I lördags kväll hade Carin 25-årsfest. Det såg lite ut så här.

Gissa vilka två som precis kommit hem från Filipinerna…

Senast jag träffade Hanna var hon gravid med sitt första barn. Gången innan det var hon en smågalen singel och det är främst så jag känner henne. Det var drygt 3 år sedan. Nu har hon två barn, är gift och har byggt ett hus (med lite hjälp). När jag i helgen besökte henne för att fira hennes 30-årsdag, kändes det som om hon aldrig gjort annat än varit 2-barnsmor. Hon var så lycklig, så harmonisk och tillfreds, det var helt underbart att se. Att sedan hennes barn och hennes man är bland de bästa personer man kan hitta är ju en härlig bonus.

Och det bästa av allt? Hon är fortfarande samma gamla härliga Hanna. Allt har förändrats men ändå ingenting. Det är i den kombinationen man hittar de bästa vännerna.

Så var lovey-dovey-dagen här igen. Eftersom jag inte har någon pojke att hångla upp så passar jag på att ge en massa kärlek till mina fina bloggläsare, mina vänner och min älskade familj istället! Lövv joo!

Igår tog jag en promenad i blåsten hem till Sanna i hennes väldigt fina hus (det kom på ett flak, tydligen) en bit bortanför mig. Det tog en halvtimme att gå dit, men typ fem minuter att komma hem, allt tack vare hennes underbart snälla man som körde hem mig trots att han var försatt i koma efter en lång arbetsdag.

Sanna bjöd på kyckling med klyftpotatis och tomatsås, samt rosévin (saft, I tell you!) och chokladpudding till efterrätt. Vi hade ett öga på Let’s Dance samtidigt som vi pratade om bloggar (eller, jag och hennes 16-åriga styvdotter pratade om bloggar) och meningen med livet. Jag tror bestämt att jag blev lite småfull på det där vinet, för jädrar vad käften gick! Tyvärr var det inte konstant intelligenta saker som kom ur den.

Jag fick också träffa hennes charmtroll till dotter, en-två-tre-åriga Moa vars välkomstkommentar var “Du har tjock mage!”. Brutal ärlighet tror jag att det kallas. Men hon verkade gilla mig trots min bukfetma och poserade glatt för kameran, både utan och med en filt över huvudet (hon var spöke juh!).

Sanna och Moa.

Rosévin i februari, me likey!

Igår bestämde jag mig för att ta en paus från frilansjobb, plugg och måsten och faktiskt socialisera lite. Först på schemat var Modettes Modediamanten och förhandsvisning av “Valentine’s Day“.  Eller, om vi verkligen ska ta det i rätt ordning så, först på schemat var att hitta rätt biograf. Jag mötte upp Kattis på Stureplan och utan ett ord börjar vi gå Sturegatan upp mot Park. Park var säkert jättetrevligt, men tyvärr var det dock inte där tillställningen hölls. Det tog en stund innan den poletten trillade ner. Så då blev det en mindre språngmarsch till rätt biograf som tack och lov bara låg några kvarter bort. Väl där slog vi oss ned bredvid Kelly och Wille som hade hållit platser åt oss.

Efter förhandsvisningen vinglade vi (eller Kelly vinglade på 13 cm-klackar i snömodd, jag kände mig rätt stadig på sansade 3 cm) vidare till Café Opera där Finest Awards hölls. Promenaden förgylldes av arga cyklister och en förkärlek för indiska accenter.

Caféet var trevligt i ungefär 10 minuter, sedan kom jag på varför jag inte går till Café Opera, förutom när det hålls event där. Decibelnivån måste i det närmaste vara olaglig så det är helt omöjligt att konversera plus att jag känner mig som ett ufo. Alla är så… plastiga. Och nu menar jag inte sillisar, utan allt känns så påklistrat. Så jag hälsade på några bekanta och sedan gick jag och Kattis på en sunkpub, drack 35-kronorsvin och snackade skit istället. Mycket bättre.

Under mina tio minuter inne på stället såg jag en kille som jag tycket att jag kände igen, men jag kunde inte för mitt liv placera honom. Sedan trillade poletten ner (det tar lite tid för den idag), det var Neo! Anledningen till att jag kände igen honom var för att jag stirrat på hans nylle konstant de senaste två veckorna eftersom att jag har designat hans skivomslag. Så jag gick fram och presenterade mig, han var supernöjd med omslaget och hybrisen min växte lite till. Trevlig kille det där,  nu måste jag rösta så fingrarna glöder på honom i Malmö-delfinalen.

Wille och Kelly. Dimman nere till vänster är mitt spöke.

Kajsa (och hennes enorma örhängen) och jag.

Kattis på sunkpub. Ser hon inte nöjd ut?

Nu unnar jag mig en liten pluggpaus för att avlägga lägesrapport från fredagens kryssning. Det blev åka av vill jag lova.

Först och främst ett litet Public Service Announcement. Viking Line har slutat sälja alkohol i taxfreen på resan till Åland, vilket innebär slutet för förfesterna i hytterna. Men, tänker ni då, ta med egen alkohol! NÄ sidu, den gubben gick inte, för vet ni mer vad de har infört? Säkerhetskontroller. Och vätska (mer känt som alkohol) får icke medtagas ombord. Så det så.

Efter att viss grinighet inför förlusten av hyttförfest lagt sig så väntande snabbpiffning i den flashiga hytten. Möjligtvis hade de förutsett vår grinighet och därför uppgraderat oss till en A-hytt, vilket för icke-kryssningsfantaster, innebär fönster. Riding high style baby!

Aktiviteter som följde involverade:

* Viking buffet. Detta är ett fenomen. Som innebär att äta. Massor. Och dricka massor. All you can drink liksom.
* Smuggling av drinkar från baren och ned till hytten så att nämnda förfest ändå fick en liten mindre efterföljare.
* Sexor. En massa massa sexor (som i alkohol). De flesta av dem P2. Jag har fortfarande inte vågat kolla balansen (eller obalansen) på bankkontot.
* Byte av skor efter ungefär en halvtimme. Fördelen av att ha “hemmet” i närheten. Sedan ett evigt dansande.
* Dans, dans och dans. Och dans.
*…och eventuellt lite hångel.. :*)
* Nämnde jag alkohol?

Det är tur att man kryssar ungefär var tredje till femte år. Igår var jag levande död. Därför kan jag inte för mitt liv förstå de människor som piffar upp sig till tänderna lagom till frukosten och återställer med en vodka redbull alternativt fem starköl?! För att sedan gå direkt ut på krogen. Krogen?!! Jag somnade i soffan direkt när jag kom hem.

Eventuellt pågick lite drivande av en viss bloggare vid det här tillfället. Den som gissar rätt vinner en klubba?

Mobilen agerade stereo. Jag i dinneroutfit.

Jenny hinkade Strawberry Daquiri hela kvällen. Jag tog P2 intravenöst. Nästan iaf.

This is where the magic happens…

Veckans långpromenad blev inte så väldigt lång den här gången, var bara ute i ca 40 minuter. Men skönt var det att få lite luft!

Fortfarande täckbrallsväder, dem överger jag inte i första taget.

Jag drar mitt strå till stacken och återvinner plast, papper, kartong, metall och glas.

På vägen gick jag förbi Nacka Byggnadsvård, en jättecool butik som säljer delar till gamla hus, eller nya hus i gammal stil. Allt från spikar från 40-talet och gammaldags badkar till, som här, fotogenlampor.

Efter promenaden hade jag en date med Jillian. Det var faktiskt lättare efter en promenad, när man var varm och go!

Sedan har jag designat en grej till ett projekt som en kompis sysslar med, ruskigt effektiv dag! Nu ska jag laga mat och sedan sätta mig och börja skriva på uppgiften som ska vara inne nästa helg.

Vad gör ni denna söndag?

Idag är jag helt galet trött. Har sprungit på möten hela dagen med min enorma smyckesväska och hann inte ens äta lunch. Det får jag iofs skylla mig själv för, jag missade helt enkelt att boka in lunch när jag bokade in alla möten. Som tur är fick jag en mumsig smörgås från Blueberry och en smoothie på första mötet på NK, men eftersom jag redan ätit frukost så stoppade jag ned den i väskan och så fick den senare agera lunch. Morgonens möte på NK hölls för övrigt i styrelserummet, ett rikigt maffigt (K-märkt!) rum med vackra paneler, fantastiska detaljer och de tyngsta stolarna (eller, stolen var mer lik en tron) jag någonsin suttit i.

Efter NK var det DV och SVT (förkortningsdag much?) som stod på agendan. Dagens sista möte var hos Veckorevyn, med härliga Emma och finfina Hannah. De spanade in nya kollektionen och jag åt “lunch”. Fråga mig inte varför jag sitter på golvet. Det var långt till bordet och mattan var så mysig och fluffig. Någon djupare analys än så gjorde jag inte. Sedan somnade benet. Då gick jag hem.

Det kan hända att jag är lite bakis idag. Eventuellt kan det vara så. Av denna enkla anledning blir det idag mer bilder, mindre text.

Soffis och jag på födelsedagsfest i Täby.

Bracelet buddies!

Dumstrut?

Lördagar fulla med aktiviteter är de bästa. Denna inleddes med traditionen “långpromenad på helgen” (räknas det som tradition om det är två gånger?), denna gång runt Årstaviken och Söder med Jenny. Nästan nio kilometer avklarade vi, och detta i galet hal snömodd! Så nu är jag lite mallig. Och småtrött i benen. Efter promenaden belönade vi oss själva med brakbrunch hemma hos Jenny. Så. Äckligt. Gott.

Självklart glömde jag bort att jag får magkatarr av massivt intag av färsk ananas. Så också idag. Ajaj.

Sedan mötte jag upp fina Hannah och vi fikade på String. Där hade man fortfarande jul. Vi pratade om bloggar och jobb och framtid. Mys.

Jag drack chailatte. Denna gång utan ett ton socker.

Vissa dagar är bättre än andra. Den här dagen har varit en riktigt fin dag. En långpromenad (totalt ca 8 km) på Djurgården med Mia, vi gick tills fötterna var helt galet slut (eller mina iaf, Mia springer 12 km/h så henne gick det ingen nöd på) och då slog vi oss ned på Flickorna Helin Voltaire och åt den godaste mozzarella-tomat mackan jag någonsin har sett insidan av min mage. Och en pulver-chailatte variant tusen-sockerbitar. Ett litet minus för pulvret men i övrigt var det ett supermysigt ställe med öppen spis och härlig atmosfär.

Efter vår lilla paus knatade vi in till stan och svängde förbi Kungsan för att kika på skridskobanan där glada Stockholmare åkte runt med varierad framgång. Jag älskar den skridskobanan, så underbart mysigt med musiken och lamporna och barnen och myyys. Perfekt dejtingvenue också. Då har man en ursäkt och klamra sig fast och hold on for dear life i mannen, God knows I need it!

Lördagsmorgonen spenderades utomhus i det underbart vackra vädret. -14 grader känns inte så farligt där solen skiner på snoken. En promenad till Orminge Centrum och tillbaka blev det, drygt en timme tog det, skönt! Där spanade jag in det helt nyrenoverade Friskis och Svettis-centrumet som jag tänkte börja träna på. Närmare och billigare än SATS och otroligt fräscha lokaler! Nu återstår bara ett provträningspass, men om de klarar det testet så blir jag nog F&S:are innan januari är slut.

Nu blir det frukost och sedan bär det av till Solna på kusinträff! Vad gör ni denna vackra lördag?

Årets första dag tillbringades till viss del i sommarhuset. Vi hade inget direkt ärende, förutom att hämta potatis i källaren och kolla så att huset stod kvar. Och det gjorde. Med ungefär en meter snö på sig. Så här ser det ut när man inte skottat sedan snöeländet började trilla ner dagligen. Kallt. Vackert.

Jag var så nära att ge mig på en snöängel, men då hade jag nog drunknat i snön.

Det ska vara sista dagen på året för att prova något nytt. Anna och mamma försöker just nu räkna ut hur man rensar en hummer på bästa sätt. Spänningen är olidlig.

Tidigare idag kom textversionen, men eftersom jag vet att bilder är populärt på bloggar så kommer här collageversionen.