Den senaste tiden har jag och min kropp inte riktigt varit överens med varandra. Olika syn på livet, skulle man kunna säga. Jag tycker att vi ska dansa runt, kramas och äta jordgubbar men den tycker att vi ska dra på oss all världens jävelskap i form av infektioner, trycka kroppen full med kemikalier och halvdö en stund.

Med detta agg som bas bestämde jag mig igår kväll för att nu får det fan vara nog. Och så drog jag ut och sprang i morse. Det var en helt annan form av halvdöd. Men så grymmeskönt. Älska sommarmornar innan det blivit jättevarmt och bara fåglarna är vakna. Det faktum att jag legat och vridit mig i sängen till halv tre var då ett minne blott. Det börjar dock krypa på mig så smått nu.

Saker och ting börjar sorteras in. Livslusten börjar så smått återvända.

Och så har jag jättegröna naglar! Bara en sån sak.

Inga kommentarer

3

Observera klockan i bakgrunden. Halv sju. Och jag står i vardagsrummet iförd jympadojjor med hantlar i högsta hugg och småfrustar. Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag helst gör så lite så möjligt klockan halv sju på morgonen.

Jag har alltså lyckats ta tag i morgonträningen igen. Jag är inte fullt lika ambitiös som förra året när det gäller träningen men jag tänker att allt som är plus är ju bra, liksom. Mycket bra slutsats. Jag hoppas att löplusten ska landa över mig som ur det blå inom en snar framtid med så att jag ger mig ut och springer igen. Vi hade det ju så bra, jag och löparspåret. Får nog sätta mig och läsa igenom min träningsdagbok här på bloggen från förra året, har jag tur kanske jag kan inspirera mig själv!

Nej, nu ska jag ta tag i en ny arbetsvecka, god måndag internet!

Inga kommentarer

2

Sådärja! Första träningspasset på typ en månad avklarat, den satt grymt långt inne. Fortfarande lite småförkyld så jag tog det lite lugnt men ändå väldigt skönt att vara slut i kroppen av något annat än ren slöhet.

Nu ska jag ta mig en promenad på Söder i solen och njuta av den sista ledigheten innan jobbet börjar på måndag!

4 kommentarer

0

När man inga riktiga vikter har, man ketchup och vattenflaska tar. Inte direkt greppvänliga och en aning mesiga (bara kilot styck) men fullt dugliga för hemträningen framför tv:n. Jillian is kicking my ass som vanligt.

Inga kommentarer

0

Jag gick loss på barret med mammas varmluftsborste tidigare. Kände mig lite Hollywood en stund, håret var alldeles underbart fluffigt och krulligt. Men sedan gick jag ut och gick 1,5 timme. Nu är barret spikrakt. Hata skandinaviskt bebisfjun.

På tal om min nyfunna hurtighet så jag har återupptagit min hat/kärleksaffär med Jillian’s “30 Day Shred”. Två gånger den här veckan har jag stått och skuttat upp och ned i mammas vardagsrum. Tanterna som går förbi utanför fönstret kikar lite konstigt på mig. Det kan vara en bidragande faktor att jag inte har några riktiga vikter utan står där med en vattenflaska i ena näven och en stor ketchupflaska i den andra. Man tager vad man haver liksom. Känns jädrigt skönt att vara igång igen.

Om ni är sådär ruskigt nyfikna på att veta vem den här Jillian är och vad hennes magiska shred-pass är för konstigheter så har Kattis skrivit en alldeles lysande guide på sin blogg. Skutta över och inspireras!

2 kommentarer

1

Efter att ha skjutit upp det i nästan en månad gjorde jag idag slag i saken och gick igenom den plågsamma processen som det innebär att köpa en ny sportbehå. Trots 94% luftfuktighet så stod jag där i provhytten och hoppade och skuttade och sträckte och skakade och hittade till slut ett finfint exemplar passande nog kallad “The Bust Stops Here”. Så nu jäklar ska här kommas igång med träningen igen.

Inga kommentarer

0

Det finns inget som motiverar träning som nya träningskläder. Och det finns inget som värmer hjärtat som en genomtänkt present. Ett av mina mantran när det gäller träning (och livet för den delen) har länge varit “Just do it”. Tänk inte så mycket, överanalysera inte varenda liten sak, gör det bara.

Det råkar ju, som ni vet, också vara Nikes slogan. När jag kom hem efter Kellys kalas i lördags hade mitt finafina Öviksbesök tagit fasta på mitt livsmantra och varit och köpt en present till mig, bara sådär. En tischa med ett färgglatt “Just do it” på. Jag blev så glad så jag nästan lipade.

Nu på morgonen har jag invigt den tillsammans med Jillian. Den gör liksom morgonplågan lite roligare och finare.

Tack fina Rickard.

3 kommentarer

0

Kondition är onekligen en färskvara. De senaste veckorna har jag inte alls varit lika på med träningen som tidigare i sommar så dagens joggingrunda/powerwalk kom som en mindre chock för kroppen. Håll och blodsmak, hela baletten. Men jag tog mig igenom det OCH ett styrketräningspass när jag kom hem. Nu tänker jag däcka så smått framför allsången och fortsätta ha ångest över to-do listan utan att egentligen få något gjort. Mycket konstruktivt.

1 kommentar

1

Första arbetsdagen efter semestern. Bara det kan ju tyckas tillräckligt chockartat. Men som om inte det räckte så stod jag, klockan 06.55, startklar för att bli morgontorterad av Jillian. Redo att svettas och frusta och plågas. Redo att starta höstterminen med någon slags karaktär.

Döm min förvåning och besvikelse när jag startade datorn och insåg att det där träningsprogrammet lämnade mitt digitala liv tillsammans med den externa hårddisken som checkade ut. Och eftersom vädret lämnade mycket att önska och en joggingtur kändes lite väl optimistiskt och äckelhurtigt så blev det till slut ingen träning. Nope. Inte en endaste minuts svettande.

Däremot en lång frukost och en halvtimmes okynnessurfande på Mr Mac.  Dååålig Linda. Dåligdålig.

2 kommentarer

1

Nu är det nästan tre månader sedan jag påbörjade sommarens stora projekt, Grace Wellness Viktskola och träning med PT. Så här i efterhand kanske jag borde insett att sommaren inte är årets bäst lämpade tid att ägna sig åt en chockartad hälsoreform, men vad kan jag säga, jag hade väl en blond liten stund. Och det blonda ögonblicket fick jag lida för. Ingen alkohol, inga kolhydrater på kvällen, 60 minuter cardio varje dag och styrketräning tre gånger i veckan. Ingen picknick direkt.

Karaktären höll i sig väldigt bra ungefär till vecka sju, då ryssvärmen kom och blåste bort all motivation mot Grönland. Men jag bet i och “krigade på” som Helene brukar säga och när de 10 veckorna var över hade jag gått ner 5 kilo och minskat över 20 cm på hela kroppen, varav nästan 10 i midjan! Totalt sedan nyår har jag alltså gått ner 14 kilo, en bedrift jag nog måste säga att jag är rätt stolt över. Med tanke på måtten vs kilona så har jag nog byggt på mig muskler rätt duktigt med.

Inför första passet med min PT Helene var jag så smått skräckslagen men om man bortser från blodsmak i munnen och betonglår dagen efter så kan jag nog arkivera händelsen som en positiv upplevelse. Och det blev bara bättre, det här med PT är något av det bästa jag gjort, vilken kick!

Grace Wellness Viktskola med tränings- och kostråden gav väldigt bra riktlinjer om hur man skulle äta och vad man skulle tänka på. Personligen tycker jag att det är viktigt att veta varför man ska göra något, inte bara att man ska göra det. Så jag grottade ner mig i vad de olika ämnen gör för nytta i kroppen och hur man kan påverka sin utveckling genom inte bara vad man äter men även hur och när.

Jag har ju under dessa 10 veckor även ätit kosttillskott i form av Xantan (för ökad mättnadskänsla och minskat sötsug), Reducer (för ökad förbränning) samt Bredspektrum Antioxidant för lite påfyllning av vitaminer och mineraler. Av dessa kommer jag troligtvis att fortsätta äta både Xantan och Bredspektrum Antioxidant, jag tycker det är helt fantastiskt att sötsuget bara kan försvinna ut i tomma intet som det gjorde för mig redan första veckan! Reducer kommer jag dock inte fortsätta med då jag fick sådan halsbränna av den, detta tack vare min sporadiska magkatarr.

De senaste två veckorna har jag tagit en liten paus från mitt hårda kost- och träningsprogram. Liiite semester måste man ju få. Men nu är det bara på’t igen! Även fast de 10 veckorna med Grace Wellness nu är till ända så blir det ingen rast, ingen ro här. Augusti blir plågmånad. Så det så.

12 kommentarer

1