Asfaltsbarn som jag är blev jag lite ställd när “elljusspåret” var en halvt igenväxt skogsväg. Men nu är morgonjoggen avklarad och med daggvåta dojjor kan jag nu börja avnjuta denna midsommarafton.

Gilla’t!

Sluta gilla

Ibland får man avnjuta fördelarna med att ha kontoret ute i “skogen”. Den här lilla tjejen kikade förbi och hängde ett tag. Mitt utanför fönstret. När jag skulle gå ut och hämta något lekte hon arga leken med mig en stund men låg ändå snällt kvar. Jag tror jag kan bli vänner, jag och Bambi.

Gilla’t!

Sluta gilla

Det är så sött så man får tandvärk och pratar med bebisröst.

Jenny och Fredrik var med i Aftonbladet igår (och nu finns artikeln på webben) och berättade om hur de träffades på ett bröllop (Lindas) för två år sedan och om 1,5 månad är det dessa tu som skrider nedför altargången. Nu vill de föra traditionen vidare och matcha ihop singlar på sitt eget bröllop. Jag och Lisa då eller?

Gilla’t!

Sluta gilla

Idag har det varit full fart hela dagen med möhippa för Vero som gifter sig med sin älskade Jill om två veckor. Vi har brunchat, kört gokart, åkt upp på Globen, ätit fantastiskt god grekisk mat och slagit klackarna i taket. Nu är klockan nästan 4 på morgonen, fåglarna har vaknat men jag har ännu inte kommit i säng. Det är helt otroligt att jag fortfarande är vaken, speciellt med tanke på att jag nästan inte druckit någon alkohol. Det brukar ju annars vara det som håller igång en in på småtimmarna.

Mer detaljer, bilder (och kanske till och med en liten film) kommer imorgon, nu ska jag göra John Blund sällskap ett litet tag. God morgon och sov gott!

Gilla’t!

Sluta gilla

Det har varit en lång men fantastiskt bra dag, workwise. Klockan börjar närma sig midnatt och jag har väl varit hemma en halvtimme ungefär. Kvällen har spenderats på NK där jag haft hand om ett kundevent och det gick över förväntan. Massvis med folk och bra försäljning. Och så fick jag en chans att krama på Mia och prata lite med kunder och bekanta. Just nu är jag så nöjd med beslutet att inte falla för bubbel-frestelsen och ta bilen istället, fy för att sätta sig på en buss i det här halvzombietillståndet.

Stackars Silver har varit ensam hela dagen så nu ligger hon här bredvid mig i sängen och puffar. Kärlek. Kärleken har bara väldigt långa klor nu. Aj. Klippdags.

‘Titta Mia, en bild till på dig! ;)

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag är på landet. Min vän har ett hus från 1800-talet och tre fina barn och en gäststuga men en loftsäng. Där sitter jag och skriver på Mini-Me.

Igår när jag gick och la mig var det så tyst att jag nog aldrig varit med om sådan tystnad. Och jag har nog aldrig sett så många stjärnor, helt magiskt.

Så här vill jag bo när jag blir vuxen. Jag menar, vuxen. På riktigt. Med man och barn och huslån och allt det där. I lugnet.

Gilla’t!

Sluta gilla

När man säger ordet “medium” så är det mer regel än undantag att folk himlar med ögonen, börjar surra om bluff och båg och kanske till och med skickar en länk till Wikipedias sida om “Cold readings“. Folk vill gärna anknyta det till tarotkort, rökelse och mystiska gamla damer, kanske till och med en spåkula om man vill ta ut svängarna lite. Men så är det väl med detta som med allt annat, det man inte vet eller förstår, det är lite läskigt och därför tar man avstånd från det. Men inte stora, starka, modiga jag.

När jag blev erbjuden att ha en sittning med ett medium genom en kollega så var jag först lite skeptisk. Det här med att prata med “andra sidan” knöt jag mest samman till Saida och hennes letande efter borttappade nycklar och katter och whathaveyou. Jag har alltid ansett mig själv vara troende, men detta var för mig något helt nytt att tro på. När jag läste på lite mer och hörde andra prata om det så förstod jag att det handlade mycket om vägledning i livet och personlig utveckling, något jag lättare kunde relatera till. Fortfarande lite lagom flummigt, men på en nivå där jag kände mig som hemma.

Igår var det så dags. Jag var väldigt spänd och samtidigt lite skraj, visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Marie, som mediet heter, tog emot mig i en liten stuga vi har utanför kontoret. Där hade hon tänt ljus och hon kändes väldigt lugn och harmonisk. Vi slog oss ned och hon informerade mig om hur hon gick tillväga och vilken information hon ville ha av mig. Sedan slöt hon ögonen och började känna av min energi.

De 45 minuterna som följde var förvirrande, omtumlande och fantastiska. Visst, om man ska vara krass och skeptisk så skulle man kunna säga att ca 83% av det hon sa (t.ex. att jag var estetisk, hade snabba energier och 1000 bollar i luften, att jag skulle förändra min boendesituation i slutet av augusti och att min mamma jobbar på sjukhus) hade hon kunnat läsa sig till med hjälp av Google och lite tid, men resterande 17% var sådant som endast nära vänner vet. Dessutom fick jag en hel del hintar inför framtiden, bland annat ett väldigt positivt besked gällande min fortplantningssituation, som gjorde mig väldigt hoppfull. Hon var i alla fall helt och fullt säker på att jag inte skulle dö ensam, och det känns ju trevligt.

Sedan de flummigare bitarna om tidigare liv, som att jag levt under andra världskriget i England och varit inom det militära (hon nämnde Dartmoor som jag nu ser är ett militärt övningsområde, coincedence?), det är ju sånt som jag kanske inte känner någon jättestark koppling till, men vem vet? Konstigare saker har väl hänt?

Hela upplevelsen var för mig väldigt positiv och omvälvande och när jag satt där ville jag inte att det skulle ta slut. Jag tyckte om att hon var väldigt konkret, det var ingen tveksamhet utan klara besked.

Det här inlägget har varit väldigt förvirrande och svårt att skriva och jag vet inte riktigt om jag fått till det. Det jag fått ner i ord är bara en väldigt liten del av all den kraft, energi och upprymdhet jag har känt det senaste dygnet. Vad det beror på kan jag inte riktigt säga. Kanske är det gemenskapen med kollegorna som gått igenom samma sak. Kanske är det lyckan av att få höra det man vill höra. Eller så kanske det är just vad de säger att det är – en röst från en annan dimension som vägleder oss genom äventyret vi kallar livet. Oavsett så har det varit en mycket positiv upplevelse, en jag planerar att vidareutveckla.

Gilla’t!

Sluta gilla

Om jag fick en krona för varje gång jag hörde ordet “tant” igår.

Nu har jag passerat den magiska gränsen. Och det känns helt fantastiskt. Ingen mer “det-måste-jag-göra-innan-jag-fyller-30″ stress för nu är det för sent. Tough shit liksom.

Gårdagen var så fin med familj och släkt och vänner och extensivt intag av socker. Idag är jag lite sockerbakis. Men det var det värt.

Här kommer en mindre bildbomb.

Gilla’t!

Sluta gilla

Några timmar in på 30-something och jag känner mig redan lite vuxnare och visare.

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad?

Gilla’t!

Sluta gilla

Idag låg den här på hallmattan när jag kom hem. Veckorevyn tycker tydligen att vi behöver en sex månader lång startsträcka inför Blog Awards i år, det blir till och med en turné, kul!  Tyvärr kommer jag inte att vara i Stockholm när galan går av stapeln. Men New York får väl duga.

Gilla’t!

Sluta gilla

Om drygt en timme hoppar jag på tåget mot Gävle där det ikväll vankas dansmara. Yes ladies and gentlemen, ikväll ska jag svänga mina lurviga som aldrig förr. Och jag är smått livrädd, det är trots allt ungefär 10 år sedan jag dansade sist. Men jag hoppas att det är som att cykla.

Men innan jag ska dansa så ska jag göra stan. Vad finns det att göra i Gävle? Var ska jag shoppa? Var ska jag äta? Var finns alla snygga män? Är du Gävleexpert? Gör din röst hörd!

Gilla’t!

Sluta gilla

Det känns väldigt lyxigt att få inbjudningar på posten. Och lite lyx var precis vad jag behövde idag. På måndag blir det förhandsvisning av Kick-Ass. Det ser liiite för mycket fjortis ut för min smak, men Nic Cage kanske överraskar? Samma regissör som gjorde “Stardust” som jag aldrig såg. Var den bra?

Gilla’t!

Sluta gilla

Om ni kollade min Twitter igår så kanske ni hajade att jag hängde backstage på Let’s Dance. Helene som stylar Jessica, David och juryn hade bjudit in mig, så jag insöp den härliga direktsändningsstämningen och assisterade Helene lite samtidigt. Om ni missade min spamtwittrande så såg det ut ungefär så här:

Nu kör vi! #letsdance (20:01)
Hänger i greenroom, Mathias och Cissi övar lite snygga poser och nallar ur den överfulla godisskålen. #letsdance (20:28)
Haffade Claudia i sminket och körde värsta fangirlfasonerna på henne a la “du e sååå braaa”. #letsdance (20:41)
Hoppsan, Hasse Aro var visst på toa när han skulle intervjuas. Fnitterattack backstage. #letsdance (21:06)
Jessica Almenäs och Peppe Eng blir intervjuade av backstage-showen. Jessica avslöjar att hon precis börjat twittra! Välkommen till Twitterfamiljen Jessica! (21:59)
Jaaaa! Claudia och Mathias till final! Lyckorus backstage. Alla är helt utpumpade efter all spänning. #letsdance (22:54)

Helene förbereder Tonys och Mias kläder för att underlätta ett snabbt ombyte efter inledningsdansen. Själv agerade jag av- och påklädare för juryn.

En smygtitt på Jessicas finalklänningar. Jag kan avslöja att det blir klädbyte! Och mycket bling.

Jag och en alldeles smashing Jessica Almenäs i det glammiga kostymrummet (ja, det är en torktumlare där bakom).

Green Room efter Claudias och Tobias första dans.

Linda Sundblad showar loss. Kul att en av dansarna var Bianca som var med på vår solglasögonvisning för två veckor sedan!

David står på tå. Något om att stå i skuggan av Jessica tror jag det handlade om.

Full pott för Claudia och Tobias!

Jag haffade Tobias och Claudia som var så lyckliga efter sin 40-poängare.

I pausen blev Molly och Jonathan intervjuade av Tobbe för TV4.se.

Gilla’t!

Sluta gilla

Det händer spännande saker här ute i förorten. De senaste 3 timmarna har ett gäng killar stått lutade över en liten bil på min innergård med en kudde på motorhuven, en jättestor lampa i trädet och en kamera. Jag vet inte riktigt va de gör men jag tyckte att jag såg ett manus. Nästa svenska storfilmen på G?

Gilla’t!

Sluta gilla

Det blev en söndagsutflykt till Nacka Forum med Carin, foccacia och lite span i butiker (vill fortfarande lägga vantarna på Linns oerhört snygga halsband från Indiska) innan Neo äntrade scenen och rev av en hejare till falsett (trots att han påstod själv att han var jättehes). Omslaget blev kanonbra om jag får säga det själv (och det får jag) och jag är så mallig! Neo hade fått massor med beröm för det, så jag suger åt mig som den lilla stolta svamp jag är.

Man skulle kunna tro att Linus, aka Neo, är sponsrad av MediaMarkt.

Bäst? Pja, if you say so!

Gilla’t!

Sluta gilla