Vissa dagar tror jag att jag har accepterat det. Att du inte vill finnas i mitt liv längre. Vissa dagar kan jag nästan glömma saknaden.
Andra stunder, som just nu, kommer den som en käftsmäll. Frustrationen över att inte förstå och inte få prata med dig gör mig apatisk. Det skulle vara så mycket lättare om jag bara kunde släppa det. Om jag bara kunde låta det vara och gå vidare.
Men jag vill inte. Hur gör man då?
Tina Lindahl är kundservicechefen som, när hon flyttade från en blomstrande karriär i Stockholmhem till Örebro, inte kunde få tag i ett jobb. Hennes lösning blev Linked In, en satsning som gjorde henne till egenföretagare med titeln Business …
I det här avsnittet gästas vi av Jenny Persson från Skatteverket. Äntligen ska vi snacka skatter med ett proffs! Vi går igenom massor av frågor,
Att Josefin Dahlberg och Vanja Wikströms gemensamma podcast ”Josefin & Vanja” är ett resultat av ett ”fuck it, visst vågar jag”-moment är inte direkt någon överraskning. Varje vecka peppar de här bjussiga entreprenörerna med personliga stories och …
Kan man få jetlag av en timmas tidsskillnad? För jag tror att jag har det. Kom hem från Finland tidigare idag och är så in
2 svar
Oj. Det var som att läsa min egna tankar. Har heller inte släppt det.. eller gått vidare – och det har gått 10 månader.
Jag har inga svar. Mer än att jag hoppas att det en dag kommer någon som kan få en att glömma.. någon som är ännu bättre. För tanken på att det kanske var ”det” kan åtminstone inte jag stå ut med..
Allt händer av en anledning. Det tror jag på. Jag tror att man kommer ur det starkare och att man lär sig något av det. Men det betyder inte att det inte gör ont. Jag hoppas att du snart får gå vidare. Kram.