Härom veckan var jag ju på förhandsvisning av Treater på Intiman, som ni kanske minns. Nu råkade det sig också så att jag och Mia hade sådan himla tur att vi lyckades knipa åt oss “Exclusive VIP Blog”-biljetter (ja, jag är SÅ viktig) till premiären av hela trilogin i lördags med. Så back to Intiman we went, för 6,5 timme av teater. Inklusive en liten matpaus. Det var banne mig maraton ska ni veta. Dock mycket roligt. Så värt.

Treater är alltså en relationskomedi som utspelar sig under samma helg på tre platser - vardagsrummet, matsalen och trädgården. Det är tre olika pjäser som är ca 2 timmar långa per pjäs. Så antingen så kan man se pjäserna vid tre olika tillfällen eller så gör man som vi och kör man en maratonteaterlördag på 6,5 timmar.

Pjäserna är riktigt roliga och det allra bästa är ju faktiskt att se alla tre, eftersom de är sammankopplade på så många smarta vis och många av skämten blir inte riktigt fulländade om man inte sett pjäsen innan. Min favorit var nog vardagsrummet dock, Johan Ulveson har en helt genialisk del där han ska iscensätta ett schackspel. Typ. Jag skrattade så jag grät i alla fall. Det är det viktiga.

Så. Till bilderna.

Av någon anledning hade de bytt ut bannern ovanför teatern. Jag tror jag tyckte om den förra bättre.

En av de himla fina sakerna med att gå på premiär är att man får champagne. I do not complain.

På förhandsvisningen satt jag längst fram. Nu fick vi sitta på balkong. Inte fullt lika bra platser alltså även fast man såg helt okej där uppifrån med.

I matpausen mellan andra och tredje pjäsen gick vi på Tranan och åt Wallenbergare som vi hade förbeställt. Mycket snabbt och smidigt gick det, en eloge till Tranan för väl uppstyrt!

Mia på Tranan. Det var första gången jag var där, himla nöjd och glad var jag med premiären.

Efter teatern hade jag fått lite mycket att tänka på (inte av teatern men det kan man få ändå) så jag tog mig en promenad från Odenplan ner till Skeppsbron och bruset i mitt huvud blandades med bruset från staden. Men i Kungsträdgården och på Skeppsbron var det ganska tyst. Så där stannade jag en stund. Sedan åkte jag hem och blev ännu mer brusig.

Och det var den lördagen!

1 kommentar

1

Jag gillar ord. Det kommer kanske inte som någon direkt överraskning. Trots detta är jag väldigt dålig på poesi, har aldrig varit speciellt intresserad eller orkat sätta mig in i ämnet. Jag har, trots nyfikenhet, liksom aldrig vetat riktigt var jag ska börja någonstans. Så när PA, en van nyttjare av lyrik i och med sitt lilla projekt “Dagens dikt”, öppnade upp för idén att ha en poesikväll med tillhörande rödvinsdrickande så var jag inte sen att hoppa på tåget.

Så jag tog Jenny och Jessica och åkte ut till Örnsberg där vi blev bjudna på våfflor, drack rödvin, hade lite hattfest, läste dikter och bjöd upp till allsång. Och så blev jag lite kär i Karin Boye.

Efter att ha varit helt vit i tre veckor var det eventuellt lite ambitiöst att ge sig på rödvin, champagne OCH Jägermeister samma kväll och detta fick jag erfara dagen efter kalaset. Om vi säger som så. Jag lämnade PA’s soffa klockan 16 på lördagen, innan dess kunde jag mest kvida, gnälla, blunda och dricka cola (och två ägg) som han var snäll nog att gå och köpa till mig.

Detta makabra tillstånd till trots hade jag och PA en mycket gemytlig dag med prat om livet, bildspel och en hel massa sittdansande (liggdansande för min del) till musik som många nog skulle arkivera under “skämskudde”. Och lite finsk tango. Det var en aning plågsamt. Men ska man nödvändigtvis vara bakis så ska man nog banne mig vara det i den här mannens sällskap. Asgarv ger liv åter, eller nått.

Karin Boye, hon kan det här med ord.

Jag och det förrädiska rödvinet. Och Emil-i-Lönneberga-kepsen.

Jessica gömde sig bakom den enorma lila hatten och såg lite filmstjärnig ut.

Hon hade dessutom varit otroligt ambitiös och skrivit egna dikter. Så vackra ord så jag försmäktar.

Jenny i stråhatt och slips. Snitsigt.

Vår eminente värd, PA.

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

- Karin Boye

1 kommentar

1

God Jul kära ni! Jag önskar er kärlek och kramar och härligheter denna dag. Låt oss tänka på vad den här högtiden handlar om egentligen, även om det är trevligt med mat och klappar. Kärlek till er!

2 kommentarer

2

I lördags innan kalaset så kom Jenny till mig lite tidigare för att kramas och hänga och baka.

Så här glad var Jenny! Fast egentligen var hon lite irriterad på det snöregnslaskiga vädret. Som resten av Stockholm ungefär.

Och sedan blev det bakning av! Jenny var väldans duktig på att hälla upp exakt mängd mjöl och sedan var hon som en fantastisk liten husmor som visade förvirrade mig hur jag skulle gå till väga för att bulldegen skulle bli så bra som möjligt.

Jag degade och knådade och kladdade för glatta livet.

Så här roligt tyckte jag att det var att kladda!

Och någon timma och så senare så såg det ut så här i köket. Himlagoda blev de med.

Inga kommentarer

0

Igår kom jag på lite sent sådär att jag ju visst hade biljetter till Melissa Horn på Cirkus denna måndagsafton. Denna upptäckt gjorde mig lite smått panikslagen då jag hade köpt två biljetter men glömt att ordna med sällskap för kvällen. Till slut följde kollegan Linda med och vi hade en mycket gemytlig afton. Lite så här såg den ut.

Vi började med middag på Riche med de finaste servettringarna.

Där åt vi köttbullar med rårörda lingon och gurka. Himla mumsigt även om det var svårt att slå Pelikan.

Det här är Linda. Hon har det snyggaste röda håret. Det här kanske blir nästa steg för mig?

Sedan bar det av ut till Cirkus.

Och Melissa Horn. En spelning jag blev galet positivt överraskad av.

Det var vackert och sorgset och innerligt och avslappnat och magiskt. Jag hade tårar i ögonen hela spelningen igenom. På vissa låtar, som den här, föll de mer än under andra.

Hon hade med sig en hel stråkkvartett som spelade som änglar. Och så fick hon hela Cirkus att applådera i baktakt och sedan fick hon stående ovationer redan innan extranumren. Atta’ grrrl!

Sedan gick jag hem. Lite sorgsen, fast stark och hoppfull på samma gång. Förändringarnas vindar blåser.

2 kommentarer

0

Jag vet redan att jag har världens bästa jobb. Men så kommer dagar, som i fredags, då det liksom blåser av skalan och iväg ut i rymden. Denna fredag var det tack vare Andreas som hade gått helt bananas med fredagsfikat och fixat ett regelrätt barnkalas komplett med serpentiner, ballonger, tutor och smurfmusik. Ett helt okej sätt att kicka igång en fredag. Så här såg det ut.

Jag tror Andreas vann kladdkaketävlingen innan vi ens smakat på kakan. Fyrverkerier i kakan har ju heller aldrig skadat.

Martin tyckte tutorna var så roliga att han snodde åt sig två.

Rebecka.

Loranganostalgi.

Andreas och Martin delade broderligt och kärvänligt på läsken.

Carro och jag.

Madde.

Hela underbara gänget. Hej!

Inga kommentarer

0

När jag började twittra för 2,5 år sedan hade jag aldrig kunnat ana de underbara människor jag skulle träffa eller de fantastiska saker jag skulle få vara med om tack vare twittrandet. Inte heller när jag bara för ett drygt halvår sedan fick en rejäl skjuts i förfarandet, med hjälp av gamla kursaren Karin, kunde jag ana den sociala potentialen i verktyget.

Men nu står jag här. Dryga 10 000 tweets senare. Och genom all humor och allt blaj har jag fått riktiga vänner. Riktiga, viktiga relationer.

Detta jubileum, och allt det fina som kommit med twitter, firade jag igår med en liten nedräkning. Och här kommer den igen om ni skulle missat den.

8 kommentarer

0

Sonja är typ det roligaste som hänt internättet på väldigt länge. Om ni missat hennes fantastiska utläggning kring Underbara Clara så är det bäst att ni råder bot på detta omgående.

Internätt-tokig som jag är så har jag blivit lite halvbesatt av Sonja. Ni vet, twitter-stalkat henne, sovit utanför hennes dörr, skrivit kärleksbrev i blod på hennes spegel. Den nivån.

Så när hon kom till Stockholm härom dagen en sväng så var jag ju bara TVUNGEN att träffa henne. Så jag twitterstalkade lite mer, man kan säga att jag nästlade mig in i hennes inre. Och det funkade!! För hon kom till Nada och drack äckliga drinkar och var lite rädd för Toga-partyt som tog plats och så pratade vi videos och vad som är äkta och fejk och hon skulle komma och sova på min soffa. Så nu är vi nog ihop på riktigt.

Jenny, jag, Sonja och Mia.

Christian var med också. Han lånade Mias hatt.

IDOLBILD!

4 kommentarer

2

Jag skulle in och plåta i ateljén på jobbet idag till bloggen när vår guldsmed Birgit frågade om jag ville prova löda. Öhh..skiter björnar i skogen? HELL YEAH! Så det gjorde jag. Som en liten smygpyroman satt jag och smälte silver och joxade med tandläkarbestick och var fem år igen. Men en ansvarsfull femåring som inte tänder eld på saker och ting.

Så kul kan man ha ett par minuter på mitt jobb.

Inga kommentarer

0

Fotograferingsdag. Galet snygg modell. Fabulous glasögon. Mattias Edwall. Världens bästa chef EA som kommer med en blus i present till en och säger “Den var inte min stil och den var inte E’s stil men jag tänkte att den skulle passa dig.” Och jag med hakan i backen och så glad att jag sprack.

Och att man får den där chansen. Att vara kreativ och ta ut svängarna och filma och klippa och växa och utmanas och vara mer än vad ramarna tillåter. Världens bästa jobb. Så himlahimla jöbbnöjd.

2 kommentarer

4