Någon sa till mig att New York är lite som en olycklig kärlek. Man får kärlek i små doser men det blir aldrig tillräckligt, man vill alltid ha mer. Den här måndagskvällen saknar jag New York lite extra och passar därför på att visa för er hur min NYC-resa för några veckor sedan såg ut ur mobilen sett.

Klockan var jättetidigt när jag kom till Arlanda. Och fortfarande ganska tidigt när jag åkte taxi från Newark in till Manhattan. Fast i annan tidszon då.

I New York var det höstsommar och himlen var blå över Chrysler Building som man såg från Tristan’s fönster. Han hade “I love New York”-muggar som han egentligen tycker att han är för cool för. Men de gick utmärkt att dricka öl ur.

Temperaturen som låg över 25 grader gjorde det löjligt möjligt att picknicka i Central Park. Jag hängde med mina NYC-favoriter Whole Foods, Marc och Tristan så klart.

En kväll fick jag dricka frozen margaritas på favoriten Tortilla Flats. Och på Papaya Dog fick jag en komplimang på ett jätteknasigt men roligt vis.

Hos Marc Jacobs fick skyltdockorna inte gå någonstans med rädsla för tårna. Och jag skyddade mina med helt nya Converse som blev blöta av höstregnet.

Och så jobbade jag några dagar och fick bo på fina Dream Downtown där de hade runda fönster som man kunde sitta i. Och så åt vi middag på Jamaicanska Miss Lily’s där de hade skivomslag på väggarna.

Och en annan kväll åt vi på härliga Pastis. Och ännu en annan drack vi öl på ett tak i Midtown med den magiska utsikten.

Och sedan åkte jag hem och längtade efter nästa gång jag får återse min olycklige kärlek.

Inga kommentarer

0

Sonja är typ det roligaste som hänt internättet på väldigt länge. Om ni missat hennes fantastiska utläggning kring Underbara Clara så är det bäst att ni råder bot på detta omgående.

Internätt-tokig som jag är så har jag blivit lite halvbesatt av Sonja. Ni vet, twitter-stalkat henne, sovit utanför hennes dörr, skrivit kärleksbrev i blod på hennes spegel. Den nivån.

Så när hon kom till Stockholm härom dagen en sväng så var jag ju bara TVUNGEN att träffa henne. Så jag twitterstalkade lite mer, man kan säga att jag nästlade mig in i hennes inre. Och det funkade!! För hon kom till Nada och drack äckliga drinkar och var lite rädd för Toga-partyt som tog plats och så pratade vi videos och vad som är äkta och fejk och hon skulle komma och sova på min soffa. Så nu är vi nog ihop på riktigt.

Jenny, jag, Sonja och Mia.

Christian var med också. Han lånade Mias hatt.

IDOLBILD!

4 kommentarer

2

I onsdags gick jag och Mia till Supper. Jag hade inte finkameran med mig så idag får vi hålla till godo med bilder ur iPhony.

Supper är en restaurang med sydamerikanska influenser i allt från maten till musiken och inredningen. Det var himla färgglatt.

Här satt vi och åt mollejas och lomo de res och atún.

Hej!

Mia gillade vinet en himla massa. Göttit värre var det.

Och så åt vi marrängsviss och drack kaffe och fnittrade och skvallrade. En himla fin kväll.

Inga kommentarer

0

Don’t let people happen to you.

Lånat av Robin.

Inga kommentarer

0

Jag var ju faktiskt kvar i Göteborg över hela helgen och gnuggade armbågar med ett helt gäng fina människor. Lite så här såg resten av helgen ut.

På fredagen innan jag åkte ut och sniffade bebishår drack jag en Cosmopolitan med blomster i. Det var en av de finaste Cosmosarna jag intagit faktiskt, och då har den bra konkurrens. De kan tydligen Cosmos där nere på västkusten.

Med på cosmosfesten var Hanna! Hon är en sån där Göteborgare som man mest bara vill adoptera och ta med hem till Stockholm.

På lördagen åkte jag hem till Karin och vi drack galet gott rödvin, skvallrade och twittrade ikapp.

Sedan våldgästade vi Rikard och Sigge i den största lägenheten i hela Göteborg. Och sedan gick jag på lokal och drack whiskey och ramlade och fick skrubbsår fast strumporna höll och sedan minns jag inte jättemycket innan solen sken mig i ögonen på morgonkvisten på Avenyn. Och så var det med det.

Inga kommentarer

0

I torsdags satte jag mig på X2000 och åkte mot Göteborg.

På tåget klippte jag film och jobbade så jag blev lite tågsjuk.

Utanför svepte ett höstvackert Sverige förbi.

Väl framme i Göteborg checkade vi in på First Hotel G. Hotellsängar kan vara något av det bästa som finns.

Vi var i stan för att ha läsarevent med Plaza Kvinna i butiken. Fasligt trevligt hade vi.

Efter eventet gick vi på SoHo och åt middag. SoHo är typ hur mysigt som helst. Café, vinbar och restaurang, allt i ett. Glimrande koncept.

Där är “every day a wine day”. Ett koncept jag är helt okej med.

Charlotta som är moderedaktör på Plaza Kvinna var med.

Jenny och jag.

Sedan gick vi på Avalon och drack bubbel. För bubbel är trevligt.

Där träffade vi Hanna som ligger bakom Ung Cancer (ni minns garanterat “Det är okej att känna”-videon). Hon var en himla inspirerande och fin människa.

En fin torsdag på framsidan.

Inga kommentarer

0

Sist jag såg Jenny var hon platt om magen och långt ifrån gravid. Nu har hon en fem veckor gammal bebis. Det betyder att jag inte träffat Jenny på alldeles för himla länge.

Ikväll fick jag äntligen krama på henne och hennes lilla familj som numera, förutom Robban, även innehåller Tindra, 5 veckor och 1 dag gammal. Tindra har mohawk och världens största ögon och rynkar på ögonbrynen och knorrar och skrattar. Hon är sådär bebissöt som bara bebisar kan vara. Det vore ju väldigt konstigt om jag börjar knorra och rynka på ögonbrynen på bebissött vis. Skulle bombis inte funka alls.

Och vi åt pasta och drack vin och tittade på Idol och så sjöng jag “fredagsmys”-sången för Tindra och sedan kaskadspydde hon ned hela mig. Det är nästan så att jag och min sångröst tar det hela lite personligt. Alternativt att jag skyller på OLW.

Och så känner jag åter igen att jag kanske borde längta efter det här livet men att det känns så galet långt bort från min egen verklighet. Som när Jenny säger “hon går upp bra i vikt” (barnet antar jag) och jag bara nickar och har inte den blekaste aning vad det är meningen att jag ska svara på det. Och jag pratar om galna festkvällar och pojkar och känner mig som en 20-åring fast i en något mer förfallen kropp.

Men så tänker jag att Jenny är ju ändå precis samma fantastiska Jenny som för ett år sedan. Nu finns det bara en miniversion av henne i världen med. Och det är ju himla fint egentligen. Det kanske skulle vara något för mig med. Fast vi tar nog det en annan dag.

2 kommentarer

0

Jag är på väg till Göteborg. Ska jobba. Ska sniffa bebishår. Ska dricka vin med twittrare. Hej framsidan!

2 kommentarer

0

Jag vet att det många gånger sitter långt inne att klicka på en play-knapp på ett videoklipp. Kanske har man inte tid. Kanske sitter man på jobbet. Kanske är det lite för luddigt vad man får för sina hårt inarbetade minuter i livet.

Så här kommer de. De fem själen till varför ni inte får missa #avskedskrig – The Movie.

1. @Per_P:s något sjukliga besatthet av dekorationerna. Samt att hångla med dem.
2. @Pelletsmaskinens presentation av twittereliten. Mycket förvirrande och kärleksfull.
3. Congatåget som verkligen anstränger sig för att göra en “trappa” bakom soffan.
4. @OldStrandbergs kosackdans som inte visste någon hejd.
5. Det är sista gången @Florsocker är med på alldeles för länge. Sakny.

Inga kommentarer

4

Tisdagen i New York kom och det var dags att börja jobba.

De följande dagarna hängde jag väldigt mycket i de här kvarteren i Meat Packing District. Här ligger nämligen vår nya butik!

Jag flyttade även ut från Tristans lägenhet i East Village och in här, på Dream Downtown i Chelsea. Ser ni fönstret i taket? Det är undersidan av poolen som fanns på innergården. Mycket läckert.

I restaurangen såg det ut som en hel galax i taket.

Och i mitt rum hade jag ett runt fönster. Det var mysigt att sitta i och spana ut över poolen.

På onsdagen var det dags för stort öppningskalas.

Uma Thurman kikade förbi.

Efter öppningen gick vi till Pastis som ligger på samma gata för att äta middag.

Jag åt steak frites. Kanske inte det allra smartaste valet när klockan var sent. Men mumsigt var det.

Med oss hade vi två finska bloggtjejer, Carita och Malena. Fantastiska töser.

Pastis.

Malena var galet snygg i sin grå klänning.

Sedan kom torsdagen och det var dags att åka hem. Jag och Mark tog en sista promenad längs 14th street, pratade pojkar och kramades hej då. Jag hade gärna stoppat ned honom i bagaget och tagit med honom hem men det går ju inte.

Så var det dags att ta farväl för den här gången. Vi ses snart igen, my love.

2 kommentarer

0