Browsing Category

Tankar

Tankar

Sorgen över att nu är det slut

Foto: Katarina Wohlfart

I år slår den hårt. Post-vacation-blues. Efter-semester-depressionen. Upplevelsebaksmällan. Sorgen över att nu är det slut.

Jag har nu varit inlåst (mer eller mindre frivilligt på grund av avgrundsångest) i min lägenhet sedan jag kom hem till Stockholm i söndags. Silverkatten är överlycklig över nivån av sällskap (innekatten har inte fått supermycket kel under en aktiv sommar som denna) men jag och Leia sitter och tittar på varandra med känslan av “och nu då?”.

Är det så här för er med? Det här trycket över bröstet och bristen på ork att ta sig för någonting alls? Jag vill mest bara packa väskan, åka tillbaka till Kvaved och plocka blåbär resten av livet liksom.

Hur i hela friden gör man? Hur tar man sig tillbaka till vardagen igen? Hur hittar man energin för allt det där ansvaret? Och trots att jag har ett jobb jag älskar och en vardag jag vet att jag egentligen trivs i så vet jag inte hur jag ska överleva den där gnagande känslan av att allt liksom känns fel? Så här ska det väl inte vara. Det gör för ont i själen.

En dag i taget. En fot framför den andra. Jag ger mig själv veckan ut att sörja. Sedan ska livet börja igen.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Tankar

Tvivlet

Vissa dagar tvivlar jag.

På att det jag gör betyder något. På att jag någonsin kommer vara viktigast för någon. På att klumpen i magen nånsin kommer försvinna. På att jag gör någon skillnad. På att jag är värd.

Idag är en sådan dag.

// 7/100


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Tankar

Stoltheten över mina vänner

Bästa gänget – Sanna, Sara, jag, Lina & Carin

Idag fyller en av mina bästa vänner, Carin, år och drog ihop gänget för våffelbrunch på Älskade Traditioner. Det är inte överdrivet ofta vi ses det här gänget så att under några timmar få prata ikapp, skratta och dela huvudbryn var så värdefullt.

Jag finner mig själv väldigt sällan vara helt närvarande i sociala situationer. Det känns som att jag mer eller mindre alltid är lite disträ och lite stressad över att komma vidare till nästa grej. Men inte idag. Idag kände jag mig lugn, uppmärksam och genuint intresserad av vad mina vänner hade att dela med sig. Och just för att jag på sistone varit väldigt stressad så var jag så glad och tacksam för att jag verkligen kunde vara helt närvarande utan att bli distraherad. Jag hade kunnat sitta kvar och hängt med dem minst en timme till.

Jag är så jädra stolt över mina vänner. De är alla så galet imponerande. De har coola jobb och de lever aktiva liv på sitt sätt, med en strävan efter att vara sanna mot sig själva. De kompromissar inte bort sin egen lycka utan sitter verkligen i förarsätet i sina liv. Och det beundrar jag hos dem. De skapar sina egna liv och tar kontrollen över sina beslut utan att lämna saker till slumpen.

De säger att man blir som man umgås. Det hoppas jag verkligen.

// 5/100


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Tankar

Glädje, sorg och #hoffice

Det här kommer förmodligen bli ett aningen osammanhängande inlägg men bare with me.

De senaste två dagarna har varit väldigt “vuxna”. Vuxna på ett sådant sätt att livsavgörande saker händer runt en och själv försöker man bara få klart bokföringen och hitta lite höstpepp på vägen.

Igår åt jag middag med en av mina gamla kärlekar. Han ska flytta från Stockholm och det var länge sedan vi sågs så vi klämde in en tidig middag för att catch up. Han ska gifta sig nästa månad, börja ett nytt jobb om några veckor och på det ska han ha barn i slutet av året.

Och vi pratade om de där förändringarna som nästan är för stora för att förstå och jag tänkte på de där känslorna jag hade för honom för en livstid sedan. Hur känslor bleknar och förändras. Han var inte samma person längre och inte jag heller. Livet går vidare och den tiden vi var så nära varandra, om än ett kärt minne i hjärtat så, så himla långt borta.

Hemma med Sara

Och imorse hade jag Sara hos mig i soffan. Vi åt frukost och så livesände vi på Facebook, ett litet (en kvart som blev 45 minuter) snack om vår höst, vad vi ser fram emot, vad vi har ångest över och vilka utmaningar vi har.

Och hur pepp jag än är inför den här hösten så är jag också livrädd. Men det är väl så det ska vara. Om det räknas är det skrämmande. Och mod finns inte utan rädsla. Men jag har ont i magen och känner mig ensam men även om det är som att simma i motströms så kommer det vara värt det. Hoppas jag innerligt.

kontor

Hemma med Sara

Och till slut så tänker jag att jag behöver kollegor i höst. Eller en pojkvän. Någon som tvingas vara i min direkta närhet utan att aktivt umgås med mig. Ungefär som mina husdjur. För det här med att prata rakt ut i luften utan att få någon motreaktion, det kommer ta mig ett steg närmare hispan.

PS. Vill ni kika på vad jag och Sara svamlade om imorse, se den oredigerade sanningen nedan.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
Tankar

Fars Dag

Jag skrev det här inlägget för ganska precis ett år sedan, på Fars Dag förra året. Sedan dess har inte mycket förändrats, jag är lika ledsen, förvirrad, arg och likgiltig som då.

Så jag väljer helt enkelt att lyfta det i år igen. En tanke till alla er vars far valt att inte vara en del av ert liv. Ett avbrott i hyllningarna på Facebook som varje gång kommer som ett slag i magen.

Läs inlägget här »

PS. Jag älskar dig mamma, du är bäst. Ingen protest.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!