Browsing Category

#Livet

#Livet

Blandade fredagstankar.

Vad hände med den här vintern/våren egentligen? Jag tror fortfarande att det är i början av året och att jag har aaaall tid i världen för “allt det där jag ska göra i vår”. Och så inser jag att hela april och maj är i stort sett fullbokade och sedan är det sommar?  Jag blir liksom omsprungen av tiden här, det känns inte riktigt schysst.

Nu plingade det till i min telefon, om 10 minuter ska jag bli intervjuad av en student som skriver om influencer marketing. Det hade jag glömt. Oops. Jag har börjat få rätt många sådana förfrågningar nu, kul att vara poppis och att folk är intresserade av ämnet även om jag tyvärr inte har tid att tacka ja till alla. Nästa generation kommer ha stenkoll på läget, det är ett som är säkert.

Om tre timmar åker jag till Malmö för TubeCon och jag har inte börjat packa än. Luuugnt.

Vår ansökan till Tillväxtverket ska vara inne idag. Jag får sällan prestationsångest men jävlar vad prestationsångest jag har just nu. Byråkratispråk är inte min starka sida. Speciellt inte kombinerat med rigorös struktur.

Jag har glömt äta frukost.

// 47/100

#Livet

550 meter av kärlek

Från Wallingatan till Åhléns är det tydligen 550 meter. Det är en siffra som media flitigt rapporterat. “Den 550 meter långa vansinnesfärden” har den kallats. En dryg halv kilometer som lastbilen körde, sicksackade sig fram längs med Drottninggatan och mejade ner allt i sin väg. Dödade fyra människor och en hund.

Samma sträcka gick jag idag, tillsammans med Carin. Men den här gången var sträckan kantad av kärlek. Längs med vägen fanns otaliga platser överösta med blommor, ljus, mjukdjur och lappar. Människor som i tystnad stannade för att reflektera och sörja de bortgångna och stadens forna oskuld.

Klockan 12 idag hölls en nationell tyst minut och jag spenderade den tillsammans med hundratals andra utanför Åhléns. Efteråt gick jag runt i området och bara kände. Läste på kort och såg poliserna överösas av kärlek. Så jävla mycket kärlek som Stockholmarna visat dessa senaste dagar, det gör mig så varm inombords.

Kärleken vinner alltid. 

// 39/100

#Livet

Doften av liv

Igår var det vår i luften. Jag och Leia tog en långpromenad i skogen och den ljumma vinden viskade om den tid som kommer. Jag kände doften av gräs och jord. Såg knoppar på träd och buskar, sådana små fjuniga knoppar som man bara måste klappa.

Det var våren som kom med ett löfte av nytt liv. Att jorden reser sig igen, allt föds på nytt och allt börjar om.

Och mitt i allt finns sorgen. Förvirringen och tomheten. 

Och idag ska vardagen ta vid. Möten ska hållas och nya projekt ska kickas igång. Jag ska inte sticka under stol med att det känns lite olustigt att åka in till stan, mitt första möte är inte långt ifrån där allt hände.

Men så ser jag bilder från den fantastiska kärleksmanifestationen och blir lite arg på mig själv för att jag inte var där. Varför? Inte rädsla. Inte medveten i alla fall. Mest en känsla av tomhet och olustighet. Men nu ångrar jag mig lite. Jag borde varit där. Återtagit staden tillsammans med alla andra.

Jag gör ett försök idag istället. De säger att livet går vidare.

// 37/100

#Livet

Att prata på hemmaplan

Förra veckan var jag ju hemma i Övik en sväng. Anledningen till att jag åkte upp var ju faktiskt för att jag skulle föreläsa men jag hann med lite annat också, bland annat att hänga med Jenny och Maria i solen som ni ju såg här.

Jag tog inte jättemånga bilder under veckan men här kommer det jag tog!

Mars 2017 - Övik

På helgen när jag kom gjorde mamma kroppkakor. Jag har inte ätit kroppkakor på säkert 10 år och det var så jääääkla gott!! Med en massa smör och lingonsylt, vilken fest i munnen!

170319 - Föreläsning Klöver Dam Övik

Så på tisdagen blev det dags för min föreläsning som anordnades av nätverket Klöver Dam i Övik. Klöver Dam är ett affärsnätverk för kvinnor och de hade bjudit in mig för att föreläsa om Social Selling och att bygga kundrelation i sociala medier.

170319 - Föreläsning Klöver Dam Övik

Föreläsningen ägde rum på Stadshotellet, eller Statt som vi kallar det. Det här var partystället nummer ett i slutet på 90-talet när jag fortfarande bodde i Övik. Otaliga är de gånger som jag varit aningens berusad i den här lokalen. Att komma tillbaka och nu vara här som föreläsare var minst sagt surrealistiskt.

170319 - Föreläsning Klöver Dam Övik

Det är som sagt första gången jag föreläser i Övik och jag hade hela mitt fantastiska supportteam på plats! Jonna, Jenny, Maria, Anna, mamma och Jessica. Så jädra glad att de kom för att heja på mig, ni anar inte! Att ha sånt stöd, sådana vänner, det är inget jag tar för givet. <3

170319 - Föreläsning Klöver Dam Övik

Och så föreläste jag i typ en timme! Det är banne mig helt hopplöst att få bra bilder på sig själv när man pratar. Menmen – bevis på att jag pratade i alla fall!

170319 - Föreläsning Klöver Dam Övik

Som talargåva fick jag en kudde designad av Johanna Nyström – så fin!

Bästa Jonna tog den här bilden på oss. En toppenbra kväll – och sedan blev jag svinförkyld, därav brist på bilder från resten av veckan. Hepp!

// 24/100

#Livet

Checking in!

Hej hörni bästisar!

Oj vilket flängande det är just nu. Jag kom hem från Övik i fredags och mamma och min morbror var med för på lördagen skulle vi på släktträff! På söndagen åkte de hem, jag höll på och fixa i lägenheten och möblera om hela dagen och igår åkte jag till Malmö för att jag skulle prata på Internet i Fokus idag. Och pretty much direkt efter mitt snack så bar det av tillbaka hem till Stockholm igen.

Och nu väntar två dagar med stenhårt jobb innan det äntligen är dags för The Influencer Convention på fredag och lördag. Och sedan drar jag till Palma på söndag. Jag undrar lite när jag ska hinna tvätta innan jag åker? Det lutar åt att jag helt enkelt får köpa nya underkläder.

*hämtar andan*

Jomen ungefär så här är det just nu. Och jag finner mig själv sittandes med datorn och känna att “åh jag vill blogga om allt kul som händer” men så får jag typ skrivkramp eller inte har någon bild som passar och då hoppar jag över det istället. Men nu kände jag liksom att “hallå, du måste ju höra av dig till dina kompisar!” och JA, det måste jag ju! Jag tycker så himla mycket om er och ni är liksom mina bästisar så jag måste ju berätta att jag lever och att jag är helt jävla livrädd och överexalterad inför helgen. Och att jag har så sjukt dåligt samvete för att jag inte svarat på era fina kommentarer. Jag säger hela tiden att man ska svara på kommentarer och så gör jag det inte själv. Skomakarens barn liksom.

Men nu är klockan halv tolv och jag ser i kors så trött är jag. Så jag hoppas att ni har överseende med mig och mitt dåliga uppdaterande och mitt otrevliga icke-svarande och vet att jag tänker på er och är så jädra tacksam för att ni stöttar och peppar och finns där. Jag uppskattar er något ofantligt.

Kram och puss och klem. 

// 23/100