Om jag lipade när jag såg den här filmen om unga och cancer? Kanske.

Inga kommentarer

1

En dag som denna, när hela Norden är i chock och man hela tiden kämpar mot tårarna och inte riktigt kan ta in den ondska, den kalkylerande, iskalla ondska som ligger bakom attentaten i Norge. Då tänker jag på alla föräldrar som aldrig kommer få hem sina barn. Alla barn som aldrig mer kommer få se sina vänner. Alla de som hade hela sina liv framför sig men som knappt hann påbörja dem.

Men någonstans i allt det hemska så försöker jag vara tacksam. För att jag är vid liv. För att jag älskar och älskas. För att jag idag fick vara med när två människor firade sin kärlek till varandra. För livet är vackert och dagar som denna gör att jag stannar upp en extra gång och uppmärksammar den blå himlen, njuter av min fina väns kram eller tittar på färgerna som bryts i såpbubblorna utanför kyrkan. För hat ger hat och kärlek ger kärlek. Och jag vet vilken sida jag står på.

Grattis Malin och Andreas!

Inga kommentarer

2

Ikväll blir det mellokalas hos Karin och inför det passar jag på att okynneslyssna på Linda Bengtzing och gänget. Jag håller nog banne mig på Bengtzing ikväll, det blir inte mycket mer schlager än hon. Vem håller du på?

2 kommentarer

0

Några tankar så här denna hemska tsunamifredag.

ETT: Fy FAN vilken tur vi har som bor i Sverige. Inga diktatorer, inga jordbävningar, inga tsunamis. Det värsta vi har att gnälla på är snö och skatter. Och SL såklart.

TVÅ: FAN va sur Moder Natur är. Det känns som att naturkatastroferna har eskalerat med läskig hastighet de senaste 5-10 åren. Snart imploderar hela skiten.

TRE: Mina fina vänner i Indonesien och Nya Zeeland. Stay safe.

Nej, nu måste jag slita mig från Twitter och CNN och BBC och göra mig representabel. Jobbintervju coming up. Fingers crossed.

2 kommentarer

0

Ett litet tillägg till mitt Foppa-inlägg nedan;

• 8) Talet. Tårar och ödmjukhet och tacksamhet. Och blödig som jag är snyftar jag självklart med.

Peter Forsberg slutar alltså med hockeyn. Och för gott den här gången. Jag kan med all säkerhet säga att det är en sorgens dag här i Övik, Foppas hemstad och näste. Lokaltidningen skriver spaltmetrar (och slängde till och med ihop en Foppa-bilaga i sista stund igår kväll) och det här kommer nog bli det stora samtalsämnet på fikarasten i minst en vecka.

Ni som följer min blogg vet att jag inte är speciellt sportintresserad. Men just hockey är en sport som ligger lite närmare hjärtat. Och detta enbart tack vare Modo. Modo för mig är en speciell form av patriotism, något som för människor, som annars kanske inte skulle ha mycket gemensamt, närmare varandra.

Jag har vuxit upp med Foppa. Han spelade sina första matcher i Elitserien när jag var bara 10 år gammal och hade sin storhetstid (åtminstone här i Sverige) i mina tidiga tonår. Gångerna som jag stått på läktaren i Kempehallen, skrikit mig hes och haft turen att få se honom på isen är lyckliga ungdomsminnen. Jag har till och med en autograf liggandes någonstans som Foppa skrev sittandes på Wiks skor på Sundsdagen för typ 100 år sedan. Han skrev “kram” och jag var fnissig i flera dagar efteråt. Han är nog en av de mycket få som lyckats locka fram någon slags sportfåne i mig.

Men nu slutar han. Och jag säger tack Foppa. Först och främst för allt du gjort för Övik, men också för några riktigt lyckliga sportögonblick.

- Hälsningar från hon som egentligen inte gillar hockey.

3 kommentarer

0

Nu har jag avklarat min medborgerliga plikt och röstat. Man kan säga att jag hamnade någonstans mellan bönderna och borgarna.

Inga kommentarer

0

Gårdagen var helt magisk. Victoria var stunning och Daniel, trots att han verkade otroligt nervös, var väldigt stilig och han vann mig, och förmodligen resten av svenska folket, i sitt fantastiska tal till sin nyblivna hustru. Älskar historien om när Victoria skrev 30 brev till Daniel när hon skulle till Kina, det är kärlek. Missade ni talet så hittar ni det här nedan.

Bilder från min egen underbara dag kommer senare, men här får ni bilder från Vickans och Daniels finfina bröllopsdag.

1 kommentar

3

Skriv på Veckorevyns namninsamling mot sjuka ideal i media, jag har redan gjort det!

Inga kommentarer

0

Att amerikaner kan vara lite koko i bollen är väl inte direkt någon nyhet, men att man nu förbjuder kramar på flera mellanstadieskolor runtom landet med hänvisning till det påverkar barnens “säkerhet och lärande”. Det måste väl ändå vara något av det mest korkade jag hört. Någonsin. Är inte kramar någon sorts mänsklig rättighet? High fives går också under listan på den fysiska kontakt barnen numera kan straffas med avstängning för.

Kramar hade där blivit ett så stort problem att rektorn Allison Couch kallar det ett ”kramvirus”. Hon berättar att eleverna kom för sent till lektionerna för att de kramades för mycket.

Vad blir härnäst? Lärarna får sparken för att de tar i hand när de hälsar? Kramar anses farligt men folk får springa omkring med skjutvapen hur som helst “för att de främjar säkerheten”? Snälla, ge de här människorna något annat att lägga sin energi på. Jag får krupp av all denna dumhet.

Inga kommentarer

0

Från och med i år ska man tydligen hala av vinterdäcken senast den 15:e april. Så länge jag kan minnas har det varit Valborg som gällt, men i år,  då snön och vintern ironiskt nog stannat längre än vanligt, ska man tydligen byta två veckor tidigare. Informationen om detta har varit under all kritik, jag har anat det på någon buss härom dagen, men i övrigt har jag varken hört eller läst om det någonstans.

Idag är det i alla fall dags. Bara olaglig i fem dagar, inte hårdkriminell direkt.

3 kommentarer

0