditt medvetande, desto större är risken att de tar över och därmed ökar risken att du faktiskt inte klarar av det du siktar mot.

Gud vilket svammel, jag skyller på utmattning. Har varit på två mycket intressanta möten med en professor och min PT och lärt mig en del nytt om kost och kosttillskott, mer om det kommer när jag inte håller på att somna. Sweet dreams!

Och förresten, min kära far fyller år idag, grattis pappsen! :)

1 kommentar

0