Fredag. Toktrött efter några effektiva dagar i Oslo. Men tror ni att jag la mig på sofflocket och tog det lugnt för det? Icke. Jag drack istället öl. Massor av öl.
Jag mötte upp bland annat PA på Continental. Jag försökte fresta honom med gratisyoghurt från Valio men det gick inte alls hem. Något om smutsiga marknadsföringsmetoder tror jag bestämt att det handlade om. Eller så tycker han bara inte om yoghurt.
Jenny var också med. Här visar hon upp sina himla fina nyckelben.
Sedan gick vi vidare till Nada. Så här glad jag över att träffa Yasin som är en av ägarna. Vi är bästisar han och jag.
Sedan drack vi mer öl. Sandra och PA var bra på det.
Och sedan kom Fireball. Här någonstans slutade jag ta bilder. Det var nog bäst så.
På morgontimmarna hamnade jag på Katarinas soffa drickandes rödvin. Vi behöver inte prata vidare om det beslutet. Vinet alltså, inte soffan och Katarina. De var båda mycket trevliga. Sedan hade jag huvudvärk hela lördagen. Den lindrades dock något av att min värdinna skämde bort mig rejält med nybakta scones och lemoncurd. Note to self – lär dig baka scones.
Så kan det gå. Och så köpte jag en pytteliten gran på vägen hem. Ni ska få se den någon dag. En annan dag. Nu ska jag sova. God natt internet.
Förra veckan åkte jag en sväng till Norge för första gången. Det var nämligen dags för en ny butiksöppning.
Uppe i himlen såg det ut så här. Och när det finns wifi på planet så är det ju liksom nästan tvunget att twittra i luften. Himla piffigt. Enda gången jag varit med om det tidigare var när jag flög NYC-SF förra hösten.
Hotellrum är något av det bästa som finns. Speciellt hotellsängar. Speciellt speciellt hotellsängkläder. Varför är inte mina sängkläder lika krispiga och mjuka och perfekta?
Så här vackert var Oslo förra torsdagsmorgonen från mitt hotellrum.
Igår kom jag på lite sent sådär att jag ju visst hade biljetter till Melissa Horn på Cirkus denna måndagsafton. Denna upptäckt gjorde mig lite smått panikslagen då jag hade köpt två biljetter men glömt att ordna med sällskap för kvällen. Till slut följde kollegan Linda med och vi hade en mycket gemytlig afton. Lite så här såg den ut.
Vi började med middag på Riche med de finaste servettringarna.
Där åt vi köttbullar med rårörda lingon och gurka. Himla mumsigt även om det var svårt att slå Pelikan.
Det här är Linda. Hon har det snyggaste röda håret. Det här kanske blir nästa steg för mig?
Sedan bar det av ut till Cirkus.
Och Melissa Horn. En spelning jag blev galet positivt överraskad av.
Det var vackert och sorgset och innerligt och avslappnat och magiskt. Jag hade tårar i ögonen hela spelningen igenom. På vissa låtar, som den här, föll de mer än under andra.
Hon hade med sig en hel stråkkvartett som spelade som änglar. Och så fick hon hela Cirkus att applådera i baktakt och sedan fick hon stående ovationer redan innan extranumren. Atta’ grrrl!
Sedan gick jag hem. Lite sorgsen, fast stark och hoppfull på samma gång. Förändringarnas vindar blåser.
Internet. Det magiska och fantastiska där jag träffat så många helt underbara människor. Men det är väl som de säger, för varje underbar människa måste man väga upp med en något mindre dito. Som för att ge universum en chans att jämna ut sig liksom.
Han verkade helt normal först. Förutom det abnormt stora huvudet på en för liten kropp. Min initiella tanke var kanske inte direkt “ligga” men jag är ju vuxen och mogen och villig att ge folk en chans.
Att han direkt delade upp det “jag betalar entré så betalar du ölen” gav väl inga direkta stjärnor i kanten. Men man ska ju inte vara sån. Jämlikhet och sånt. Inte konstigt killarna blir förvirrade när de får olika besked varje gång. Men att någon betalar för mig ser jag personligen inte som något negativt. Faktiskt.
Han var rolig. Intressant. Egen företagare. Med ambitioner. Och någon slags djup. Vi pratade personlig utveckling och andlighet och hela paketet. Någonstans här började jag tänka att “well, man kanske kan framkalla attraktion”. Konstigare saker har ju hänt än att man vaknar upp en vacker dag och upptäcker att den där killen man känt i en mindre evighet, han är ju ganska fuckable ändå.
När han började ta på mig lite så där diskret och faktiskt flirta rakt ut myste bekräftelsehoran i mig och lutade sig tillbaka. Och jag funderade helt ärligt på att kyssa honom. Som Carrie i SATC, man vet att det inte passar men man testar ändå.
Då. Hände. Det.
Han börjar lite lätt med att fråga om jag vet vad Darkside är. Jag ser ut som en fågelholk. “Ja, det är typ en dejtingsajt för BD/SM”. Insert pinsam tystnad här. Och sedan slutade det liksom inte. Jag sitter och vrider och vänder på mig och känner mig allmänt obekväm. Och han pratar om läderskjorts och piskor och jag undrar när plågan ska ta slut.
En halvtimme senare när tystnaden (som till slut infann sig) blivit för påtaglig för att längre ignorera drar vi oss därifrån. På tunnelbaneperrongen föreslår han att vi ska ses igen och jag klämmer ur mig ett något för gällt “Vi hörs!”, bjuder på en klapp-på-ryggen-kram och piper därifrån fort som satan.
Jag älskar överraskningar. Speciellt sådana som man får när man handlat online, får hem produkterna och så har man fått inte bara hudkrämen som man faktiskt beställde, utan även prover på andra Dermalogica-produkter. Heja Look Fantastic, jag gillar er.
Julia Roberts som hon den där elaka drottningen. Tarsem Singh vid spakarna. Mirror, Mirror är som en liten visuell godisbit med lite retrokänsla i humoravdelningen. Jag gillart’! Kommer i mars 2012.
I onsdags var jag bjuden på kalas med Skugge & Co. Det var kläder som använts vid bland annat filminspelningar som skulle säljas ut på Vintage Mall blir Movie Mall där en del av intäkterna gick till Stadsmissionen.
Det var galet mycket prylar och ungefär lika mycket folk. Jag köpte en sjal som man kan drunkna i lite när det är kallt. Den får bo på kontoret.
Jag var där med Mia. Vi drack rosévin och åt godis.
De hade en hel drös brudklänningar med, så himla fint!
Sedan gick jag till Imperiet och drack rödvin med Christian.
Vi pratade viktigheter och han skrev en superkort dikt till mig. Lite knasig och fin.
Jag premiärade mitt röda hår och kramades med Micke.
Sedan kom Emelie. Av någon anledning slog hon lite på Christian. Han förtjänade det säkert. Eller så var det fireballen som flög i henne. Sedan pratade vi alla möjliga icke rumsrenigheter. Det var spännande.
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
0
