Mustascher, pussar och bootyshakin.

I lördags hade jag mustaschfest. De bästa kom för att äta cupcakes och dricka bubbel med mig samtidigt som det lyssnades på skämslåtar, gissades mustascher i min eminent framtagna mustaschkamp, och, till Vians bedrövelse, sjöngs julsånger och åts pepparkakor. Nånting med att det fortfarande är november.

Och så blev det ju en och annan mustasch. Och när väl spritpennan hade kommit fram fanns det ingen hejd.

Jessica fick en stilig mustasch på armen. Hanna är konstnären.

PA var med. Han hade en alldeles egen mustasch och blev mycket betagen av mina cupcakes. Han var också mycket engagerad i en intressant diskussion om kladd.

Senare kom Valsen. Och Hannas mustasch var så klart den mest välarbetade.

Jessica hade tålamodet av en ängel när hon klippte mustasch ur eltejp. Samma aktivitet drev mig nästan över gränsen till vansinne.

David kom och det tyckte flickorna om, om man ser till antalet pussmärken på pojken. Silver, flicka som hon är, föll handlöst hon med.

Jag var så klart med också. Med mustaschen lite på sniskan.

Någonstans runt kvällningen fick även Jessica fatt på spritpennan.

Fredrik blev märkt av Hanna.

Och så kramades det.

Hela fantastiska skaran. Kärlek.

#hallotween

Jag har aldrig varit mycket för att klä ut mig men när Hanna drog ihop till Halloweenfest och var sådär galet peppad över det hela så smittade det av sig lite. Sist jag firade Halloween var för två år sedan borta i den stora staden i väst. Då var jag utklädd till vampyr men denna gång blev det något lite mer kreativt.

Vi åt middag hos Hanna innan. Mia var med och hade dagen till ära extra långt hår.

Hanna var Robin (60-talsvarianten) och hade knåpat ihop sin kostym alldeles själv. Märk facken för telefon och kontokort i bältet. Kvinnan är ett geni.

Självklart hade vi även en Batman. Jessica stod för denna eminenta tolkning.

Bjarne var Dexter. En aning creepy kille.

Sedan åkte vi till Nada. Kolla the Dynamic Duo. Jag har inga ord.

PA kom som Strindberg och jag tog skurkrollen som The Riddler.

Glada gänget!

Och det var det liksom. Himla fin kväll.

#ggrally

Igår gick tidernas andra #ggrally av stapeln. Begreppet är en förkortning av Götgatsrally, och reglerna för detta kalas är enkla. En öl på varje pub på Götgatan från norr till söder på ca åtta timmar. 18 ställen och lika många öl senare ska en vinnare koras, och det är inte alltid det finns mer än en person kvar där i sluttampen. Det är inte alltid den personen är riktigt vid liv vid målgång.

Det låter omoget och aningen livsfarligt, och det må så vara, men det är en alldeles utmärkt anledning med att hänga med härliga människor och bli lite smålurig på kuppen.

Själv ägnade jag bara åt halvrally (en öl på vartannat ställe) samt att jag anslöt först på sjätte stoppet så mitt rally blev mer av en race på trehjuling. Men lika bra var nog det. Det är liksom inte lönt att försöka dricka ikapp med de här killarna.

Det var jättelänge sedan jag träffade Oscar så jag var gladare att se honom än vad bilden må indikera.

Christian var lekledare. En mycket hård (men rättvis) sådan. Det var lite “skynda, skynda, sju nycklar” över det hela.

PA och Mio körde halvrally. Men Fireball räknas ju inte riktigt så de pausade med det.

Hanna dök in paljettad och fabulous som vanligt.

Micke svensexades det för så de dök in och joinade oss.

På Snaps satt vi ute en stund. De här killarna la i en extra växel.

Och Mio var ruskigt glad över något.

PA.

Sedan åt vi lite mat på 54. Fredrik var med.

På Broder Tuck var det himla festligt med färglampor i palmerna.

Håkan var med och vi pratade toklänge om hjärtesaker. Jag gissar att han minns ungefär 10% av vad som sas.

David.

Malin.

PA.

På typ näst sista stoppet joinade Jenny och Martin. De vann inte.

Pa och Mio, och ungefär på den här noten avslutades kvällen. Man skulle kunna kalla det succé.

Parkhäng och hemmafesthimlen.

Lördagar som igår ska man spendera med vänner, dricka öl i parker, dansa och skratta. Så det var precis det jag ägnade gårdagen åt. Titta!

Först gick vi till Tanto. Där fanns bland annat Feltan.

PA.

Erik och Tomas.

Rikard.

Jag hade modebloggposeskola (“Pop the hip!”) med Rikard och så pratade vi skådespelarteknik och teater. Och att Ray-Ban är coolt.

Sedan gick jag och PA hem till Hanna. Hon har typ den finaste skylten någonsin på väggen. Hennes lägenhet är också härmed döpt till “BarKonditoriet”. Mycket passande.

Jenny var med. Jag har inte sett henne på toklänge så det var himla fint att få pussa på henne igen.

Vi fick ruskigt god mat och ännu godare efterrätt.

Jenny och Björn.

Hela familjen dysfunktionell. Vi gillar varandra.

Sedan blev det dans. Och dans. Och mer dans. Skutt och sång tills vi var alldeles toksvettiga och ännu hesare. Det var dåndimpsroligt.

Hanna skakade rumpa.

Jag hade hatt och en drink med väldigt många leksaker i. Det här med att jag dricker GT utan hejd. Med blinkers i. Hej å hå. Rejv å så.

Och så kom ravepinnarna fram och PA’s skjorta kom bort.

Om vi säger så här. Song 2. Och John Farnam. HUR SKA VI FÅ FRAM STORHETEN I SÄCKPIPOR?!? Diskutera i smågrupper.

“DE LYSER I MÖRKRET, BJÖRN! TITTAAA!”

Och sedan gick solen upp över Stockholm igen och jag fick inte bada men jag var nöjd ändå. Och sedan somnade jag på soffan och fick ont i nacken men det gjorde ingenting alls.

Att fira Fine. Och dricka vulkaner.

I lördags var det dags för Fine att springa Jubileumsmaran mellan Sollentuna och Östermalm. Drygt fyra mil i ett regnigt och fuktigt Stockholm skulle tösen förflytta sig och då tyckte jag, Hanna och Sanna att det inte var mer än rätt att heja lite på henne på vägen.

Sagt och gjort. Vi åkte ut till Ulriksdal, slog oss ned på en picknickfilt längs vägen och drack öl och åt cheddarpopcorn. Vi har vårt eget lilla sätt att förhålla oss till sportevenemang, så att säga. Vi fick till och med tillfälle att hjälpa till lite när en tjej kom framspringandes till oss och flåsade “kan man få lite popcorn, jag är så sjukt hungrig!” och så sprang hon vidare med en näve cheddardrypande poppisar i näven. Dagens goda gärning.

Killar dricker ju alltid öl när de kollar på sport på TV. Det här är väl typ samma sak?

Gubben hängde inte riktigt med i tempot, men sötast var han.

Hanna hade gjort galet fina skyltar som vi höll upp när Fine sprang förbi.

Och självklart förevigades detta på video.

Den här gubben var helt klart snitsigast.

Efter ölpicknick och middag på Bergshamrast flottaste krog Småstad bar det av till Tiki Room, detta fantastiska lilla paradis med stora drinkar och underbar musik, för fortsatt firande av Fines eskapad. Vi pyntade med ballonger och skyltar.

Så här fräsch var Fine efter att ha sprungit i drygt fem timmar. Oförskämt så.

Tiki Room var varmt som en bastu (eller Hawaii), men Henrik, Hanna, jag och Fabian kramades ändå.

Och sedan kom vulkanen. Denna fantastiska drinkhink med frukt och sprit och eld och ypperliga ting.

Den försvann rätt fort om man säger så.

Det var varmt så in i bängen så detta fläktbeteende pågick ständigt. Samt strippande.

Och så mer vulkaner så klart. Ja, det är eld.

Sen kom Per. Vi kramades. Mia tittade på.

Runt midnatt drog jag vidare till Nada eftersom PA skulle gästbartendra och det ville jag så klart uppleva. Tyvärr hade herrn gått av sitt pass när jag kom fram, en besvikelse. Men då fick jag dricka öl med honom och Martin istället.

Björn och Jenny var också med. De har precis blivit sambos och är äckelkära. Men jag lyckades bända isär dem en stund och krama på Jenny jag med. Det gjorde mig himla glad eftersom jag tycker om henne en himla massa.

Och det var den lördagen.

Sex barer. Sex #öl.

På semestern är det ju nästan obligatoriskt att dricka öl. En aktivitet som jag hittills inte ägnat mig sådär överdrivet mycket åt. Men så igår hade PA bjudit med mig att dricka nämnda dryck med honom och Camilla och det kändes ju som ett ypperligt tillfälle för att kalasa lite på sommarstockholm.

Det blev lite av en turné, vi började på de fina ölställena och jobbade oss nedåt i rang (och prisklass). Ett vinnande koncept, om jag får säga det själv. Lite så här såg det ut.

PA var himla glad att vara hemma i storstaden efter en vecka på landet.

Vi började på OT. Jag drack en öl som hette “Clown Juice“. Den är hädan efter min favoritöl, enbart baserat på namnet.

Camilla var med och mycket nöjd med att vara civil igen efter ett år av politiska uppdrag.

Efter en öl gick vi vidare till Old Beefeater Inn där vi också fick oss en schnitzel. Något som enligt Kaveh var alldeles toksnuskigt.

Där joinade Hanna, Jessica, Martin och Jenny kalaset.

Camilla drack en öl som var lite som en glass.

Sedan tog Jessica rodret och vi styrde vidare längs Götgatan.

Nästa hak var Tiffany’s med världens mest otrevliga barpersonal. Hit går jag inte igen. Kaveh ser ut att hålla med mig. Och Fredrik är nu också med i leken!

Martin var lite läskig och så pratade vi om kärlek och sånt. Sånt är ju faktiskt läskigt.

Hanna hade även hon med sig kameran denna afton. Ingen aning vad som fastnade på den dock.

Sedan bar det av till Patrick’s. Camilla, PA och Fredrik passade på att kramas utanför.

Och sedan hade jag och Camilla ett litet förhör med Fredrik angående ett visst DM som tydligen hamnat tokfel. Vi var dock värdelösa på det för vi fick inte hur honom nånting alls.

Martin och Jenny kramades lite i soffan. Och sedan gick vi till Charles Dickens där jag konstigt nog inte tog en enda bild. Jag sjöng dock Disney-låtar med Martin och de andra ville slå oss lite.

En efter en droppade folk av och till slut var det bara jag och Martin kvar. Då gick vi till Nada och försökte köpa tavlor. Det kan man tydligen inte göra klockan ett på natten en onsdag. Så vi får ta det en annan dag.

Sedan följde Martin mig till bussen med något ostadiga steg och så var den kvällen slut. En himla rolig afton.

En bra fredag. En tokbra fredag.

Efter en massa skit och pissdagar som inte alls vill samarbeta så kommer en sådan där lysande fredag. Då man vaknar och undrar var ångesten tagit vägen men man tänker inte tillräckligt länge på det för att framkalla den utan kliver bara upp och åker till psykologen som säger att man “oroar sig för mycket” men man gräver inte ner sig i det heller utan går med ganska lätta steg mot staden och lunchar med fina vännen.

Sedan åker man till jobbet och det går himla bra att jobba och kroppen skakar inte sådär tokmycket utan man får saker gjort och man skrattar och man får krama på gamla kollegan som kommit och hälsat på.

Och så går man och dricker bubbel med kollegorna och sedan får man dricka öl med tokfina vänner och skrika åt fotboll och dricka goda drinkar och spontandansa lite och skratta tokmycket och pussas lite och sedan får man gå hem och ha lite efterfest när solen går upp och man är dum i huvudet och dricker rödvin och vännerna övernattar på soffan och sedan somnar man klockan fyra till en brinnande himmel.

Så kan en tokfin fredag se ut. Och här kommer bildbeviset.

Bästa Hannah ser jag alldeles för sällan. Vi åt lunch på Espresso House vid Stureplan.

Det är antingen nyöppnat eller så har de gjort om det, det är iaf tokfint där inne. Mycket mysigt.

Jag hade på mig bordsduksklänningen.

Efter jobbet drack jag cava och åt enorm kanelbulle med Jenny och Lina.

Sedan tog jag med Jenny och drack öl i klassisk pubmiljö på Black & Brown.

Och så kom PA med! Han beställde en hink med öl.

Sedan åkte vi hem till Martin. Där drinkades det och tittades på fotboll och gastades och sedan kanske det gräts lite med när det inte gick så bra.

PA och Jenny var så klart med också.

Och jag och Gustav matchade alldeles ypperligt fint och jag drack Old Fashioned som Martin bartendrade ihop som ett proffs.

Och så pussade jag lite på PA.

Och sedan, som sig bör, hamnade vi på Nada.

Johan var med då också. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad han gör bakom den där skjortan.

Finaste!

Och sedan åkte jag, Jenny och PA hem till mig och drack rödvin (för det gör man tydligen mitt i natten) och när vi gick och la oss klockan fyra på morgonen såg himlen ut så här.

Inflyttningsschlager i Årsta.

I lördags svidade jag och Amerikanot oss fina och åkte buss, tunnelbana och tvärbana (vissa dagar krävs lite mer ansträngning) för att ta oss till Årsta dit Christian och Erica har förflyttat sig. Inflyttningsfest och Eurovision Song Contest, en kombination som visade sig vara väldigt vinnande.

Tristan fann hela spektaklet mycket fascinerande och jag tyckte att det var extra roligt att Sverige faktiskt tog hem hela skiten för första gången på 13 år samtidigt som han blev introducerad för melodifestivalsshabraket. Loreen skötte sig jättebra, vi kan vara stolta över henne.

Tack Erica och Christian för ett finfint kalas!

Sanna och Erica.

David.

Hela härliga gänget bänkade i soffan.

Jag kramades med Fredrik.

Och Ellinor och Erica hängde på balkongen.

Så här glada blev samlingen när den sista tolvan rasslade in.

Christian och jag hade lite olika syn på vad som är roligt tror jag.

Tristan och Ellie.

Ellie, jag och Sanna. Och så en skeptisk Christian i bakgrunden.

1-årskalas på #bleckan

Igår var det ett år sedan den första lilla gruppen twittrare blev utslängda från sitt tidigare stammissunkhak och därför bestämde sig för att börja öla på Blecktornskällaren istället. Och sedan dess har #bleckan blivit en torsdagsinstitution. En plats för kramar, för skratt, för sjuka diskussioner, för nya vänner, för kärlek, för tokroligheter och för mycket, mycket värme.

Och detta firade vi igår med pompa och ståt. Eller, med roliga hattkronor, tomtebloss, öl, munktårta med ljus och en fantastiskt rolig (och skränig) sjunglek. Alla var där. Nästan.

Och oroa er inte, allt finns på film. Jag återkommer med detta fantastiska lilla tingest. Lite så här såg det ut i alla fall.

Jag och Emelie övade på våra drottningvinkningar.

Sara satt i hörnet och Fredrik fick kalasskägg.

Och Jonas kände sig “äntligen tillräckligt trygg med er för att bli full”. Det tycker jag var en fin bekräftelse.

Sanna hade fixat kalasmunk och Sara gjorde debut lagom till kalaset.

Björn kom förbi och höll i sångleken och så vankades det bubbel. Och jag var så klart jeteklad hest.