Enligt den ursprungliga planen skulle jag landat i Sverige den 6 januari. Nu blir det inte riktigt så. Istället välkomnar jag det nya året från Övik och gör en snöängel redan den 27 december, på måndag! Aldrig har jag längtat så efter snö och kyla.

Anledningarna till att jag åker hem tidigare är många. Jag känner mig färdig. Jag är klar med min resa. Jag har sett så mycket, träffat så många människor och klämt in så många upplevelser i den här lilla skallen att det inte får plats mer. Jag är utpumpad. Och jag saknar alla fina där hemma. Familjen. Vännerna. Nya bebisar jag inte ens träffat än. Gamla bebisar som vid det här laget säkert hunnit bli tonåringar. Det bekväma. Det bekanta.

Och så har min mormor blivit dålig. Hon ligger på sjukhuset och just nu ser det väl inte superljust ut. Så jag vill krama på henne och berätta för henne om min fantastiska resa medan jag fortfarande kan.

Så håll i hatten, snart är jag hemma igen!

7 kommentarer

2

Den här flickan är dotter till ägaren av mitt homestay. Igår skulle hon delta i en dansceremoni här i byn och var så här fantastiskt finklädd för det. Jag vill också ha en sådan fin blomhatt.

Inga kommentarer

0

Igår träffade jag en riktigt flummig kille och eftersom jag älskar flummiga människor så var det något av ett idealiskt möte för mig. Arun entrade min veranda iklädd vita linnebyxor, någonslags brunt tyg draperat över överkroppen (tänk buddistiska munkar), dreadlocks som han placerat som en enorm krona mitt på skallen och såklart det obligatoriska radbandet runt halsen. Han hade precis avslutat en veckas fastande och inte för att vara elak, men det märktes. Han verkade trött och hans kinder var insjukna men samtidigt utstrålade han en fantastisk energi. Jag hade bjudit in honom för att introducera mig för meditation, han är nämligen något av en expert inom ämnet.

Jag kände mig väldigt blond och lite korkad när han inleder med att man inte kan säga att man vill lära sig meditation, “det är som att säga att man vill lära sig om arkitektur – det finns tusentals olika varianter, vad vill du bygga?”. Öhh.. jag vill hitta lugnet i mig själv, utforska mitt inre.. ehm.. typ.. så.. Allt kändes liksom fånigt efter det.

Men när jag kommit förbi den pretentiösa och något besserwissiga delen av honom så kunde jag verkligen uppskatta vad han sa. Han menade att meditation är inte ett komplement till ett liv, det är ett liv, en livsstil. För att komma till kärnan så räcker det inte bara att meditera en timme om dagen, du måste ändra 360° av ditt liv. Men måste inse att allt sitter ihop, dina tankar formar den du är, därför måste du lära dig att kontrollera dessa. Eller, släppa dem fria, inte låta dem dra ned dig. Detta är något jag redan varit och tafsat på.

För lilla mig som mest bara ville lära mig att slappna av och hitta någon slags fokus var timmen med Arun något omvälvande. Hans disciplinkrävande metoder fick mig att skaka lite smått och när han märkte att jag skruvade lite på mig så la han alltid till “only if you want to, it’s up to you. It’s up to you. It’s up to you.” So, tydligen, är det upp till mig.

Han gav mig några boktips och tips på center jag kunde söka mig till för att lära mig mer och jag tror det är där vi får börja. För att fasta, kasta ut min TV och gå i celibat, det kanske vi kan spara till andra sessionen.

Inga kommentarer

0

Alltså, jag trodde att jag hade sett spöregn, men jag hade fan inte sett någonting. Här snackar vi liksom inte droppar längre utan en ridå av vattenstrimmor som inte är separerade från varandra. Så galet mycket vatten. Och det är inne på sin andra timme nu.

Eftersom jag strulat bort mitt paraply på något att alla 1000 hostels jag bott på den senaste månaden så sitter jag fint på min veranda och bloggar istället.

2 kommentarer

0

Vill du äta sådär riktigt ruskigt billigt på Bali så ska du leta efter matställen med “Warung” i namnet. Det är lokal mat tillagad under väldigt enkla former och restaurangerna är oftast väldigt spartanska. Men maten är helt fantastisk! Om du vill smaka äkta balinesisk/indonesisk mat så är det hit du ska gå. Och att du sedan får en måltid för runt en tjuga, det är ju bara en bonus.

Härom kvällen fann jag och Sasa oss vid samma bord som de här två herrarna. De är från Chile och var på blixtvisit i Ubud. Så dagen efter tog vi med dem på lite käk och sedan till Ubud Market.

Det är alltid spännande när notan ska delas upp. Speciellt när den här handskriven på Balinesiska.

De har sådan där galen valuta med en drös nollor. Jag fick den här femtusingen (värd ca 5 kr) där det stod att den som får den här sedeln kommer att ha tur i kärlek. Lite extra tur från Bali är ju aldrig fel!

Sedan gick vi på marknad. Här prutar man så man känner sig skamlig på väskor, träfigurer, kläder och saronger till förbannelse. “Give me good price, for good luck”. Yes, det där med tur faller jag ju för, sucker som jag är.

Pyttesmå bananer och jättestora papayafrukter.

Saronger i alla färger och en och samma form. Är du duktig på att pruta kan du få en för 20 spänn. Är du kass som jag så köper du en för över 100 på stranden.

I do NOT love Bali toilets.

Juane fick sig en ny fin skjorta efter att han utmanat konsten att pruta. Han är nämligen lika kass som jag.

The ripped off team! Alla utom Sasa har nämligen blivit ruskigt blåsta vid olika tillfällen.

Inga kommentarer

0

Apor alltså. De är ju söta och så. Och det är ju rätt coolt hur lika människor de är till sättet. På ett ugg-ugg-jag-är-grottmänniska kind of way. Men de är lömska rackare. Bortskämda slynglar. För gör man inte som de vill, då blir de helt bi-polar och börjar bitas. Jädra typer alltså.

De kunde ju istället bara vara små och söta hela livet.

Att det kan vara så kärleksfullt att plocka löss från varandra.

Mmmmyyyyys.

Mitt i regnskogen hade de en liten damm när man kunde kasta i en peng och önska sig något.

De här träden var helt galet mäktiga.

The million dollar shot!

Den här killen satt och pillade på sig själv samtidigt som han tittade lite suktande på mig. En aning obekvämt. Och typ 10 sekunder efter att den här bilden togs kom en annan apa och klättrade upp i knät på mig. När jag inte lät honom slita av mig linnet så bet han mig, en lille jäkeln. Är inte längre så imponerad av apor.

4 kommentarer

0

Här bor jag. Darta Homestay. Det drivs av Wayan som har haft det i nästan 20 år. Ett homestay går helt enkelt ut på att man bor hemma hos någon. I det här fallet har de en hel liten gård med flera olika små hus, en liten damm och en hel massa fåglar. Himla mysigt.

Wellcome. Man kan ju kanske tycka att man skulle dubbelkolla stavningen innan man etsar det i sten. Men det är lite gulligt samtidigt.

En liten damm med en hel drös stora guldfiskar har vi.

Det här är min lilla veranda med dyr-sarongen på tork.

Varje morgon får jag frukost på verandan. Fruktsallad och bananpannkaka var det denna morgon.

Och det var det!

2 kommentarer

0

Igår var det kalas här i Ubud. Gatorna fylldes av finklädda människor som firade “Kuningan”, vilket är sista dagen av “Galungan“, en högtid som firas var 210:e dag och i stort sett handlar om när det goda vann mot det onda. Galungan firas i 10 dagar och under dessa dagar besöker de Balinesiska gudarna jorden för att sedan återvända hem på Kuningan.

Det var rätt fantastiskt att få vara med om det här firandet, som är ett av de största här på Bali. Jag förstod inte allt av det, men känslan av att vara med om något så spirituellt stort var rätt mäktig.

På vägen till Ubud såg jag massor med finklädda människor med offergåvor på väg till kalaset. Sidsadel på motorbike. Känns tryggt.

Vem behöver en stor volvo när hela familjen får plats på hojjen?

Finklädda pojkar i Ubud.

Mycket trummande och flöjtande var det när tonvis med människor intog Ubuds huvudgata.

Fina parasoller och människor utklädda i drakliknande kostymer var med i paraden.

Kvinnorna var fantastiskt fint klädda i traditionsenlig Kebaya.

På en sidogata satte sig alla sedan ner och påbörjade ceremonin. Killen längst fram lagade en måltid till gudarna, hackade kokosnötter och nackade en kyckling.

Jag är impad av alla som kan bära något på skallen, än mindre en rykande lergryta.

Även barnen var engagerade i ceremonin.

Den här killen verkade lite uttråkad dock, så han sms:ade istället.

Sedan bad man med blommor i händerna. Så himla fint alltihopa.

Inga kommentarer

0

Ubud. En liten by uppe i bergen på Bali. Det är här magin bor tror jag.

Just nu sitter jag på min veranda på mitt homestay, intar frukost i form av en jättefruktsallad och bananpannkakor och lyssnar på alla delar av djurriket som bor här i krokarna. Mest uppmärksamhet vill tupparna som väckte mig klockan 05.26 imorse ha. Ett jädra liv på dem dygnets alla ljusa timmar, de där öronpropparna kommer komma väl till pass här. Men jag ska inte klaga, det är en rätt skön kontrast mot tutorna och den fruktansvärda 90-talstechnon i Kuta Beach.

Igår mötte jag upp med min nya vän Sasa och hon visade mig runt en snabbis i byn. Vi hittade en alldeles fantastisk plats, en restaurang med utsikt över en å. Här kommer jag nog hänga en hel del och äta fruktsallad tills det sprutar ur öronen.

Längst där ute i hyddan till vänster satt vi.

Sasa.

Högt över ån.

Läskigt billig mat. Om du tar bort de tre sista nollorna så får du ett ungefärligt svenskt pris. Lunch för 20 spänn känns ju helt överkomligt.

Inga kommentarer

0

Uluwatu. Smaka på det. Bara namnet låter ju helt magiskt. Och det är precis vad det är.

På Balis sydvästra spets finns denna fantastiska plats, ett tempel där några gudar och en hel massa apor bor. Ett tempel på Bali är nämligen inte bara ett hus utan oftast en samling byggnader, eller, som i det här fallet, en mindre by. Men man får inte gå in om man har mens. För då är man oren. Tack för den.

Men om du är blodfri och tjusig så kommer med paketet en helt galet perfekt utsikt. Passa på och kom när det åskar, mullrandet tillsammans med allt det vackra gör att håren ställer sig på ända i nacken.

Passa er för aporna bara. De är ena tjuviga rackare och knycker både brillor och flipflops om de kommer åt.

2 kommentarer

0