Kvinnor kan inte alltid (eller rättare sagt, vill inte)

Allt var ju så bra. Solen sken, jobbet var slut för dagen. Jag åkte till Orminge Centrum och körde den vanliga loven. Apoteket, Lindex och Systemet. Hoppade i bilen och började köra hemåt.

När jag körde iväg tyckte jag att bilen uppförde sig lite skumt och lät lite konstigt, och när jag kom ut från parkeringen på vägen kände jag att den drog kraftigt åt höger. Svängde in på första bästa ställe och jodå, visst fan var det punka på biljäveln.

Helvetes jävla skiiiiiiiit! Har inte tid, har inte ork, har inte lust, har inte råd, pallar inte!

Ringde såklart morbror-som-kan-allt-om-bilar i ren och skär panik. Jag vet nämligen inte hur man byter däck på en bil. Eller rättare sagt, jag kan det i teorin. Bilen ska upp med en sån där pumpgrej och sedan ska man fram med skiftnyckeln (eller vad det nu heter) och slita för kung och fosterland. Och bli skitig. Jag gillar inte att bli skitig.

Efter att jag fått lov av morbror, körde jag de två kilometrarna hem. Jääääättelångsamt. Med varningsblinkers på. Och skämdes bakom solglasögonen medan alla dömande typer, som uppenbarligen inte gör annat än byter däck på fritiden, blängde lite på mig.

Men så kommer ju silverkanten. Jag får herrbesök i helgen. Och herrar kan byta däck. Det ligger i deras gener. Om jag mutar lite med rödvin och god mat så kanske han ställer upp och meckar lite.

Idag är jag kvinnorörelsens stora skam.

3 personer gillar det här inlägget.

Den nya livet… står på paus?

Första arbetsdagen efter semestern. Bara det kan ju tyckas tillräckligt chockartat. Men som om inte det räckte så stod jag, klockan 06.55, startklar för att bli morgontorterad av Jillian. Redo att svettas och frusta och plågas. Redo att starta höstterminen med någon slags karaktär.

Döm min förvåning och besvikelse när jag startade datorn och insåg att det där träningsprogrammet lämnade mitt digitala liv tillsammans med den externa hårddisken som checkade ut. Och eftersom vädret lämnade mycket att önska och en joggingtur kändes lite väl optimistiskt och äckelhurtigt så blev det till slut ingen träning. Nope. Inte en endaste minuts svettande.

Däremot en lång frukost och en halvtimmes okynnessurfande på Mr Mac.  Dååålig Linda. Dåligdålig.

1 person gillar det här inlägget.

#&/¤”)/(#(/”#!!!

Solen skiner ute och här sitter jag och sliter mitt hår. Min externa hårddisk har fetkraschat. Alltså FET-kraschat. När jag kopplar in så vill den formatera om eller så säger den bara att den är skadad. No shit?! Jag blir vansinnig. Man kan ju tycka att jag är lite dum, för backupens budord nummer ett lyder, “finns en bild inte på tre ställen så finns den inte”, och mycket av det som finns på denna externa hårddisk finns ingen annanstans. Typ alla videos som jag lagt in från DV-band. Typ alla färdigklippta filmer. Typ sånt.

Och självklart så väljer min onlinebackup att jävlas ungefär samtidigt.

FAAAAAN.

Karaktärsdyket

Det borde följa med en varningsnotis med sista lönespecen innan semestern. “VARNING! Semester kan vara dödligt för din karaktär och även medföra svåra skador på din ekonomi”. Inte ens en hel vecka har jag haft semester och min karaktär har redan gjort en rekorddjup störtdykning. Jag äter ute i stort sett varje dag och även om jag gör bra val så är det inte alltid jättebra val om man jämför med hemlagat. Jag har helt vänt på dygnet och det här med att träna är helt omöjligt i den här värmen, det finns varken ork eller energi kvar. De få stunderna jag är hemma så vill jag bara lägga med bredvid fläkten och dricka saft, inte halvdö i joggingspåret.

Med allt detta följer såklart dåligt samvete som ett brev på posten. Jag går såklart fortfarande ner i vikt, men inte alls så fort och effektivt som jag skulle önska. Samtidigt så vill jag bara bitchslappa mig själv när jag börjar gnälla så här. Jag har ju banne mig gått ner massor i vikt, give me a friggin’ break, det är semester! Och jag har inte ätit en enda mjukglass än.

Det är för varmt för att tänka. Jag återkommer.

Marodörmorgon

Börjar semestern med elak magkatarr och denna syn på vardagsrumsgolvet. Så går det när man lämnar små, små sladdar framme. De festas upp av en viss katta. På inköpslistan idag: ny handsfree och ny mobilladdare.

Finnes: Tvåa i Nacka

Hepp. Det verkar som att min blivande hyresgäst gick så smått upp i rök. Jag mailar och mailar och inga mail får jag tillbaka. Så nu blir det till att leta efter en ny hyresgäst. Tur att jag har hyfsat god tid på mig iaf. Så, känner du någon som behöver en tvåa i Nacka mellan 4/9-1/2, hojta så det hörs!

Hyser lite agg mot java

Vilken skithelg det här har varit. Jag är så stressad och har så ont i magen att jag går sönder. Så många krav från så många håll och så ungefär lika många från mig själv. Alla dessa förbannade bollar som man inte vill tappa. Och så nu när jag äntligen är klar med den sista inlämningsuppgiften (ja, den som jag hade en vecka mindre på mig att göra än jag trodde, resultatet är därefter) till skolan innan sommaren så är det jävla fel på javatillägget så att jag inte kan ladda upp den. Skiiiit!

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag och jag vill verkligen komma ut och träna, men först har jag lite andra projekt som måste göras klara. Ni kan inte ana hur skönt det ska bli att åka hem till Övik ett par dagar till veckan.

Najs och bajs på tisdagsmorgonen

Dagens najsiga:

  • Jag fick byta bälte på mina jeans för det fanns inte tillräckligt många hål i det, jag är för smaaal. På det andra bältet är jag också inne på sista hålet, så snart dags för nytt bälte. Alternativt nya hål. Can I get a wootwoot?

Dagens bajsiga:

  • Jag är nu inne på min fjärde dag med ihållande halsont och nu börjar näsan rinna med. Förbannat. Igår sket jag i det och promenerade ändå, kanske inte mitt bästa beslut. Dock känns det inte som att det sitter i halsmandlarna, för de verkar inte speciellt svullna. Halsmandlarna brukar annars se ut som pingisbollar på mig så fort jag får minsta ont i halsen. Så jag vet inte riktigt vad som är boven i dramat. Men det gör ont när jag gäspar. Hjälper det att ställa diagnos?
2 personer gillar det här inlägget.

Unfair

Känns inte livet lite orättvist när man vaknar en söndagmorgon med bultande huvudvärk och grymmeont i halsen – och man har inte druckit en enda droppe alkohol kvällen innan! That’s right, det var mineralvatten i glaset hela kvällen, och jag sniffade inte ens på tilltuggen som serverades. Disciplin på hög nivå! Karro är verkligen den perfekta värdinnan (och en frestare!), som hon hade fixat och donat med shots och tilltugg.

Idag står tvättstugan på schemat, samt pluggpluggplugg. Jag hade hoppats att jag skulle få komma mig ut på ett träningspass i det vackra vädret, men om inte halsen ger med sig vet jag inte om jag vågar. Halsontet har gått i vågor den senaste veckan, jag tycker att den får bestämma sig nu, antingen blir vi sjuka eller så låter vi bli, det här mellanläget is getting old.

Så här såg jag ut igår. Klänning från H&M Fashion Against Aids, halsband från Lindex och örhängen från Marc by Marc Jacobs.

Som jag tänker, så blir det?

Thoughts become things.

Imorse såg jag lite av “The Secret” samtidigt som jag åt frukost och var på så himla bra humör att jag skuttade fram. Jag är tacksam, jag visualiserar, hej och hå vad livet är bra!

Ett par timmar senare försöker jag att inte hoppa ut genom kontorsfönstret och strypa killen som kör den där jävla betonghammerprylen som gör att hela huvudet vibrerar.

Om lagen om attraktion faktiskt fungerar är jag sekunder från att få ett betongblock i huvudet.

Vanilj med krossad choklad

Man skulle kunna dra slutsatsen att jag var lite för hungrig och grinig för att ta gårdagens bakslag med ro. Man skulle också kunna dra slutsatsen att man inte kan läka ont med mer ont.

Dessa slutsatser kom jag fram till när jag först brände fingret på det där läskiga värmeelementet i ugnen (en underdrift, det var 200 grader varmt), skrek i högan sky samtidigt som jag reste mig upp för att köra ryggen rakt in i den öppna kylskåpsdörren (varför den var öppen är ännu en gåta). Här någonstans var jag så irriterad på min egen klantighet att jag drämde andra handen i bordsskivan och skrek “jävla helvetes f***a!!” väldigt högt. För att make a point liksom. Den enda poängen som gjordes var att jag var klantig och rätt så omogen. Och nu även hade ont i handen.

Så då åt jag glass och kylde fingret samtidigt. Glass hjälper nästan alltid.

Dagens ilandsproblem

Jag tycker det är lite oschysst när en kille jag vill spanspionera lite på varken finns på Facebook eller går att googla på. Och detta trots att han har ett ovanligt namn. OCH jobbar med datorer. Jag menar, hur ska jag nu få reda på om han är singel?

Crap

Man går igenom hela processen på morgonen, står där framför klädstången och slås igen av det faktum att man har. inga. kläder. Man lyckas ändå till slut få på sig en outfit som är relativt okej och som dagen sedan fortskrider så känner man sig rätt nöjd med sitt val och redo att mingla vidare lite på kvällen i valda klädesplagg.

Då händer det. Köttfärssås. Ketchup. På vit blus.

Megasuck. Tillbaka till ruta ett.

Ctrl+S

När man suttit och jobbat med något i över en timme och skärmen helt plötsligt blir så här, då blir man inte så nöjd. Speciellt när man inte sparat en enda gång.

Börja om från början, börja om på nytt…

Omklackning

När jag åkte hemifrån hade jag tre par skor i en påse. När jag kom fram till skomakaren hade jag bara 2,5 par skor kvar. En liten röd skostackare hade blivit lämnad någonstans på vägen och fick inte följa med till makeovern. Självklart var det denna sko som behöva en ny klack allra mest. Menmen, skon låg kvar i bilen och jag fick i alla fall två par nyklackade dojs. Nu är jag redo för snöfria gator och våår!

Related Posts with Thumbnails