#hmriot – Del 2. Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara ”onormal”.

#hmriot – Del 2. Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara ”onormal”.

Mitt brev till H&M igår fick en rasande fart. När Nyheter 24 intervjuade mig, delningarna började närma sig 250 och folk började höra av sig och säga att deras vänner i Finland, som jag inte har någon aning om vem jag är, spred det på Facebook, så blev jag lite stolt. Och lite rädd. Men mest bara glad för att jag skrivit något som fastnat hos folk. Något som engagerat och berört. Jag fick en oerhörd respons och #hmriot tog fart på twitter. Kvinnor vågade berätta om den här sjukt jobbiga känslan som det innebär att inte få på sig ett plagg som man vill ha. Om skammen. Om känslan att vara fel. Jag vill tro att jag tog fram det modet i dem.

Men jag kände också att det var många som missförstod. Som tyckte att jag bara var en gnällig tjockis som skulle sluta äta. Då skulle jag ju komma i kläderna. Problem solved. Men det är ju här problemet egentligen börjar.

Och svaret jag fick av H&M i kommentarerna var ju mer av ett skämt. De svarade inte ens på frågorna.

Hej Linda, tack för dina synpunkter. Våra kunders feedback är viktig för oss för att vi ska kunna bli bättre.

Det var tråkigt att höra att du inte känner dig välkommen som kund hos oss, vilket inte alls är vår avsikt. Vi vill kunna erbjuda ett brett sortiment som tilltalar så många av våra kunder som möjligt. På damavdelningen går våra storlekar i de flesta fall upp till 44-46, samt vårt koncept H&M+ som finns från storlek 44 och uppåt.

Trendkonceptet finns på ett litet antal utvalda butiker på samtliga våra marknader. Vi följer vår försäljning noggrant och ser tydligt var efterfrågan finns. Dessutom så gör vi regelbundet kundundersökningar för att lyssna på våra kunder och resultaten matchar det utbud som vi idag har i butik. Dock utesluter vi inte att det i framtiden kan komma att se annorlunda ut.

Med vänliga hälsningar
Håcan Andersson
Presskontakt, H&M

Så nu ska jag försöka förklara vad det här handlar om för mig. Så att ni förstår vad jag menar när jag säger att H&M har en del i detta och ett ansvar.

Jag har alltid haft bra självförtroende. Jag vet att jag kan saker, att jag är smart och en bra tjej. Men så länge jag kan minnas har jag haft dålig självkänsla. Trots att jag kan saker och är en intelligent och bra människa så har jag aldrig känt mig värdig. Mitt värde har alltid varit direkt sammankopplat till min kropp. Och jag har alltid varit en stor flicka. Även i perioder då jag fått höra att “gud va smaaal du har blivit” så har jag ändå dragit minst en storlek 44. Och det är här H&M kommer in.

När jag står hemma framför spegeln tycker jag om min kropp. När det inte finns något i närheten som definierar den. När den bara är som den är. Då gillar jag den skarpt. Den är kurvig och mjuk och stark och den funkar precis som den ska. Jag kan se på mig själv i spegeln och i själen känna att “det där är banne mig inte så pjåkigt”.

Men så fort jag kliver in i en butik, i det här fallet H&M, så blir jag dömd. Jag får på en gång veta att jag inte hör hemma där. Jag är onormal. Jag passar inte in. För jag får inte på mig de storlekar som där erbjuds. Jag känner omedvetet att jag borde skämmas för att jag inte har kontrollen över mig själv för att kunna banta ner mig till en storlek 42. Det är signalen som H&M skickar ut. Ibland försöker jag prova. Ibland har jag till och med köpt en kavaj som jag inte kan stänga. För att passa in. Men vet ni vad, det är faktiskt rätt trångt för både kropp och själ med för små kläder. Och en rolig shoppingtur med kompisarna slutar i ångest och förnedring.

Jag kan separera mig från retuscherade bilder på modeller och sjukligt smala skyltdockor, jag vet att de bara är fiktion och att jag aldrig kommer se ut så. Även fast de är en del av ett större problem så är de inte min verklighet. Men när jag inte kan ha kläder som Sveriges största klädkedja erbjuder, det är min verklighet. Och den har hjärntvättat in min dåliga självkänsla i mig i hela mitt vuxna liv. Jag har bara inte insett det tidigare. Jag har varit så förblindad av skammen av att vara stöpt i “fel” mall.

Men, säger många, gå ner i vikt då (jahaaaa, var det bara DET jag behövde göra?). Men tänk om jag inte vill banta ner mig till en storlek 42 då? Tänk om jag gillar den jag är? Eller om jag bara, av olika anledningar inte prioriterar kampen som det innebär att gå ner i vikt? Är det upp till H&M att avgöra det åt mig? För like it or not, men de sätter en standard för vad som anses vara “okej” och “normalt”.

H&M säger att det kontinuerligt gör undersökningar mot sina kunder för att se var efterfrågan finns. Det är lusigt, jag var medlem i säkert 10-12 år och fick aldrig frågan om jag ansåg att det borde finnas större storlekar. Och dessutom, de som har större storlekar kan ju inte vara kunder hos dem eftersom de inte får på sig kläderna. Är ni med på momentet 22? Det finns en marknad. Men det är inte det det handlar om i slutändan heller.

Jag vill att vi höjer blicken bortom tomma argument om försäljningssiffror och efterfrågan, för det här är större än det. Vad vill vi lära våra barn? Vem tänker förklara för Stina, 17, när hon går där bland kläder hon inte kan ha (men vill ha) att H&M inte anser att hon är värd att passa in, bära snygga och trendiga kläder, för att hon råkar vara en storlek 44? Att hon ska förpassas till ”skamhörnan” där kläderna är gjorde för någon som vill vara osynlig. Vem tänker ta ansvar för generationers förlorade självkänsla? Jag anser faktiskt att H&M borde finnas bland dem som förklarar det. Som tar ansvar för det. Och “utbud och efterfrågan” duger liksom inte som svar.

Mitt syfte här är inte att H&M ska göra sin trendkollektion i större storlekar, det kommer de aldrig att göra, det fattar jag med. Mitt syfte är att vi ska våga prata om det här. Vi och klädjättarna. Om den här otroligt störda biten i vårt samhälle. Och att det inte ska vara skamligt att vara av en storlek som går över 44.

Skammen slutar här.

Läs mina andra inlägg om #hmriot:

Del 1 – Öppet brev till H&M’s Chefsdesigner Ann-Sofie Johansson
– Del 2 – Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara “onormal”.
Del 3 – Reaktionerna
Del 4 – ”Vi vet att vi har ett ansvar.”

Skammen slutar här.

17 svar

  1. ”Men jag kände också att det var många som missförstod. Som tyckte att jag bara var en gnällig tjockis som skulle sluta äta. Då skulle jag ju komma i kläderna. Problem solved. Men det är ju här problemet egentligen börjar.”

    Alltså ÅH, jag blir så jävla provcerad att man FÖRUTSÄTTS gå ned i vikt för att passa in i en jävla mall uppstyrd av H&M. Och att man FÖRUTSÄTTS vilja gå ned i vikt, bara för att man har bröst och höfter. FYI, världen, det är inget fel på bröster och höfter! Vi är ganska många som har just sådana och vi vill gärna att kläder ska passa dem pga jävligt trist att gå omkring i tunikor och diverse andra tältliknande kreationer. Up yours till alla som tycker att man ska gå ned i vikt.

    ”Trendkonceptet finns på ett litet antal utvalda butiker på samtliga våra marknader. Vi följer vår försäljning noggrant och ser tydligt var efterfrågan finns”

    Men goddag yxskaft! Det är klart att man inte kan följa försäljningssiffror på storlekar som de inte ens tillhandahåller – det är väl klart som korvspad att försäljningssiffrorna för storlekar över 42 kommer vara asdåliga när det fan inte ens går att köpa plagg hos H&M i den storleken i trendkollektionerna.

    Väl rutet, Linda. Det är uppenbart att detta är något som verkligen behöver lyftas och luftas!

    1. Pj, vad konstiga mina quotes blev, de försvann liksom och istället hamnade mina kommenterar där jag hade tänkt citaten skulle vara. Hm, nåväl, det framgår förhoppningsvis ändå vad jag vill ha sagt 🙂

  2. Fortfarande så jävla upprörd! Vet inte om denna kommentar kommer fram idag eller om buggen är kvar, testar att använda Safari ist för Chrome nu. Det jag skrev igår var i alla fall som första chockerande intryck att du inte ser en storlek större ut än 40 my friend! Du är apsnygg och jag är avis på att du vågar klä dig så kvinnligt och coolt! <3 Sedan blev jag sjukt förbannad på H&Ms svar, men det finns nog på Nyheter24 sidan iaf! Puss!

  3. bra skrivit och en viktig fråga att lyfta.
    Storlek 44 är inte speciellt ”stort”. Det är normal och det är väl så många kvinnor ser ut. Under många år har ju klädkedjorna hänvisat till sina plus, big osv. vad de nu än heter men vad är det för kläder där? Storblommigt och tältkoncept. Marknaden för snygga ungdomliga, klassiska, eleganta kläder borde vara stor.

  4. Marknaden är inte en statisk konstant. Den är väldigt beroende på folks behov och efterfrågan. Jag granskade just företaget H&M när jag läste Marknadsföring på högskola och om vi tittar på en mer långsiktig syn på hur befolkningens krav och efterfrågan ser ut är faktiskt H&Ms framtid hotad, men de lider av någon konstig form av hybris att just de inte behöver rätta in sig att följa trenden med att faktiskt öka sina storlekar. Förut VAR verkligen H&M the store för billig men väldigt trendig modekonsumtion, men det är verkligen inte lika självklart idag. En av deras synligheter med att detta faktiskt smått börjat gå upp för dem är att de istället ökat utbudet med EXTRA billiga varor för folk under storlek 42 istället för att faktiskt inkludera större storlekar. Det funkar för dem och det gör att de bibehåller en maktfaktor men det är jävligt korkat i långa loppet eftersom vår viktkurva ökar och vi tjockisar börjar ifrågasätta och står inte längre i skamvrån där vi förut var hänvisade storblommigt och annat riktigt gräsliga tält till kläder.

  5. Hej!
    Jag vill inte vara provocerande eller något annat, men jag vill bara förstå lite mer. Så låter jag elak så menar jag inget illa.

    Okej, för det första. jag är inte storlek 44 < jag är en 36-38 där emellan. jag handlar väldigt mycket på hm, speciellt på deras hemsida, och har upptäckt att deras utbud har utvecklats väldigt mycket faktiskt på +size. Ibland när jag sitter och kollar igenom blir jag lite ledsen när den snygga tröjan bara fanns i +size. Nu kanske du och jag inte har samma smak. Jag älskar pösiga kläder och gillar inga tröjor som sitter tight om magen.
    Jag förstår dock grejen med att tycka att man är tjock och inte passar in, jag har både haft anorexi och bulimi och det sitter fortf kvar i huvudet ibland att du är för fet och ingen älskar en tjockis. Jag är inte fet eller mullig. Jag har en riktig fobi för fett och mår väldigt dåligt när jag ser människor som både är större och mindre än mig själv.
    Jag tycker att det är bra att du kämpar, men ibland så ska man se vart någonstans man gör det, för jag hoppas inte ni tror att detta kan hända under en natt. Det tar ändå väldigt lång tid att göra en kollektion. Tycker dock det är väldigt dumt att ni trycker ner HM så mycket när de ändå har utvecklats väldigt mycket de senaste åren.
    Fortsätt påpeka, men påpeka inte bara deras fel utan se också att de kommit en bit på vägen. Enligt min mening är där inte bara fula kläder på +size, men det där är ju min åsikt. För hur du än gör kommer alltid någon att klaga. Alltid. Jag tror de utvecklas, men om några år lär det finnas som dressman ett HMxl. Men allt kan inte hända under en korttid. 🙂

  6. Hej Linda.
    Jag fullkomligt älskar detta inlägg och din ifrågasättande av detta.
    Att någon äntligen vågar ta upp detta!
    Det handlar inte om att någon är tjock utan om detta snedvridna kropps ideal vi har i samhället och där företagen skyltar om sina fina och bra kollektioner för + modeller, men som jag med hjälp av min mors erfarenhet knappast kan hålla med.
    Nu ska jag inte dra alla butiker över samma kam, men H&M speciellt även Lindex är två av dessa butiker.
    Oavsett om efterfrågan är störst på vissa storlekar måste ju även utbudet finnas för i större storlekar.
    Jag ger dig tummen upp, keep up the good work!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vecka 41 | Galaveckan

Förra veckan ägde ju Stora Influencerpriset rum och hela veckan cirkulerade kring det. När jag sitter här har jag blandade känslor kring kvällen, det finns

Det blir bättre imorrn.

När jag gick och la mig igår tänkte jag ”det blir bättre imorrn”. Men jag vaknar med samma ångesttyngd över bröstet. Samma ont i magen

Saradagen

I onsdags firade vi Sara-dagen här på landet! Både jag och mamma heter Sara i andranamn och eftersom ingen av vi barn fyller år på

En vecka till valet – så röstar jag!

Om knappt en vecka är det val. Och även fast jag ofta känner mig uppgiven och informationstrött så känner jag att jag har ett ansvar

En LIVE workshop med Linda Hörnfeldt

Kom igång med din första onlinekurs!

En LIVE tvåtimmars workshop för dig som vill skapa din första onlinekurs. Skriv upp dig på väntelistan för att få information så snart anmälan öppnar!