Jag är hemma. Jag spenderade ganska precis 18 timmar på sjukhuset innan jag blev av med nålen i armen och fick åka hem. Efter att ha blivit sjukskriven i två veckor och tillsagd att “undvika folkmassor”. Utan diagnos men med en massa roliga piller. De är jätteblå. Nästan som i Matrix.

De har tagit mer blod från mig än jag någonsin blödit själv tror jag. Så många hål i mina armar att jag kunnat misstas för en simpel pundare. Och nu är jag tydligen smittsam som pesten. De kunde inte ha kvar mig på sjukhuset för de hade inte plats att “sätta mig i isolering”. Skööönt.

Boven i dramat kallar vi än så länge för påssjuka. Japp, that’s the one. Den där som barn får ibland fast typ ingen alls eftersom alla började vaccineras 1982. Men tydligen kan det smyga sig på en ändå. Jag är en av de speciella ca 30 själar som drar på sig detta årligen. Men jag har inte fått resultaten på provsvaren än så det finns fortfarande chans för läkarna att komma på alternativa, spännande diagnoser. Jag är typ med i ett avsnitt av “House”.

Men nu börjar svullnaden avta i alla fall. Så pass att jag faktiskt idag åt en hel smörgås. Stående ovationer tack.

Fortsättning följer. Spänning är olidlig. Can you feel it?

Här bodde jag i 18 timmar. Inte så oskön som man kan tro faktiskt.

Branded.

Inga kommentarer

0

Jag ligger på sjukhus. Inget jätteallvarligt hoppas jag men läkarna har inte riktigt räknat ut vad det är för fel på mig och vill därför att jag bor här en stund.

Ni minns halsflussen? Det var tydligen inte någon halsfluss. Vi har ett par bud på vad det kan vara istället men ingen vinnare ännu. Infektion av massiva proportioner har jag dock och får därför antibiotika intravenöst as we speak. Det känns lite som att jag är med i “House”.

Min största problem just nu är att jag är nere på 24% batteri och inte har någon laddare med mig. Kan du säga panik?

9 kommentarer

0

När jag ändå ligger här halvdöd och väntar på min “akutläkartid” klockan 17.40 och även ansiktet så smått börjar svälla upp så kan jag ju roa mig med en liten lista, snodd skamlöst av Sandra. Håll till godo.

Namn: Linda.
Piercingar: Öronen. Och så hade jag en i näsan i tio år. Tog bort den för 4 år sedan efter att min chef skämtat om den och jag då insåg att den nog inte riktigt var jag längre.
Tatueringar: Nope. Funderade på det i NY, men det blev aldrig av.
Längd: 172 centimeter.
Skostorlek: 38.
Hårfärg: Blond. Sådär naturligt så folk verkligen har rätt att skämta om det.
Fräknar: Ja, de syns så klart mest på sommaren och jag älskar dem.
Motto: Life begins at the end of your comfort zone. Och allt händer av en anledning. Amor Fati.
Kär? Nej. Men konstant förälskad.
Önskar du att du bodde någon annanstans? New York var ju himla trevligt. Men Stockholm är bra. Jag gillar Stockholm.
Tycker du att du är attraktiv? Just nu? Hell no. Men jag har mina stunder då jag känner mig rätt fabulous.
Vilket schampo använder du? Det som är närmast.
Vad är du rädd för? Ren och skär ondska.
Gillar du berg- och dalbanor? När jag väl sitter på den, ja. I kön, nej.

Senaste…

Filmen du hyrde? Ingen aning. Såg? “Before Sunset” igår på TV.
Filmen du köpte? Eventuellt “Gudfadern”. Har fortfarande inte sett den dock.
Låten du hörde: Den här. Så himla fin.
Låten du laddade ner? Gör inte sånt. Lever genom Spotify.
Personen du ringde? Nacka Närakut.
Personen som ringde dig? Mamma.
TV-program du såg? How I met your mother. Perfekt sjukserie, man behöver inte anstränga hjärnan alls.
Person du tänkte på? Han pojken.

Favorit…

Låt: Har fortfarande inte ledsnat på Someone Like You med Adele.
Sak att göra: Hångla. Dansa. Skratta. Kramas.
Sport: Tvinga mig inte. Sport är tråkigt.
Kläder: Kjol. Eller klänning. It’s a tie.
Film: Before Sunrise.
Bil: Min.
Serie: Sex and the City. Fortfarande.

Har du någonsin…

Gråtit över en pojke? Typ en miljon gånger.
Gråtit över en flicka? Säkert.
Ljugit för någon? Det har nog hänt.
Varit i slagsmål? Nej. Förutom när jag spöade min bror när jag var typ 12. Förlåt.
Blivit arresterad? Blev haffad för snatteri när jag var 15. Första och sista gången jag snattade. Det var hemskt. Ett nagellack för 49 kr. SÅ ovärt.
Träffat någon från internet IRL? Typ en miljon. Träffade en gammal pojkvän via internet. Träffade senaste killen jag dejtade via internet. Samt massor med fina vänner som jag träffat genom bloggar och Twitter.

Antal…

Gånger du varit kär? 5.
Gånger ditt hjärta brustit? Varannan dag. Fast egentligen kanske bara 3. Svår fråga.
Hjärtan brustet på grund av dig? Skulle gissa på 4. Men inte säker där heller.
Tjejer du kysst? Typ alla mina tjejkompisar när jag var yngre.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Jag vet inte. Runt 10-15 kanske?

Senaste…

Boken du läste? Jag läser just nu Nicole Krauss Kärekens Historia. Det är så mycket fina ord i den. Jag vill aldrig att den ska ta slut.
Personen du fick e-mail av? Robert.
Personen du fick brev av? Räknas räkningar? Annars minns jag inte.
Personen du fick sms av? Maria. Hon undrade hur jag mådde.
Gången hela din familj åt middag tillsammans? När jag var hemma i Övik i februari.
Saken du köpte? Fil. Så att jag skulle kunna äta något fast jag inte kan öppna munnen.

Inga kommentarer

0

Innan jag blev inspärrad i karantän så var jag på Bleckan i torsdags kväll med tweepsen. Ett utomordentligt tillfälle att ta min nya kamera på en provkörning. Det blev så himla många fina bilder att alla inte fick plats på bloggen. Resten hittar ni på Flickr.

@Chriserix bjöd på drinkbiljetter. Det var en succé.

Anna drack sin allra första öl. Någonsin. Och nej, hon är inte 14.

Martin var #somenchef.

Fine kom förbi en sväng och vi kramades.

Sebastian passade himla bra i mustasch.

Florsockret twitrejpade som bara hon kan.

Fredriks skägg fick som vanligt en massa kärlek.

Inga kommentarer

0

Nej, det är inte en dubbelhake eller en brottarnacke. Det är halsfluss. And it hurts like hell.

Halsfluss måste vara något av ett eget litet helvete på jorden. Jag har varit förskonad från det så länge så jag har väl landat i föreställningen att det handlar om lite halsont och feber. But oohh nooo. Det handlar om att ungefär alla körtlar i hela jävla halsen sväller upp till 100 gånger sin egen storlek och gör så att halsen bokstavligt talat blir bredare än ansiktet. Jag kan inte ens känna mitt käkben längre, så svullet är det. Äta kan vi ju se oss om i himlen efter, jag kan knappt öppna munnen tillräckligt mycket för att dricka eller borsta tänderna.

När jag åkte till vårdcentralen igår morse tycker jag att det var rätt illa, men sedan dess har det blivit ungefär nio resor värre. Bara sedan jag tog den här bilden har det blivit värre. Jag har fått pencillin och jag knarkar alvedon och ibumetin om vartannat och jag kan fortfarande andas normalt, men det här är fan obehagligt. Det är inte bara det faktum att jag är helt orkeslös eftersom jag inte ätit ett riktigt mål mat på två dygn utan att det slutar inte svälla! Snart får det inte plats i skinnet längre, det spänner och jag kan knappt röra huvudet.

Jag försöker sova så mycket jag kan för att vila samt att tiden ska gå, men även jag har en gräns för hur mycket jag kan sova. Plus att jag tror att jag börjar få liggsår.

Snälla, ge mig något annat att tänka på. Jag saknar mitt käkben.

Mvh / En jävligt grinig pelikankvinna

8 kommentarer

0

Min nya, fina kamera (som jag beställde i förrgår kväll när jag var uttråkad) kom hem till mig idag. Jag har precis bara laddat batteriet och börjat terrorisera Silver med den. So far så älskar jag den. Kortkort skärpedjup och helt fantastisk ljusupptagning.

Det är en Canon 550D och objektivet jag köpte efter tips från Sandra, är ett Canon EF 50MM 1.8 II, ett porträttobjektiv som verkar vara precis det jag letat efter.

Precis som med G11:an som jag köpte förra året, beställde jag denna från Inet, sjukt snabba och bra priser. Den här gången slängde de med en fotoskrivare också på köpet, såna överraskningar gillas ju alltid! Dock blev jag lite chockad när jag skulle hämta ut paketen på posten, istället för ett litet paket med en kamera fick jag ett stort skrivarshabrak med. Vardagsspänning. Tur man har bil.

Gissa vem som ska tortera twittrarna med den här på Tweetupsthlm på fredag?

1 kommentar

0

Idag går jag på kurs och lär mig om diamanter på jobbet. Och tittar i lupp. Om man är ovan med luppar kan man bli så smått åksjuk av det hela. Men tydligen är jag himla duktig. Experten var impad. Å ja ba “Wesselton, SI, 0,65 carat, BOOM!”. Typ så.

1 kommentar

1

Lördag. Solen sken. Uteserveringarna var fullproppade. Och jag lekte med tweepsen igen. Denna dag var det något så spännande som Roller Derby som stod på schemat. Om ni läser Karins blogg så vet ni att hon blev såld på den här livsfarliga sporten för några månader sedan och även jag gjorde några Bambi-försök att tackla skrillorna, så det var ju givet att vi skulle närvara vid Stockholm Roller Derby’s första ’bout mot Hamburg Harbor Girls.

Sagt och gjort, vallfärdade gjorde vi, hela vägen ut till Flemingsberg (vilket innebar att jag fick åka pendeltåg för första gången i livet typ) där vi hängde med den coolaste crowden. Killar med MASSA tatueringar och konstiga saker i öronen och tjejer med höga midjor, rött läppstift och alla möjliga sorters hårfärger. Jag blev kär i dem allihopa.

Efteråt gick jag på klubb. KLUBB. Det har inte hänt sedan Jesus var i blöjor. Men på klubb gick jag i alla fall. Debaser Medis. Jag och de coola kidsen. Men jag gick nog hem först. Någon måtta på roligheterna får det ju vara.

@Markby och jag i solen på Medis.

@FinePersson var lätt finast i sin sailorklänning.

Rink. Of. Fire.

På suicide seats i arenan. På golvet alltså. Där folk kan köra in i en. Och de gör de ibland. Flyger som vantar, tösabitarna.

In action. SRD rockade fett och vann stort.

Fine köpte sig en souvenir. Det var hon himla glad för.

Cookie och en av hennes kumpaner. Den här tjejen rollade som vinden!

Fine och Christian vara glada på Debaser. Florsockret var fullt.

@federley hade snyggaste byxorna. Som såklart inte syns på bild. Ni får tro mig bara. De var rosa. Han ska förresten bli pappa, grattis!!

6 kommentarer

0