Anyways, igår kväll gick SAG Awards av stapeln i LA och röda mattan fylldes av glittriga små skapelser på ännu mindre människor. Men jag gillar ju glitter, så jag delar med mig av lite måndagsglamour.

Michelle Williams äger awards season. Så är det bara. Och så lite bling på Glee-töserna.

Fluff på bruden från “Big Bang Theory” och coolaste jumpsuiten med tillhörande Anna Wintour-page på Rose Byrne. Och så lite flapper-vibbar på Ashley Simpson.

Pweedy.

Jag är inte speciellt intresserad av skönhetsprodukter. Smink går väl någon väg, då kan man ju åtminstone se skillnaden direkt. Hudvård däremot, jag kan inte tänka mig något tråkigare. Extra-protective-blablablaaa till höger och vänster och jag blir ju alldeles snarkig. Hur ska jag kunna veta om något är bättre eller sämre? Få se om fem år liksom vad som funkade eller inte och då minns man ju inte vad man använde.

För att vara ett ytligt fluffinlägg så är jag aningens grinig mot fluffet nu känner jag.

I ALLA FALL. Poängen jag skulle komma till är att när jag väl hittar något jag gillar, då håller jag fast vid det. För jag orkar liksom inte leta nytt. Ungefär som bra frisörer.

Dessa produkter är då de jag har fastnat för och därför vill tipsa om. Håll till godo.

1) Dermalogica Skim Smoothing Cream.  Ja, jag vet. Dermalogica är ju så hypat så man kan dö. Men det finns väl en anledning för det. Min snustorra, überkänsliga hy gillar detta. Så därför gillar jag det tillbaka.

2) NARS Blush – Orgasm. Även denna en superhypad produkt. Som får mig att se rosig och fräsch och fin ut. Gillar massor.

3) Loréal Voluminous Million Lashes Mascara. Mycket bra vardagsmascara som med några extra lager blir en finfin partymascara. Ett tips är att köpa i USA om man har vägarna förbi. $9 på en vanlig drugstore mot ca 180 SEK här hemma.

4) Sephora by OPI Top Coat. Överlack som tar ett tag att torka men sedan sitter som frikkin berget. En vecka håller lacket, utan större problem.

5) Isadora Inliner Kajal. En budgetfavorit som hängt med i många år. Jag använder inte eyeliner utan bara den här. Lagom mjuk och lättarbetad. Gillart.

Sådärja. Det där gick ju ganska bra. Vad tar vi nästa gång?

I lördags var det alltså meningen att jag skulle visa vad jag hade i min väska. Och innehållet ser nog ungefär likadant ut idag som den gjorde då. Vilket är ungefär så här (väskan är för övrigt från Marc by Marc Jacobs, inköpt i New York nu senast. Den är mjuk och lagom stor and I löv it.);

Finaste boken som jag aldrig vill läsa ut för den har så mycket vackra ord i sig (Kärlekens Historia av Nicole Krauss), hjärtparaply från Forever 21, läppgunk i olika färger och former (Victoria’s Secret, Lancôme, Rosebud och självklart försvarets hudsalva), cremerouge för bleka kinder (Max Factor), inte mindre än tre nagellack (Mavala, Depend, Chanel), hårspray, kreditkortshållare från Mulberry och så telefonen så klart. Mitt liv i en liten väska.

Den italienska bordsduken från Lindex bodde jag i i somras. Och den prickiga historien är från Beyond Retro.

Regnbågen från H&M ingick i deras “Fashion against Aids”-kampanj förra våren och det blommiga numret från bästa vintage-butiken i New York är nog en av de allra allra bästa.

Ungefär så här hade jag tänkt se ut när jag provar öl och vinkar av Hanna ikväll. Kan det gå för sig?

Jag älskar överraskningar. Speciellt sådana som man får när man handlat online, får hem produkterna och så har man fått inte bara hudkrämen som man faktiskt beställde, utan även prover på andra Dermalogica-produkter. Heja Look Fantastic, jag gillar er.

Det är tidigt. Jag sitter här i min plyschmorgonrock och väntar på att äggen till frukosten ska koka färdigt. Det är minusgrader ute och jag är alldeles för dåligt förberedd på vintern. Jag borde bo i ett klimat där det är konstant tidig höst. Sådant väder är det enda jag äger kläder för. Övriga årstider fryser eller svettas jag bara.

Jag tänkte bara kika in en snabbis och berätta att idag kan min karriär som blondin vara över. Jag har nämligen gått med på att sitta hårmodell för Björn Axén. Så i eftermiddag blir det åka av. Jag avsäger mig skrikorange, grönt och svart, men i övrigt så är jag nog ganska öppen för förslag. Det här kan alltså gå precis hur som helst.

Så säg hej då till lintotten, henne kommer ni nog inte se på ett tag.

De här trogna tog mig gata upp och gata ned i New York förra året. Och nu har höstkängorna fått sig nya sulor, nya klackar och nya dragkedjor. Till det, smått solar-plexus-drop-kickande priset av 370 riksdaler. Tur att han är grymt bra och snabb och trevlig och allt det där, skomakaren bredvid ICA vid Mariatorget. Så jag knorrade inte alls när jag betalade. Faktiskt. Bring it on hösten. I’m ready.

Fluffiga kjolar, knutna skjortor i midjan, skira tyger, prickigt, randigt, massor med armband och stora kuvertväskor. Det som inspirerar mig så mycket med Krystal på This Time Tomorrow är, förutom att hon klär sig på ett sätt som känns väldigt tillgängligt för mig, att hon känns så skönt avslappnad. Och totalt fabulous så klart.

Då blir det så här. Vi får se hur länge det håller. Men medan det fortfarande är lockigt känner jag mig ganska söt. Och så har jag jätteblå naglar. Varsågod för inte en, inte två, utan TRE ego-bilder.

Jag är så sjukt ointresserad av hudvård. Så där till den milda grad att jag i omgångar använt body lotion att smörja in ansiktet med. Jag är en visuell person så när det gäller saker där jag inte får något synbart resultat direkt (till skillnad från t.ex. smink) så orkar jag helt enkelt inte lägga ned tid och energi.

I omgångar har jag testat Dermalogicas produkter, detta har berott uteslutande på att de dimpit ned i en goodiebag här och där, och det är nog den enda märket som jag fastnat för på något sätt. Sedan att det lovprisas till höger och vänster hjälper ju. Problemet med Dermalogica är att det är dyrt som guld, pengar som jag, åter igen, inte har lust att lägga ned på sådant jag inte kan se.

Men så snubblade jag över Look Fantastic. Eller, snubblade och snubblade, det var nog Kattis som puttade mig åt det hållet. Det är en brittisk sajt som har hår- och hudvårdsprodukter som sitt forte och de har en hel avdelning med bara Dermalogica-produkter. Och det bästa; det är billigt. Eller. Billigare i alla fall. Och de har så gott som alltid fri frakt. Och i och med att vi pratar England så blir det ingen tull och sådant jox. Dessa faktorer, kombinerat med att pundet ligger ganska lågt just nu (ca 10 kr), gjorde att jag klickade in en beställning på Special Cleansing Gel, Skin Smoothing Cream och Total Eye Care. Tjoff rakt in i väggen bara!

Jag har beställt från Look Fantastic en gång tidigare, då var det puder från Bare Minerals som låg i varukorgen. Priset för denna är £23 (ca 240 kr), jämförbart med Kicks där samma produkt kostar 450 kronor. Vi snackar alltså nästan halva priset! Så, från mig till dig, varsågod.

Det är rätt länge sedan jag plöjde modebloggar nu, i alla fall på en daglig basis. Främst för att jag känner mig helt oinspirerad vad gäller mode och kläder just nu och har knappt vare inne i en klädbutik på flera månader. Men också för att de flesta svenska modebloggarna är så tråkiga. Det finns några undantag, men generellt så är de alla stöpta i samma form och typ 12 år gamla och där kan jag tyvärr inte relatera med mina gedigna 31 år.

Men så snubblade jag över en amerikansk modeblogg och helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld av snygga, coola tjejer som inspirerar skiten ur mig! Så därför tänkte jag dela med mig. Snällt va?

Först ut är Beth Jones, som driver bloggen B. Jones Style. Hon gillar hattar och jag vill ha hennes garderob. Kolla bara så snygg hon är!

Sommaren är över oss!

Man kan tycka att fyra besök på vårdcentral/akutmottagning på två veckor är lite att ta i från tårna. I morse var det nämligen dags igen. Antibiotika är jättebra för att ta död på sjukdomar men tyvärr har det slagit ut typ resten av kroppen med. Oh well, en dos medicin till så hoppas jag vara kirrad. Men nu får det vara nog med sjukdomar. Jag tycker liksom att jag fyllt min kvot nu.

Och så tycker jag att förtjänar att sitta i en park, dricka bubbel, kisa mot solen och kramas med vänner. Så det är vad jag tänker göra denna afton. I min nya, fina, italienska-bordsduksklänning från Lindex.

Medan jag velar så kan ni få kika på den här fantastiska väskan som jag köpte i en liten läderbutik i den lilla byn Porto San Giorgio i Italien när vi var där på kick-off förra månaden. Älskar lädret. Älskar färgen. Älskar att den har en massa fack och vrår där man kan gömma saker. Älskar att min dator får plats i den. Tror jag.

Vi kommer att få en fin sommar ihop.

Det kan anses provocerande för vissa när jag säger att jag tycker att man ska försöka vara tacksam för allt som händer, även de dåliga sakerna. För man är ett resultat av alla sina erfarenheter, goda som onda. Allt formar en och man lär sig av allt man går igenom. Någon sa något i stil med att “det är i motvind trädets rötter växer sig starka” och det passar nog in rätt bra på oss människor med. Efter regn kommer solsken och allt det där.

Just nu går jag igenom en känslomässigt turbulent tid. En förvirrande tid då jag, även om jag känner hur jag utvecklas och kommer närmare och närmare att bli en mer nyanserad och intressant version av den person jag är, tampas med känslor av otillräcklighet, ensamhet och andra känslor som är svårare att hantera ibland.

Och då är det en trygghet att veta att man är på en resa. Som inte har en hållplats eller ett mål. Utan att det faktiskt är resan som är målet. Och att trots att vissa delar av den är överjävliga så väntar helt fantastiska etapper som jag aldrig hade kommit till om jag valt en annan rutt.

Oj vilken fin metafor. Jag kom på den alldeles själv. Heja mig.

Sommarskorna kirrade. Nu fattas bara sommarfötterna.

Jag har klippit mig. Lite kortare. Mycket rufsigare.

Så när H&M bestämde sig för att släppa sitt samarbete med Swedish Hasbeens när jag var sjuk och sårbar, då tyckte jag att det var ett utomordentligt tillfälle att uppdatera skogarderoben. Och muntra upp mig själv. Det blev ett par vita. Finfint.

Sedan har ju Swedish Hasbeens världens coolaste kampanjbilder. Bara en sån sak.

Ett dygn höll skitnagellackaet. Ett. Depend suger. Vad duger?

Tydliga trender bland damerna i år var höga halsringningar, nude-färger och raka silhuetter. Här får ni en titt på de jag tyckte lyckades bäst.

5) Camilla Alves i Kaufman Franco. Älskar den enkla, men utmanande överdelen kombinerad med en riktigt vid kjol med mycket tyg. Det blir dock mer sexigt och mindre prinsessa, men ändå inte för mycket.

4) Michelle Williams i Chanel. Enkelt. Stilrent. Feminint. Älskar den lilla ärmen som tillsammans med Twiggy-frisyren och den perfekta ögonmakeupen ger den perfekta looken för Michelle. Underskattad elegans.

3) Gwyneth Paltrow i Calvin Klein. Urringningen gör hela klänningen och tillsammans med det spikraka håret, stora örhängen och brosch i midjan är det perfekt styling.

2) Amy Adams i L’Wren Scott. Många gånger tycker jag att Amy Adams är väldigt tråkig och blek på röda mattan, men här har hon verkligen lyckats. Den midnattsblå färgen går perfekt mot hennes röda hår och porslinshy. Pricken över i:et med gröna accessoarer. Riktigt snyggt!

1) Scarlett Johansson i Dolce & Gabbana. Älskar håret. Älskar färgen. Älskar ryggen. Älskar släpet. Älskar spetsen. Älskart!

Sedan spann jag liksom loss och delade med mig av denna fantastiska insikt på både Twitter och Facebook och nådde direkt intensivt motstånd i form av kommentarer som “har du fått lappsjuka?” och “tror du behöver komma ut lite eller nått”.

Men mina vänner, låt mig hävda min tes.

1. Ögonen people. Isblå och piercing. Sådana där som ser rakt igenom en.
2. Skägget. Lite sådär halvrufft och alldeles tokigt manligt.
3. Axelbredden. Säga vad man vill om hockeyspelare, men spinkiga är de fan inte.
4. Håret. Vanligtvis ger den här frisyren mig kväljningar, men här funkar det. Lite jag-bryr-mig-inte-cool sådär.
5. Norrlandsfaktorn. Öviksdialekt och det där berömda lugnet. En stabil karl liksom.
6. Det där orättvisa om att män blir bättre med åldern. Stämmer fint på honom.
7. Nämnde jag att karln är stenrik? Aldrig ett minus direkt.

I rest my case.

Nog för att webben är mitt #1 medium men ibland är det skönt att sjunka ner i soffan och bara bläddra planlöst.

#läseromgenialajeans

Här kommer den. Den där fantastiska hårsprayen som gjort det fysiskt möjligt för mitt hår att hålla sig lockigt längre än 10 minuter. Wella High Hair Ocean Sprizz. En frisörtjej här i Övik tipsade mig om den och nu är jag kär. Det är en spray som är i stil med en saltvattenspray och ger lite samma effekt som Dust It, fast är lättare att fördela över hela håret. Mitt hår, som i vanliga fall är bebisfjunigt mjukt, blir härligt strävt av den vilket gör det lättare att jobba med.

För att få lite umph i håret delar jag upp mitt handdukstorkade hår när jag fönar det, börjar med underhåret, sprayar en fyra-fem gånger och fönar den biten. Sedan arbetar mig mig uppåt, totalt på mitt hår blir det kanske fyra partitioner, men då har jag ganska tunt hår.

När hela håret är fönat, åtminstone så att det är torrt vid rötterna, tar jag en varmluftsborste och böjer topparna utåt, kanske tar jag även en slinga här och där inåt håret och lockar upp. Och hepp! Hollywoodhair! Separera lockarna med fingrarna (borsta inte!) och spraya sen med en “vanlig” spray. Man kan även säkert använda en vanlig locktång, men då ska nog håret vara helt torrt innan man börjar locka.

Voila!

Men alltså, ser ni mitt hår. I lövvit. Har hittat bästaste produkten någonsin som gör det alldeles svintoigt så att det faktiskt går att locka. Och jag har varit ute med detta! I regn! Fantabulöst. Ska ta en bild på mirakelsprayen och sedan blir det tipsblogg.

Men så länge tänkte jag dela med mig en snabbresumé vad jag har haft för mig de senaste dagarna.

• Jag har blivit färdig webbredaktör! Det vet ni redan, men det tåls att upprepas.
• Jag har varit ute på lokal och druckit whiskey och tittat på pojkbandsrock. Jag är inte ansvarig för uttrycket men tycker att det stämde ganska bra.
• Jag har pratat med amerikat på luren. Det var himla trevligt att snackelisnacka en massa men hujedamig vad jag saknar New York nu.
• Jag har försökt anmäla mig arbetslös. Men de hade inte tid med mig så jag får återkomma i morgon.
• Samtidigt fascinerats av det faktum att det numera heter “arbetssökande”. Inte “arbetslös”. Den som söker skall finna.
• Jag har tränat. Fleraflera gånger. Jag är så himla hurtig.
• Jag har skrivit en hel massa jobbansökningar.
• Och gjort en alldeles ruskigt fancy CV-layout.
• Jag har varit en klad hest.

Jag tyckte väl att de såg bekanta, de där örhängena som dinglade i Kronprinsessan Victorias öron när jag kikade på intervjun med henne och Daniel i “Året med Kungafamiljen” (för sådant tittar man på när man är hemma). Och efter att ha läst i gamla jobbloggen (som tjejerna så duktigt uppdaterar frekvent!) så kikade jag en gång till, och visst är det Gold Digger-örhängen som sessan har prytt örsnibbarna med. Så himla kul! Bättre än så blir det nog inte i Sverige.