Det här med längtan efter självdöd (aka boxning).

I kväll ska jag boxas igen. Ni kanske minns sist jag tog mig an detta självplågeri, där i augusti då jag nästan självdog. Well, tydligen har jag dåligt minne alternativt lite dödslängtan, för nu ger jag mig på detta igen. Och åter igen är det lika delar nervositetsillamående och tokpepp som flödar genom mig. Man skulle kunna säga att jag är en ambivalent själ. Och så har jag den där lilla, ettriga Carin emot mig, hon är rysligt stark för en pyggmé.

Jag har, som ni vet, sprungit en del under sommaren och hösten men jag känner mig själv och jag kommer att fega ur nu när det blir halt och tokmörkt. Så nu sitter jag här och överväger mina alternativ för inomhusträning.

Jag är väldigt nära att köpa kort på SATS. Jag tyckte väldigt mycket om det när jag tränade där för ca fem år sedan och nu har jag vänner som tränar där samt att där finns de roligaste passen. Men det är snordyrt. Det är väl egentligen det enda som talar emot.

Ni som tränar på SATS, vad tycker ni? Är det värt nästan 600 kr i månaden?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>