From Filmsnack

Stockholm Stories

I lördags stannade jag hemma och kollade film och klappade djur istället för att gå på festivalen. Jag har blivit mer och mer intresserad av svensk film på sistone, mycket tack vare att det numera finns svensk film som går utanför Göta Kanal-Sällskapsresan-Beck-genrerna. Det, tillsammans med att jag blivit mer insatt i det svenska filmväsendet.

I lördags såg jag “Stockholm Stories“, en svensk “Love Actually”, dock inte lika fluffig och gullig men liknande på det sättet att det är många storylines som flätas ihop. I slutet blir det lite en känsla av att världen är ganska liten ändå. Alla är sammankopplade på något vis.

Jag älskar att se staden jag bor i på film. Det blir en sådan romantisk bild av verkligheten man lever i. Också väldigt roligt att se Filip Berg och Julia Ragnarsson (båda nominerade till Rising Star som Julia vann) i filmen, som jag träffat ett par gånger under den här festivalresan.

Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.40.37 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.43.45 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.44.59 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.46.29 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.47.59 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.53.05 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.53.47 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.54.05 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.55.32 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.57.11

Vackra Stockholm.

12 filmtips inför Stockholms filmfestival

La Linda på Stockholms filmfestival

För andra året nu så jobbar jag med den digitala kommunikationen för Stockholms filmfestival, ett projektarbete mellan september och slutet av november. Det är hårt jobb och högt tempo men så vansinnigt roligt! Jag sköter alltså sajten och de sociala medierna och nu så här med tre dagar kvar till festivalen tänkte jag ge mina tips på vilka filmer jag har på min “att se”-lista! Jag har en tendens att fastna bland amerikanska indies och dokumentärer så det blir en hel del sånt.

I am Icon.

iconapop

Jag har alltid haft en högtflygande dröm om att göra en dokumentär. Om vad vet jag inte riktigt än men det finns något så vansinnigt lockande i att berätta en historia i ljud och bild på ett dramaturgiskt sätt. Att lyfta en historia som kanske är liten och som kanske inte annars hade berättats. Eller att visa en bild av något stort som kanske uppfattas på ett helt annat sätt utåt.

Det är en av anledningarna till att jag i afton sträckkollat på de hittills sex publicerade avsnitten av “popumentary’n” “I am Icon” om Icona Pop som nu finns på SVT Play.

Jag hade ingen aning att Icona Pop är så stora runtom i världen som de är. Och de verkar så sköna. Så råa, så ärliga mot sig själva och mot det de gör. Det är en fröjd att få hänga med dem världen runt. Så vansinnigt inspirerande.

Så nu vill jag göra en dokumentär. Och starta ett band. Och åka jetpack.

Men istället ska jag sova.

I just want somebody to run through the streets of New York cause they can’t wait to be with me.

the-pill-1

I just want somebody to run through the streets of New York cause they can’t wait to be with me.

Min första tanke efter att precis ha sett “The Pill” där jag ligger i en hög av mush i soffan och småsnyftar. Man är så nöjd med att vara singel och göra sin grej och jobba skiten ur sig och liksom njuta av att kunna ställa villkoren på sitt eget liv.

Tills något (någon) comes along och påminner en hur det är att vara kär. Och så blir man den där lilla längtande blöta pölen och skulle kunna hugga av sig ena armen för att få en varm bröstkorg att sova på och pussar i håret. Jävla kärlek alltså.

Men “The Pill” alltså. Fin liten indierulle av debutregissören JC Koury. Finns på Netflix. Hela filmen är filmad med två Canon 5D, jag älskar den grejen. Får mig att fundera på om jag kanske skulle göra en egen film. Om att ligga i soffan och lipa till mushiga kärleksfilmer. Åh vänta. Det var ju Bridget Jones.

Filmsnack: The Normal Heart

The Normal Heart

“The Normal Heart” berättar historien om den första tiden under HIV-AIDS-krisen i New York, under tidigt 80-tal när regeringen tittade åt andra hållet medan tusentals homosexuella män dog. Den berättar om en riktigt förbannad man som kämpade sig gul och blå för att folk skulle se vad som hände, och än viktigare, faktiskt bry sig. Det är verkligen helt vansinnigt att dessa män dog som flugor och samhället blundade, ville inte kännas vid det. Inte mänsklighetens ljusaste stund, så att säga.

Det här är en frustrerande, hjärtekrossande, sorglig och vacker historia. Jag älskar hur den porträtterar homosexuella relationer och att filmen faktiskt berättas ur en gay mans synvinkel. Ett extra plus för att många av skådespelarna (samt även regissören) faktiskt är homosexuella, avsaknaden av vilka belysts som ett problem i många andra gay-relaterade filmer, tex “Dallas Buyers Club”. Jag tror att det faktum att så många homosexuella filmskapare är inblandade i filmen har hjälpt dess autentiska känsla enormt.

Efter “Eat, Pray, Love” var jag inte överdrivet imponerad av Ryan Murphy som filmskapare. Men här levererar han verkligen. Han lyckas skapa en film som är rå, vacker och full av kärlek. Och som har en historia som är så vansinnigt viktig.

Skådespelarna är på topp. Från Mark Ruffalo i huvudrollen till Matt Bomer och Jim Parsons och Julia Roberts i birollerna. Alla är på sitt a-game.

Den är full av passion, av frustration men även av kärlek och värme. Jag är förbannad och ledsen och glad om vartannat. Filmen är som en PMS-tripp.

“The Normal Heart” finns på HBO Nordic nu. Se den. För din skull. För dina barns skull. För att vi inte får glömma hur vi som mänsklighet svek oss själva. Let’s not do that again.

* * * * *

Glamour and glitter, fashion and fame!

Jem and the Holograms, minns ni dem? Den blonda bruden som fick magiska örhängen och plötsligt var popstjärna? Och så fanns det ju rivalbandet The Misfits (som egentligen var bättre) som försökte sätta käppar i hjulet för Jem hela tiden? Jösses, tillsammans med Barbie var detta min barndom. Jag älskade Jem! Jag hade dockorna och sjöng låtarna och ville ha en sånt där STENCOOLT fransbälte. När jag sitter här och lyssnar på låtarna och KAN vartenda ord?! Nostalgichocken!

Anyways, varför sitter jag här och pladdrar om en 30 år gammal tecknad serie? Jo – för Jem ska bli film! Alltså, live-actionfilm med riktiga personer och så!  Aubrey Peeples från “Nashville” ska spela huvudrollen (vilket jag är en aning tveksam till pga störig) och jag är så pepp! Teamet bakom filmen tar fansen till hjälp för att göra serien rättvisa och vem som helst får till och med provspela för filmen via Tumblr! Barnet i mig jublar just nu.

jemthemovie

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 49/100 – Inlägg 70/100

Söndag: Hjalmar får ett namn och jag sover alldeles för lite.

I söndags åkte jag ut till Sollentuna för att fira att lille Hjalmar fått ett namn!

Photo-2014-03-02-16-35-27

Mia strålade så där som bara småbarnsmammor kan.

Photo-2014-03-02-16-50-03

Hjalmar sov och gurglade i omgångar. En charmig liten kille är vad han är.

Photo-2014-03-02-16-34-18

Hej!

Photo-2014-03-02-16-42-45

Mias syster Anna var också på plats, kul att se henne igen!

Photo-2014-03-02-16-44-05

Min QX100 väckte som vanligt nyfikenhet och intresse. Jonas tyckte den var himla spännnande!

Photo-2014-03-02-16-51-56

Och så fick jag bläddra igenom den tokfina nya boken från Styleroom, “Finurliga barnrum” (som jag faktiskt ska på releasefest för ikväll!).

Photo-2014-03-02-22-28-57

Efter kalas i Sollentuna åkte jag till Söder och hängde med bland annat Hanna. Det är alldeles för länge sedan jag umgicks med de här personerna, det var så himla härligt.

Photo-2014-03-02-23-11-57

Runt elva-snåret drog jag mig mot Biograf Grand där jag under natten skulle rapportera om Oscarsgalan för Filmkritikerna.

Photo-2014-03-03-01-11-14

Det var riktigt coolt att se Oscarsgalan på bioduk, det kändes lite som att man själv satt i publiken på galan. Folk hurrade och applåderade och tjoade, skön stämning!

Photo-2014-03-03-00-55-32

Den mycket fokuserade rapportören hattade mellan Twitter, Filmkritikerna, AboutJulia.Com och Getty Images för att inget missa.

Photo-2014-03-03-00-43-55

Strax efter sex på morgonen var galan slut och jag gav mig ut i Stockholm lagom till soluppgången med ett hyperaktiv kropp och en toktrött hjärna. Men det var det värt.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 6/100 – Inlägg 13/100

Oscarsgalan 2014 : 10 bästa/knäppaste ögonblicken

Redan när jag fick höra att Ellen skulle vara värd för Oscarsgalan så visste jag att det skulle bli fabulous. Och jädrar så bra hon är.

Ellen har drygt 26 miljoner följare på Twitter, så att det skulle bli en faktor under galan, det kunde man ju ha anat. Men att hon skulle lyckas klämma ihop den mest stjärnspäckade selfien i världshistorien och på kuppen ha sönder Twitter, det var liksom bara en bonus. Just nu är den episka bilden uppe i 2,6 miljoner retweets and counting. Med det och pizzakuppen lyckades Ellen humanisera kändiseliten på något charmigt litet vis.

Så, vad mer hände under galan? Här är galans bästa/knäppaste ögonblick, utan någon egentlig inbördes ordning, framtagen av yours truly.

10. Jennifer Lawrence trillar – igen

JLaw lyckas följa upp förra årets faceplant på vägen upp på scenen för att hämta upp sin Oscar. Denna gången på röda mattan.

JLaw falls down

9. Pharrells framträdande av “Happy”

Det svänger tillsammans med Lupita Nyong’o, Meryl Streep och Amy Adams!

https://www.youtube.com/watch?v=kMQxxaCgOX0

8. Benedict Cumberbatch photobombar U2

Benedict Cumberbatch photobombs U2

 

7. Cate Blanchetts tal – Girl power baby!

“And perhaps, those of us in the industry who are still foolishly clinging to the idea that female films, with women at the center are niche experience, they are not. Audiences want to see them and, in fact, they earn money. The world is round, people.”

https://www.youtube.com/watch?v=qrA9oLn_6TI

6. Jennifer Lawrence försöker sno Lupita Nyong’os Oscar

Jennifer Lawrence försöker sno Lupitas Oscar

5. Pinks framträdande av “Somewhere Over the Rainbow”

Chills!! Och kvällens absolut vackraste klänning.

pink

4. Meryl Streep äter pizza

För att. Liksom.

Meryl Streep äter pizza

3. Jared Leto photobombar Anne Hathaway på efterfesten

Jared Leto Photobombs Anne Hathaway

2. Ellen. Och ca allt hon gjorde.

Fast mest som Glinda i “Wizard of Oz”.

Glinda

1. Selfien som gjorde sönder Twitter

Most. Epic. Selfie. Ever.

The most fabulous selfie of all time The most fabulous selfie of all time Pt 2

ellen_tweetthatbroketwitter

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 3/100 – Inlägg 6/100

Oscarsgalan 2014: Bäst klädda på Röda Mattan

Ännu en awards season har nått sitt kulmen! Igår gick årets Oscarsgala av stapeln och jag spenderade den på Biograf Grand där jag rapporterade för Filmkritikernas räkning. Vill ni läsa vad jag hade att säga om natten? Spana in det här inlägget!

Jag kom hem klockan sju, sov några timmar och nu är jag tillbaka vid datorn för att jobba – samt ge er det bästa från Röda Mattan! Jag tycker att det var överlag skönt glammigt i år. En trend som jag såg var mycket ljusa färger – även på männen! Båda manliga vinnarna – Jared Leto och Matthew McConaughey – bar vita smokings. Snyggt!

Så – vilka var mina favoriter? Nu kör vi!

oscars_katehudson

1. Kate Hudson. Det blir inte mer glamouröst än så här. Hårsvallet, blinget, urringningen, draperingen och den fantastiska lilla cape-prylen. Älsk!

oscars_cate

2. Cate Blanchett. Först och främst – värdig vinnare. Jag brukar inte gilla nudefärger men brodyren på den här fantastiska Armaniklänningen gör allt. Älskar det klassiska Hollywoodsvallet och de stora örhängena. Passar liksom perfekt med en Oscarstatyett.

oscars_lupita

3. Lupita Nyong’o. SÅ glad att hon vann! Jag är en sucker för mycket tyg och babyblått så den här Pradan var verkligen en favorit! Jag tycker dock kanske att hon borde bytt ut diademet, som blir lite för gulligt, mot ett maffigt halsband.

Hedersomnämningar

oscars_juliaroberts

Julia Roberts. I en spetspimpad Givency och lös uppsättning är hon liksom perfekt. Och det där leendet är alltid den perfekta accessoaren.

oscars_sandrabullock

Sandra Bullock. Kanske lite tråkig men den här midnattsblå klänningen sitter som ett smäck på henne. Älskar statement-örhänget och att hon har håret svept åt ena sidan.

oscars_jengarner

Jennifer Garner. Alltså, jag ÄR ju en sucker för flapperfransar! Härligt att hon kombinerar med utsläppt hår för en riktig discolook. Och kolla platform-pjucksen!

oscars_naomiwatts

Naomi Watts. Älskar 90-talshåret, de röda läpparna, det maffiga halsbandet och den grafiska väskan. Det ger redig attityd till en avskalad och elegant klänning med hög krage och små puffärmar. Mycket stiligt.

Det var mina favoriter! Vilka gillade du?

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 3/100 – Inlägg 5/100