De bästa orden är de som skrivs när huvudet snurrar fritt. Inte av ångest eller smärta utan fritt i ett tomrum som inte har ett namn.

Jag passerar förbi din port och en kyrkklocka slår. Klämtar för slutet av en era. Slutet av oss. En hemlös kvinna packar ihop sina få ägodelar i en svart sopsäck, gör sitt bästa för skyla dem från regnet.

Samma regn gör fläckar på min telefons skärm där jag går mot nattbussen. De blir små fläckar av regnbågar mot den gula anteckningsappen.

Ljudet av mina klackar mot asfalten börjar särskilja sig från de andras som ekar bort. De som stressar och lunkar hemåt efter ännu en dag av ekorrhjul, tristess eller passion. Jag undrar hur jag själv kommer arkivera den här dagen imorgon.

De brandgula höstlöven lyser upp gångvägen åt mig. Snart är de ersatta av snö. Ännu en årstid mellan oss. Jag andas ut öl och tobak. Den där enda cigaretten kommer förfölja mig till imorgon.

Vägskälet börjar torna upp sig framför mig.