Idag är det exakt en månad tills att jag sätter mig på planet till New York. Och när nu nedräkningen börjar på riktigt finner jag mig själv med blandade känslor. Självklart är jag jättespänd över det enorma äventyr jag har framför mig, men samtidigt undrar jag verkligen om det ska kännas så här.. melankoliskt? Jag har inte surfat New York-bloggar eller webcams på hela semestern. Jag har ingen lust att läsa Bali-delen i ”Eat, Pray, Love” ännu en gång. Och jag har inte ens börjat på varken packlista eller packning. Jag vet att det egentligen bara är en dipp, att det är resfebern som börjar jävlas med mig. Men jag vill inte att det ska kännas så här. Jag vill vara fnittrig, förväntansfull och planerig. Inte oinspirerad och oexalterad.
Jag tänker på det här med magkänsla. Och inte bara när det gäller resan, utan även jobb, kärlek och andra livsavdelningar där de som vet hela tiden snackar sig varma för att det är just denna beryktade magkänsla som är intergalaktiskt sammankopplad med ödet och den förutbestämda väg vi ska vandra. Att man helt enkelt, djupt därinne, bara vet hur man ska agera i dessa livets vägskäl.
Men om man inte vet då? Om man känner en sak ena stunden, och en annan den andra. Är den dåliga magkänslan egentligen bara rädsla? Och ska man då möta den rädslan och växa i processen eller ska man springa åt andra hållet? Är bra magkänsla den feges utväg? Och hur hittar man balansen mellan vad man vet rent intellektuellt, vad man känner i magkänslan och vad man känner i hjärtat?
En klok vän sa en gång till mig att en känsla aldrig kan vara fel. Jag är egentligen inte rädd för att bli sårad, för jag vet att det är i de stunderna man är sårbar som man är som mest öppen att lära sig en sak eller två om sig själv. Och de gånger man vinner, vinner man stort. Jag önskar bara jag visste vilka magkänslor jag kan lita på.
16 svar
Jag tror att känslan i magen är nerver snarare än ett tecken på något annat. Jag skulle vara ett vrak om jag skulle ge mig i väg på en sådan resa som du ska göra – herre gud, du gör ju en total livsomställning, klart du är nervös och har ont i magen och tappar lusten. Jag reagerar ofta så, att jag tappar lusten ,när jag är nervös. Du kommer att få fantastiska månader och allt kommer gå skitbra och du kommer få minnen för livet.
Iväg och skriv en packlista nu.
Kram
Men det är ju lite trist, för jag vill ju vara fnittrig och glad, inte må illa liksom. Men I know what you mean. Kram!
Hej Linda!
Det är helt naturligt att känna sig tveksam och orolig innan man kastar sig in i ett sådant äventyr som du är på väg att göra, och man kan nog nästan säga att det hör till. 🙂 Det är modigt att ge sig iväg såsom du planerar att göra, och jag tror nog att den magkänslan som säger att det är rätt att åka är den äkta. Känslorna av tveksamhet är nog mest relaterat till nervositet och rädsla inför det okända äventyret – men det är ju just det som är livet.
Go girl!
Kram!
Du är så klok och har så rätt! 🙂 Ses vi snart?
Det vore jättekul att ses! En drink i New York i höst? 🙂
Givet! Och så kanske jag kan tigga till mig en inbjudan till Yale? 😉
ibland när man har byggt upp så många förväntningar så kan man låsa sig då det verkligen är dax, och sedan är inte allt så enkelt som det är i ens drömmar, när det gäller livet så kan många saker ändra på det hela.
Mmm.. man måste nog släppa lite på föreställningar av hur det ska vara och bara njuta av vad det är.
Ja, jag har alltid såna känslor inför resor oavsett om det är en weekend, en månad eller ett halvår.
Att man dagen, eller dagarna, innan känner ”Varför gav jag mig in på detta?”, ”Jag vill hellre vara hemma” o.s.v
Och när det är en sån här stor grej som du ska göra förstår jag att det dyker upp redan.
Men de måste väl ändra kännas härligt att kunna tänka ”Vad som helst kan hända!”, ”Jag kan göra vad jag vill!” !
Du har ingenting som hindrar dig (eller påverkar kanske är ett bättre ord). Världen ligger bokstavligen inför dig! =)
Och där blev inte jag avundsjuk…. =)
Kram
Du har helt rätt! Jag har ju aldrig varit på en långresa förut så jag hade ju ingen aning hur jag skulle reagera. Och dessutom åker jag själv! Paniken har inte satt in ännu, men den kommer säkert med.
Magkänslan har tagit dig hit, men nu är det dags att hoppa. Jag lovar att allt kommer att bli bra. Vad är det värsta som kan hända? (Allt suger och du får åka hem – en erfarenhet rikare. Det är inte så dåligt det heller :-))
Du har så rätt. Den dåliga magkänslan är här nog bara osäkerhet, rädsla och en redig dos nerver. Lovely.
Jag tror ärligt talat att det är ganska bra med aktiva misslyckanden, om din resa nu skulle utvecklas och bli en sådan. Jag har själv lite av samma känslor.
Tänk om det jag kände under tre veckor i våras inte kommer tillbaka nu när jag ska vara borta i nästan sex veckor? Tänk om den lyckan och de underbara känslorusen förbyts till tråkighet, ensamhet och tomhet..?
Men då har jag åtminstone tagit chansen. För jag har längtat tillbaka till New York-området ända sedan jag klev av planet på Arlanda den 14:e maj i år.
Jag tror att du kommer få en underbar resa. Massor med nya intryck, nya människor, få lära känna en stad som kan vara världens mjukaste och världens hårdaste.
Jag lever enligt tron att det finns en mening med allting. Och jag tror seriöst att USA och då framför allt New York har gjort fler människor glada och lyckliga än ensamma och olyckliga. På inget annat ställe har jag sett människor gå ut i morgonrock för att köpa tidningen utan att människor ser ner på den personen. Jag tror det säger en del om staden ”alla älskar”.
Jag tror och hoppas att du kommer att få en underbar resa. Det finns dessutom alltid ett skyddsnät som kan fånga upp de dåliga känslorna även om man befinner sig på andra sidan jorden.
Ett sånt ställe är Svenska Kyrkan i New York. Där kan man träffa de mest underbara människor som finns på den sidan av jorden, även om man inte är troende eller religiös av sig.
Du kommer få en toppenresa! Och jag tror säkert att du kommer träffa fina människor där borta också!
Jag håller iaf mina tummar för dig. 🙂
Tack Tobias! Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det har aldrig varit så underbart att vara så livrädd! 🙂
Även jag har samma känslor inför resor, den här sista minuten ångern. :/ Vi har löst pratat om att bo i NY en månad nu under min föräldraledighet hela familjen. Men efter en timma fick jag alla neggo-tankar. Jaja, vi får se hur det blir 🙂
Tycker det är super-tufft av dig att följa dina drömmar och göra detta. Kör hårt! 🙂
Tack! 😀 Ja, det är ju en konstant vågskål. Är det värt det? Jag är livrädd, men jag vet att jag kommer få så mycket tillbaka som trumfar den skräckslagenheten.
Och du, grattis till giftermål och bebis! Kul att se att du och Daniel fortfarande håller ihop. 🙂