En omtumlande helg är till ända. Här kommer en snabbrepris.

Maria bjöd in till 30-årsfest. Av mig fick hon en middag på Tao i NYC som vi ska inta om två veckor. Det tyckte hon var finfint.

Temat var cowboys och indianer (och en och annan bandit) och de flesta tog temat på blodigt (vattnigt) allvar. En massa sangria, vattenkrig, en dyblöt skjorta och 38 myggbett senare åkte jag hem och sov inte alls.

Dagen efter hamnade jag i Ulriksdal där jag åt en (halv) jättestor kanelbulle, kikade på en fin kyrka och vandrade i slottspark. Allt var himla fint den här eftermiddagen.

De nyklippta fåren hade rånarluva och var ungefär lika pigga som jag.

På kvällen vankades sommarens sista utomhusbio. Det bjöds på premiär av filmen “I rymden finns inga känslor” av Andreas Öhman med bl.a. Bill Skarsgård. Jag som personligen har lite svårt för svensk film blev mycket positivt överraskad och imponerad. Fantastiskt bra film, gå och se! Går upp på bio den 3 september.

Herr och fru Hellman var på plats med pizza och Singoalla.

1 person gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Fredagskväll med tacos och en fin vän i soffan bredvid mig. Julia Roberts i sitt esse i “Erin Brockovich” och ett bejublat vitt vin. Sämre kunde man ha det.

Gilla’t!

Sluta gilla

Medan stans fashionistas sippade champagne här i tältet i Kungsan haffade jag två av dem och drog till TGI Friday’s för en redig Strawberry Daquiri istället. Man skulle kunna säga att jag börjar bli stammis på stället. Men vad ska man göra, drinkarna är ju maaajor.

Gilla’t!

Sluta gilla

Salta pinnar. Rom och cola. Vita bergen. Möglig picknickfilt. Ny picknickfilt. Rosévin. Grillhink. Denniskorv. Fniss. Vattenpipa. Marlboro Lights. Blöta skor. Nya vänner. Glädje. Fascination. Bonden. Vädringsbalkong. Passionsfrukt. Hopp. Avsked. Soluppgång. Natt i en stad.

Gilla’t!

Sluta gilla

Det finns inget som motiverar träning som nya träningskläder. Och det finns inget som värmer hjärtat som en genomtänkt present. Ett av mina mantran när det gäller träning (och livet för den delen) har länge varit “Just do it”. Tänk inte så mycket, överanalysera inte varenda liten sak, gör det bara.

Det råkar ju, som ni vet, också vara Nikes slogan. När jag kom hem efter Kellys kalas i lördags hade mitt finafina Öviksbesök tagit fasta på mitt livsmantra och varit och köpt en present till mig, bara sådär. En tischa med ett färgglatt “Just do it” på. Jag blev så glad så jag nästan lipade.

Nu på morgonen har jag invigt den tillsammans med Jillian. Den gör liksom morgonplågan lite roligare och finare.

Tack fina Rickard.

Gilla’t!

Sluta gilla

Den här helgen har varit minst sagt händelserik. Både aktivitetsmässigt och känslomässigt. Riktig macarena i själen. Jag måste smälta lite sedan kanske jag återkommer med en tanke eller två. Så länge får ni se lite bilder.

Lördagen inleddes med däckbyte i regnet. Eller rättare sagt, Rickard bytte däck och jag hjälpte till lite med att lyfta bilen sådär. Visst ser jag händig ut?

På eftermiddagen bjöd fina Kelly in till födelsedags-tea-party. Ett separat inlägg kommer om detta senare.

Efter te, sockerchock och lite för mycket vin åkte jag hem till mitt coola Öviksbesök och så lagade vi mumsig middag. Kycklingpaket med ädelost, som ett smäck! Och så njöt av ett magiskt oväder som bjöd på åska och blixtar utan dess like.

På söndagen gjorde vi som resten av Stockholm och kröp in på Fotografiska för att undslippa regnet. Kikade på Annie Leibovitz porträtt och Lennart Nilssons “Ett barn blir till”. Fascinerades av bilder på spermier i genomskärning och håriga småbebisar. Helt fantastiskt.

Helgen avrundades så smått med en strawberry daquiri på TGI Friday’s. Lite Stockholmskultur måste ju Öviksbon lära sig.

På kvällen dreglade jag lite över en iPad.

Och hängde med Mia, Elin och Karin och smidde planer. Spännande saker händer nu.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag måste ju dela med mig av några av de bilder jag tog på Jenny och Fredriks fantastiska bröllopsdag i lördags. Hela dagen känns som en enda dimma av kärlek, skratt och glädjetårar. De var så vackra och så lyckliga, helt underbart.

Jag höll tal under middagen och jag minns inte ens vad jag sa, jag minns bara tårarna i Jennys ögon och att hon kastade en slängkyss till mig. Jag vill minnas att jag lyckades få till några skratt i lokalen med, så all-in-all var det nog ett ganska bra tal. Kort och lipigt. Annars vore det ju inte jag.

Fler bilder från den fina dagen finns att tillgå på Fejjan.

Gilla’t!

Sluta gilla

En vecka på mobilt bredband som sällan gör mer än snigelknop medför bildbrist här på bloggen. Så här kommer en liten bilduppdatering från semesterveckan i Övik.

Den vankades surströmming på torpet. Jag tror aldrig jag sett så många flugor på ett och samma ställe.

De höll sig dock borta från mina köttbullar. Det gäller att vara taktisk.

Bakluckeloppis i regn är inte att rekommendera. Men mysigt ändå på något vis.

På landet kan man köpa ägg direkt på hönseriet. Plocka på dig och stoppa pengarna i burken bara. Inga konstigheter.

Så såg jag en fin solnedgång från en balkong där det bjöds på middag och finfint sällskap.

Hemgjord hallonglasstårta. Oh my.

Jag åkte cabriolet när det åskade. Lite läskigt. I bakgrunden där har ni Övik. Himla fint va?

Jag paddlade för första gången i mitt liv. Det var mysigt men inte helt lätt att hålla båtstackarn i rätt riktning. Som tur var hade jag en erfaren pilot (paddelmästare?) med mig.

Kvällen innan jag åkte drack jag drinkar med fina vänner och efterfestade i en bean bag. En mycket underskattad möbel.

Och nu är det lite tomt. Lite sorgset. Men ändå lite fint på något sätt.

Gilla’t!

Sluta gilla

På vårt sommartorp har vi i sommar blivit gräsligt bortskämda med de finaste smultron. Stora som jordgubbar och smakar sommar hela vägen igenom.

Gilla’t!

Sluta gilla

Det här med att dricka alkohol från lunch och fram till midnatt, det är inte riktigt att rekommendera om man vill vara någorlunda med i matchen dagen efter. Men det här med orsak, verkan och logik har ju aldrig riktigt varit min grej, så jag hängde med från det att första flaskan bubbel korkades upp (av mig, för enligt en av tjejerna igår är jag “storstadsfolk” och sånt ska vi kunna) till den sista häxbrygden runt midnatt. Idag får jag känna av “verkan” delen. And it hurts.

Det är inte alla som får två möhippor. Jenny är en av de få lyckliga som får genomgå denna något bisarra ritual två gånger. För två veckor sedan gick nummer ett av stapeln i Stockholm. Igår var det dags för andra vändan, men Öviksgänget. Jag gjorde ett litet gästspel under picknicken för att sedan dra iväg till Jessica och Hasses gemensamma 30-årsfest där jag åt mumsig buffé, pussades och hängde alldeles för länge i gillestugan.

Jenny fick ett pyssligt piffat champagneglas som aldrig var tomt.

Hela gänget på filtar i Hamnparken

Att ha en seriös konversation med Jenny blev en omöjlighet efter att de här brillorna hade åkt på

Kakmonstret Jessica fick 2,3 kilo ballerina i present. Mycket passande!

Jag hängde med Silea och läste om badrum.

Min bordsherre Rickard och jag ritade självporträtt på våra muggar. Märk cocktailglaset och kronan.

Sedan sög vi på en årtalstävling. Värdens mamma blev enligt våra uträkningar 80 bast. Inte helt korrekt.

Sara och Jessica var födelsedagsglada.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag tyckte att vi hade varit så sneaky och smarto, men Jempa var likt förbannat smartare än vi och hade såklart räknat ut att det vankades möhippa igår redan innan jag dök upp hemma hos henne igår morse för kidnappning. Detta till trots blev det en alldeles underbar, om än kokhet, dag i Stockholm med de härligaste tjejerna. Let me walk you through it.

Efter kidnappningen fick Jenny ledtrådar som ledde henne vidare genom Södermalm där hon plockade upp deltagarna en efter en. Till slut hamnade vi på Mosebacke där vi åt brunch och lyssnade på jazz.

Hela gänget; Johanna, Lisa, Jenny, jag, Carin och Sofia.

Jenny fick ett fotouppdrag att genomföra under promenaden in till stan, 13 bilder skulle hon ta som skulle representera bl.a. hennes och Fredriks förhållande idag och deras barn när de är 18 år. Här fotar hon Fredriks favoritkroppsdel på henne; the ass.

Vid Slussen köpte vi matchande armband. Bracelet buddies for life!

Efter en lång (och smått svimframkallande) promenad landade vi i Humlegården där vi picknickade och lekte lite. Här fick Jenny lukta  på flera olika tröjor och komma fram till vilken som tillhörde hennes framtida man. Kan tilläggas att hon gissade rätt efter att ha sniffat i armhålan på tröjan.

Sedan var det dags för en stora aktiviteten, poledancing hos Dancing Queen på Östermalm. Alltså, denna sport är inget skämt. Superkul men shit så svårt! Jag tycker att jag är ganska stark nu, men att klättra och svinga sig runt den där stången, där gick min gräns.

Hemma hos Carin hade Carin och Lisa lagt ner hela sin själ i den buffé som serverades, och det hade de gjort med bravur. Underbart gott!

Jag och the Bride to Be. Jag fixade hennes hår, hon tyckte hon såg ut som Victoria. Inte alls fel kan jag tycka.

Jenny fick till slut rita av sina ex på ballonger, berätta om dem och sedan sticka hål på dem med en nål. Byebye.

Någonstans mitt i Strawberry Daquiris och modellerapenisar så skulle Johanna lära mig att surfa. Jag är en paddlingsnatural.

Gilla’t!

Sluta gilla

Ser vi ett mönster i Lindas poserande? Det verkar som att jag anammat den fjortigaste av fjortisposer – peacetecknet. Jag vet inte var det kommer ifrån eller varför det väljer att dyka upp i varenda bild, men fastetsat verkar det onekligen vara. Yes, I’m a nörd.

Igår kickade jag av semestern tillsammans med ett gäng sköna tjejer på en filt i Rålis. Det grillades och fnittrades och dansades och hades allmänt skönt. Älska sådana dagar. Efter Rålis hamnade vi till slut på Soap Bar där stämningen var på topp och det enda stället som gick att hänga var på uteserveringen eftersom det var så olidligt varmt där inne. I säng halv fem. Det här med semester är underbart och samtidigt dödligt för karaktären.

Svensk sommar när den är som allra bäst.

Carin fick åter igen jobbet som grillmästare.

Hela bloggligan samlad; Kelly, Mia, jag och Olivia.

Det bästa som finns är att ligga på filten och se molnen glida förbi. (Peacetecken #1)

Johan och hans kompisar på Soap Bar. (Peacetecken #2)

Lisa, jag och Carin öste loss. (Peacetecken #3)

Gilla’t!

Sluta gilla

Semesterns första dag. I bilder. Jag gillar bilder.

Semestern inleddes med det näst sista PT-passet. Det var svettigt och hårt. Och skööönt.

Efteråt gick jag jättelångsamt på Sveavägen, åt keso och njöt. Kikade in lite i den här fina butiken där det plinkade och plonkade och luktade gott. När jag kommer hem ska jag inreda min lägenhet som den här butiken. Mys och murr. Med balinesiska parasoller.

Sedan hälsade jag på min nya bästa vän, Veronica från STA. Jag har pratat mer med henne än min mamma på sista tiden tror jag. Veronica kan trolla med knäna. När det gäller flygbiljetter och dylikt iaf.

Sedan mötte jag upp Maria. Hon lever utan tvekan upp till sitt nickname, Baglady. Vad är det för fel på riktiga väskor? Förslagsvis sådana med hjul när man ska resa?

Lite senare tog vi Djurgårdsfärjan ut till Gröna Lund.

Sommarstockholm när det är som bäst.

På Gröna Lund sprang jag på Hannah. Hon var glad och fin som vanligt. Och så fick jag äntligen träffa hennes kille. Han var fin han med.

Vi kikade lite på Erik Hassle. Han hade jättestort hår, var rätt dryg och sjöng falskt. Och småtjejerna skrek som besatta. Varför är fortfarande något av en gåta.

Sedan åkte vi båten hem igen. Kikade lite på luftballonger och pratade om Peter Jöback. Det var den måndagen.

Gilla’t!

Sluta gilla

Igår när jag gick hem från jobbet tog jag en annan väg och hittade världens mysigaste lilla stig längs med vattnet där alla båtar ligger. Utan ett moln på himlen och med den nyfunna semestern i bagaget fingick jag, fotade lite, satte mig ner och njöt en stund och lyssnade på vågklucket. Till och med lite saltvattendoft svepte förbi lite kvickt. Underbart.

Gilla’t!

Sluta gilla

Att jag varit en liten blödig jäkel har vi sedan länge etablerat. Men att jag skulle sitta och lipa till en trailer kom faktiskt som något av en överraskning även för mig. Självklart pratar jag om “Eat, Pray, Love“, Julia Roberts’ nya storfilm och, om vi ska vara ärliga, inspirationen till min egen resa. Jag började läsa boken sist jag var i New York för två år sedan och sedan dess har drömmen tagit en mer och mer realistisk form. Och den fjärde september bär det av. Det känns fortfarande helt surrealistiskt, även om det så smått börjar sjunka in. New York. I nästan tre månader. Nya Zeeland. Fallskärmshoppning. Och Bali. Bali. Det känns helt vansinnigt. Vansinnigt och fantastiskt.

Det är nog därför den här trailern talar till mig. Jag känns som att de gjort den speciellt för mig. Den hittar alla rätta punkter och alla rätta känslor. Jag har allt det här fantastiska framför mig. Jag kan redan nu känna hur min själ växer. Det knakar nästan bokstavligt talat i mig. Att det kan vara så underbart att vara helt och fullkomligt livrädd.

Filmen har svensk premiär (copyn som översatte titeln borde få sparken) den 1/10 och om ni vill stifta närmare bekantskap med författaren till denna självbiografi, fantastiska Elizabeth Gilbert, så kommer hon till Stockholm för ett framträdande den 6/9 (två dagar efter att jag åker, typiskt!). Att säga att hennes bok har förändrat mitt liv känns möjligtvis en aning lamt och cheesy, men i det här fallet är det nog banne mig sant.

Gilla’t!

Sluta gilla