Egentligen skulle jag suttit i en aula på Söder just nu och lärt mig deklarera, nybliven enskild firma-ägare som jag är. Men efter engine overload på eftermiddagens otroligt inspirerande konferens om sociala medier och e-handel bestämde jag mig för att boka om den informationsträffen till i april istället och åka hem och ta det lugnt.

Jag har inte haft en ledig kväll på över en vecka så jag tycker att jag har förtjänat en kväll i soffan tillsammans med Gilmore Girls och helt utan “måsten” och “borden”. Sådana kvällar måste man också få ha och så får det bli. Sedan blir det nog tidig sänggång med för att ladda om batterierna inför dag två av SECC imorgon.

I övrigt är det en så himla bra dag. Jag känner mig peppad och inspirerad, om man bortser från den fysiska tröttheten. Jag hoppas att jag i helgen ska kunna berätta om allt braigt som hänt. #fortfarandehimlamystisk

3 kommentarer

0

God torsdag! Den här veckan har verkligen bara sprungit förbi, det känns som att jag inte har en lugn stund. Att vara arbetslös betyder verkligen inte att man är sysslolös!

Det händer väldigt mycket spännande just nu och även om jag försöker lyda mitt eget råd och ta ut segern i förskott så vill jag kanske inte basunera ut något för världen förrän det är klart och säkert. Det kräver en hel jädra massa viljestyrka för att inte pladdra loss till er om allt som händer men det blir liksom jobbigt om jag måste ta tillbaka något i efterhand. Så ni får vänta (och hålla tummarna) en liten stund till!

I eftermiddag blir det ett spontant deltagande på SECC (Social E-commerce Conference), det ska bli superspännande och jag hoppas på mycket inspiration och ny kunskap! Och ikväll ska jag på information på Skatteverket för de som ska deklarera enskild firma för första gången. Kanske inte lika spännande men skönt att få lite mer kött på benen.

4 kommentarer

2

Ikväll hänger jag hos Karin och Tacky-go-lucky (Karins vitskräpiga saftfågel) och tittar på Let’s Dance.

Inga kommentarer

0

Sitter på Urban Café på PUB-huset, pillar lite på datorn och försöker uppbringa någon slags pepp för att göra något vettigt. Skriva jobbansökningar till exempel. Men idag är jag lite låg. Jag försöker att inte ta ut förlusten i förskott utan hålla peppnivå hög, men ibland, när det suger till sådär i magen, nästan hugger lite, då är det svårt. Det är väl i just denna situation som jag ska gräva fram det där gamla mottot som jag levde efter förra sommaren – “Just do it!”. Ba gört’ liksom.

4 kommentarer

0

God tisdag bloggen, hur mår ni? Själv inleder jag mig femtielfte dag i mysbyxor och börjar nu faktiskt bli rätt mätt på det här att vara ledig. Nog för att ordet “ledig” är ett relativt begrepp, jag har ju suttit nedgrävd i skolböcker, webbjobb och jobbansökningar, men jag har ju lyxen att få utföra dessa uppgifter iklädd – just det – mysbrallor. Vilket för övrigt måste vara den bästa uppfinningen sedan mjukost på tub. Eller tubost sedan mysbrallorna. Hönan eller  ägget liksom.

Jag har stajlat håret ungefär tre gånger sedan jag kom hem till Sverige. Resten av gångerna jag har gått utanför dörren (di tre) har jag helt enkelt dragit på mig en mössa för att dölja de stackars hårtesterna som spretar runt i brist på hårspray som håller dem i shack.

Men jag ska inte klaga. Jag har ställt väckaren två gånger på en månad. Och jag har örnkoll på “Våra bästa år”. Fast det sista är faktiskt en lögn. Någon måtta på misären får det vara.

Nu sätter jag tänderna i den allra sista inlämningsuppgiften. Gissa om jag ska break out the bubbly när den här är klar.

1 kommentar

0

Asså folket. Nu sätter jag stopp. Nu är det nog med plugg för den här veckan. Jag förklarar härmed näst sista uppgiften avklarad.

Nu tar jag mig ett glas vin, trycker i mig en fem-tio chokladbollar och kikar på Let’s Dance.

God helg!

Inga kommentarer

1

Idag är det halvtid. Två månader sedan jag kom till New York. Och ganska precis två månader tills jag åker hem till Stockholm igen. Två och en halv vecka kvar i New York innan äventyrskarusellen drar vidare. Separationsångest börja smånafsa i hälsenorna på mig och gnaga sig upp mot maggropen.

Om allt jag ville de första två veckorna var att åka hem så har det slagit om helt nu. Jag vill inte åka hem. Jag vill vara kvar i mitt lilla alternativa universum. Där jag passar in ingenstans och överallt. Där man är vän med alla trots att de knappt vet vad man heter. Där man blir bjuden på fest av en komplett främling, går dit och har helt bisarrt roligt. Där man kan vara vem man vill, hur man vill och ingen höjer ens på ögonbrynen.

Jag kommer sakna denna städernas stad. Pulsen, människorna och de fina vännerna jag fått här. Hur man aldrig är ensam men oftast helt anonym (förutom när man springer på sin chef på gatan!?). Hur det aldrig är mer än fem minuters promenad till det viktigaste (tvätt, vin, godis, mat). Och hur levande man känner sig när man går hem klockan ett på natten och bara andas in friheten och möjligheterna som den här staden innebär. Den där promenaden hem kommer jag att sakna mest av allt. Jag kommer nog banne mig till och med sakna de störiga turisterna som tar upp hela trottoaren när jag har bråttom.

Jag har lyckats förtränga verkligheten rätt länge nu. Det där som gnager där hemma börjar bubbla upp igen. Saker som måste tas tag i. Viktiga saker. Riktiga saker. Sånt som man inte kan skjuta upp hur länge som helst. Jag tror det kallas ansvar. Inte riktigt redo för ansvar ännu.

11 kommentarer

4

Lunch. Eller middag. Beroende på hur man räknar. Vegetarisk sushi. Göttit värre.

1 kommentar

0

“I believe if there’s any kind of God it wouldn’t be in any of us, not you or me but just this little space in between. If there’s any kind of magic in this world it must be in the attempt of understanding someone sharing something. I know, it’s almost impossible to succeed but who cares really? The answer must be in the attempt.” – Before Sunrise

Watch out, New York City. Det är fredag kväll och jag är redo att ge mig ut på stan. Först blir det mat och vin hos Jessie på Upper East Side och sedan får vi se, the City is our oyster.

Inga kommentarer

1

Hej då Sverige, vi ses när snön ligger vit och jag (förhoppningsvis) är brun. You will be missed.

8 kommentarer

2