Det var rätt länge sedan jag grät nu. Men i natt rinner tårarna. Ännu en gång, jag vet inte vilken i ordningen det är, tar vi farväl. Ännu en gång förbannar jag att jag aldrig är på rätt plats vid rätt tillfälle. Att allt blev konstigt. Att allt blev fel. Och nu är allt för sent.
Jag önskar oss båda lugn i själen. Det räcker nu.




2 svar
Men du vet..det var kanske helt enkelt inte meningen att du skulle vara på rätt plats. Att det faktiskt inte är ditt fel att det som kunde ha blivit inte blev. Utan att det inte var meningen bara.
Jag vet. Och jag tror att allt händer av en anledning. Men jag hatar att inte få vettiga avslut.