Innan jag ens hade börjat på Det Perfekta Jobbet så hasplade min chef ur sig att hon behövde mitt personnummer. Det skulle nämligen bokas flygbiljetter. För kick-offen. Jag vill här flika in att det bästa i kick-off-väg jag hittills upplevt är sumobrottning i Rålis. Och nu blir man helt plötsligt bortsvept till Italien över helgen. Inget ont om sumobrottningen men come on. Italien liksom.

God mat, ett glas vin eller fem, Prada-outlet och konstsim (!) står på schemat och så ska jag bonda med mina nya, fina jobbarkompisar. Möta våren i Viva Italia liksom. Man kunde ju ha det sämre.

4 kommentarer

3

I måndags avslutade jag påsken med att fira Lisa som tog ännu ett steg in i thirty-something-boxen. Hon jublade högt över sin present från mig och Carin, en massa stickor och fina garner. Vuxenpoäng en masse.

Vi började med amerikanskt, och en dos nostalgi, på Mississippi Inn vid Nytorget. Där pratar man amerikanska hela tiden. Eller, servitrisen i alla fall. Efter att ha ätit precis på gränsen till för mycket drog vi oss vidare till Bauer på Götgatsbacken där fönstren stod öppna så att man nästan satt ute fast man satt inne. En fin annandagskväll.

Inga kommentarer

1

Jag har bott i Stockholm i snart 4,5 år. Men innan livet i huvudstaden så bodde jag i en mindre stad på sydligare breddgrader. “Finns ett liv innan Stockholm?” undrar ni kanske nu. Svar ja. Och det livet levdes i Borås. Delar av det i alla fall. När jag nämner att jag bodde i denna eminenta stad i nästan fem år, utbrister först alla “Whyyy?!”. Och sedan, när chocken lagt sig, i ett lite lugnare tonfall, frågar de om jag pluggade där.

Ni förstår, Borås är likamed mode (postorder). Och har man bott här så måste man alltså ha pluggat mode, annars har man liksom ingen ursäkt att mellanlanda här så länge som fem år. Men icke. Ingen modeplugghäst här inte. Det var så enkelt att jag fick ett jobb, och tog därför mitt pick och pack och flyttade från Norrland till en stad där jag inte kände en käft. De åren som följde var några av de bästa och de värsta i mitt liv. Men mer om det en annan gång.

Som med allt annat känns det å ena sidan som en mindre evighet sedan och å andra sidan som igår jag lämnade Bårre. Sedan dess har jag varit där ett par gånger, eftersom pappa bor i krokarna, men sällan är jag faktiskt inne i själva staden. Men i lördags, då sken solen och jag kände att det var ett tag sedan jag såg gamla Borås. And off we went, jag och pappa.

Gågatan ser ut ungefär som vanligt. Jag vet inte vem den här killen är dock, han är ny. Bishop’s Arms ligger dock kvar på samma ställe. Gammal trogen tjänare, den där biskopen och hans armar.

På torget hade de påskpyntat en jättestor björk. Himla mycket jobb för lite reward kan jag tycka.

Vi slog oss ned på gamla Rådhuset och fick oss en bit mat och pappsen en öl. Säg hej till pappa.

Parken frodades och så även människorna som fick lite sol på snoken nere vid Viskan.

All in all, ett lyckat besök på gamla brottsplatsen. Om man bortser från ett borttappat Visa-kort som fick spärras. Du skall icke lämna bankkort i parkeringsautomater. Hör ni det?

Ute på landet bytte jag däck. Jag är nästan som Hulken. Vilket man var tvungen att vara för att skruvarna (bultarna?) satt fast hårdare än… ja.. något som är riktigt hårt. Men på två dagar hann jag alltså byta däck OCH starta bilen med hjälp av startkablar! Kvinnor kan.

Och så fick jag säga hej till den här tjejen igen. Min finafina Silver. Hon har bott hos pappa sedan jag åkte iväg i höstas men nu har hon flyttat hem igen. Än så länge bor hon under soffan. Hon acklimatiserar sig tror jag det kallas.

Och så grillade vi en himla massa. Gottgottgott.

Och det var den påsken. Några fräknar rikare. Hej svejs!

14 kommentarer

0

Igår var den här. Den där dagen man längtat efter så mycket att man nästat gått sönder lite. Den där dagen då jag och Carin fick ta vår filt, vår flaska rosé och vår takeout thaimat och lurva upp från hennes lägenhet på Ringvägen till Vita Bergen. Lägga oss på filten i gräset nedanför Sofia Kyrka och se molnen glida förbi.

Sol på snoken och på de reflexvita benen. Musik i iFånen och höga skratt. Och självklart applåder från gänget på filten bredvid när Carin, lite väl överexalterad i sin historia om enorma gräshoppor i Malaysia, vevar omkull cavaflaskan så att hela vår filt blir neddränkt. Sånt som hör våren till.

Nu är den verkligen här.

Inga kommentarer

0

De har växt på mig. De där träskorna som jag från början tyckte var rätt fula. Nu är de lite smått lovely. Och jag behöver gåvänliga sommarskor. Lite fina men ändå vardagsvänliga liksom.

Så när H&M bestämde sig för att släppa sitt samarbete med Swedish Hasbeens när jag var sjuk och sårbar, då tyckte jag att det var ett utomordentligt tillfälle att uppdatera skogarderoben. Och muntra upp mig själv. Det blev ett par vita. Finfint.

Sedan har ju Swedish Hasbeens världens coolaste kampanjbilder. Bara en sån sak.

2 kommentarer

0

Livet är lite för spännande just nu. Det tycker i alla fall min mage som bestämde sig för att däcka mig igår. Magkatarr delux.

Jag mådde lite illa på morgonen men gick ändå till jobbet med hoppet att det skulle ge med sig. Efter lunchen på Rival (som bestod av en smoothie och inte mycket mer) med bästaste och coolaste Li så började kallsvettningarna tränga fram och lagom till att jag landade i soffan hemma så hade även febern gjort entré. Härliga tider. Gårkvällen bestod av yoghurt, pillertrillning och alldeles för många avsnitt av “How I met your mother”. När jag inte sov, det vill säga.

Och idag har jag jobbat från soffan. Horisontellt läge kanske kan lura magen att den egentligen vilar även fast inte hjärnan och fingrarna gör det?

Bästaste Li och jag utanför Rival.

Dagen till ära serverade de ingen varm mat eftersom de höll på att renovera köket. Kanske bra timing av magkatarren ändå?

2 kommentarer

1

Det här med att träffa gamla vänner. Och det känns som att inte gått någon tid alls.

Susanne och jag gick gick i samma klass på högstadiet. Vi var väl aldrig bästisar men umgicks i samma gäng och hon var alltid en av de snälla tjejerna. Det fanns ju många dumma på den tiden.

Sedan dök hon upp på en kundkväll på NK för något år sedan och så tog vi upp kontakten igen. I måndags avnjöt (eller, allt är ju relativt) vi open mic night på Bara Vi med ett glas vin. Där underhölls vi av en hel drös lägereldsgitarrister, ett par svåra pianister, ett trumpetargästspel och en otroligt plågad poet som tappade mig någonstans runt raden “våldtog min själ”.

Fint, det här med nygamla vänner.

Inga kommentarer

1

Jag har hittat dem. De perfekta brillorna. Igen. Som jag inte behöver på grund av den där perfekta synen. Som jag verkligen inte ska gnälla på. Ta i trä och allt det där. Men oooom den skulle bli ens en aning sämre. Då skulle det bli de här. Snyggosnyggo. De heter Liam och kommer från Efva Attling/Synsam. Me love you long time.

6 kommentarer

0

Observera klockan i bakgrunden. Halv sju. Och jag står i vardagsrummet iförd jympadojjor med hantlar i högsta hugg och småfrustar. Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag helst gör så lite så möjligt klockan halv sju på morgonen.

Jag har alltså lyckats ta tag i morgonträningen igen. Jag är inte fullt lika ambitiös som förra året när det gäller träningen men jag tänker att allt som är plus är ju bra, liksom. Mycket bra slutsats. Jag hoppas att löplusten ska landa över mig som ur det blå inom en snar framtid med så att jag ger mig ut och springer igen. Vi hade det ju så bra, jag och löparspåret. Får nog sätta mig och läsa igenom min träningsdagbok här på bloggen från förra året, har jag tur kanske jag kan inspirera mig själv!

Nej, nu ska jag ta tag i en ny arbetsvecka, god måndag internet!

Inga kommentarer

2

Våren kom officiellt till Stockholm bara härom dagen, men jag gjorde uteserveringspremär redan för en månad sedan. Det var en sån där perfekt tisdag, jag hade varit på tredje intervju för världens bästa jobb och dessutom nästan börjat lipa inför framtida chef när jag på stående fot blev erbjuden sagda jobb.

Så jag ringde Carin, sa åt henne att släpa sin lilla tush upp till Medis där vi sedan satt i solen, drack ett glas vin klockan tre på eftermiddagen och njöt av att livet ibland är så jävla bra.

Tisdagen den 15 mars, en himla fin dag var det. Lite kall, men himla fin.

Inga kommentarer

0