Jag behöver en tätare rustning. Ett hårdare skal. Något som förhindrar sårbarhet att sippra ut.
Och hopp att sippra in.
Jag måste ge upp. Lämna walkover. Kasta in handduken.
En gång är tillfällighet. En miljon är ett envist jävla mönster jag aldrig kommer bryta.
Vilken tur att det inte finns någon stolthet på botten.
Jag låter mörkret ta mig. Vilar i det jag kan så väl.
Andas in demonerna och somnar i dystopisk trygghet.
♥
Nu har jag bott i Övik och Kvaved i sisådär fem månader och ändå bara vloggat när jag varit iväg på äventyr. Men nu är
Välkommen in i gästrummet! Det här rummet ligger ovanför köket och har varit lite av ett ”ställ-all-skit-som-inte-får-plats-nånstans”-rummet sedan jag flyttade in i huset för 1,5
Alltså TACK fina ni för alla peppande kommentarer och all kärlek på förra inlägget. Det är så underbart att veta att ni är här och
Hallå kompis! Hur mår du? Jag har precis kommit hem från ett träningspass med mamma och är tydligen en fena på det här med zumba?