Det har ju blivit lite tradition, det här med årskrönika. Och med tanke på att 2010 var det bästa året på fasligt länge så kan vi dröja oss kvar här en liten stund till. Här kommer första halvan av året.

Januari

Det var vinter och vackert och jag och mina nya täckbyxor promenerade en himla massa i det vita.

Jag började plugga till webbredaktör. Det var smått chockartat med alla tusentals böcker som skulle plöjas.

Jag åkte skridskor för första gången på en mindre livstid. Det gick sådär.

Och så kryssade jag och mina bästa flickor de sju haven. Eller Östersjön i alla fall.

Februari

Jag blev så här glad när det blev klart att jag skulle flytta till New York ett litet tag.

Och så var det snöstorm när jag hälsade på min fina vän Hanna och hennes lilla familj i Göteborg.

Mars

Vårsolen började kika fram så smått genom mina skitiga glajjor.

Jag hängde lite på Let’s Dance.

Jenny fyllde 30 och hade kalas.

Och så åkte jag till Gävle en helg och dansade med fina Maria. Eller tittade på när hon dansade i alla fall.

April

Sedan kom april och jag fyllde vuxen. Eller 30 i alla fall. Själva dagen firade jag hemma i Övik.

En fin eftermiddag fikade vi hos mormor och morfar. Fina mormor.

Sedan hade jag kalas hemma i Stockholm med läppstift och en massa hattar.

Maj

I maj kom våren på riktigt och jag promenerade runt Lidingö med Hannah.

Jag tog träningsmanin till en ny nivå och började träna med PT. Det var roligt och plågsamt och något av det bästa jag gjort.

Jag pluggade vidare. Och drack vin. Utmärkt kombo.

Och så gifte sig Veronica och Jill och det var ett alldeles underbart bröllop.

Juni

Älskade syster tog studenten.

Och så kom sommaren äntligen och jag joggade på mornarna. Galet.

Victoria och Daniel gifte sig och kärleken låg i luften.

Och det var första halvan av året!

Inga kommentarer

1

Jag har sedan några dagar tillbaka landat i Övik. Kallt som aset men mitt i snön och kylan finns värmen och kärleken från familjen och vännerna som jag saknat så. Så även om det biter lite i tårna så är jag jädrigt nöjd med beslutet att åka hem tidigare.

Mormor ligger fortfarande kvar på sjukhuset men blir piggare för varje dag. Skönt att se att hon fortfarande har viljan.

Igår fikade jag och bästaste Jempa på Reuterdahls, ett café här i stan där de bakar allt själva och gör smörgåsar efter tycke och smak. Fantastiskt god varm choklad och superservice. En härlig, varm oas i kylan.

2 kommentarer

1

Bara en långflygning kvar nu, sedan är jag tillbaka i Sverige. Jag längtar så jag spricker.

2 kommentarer

0

Hej då Bali. Tack för den här gången. Jag hoppas vi ses igen.

2 kommentarer

0

Äppeljuice? Päronvodka? Urin?

Nope.

Det är bensin som säljs per liter längs de små landsvägarna på Bali. Med få bensinstationer och miljontals motorbikes kan Absolut Petrol nog vara en rätt lukrativ affär för småföretagarna längs vägen.

Inga kommentarer

2

Jag har inte solbränt mina ben på 11 år. Vilket innebär att jag inte använt solskyddskräm på benen på 11 år. Jag har liksom inte behövt. Jag borde ha använt idag. Mina ben är som två humrar redo för tallriken. Och min panna brinner. Aj. Ja, jag är en rookie när det gäller solsemestrar.

Av denna anledning sitter jag numera inlåst på hotellrummet och kollar på dåliga filmer. För att inte skrämma någon. Beställer roomservice för första gången i mitt liv och dricker cola. Kvider lite och undrar varför livet inte kan vara mer som en romantisk komedi.

Men jag fick i alla fall 1,5 timmes massage på stranden för ca 130 kronor. Och jag kommer garanterat komma hem med lite färg på kroppen.

1 kommentar

0

Min julafton 2010 var aningen kort på snö, julskinka och klappar. Men den innehöll istället en hel massa annat.

Som enorma risterasser som var så gröna att man fick ont i ögonen.

Och en kaffe/fruktplantage. Kaffe från träd till kopp liksom.

Och så fick jag prova. Vanligt kaffe, chokladkaffe (yum!), ingefärakaffe och ginsengkaffe. Och lite te.

En jättestor vulkan såg vi med. Lavatäcket från 60-talet ligger fortfarande över dalen nedanför.

Och några tempel hann vi med. Här är Holy Spring Temple. Man badar i heligt vatten, en dusch för var dygd.

I ett av templen bodde den här kissen med ett gult och ett blått öga.

Satay-lunch med rätt fantastisk utsikt. Råkade dock tugga i mig en läskigt stark chilipepparbit och höll på dö en sväng.

Kikat på ruskigt duktiga killar som karvade i trä.

Och så den där fantastiska solnedgången.

Hur var er julafton?

3 kommentarer

1

Från en strand långt långt borta, till er alla, en riktigt God Jul.

2 kommentarer

0

Dryga timmen till julafton. Det enda som hörs är syrsorna, paddorna och det tysta gnekandet från min takfläkt. Till och med tuppen har somnat.

2010 blir första året någonsin som jag inte firar jul. Första året utan Kalle Anka, kalvsylta och klappar. Det känns konstigt. Men inte så ledsamt som jag trodde att det skulle kännas. Kanske för att jag vet att jag kommer träffa min familj redan på måndag och jag har en känsla av att lite julmat, och förhoppningsvis lite julkänsla, kommer att sparas till mig.

Istället beger jag mig imorgon upp i bergen. Jag ska besöka tempel och heliga källor och konstnärer och risfält. Och sedan ska jag bege mig tillbaka till Kuta. Två dagar på stranden väntar innan jag beger mig hem till kalla Sverige igen.

Men till dess hoppas jag att ni äter lite skinka och kramas lite för mig med. God Jul alla ni fina där ute!

Förra årets julgran i Övik.

7 kommentarer

0

Det här med kopplade hundar finns inte riktigt på Bali. Här springer människans bästa vän runt på gatorna, gräver i soptunnor efter mat och korsar mellan bilarna på gatan. De allra flesta av dem är herrelösa och det har tydligen blivit ett rätt stort problem här på ön. Jag har iaf lärt mig att de som har ett rött band runt halsen är vaccinerade mot rabies. Bra att veta liksom.

Själv tycker jag bara att de är så rackarns söta att jag bara vill ta hem allihopa. Och jag veeet att man inte ska klappa, men ibland kan man inte låta bli. Som härom dagen när världens sötaste vovve kom och hängde med oss när vi käkade middag. Vi gav honom lite kyckling och han älskar oss för evigt. Vi döpte honom till Bintang. Efter den indonesiska ölen. Tur att man har alko-gel i väskan.

Bintang och Sasa blev goda vänner.

Inga kommentarer

0