Vissa arbetsdagar är lite bättre än andra. Idag har jag haft ett gäng spännande möten inför en aktivitet i butiken i slutet av april och sedan så har jag hängt med de här två bönorna. Vi kikade på lite nya smycken och hade en fin stund uppe på Veckis. Och tog lite kort på varandra när vi tog kort. Bloggers will be bloggers liksom.

När man suttit och jobbat med något i över en timme och skärmen helt plötsligt blir så här, då blir man inte så nöjd. Speciellt när man inte sparat en enda gång.

Börja om från början, börja om på nytt…

Vad tror vi? Har Julia en hit på G?

Att laga mat varenda dag känns ju otroligt överambitiöst. Det gör de aldrig i tv-serier eller filmer. Carrie använde ju för Pete’s sake sin ugn som förvaring. Men så hade hon 500 par Blahniks på en krönikörslön med. Kanske inte jätte-på-riktigt.

Jag tänker varma mackor och Gossip Girl. Det blir nog lagom. Sedan tillbaka till datorn igen för (förhoppningsvis) final touches på ett grafikjobb för en stor svensk artist.

Jag är inte speciellt förtjust i beige eller nudefärger, men den här långklänningen från Donna Karan på Jennifer Aniston är ju alldeles underbar. Sval, fräsch och stilren men ändå med roliga detaljer. Och supersnyggt med den väskan till.

Hellång klänning åker upp på inköpslistan för sommaren.

Idag härmar jag Julia och visar en Dagens T-shirt (eller boobs, beroende på hur man ser det), köpt på Old Navy i New York. Den ropade liksom mitt namn.

Men alltså, älska lego-boken om New York. Erika gjorde mig uppmärksam och jag är helt såld. Kolla taxibilarna. Och Flatiron. Och wasabin. Jag är kär.

Gissa vad jag precis hittade på posten?

Jag blir galen. Konstant nervig och hjärtklappning och ont i magen. Aaaandaaas säger folk, men jag har en tendens att glömma bort det.

Jag behöver slappna av. Hur gör man det? Jag har inget badkar. Musik gör mig allt annat än lugn. Kan inte fokusera på en bok. Förut åt jag alltid onyttigheter för att slappna av och sånt har jag ju slutat med. Röka på kanske?

Vad gör ni när världen snurrar lite för fort? Avslappningstips my way please.

God morgon internet! Idag kanaliserar jag så smått 90-talet med en fräsch liten snedlugg. What do you think?

Det händer spännande saker här ute i förorten. De senaste 3 timmarna har ett gäng killar stått lutade över en liten bil på min innergård med en kudde på motorhuven, en jättestor lampa i trädet och en kamera. Jag vet inte riktigt va de gör men jag tyckte att jag såg ett manus. Nästa svenska storfilmen på G?

Man skulle kunna tro att Linus, aka Neo, är sponsrad av MediaMarkt.

Bäst? Pja, if you say so!

Nu blir La Linda sminkblogg en sväng.

Jag glömde ju som sagt allt  mitt smink hos Carin förra helgen och har därför gått omkring (eller, ja, till och från jobbet) som ett spöke hela veckan. Men med tanke på att det var dags för en ny mascara i vilket fall som helst så gled jag in på Kicks i fredags, på jakt efter en ny. En tjej (med grymma fransar) förbarmade sig över mitt osminkade anlete och frågade vad jag var ute efter i form av ögonhår. “Dina”, svarade jag och då klämde hon den här i handen på mig. Clinique lash power mascara. Låt inte den pyttelilla borsten lura dig, det här är rollsroycemascara, let me tell you. De blir lååånga och måååånga. Så nu är det jag och Clinique. Vi är som peas and carrots (tajta alltså).

Så nu när jag äntligen fått på mig någon sorts ansikte ska jag bege mig ut på byn. Forum Nacka väntar och signering av Neos platta (ni vet, den jag designat *skrytskryt*). Måste ju få se den in the flesh liksom.

Tiramisù och Let’s Dance. Socker och salsa. Claudia och Mathias. Tior en masse. Det är fredag och jag är rätt nöjd med tillvaron.

Och Solsidan alltså. Riktigt kul ju. Och det säger jag med ärlig förvåning.

Det är konstigt att man kan vara så glad och levande och lycklig och samtidigt så überstressad. Det här trycket över bröstet som jag inte riktigt kan skaka av mig, det gör mig lite orolig. Och så blir jag ännu mer stressad. Anar ni catch 22?

Men jag är glad. Jag behöver bara andas lite oftare.

Jag måste ha den. Måstemåstemåste ha den. Ser ni ärmarna? De är enorma. Jag älskar enorma ärmar. Det är en fetisch jag har. Och den är skitbillig. Jag tänker födelsedag. Jag tänker bröllop. Jag tänker uteservering. *andnöd*

När kommer den här förbaskade trädgårdskollektionen i butik?

Försök att bortse från det faktum att jag är osminkad och ser smått förjävlig ut och fokusera istället på vad ni ser över axeln på mig. That’s right – soool! Den värmer snoken, den smälter snöhelvetet – basically, we like it. Och det kvittras, det droppar, det slaskar och det är inte snorkallt längre! Jonathan, jag ser ljuset!

Plus att jag glömde mitt smink hos Carin i lördags. Så jag gömmer mig från omvärlden en liten stund.

Gissa vilka två som precis kommit hem från Filipinerna…

För att distrahera mig själv så kollade jag istället galan nu på eftermiddagen. Det var inte det lättaste att ducka resultaten i hela 9 timmar, men det är ju så mycket roligare med överraskningar.

Jämfört med förra årets gala (Hugh Jackman, kom tillbaka!) var årets gala en katastrof. Väldigt otajt och inte speciellt underhållande. Steve Martin och Alec Baldwin, alltså, jag vet inte, men jag drog inte ens på smilbanden. Inte en enda gång. Generellt så kändes de flesta presentationerna väldigt påtvingade och stela, som att alla låg under producentens piska, trist! Men det fanns en och annan positiv sak med.

1) Neil Patrick Harris intro. Sådärja. Musik, dans och driveri. Så ska det se ut.

2) Ben Stiller. Roligast på hela kvällen.

3) Klänningarna. I år hade nog alla lyckats tror jag. Maggie G och Rachel McAdams var härliga färgklickar och jag gillade även bl.a. Demi Moore och Vera Farmiga, det var inte direkt någon som misslyckades fatalt i år.

4) Sandra Bullock och hennes läppstift. Och hennes tal. Major tearjerker. Jajaja, jag vet att Meryl Streep borde ha vunnit, men jag är så glad för Sandy. Sedan måste tilläggas att Sandy härom dagen även vann en Razzie, vilket gör henne smått historisk iom att det är första gången en skådespelerska vinner en Oscar och en Razzie samma år. Man måste ju älska henne för att hon faktiskt dök upp och tog emot priset.

5) The Hurt Locker och Kathryn Bigelow. Det är så härligt att kunna säga “rätt film vann”. Sedan är det lite extra kul att det för första gången blev en kvinnlig vinnare i kategorin Bästa Regi.

Världens polispådrag nere vid Tallinkfärjan i Frihamnen nu på morgonen. Jag anar blåstester för hela slanten.

Farbror Blå (i gula västar) har även gett lite extra kärlek och uppmärksamhet till en mörk skåpbil. Hmmm…

Ett glas champagne på NK’s champagnebar som belöning för månaders hårt arbete. Visningen var kanonbra, me so happy.

Ikväll blir det födelsedagsfest hos Carin, champagne känns som en bra grund för det.

Jag älskar det här bordet/kofferten. Snubblade över den på en nyöppnad möbelbutik i Orminge Centrum och blev bara rakt upp och ner kär. Lagom kitshig, lagom vintage. 1600 pix. Tyvärr får jag nog tråna på avstånd, de där stålarna hamnar i spargrisen inför New York.

Det har sina fördelar att jobba ute “på landet”. En av dem är att man kan få närkontakt med livs levande Bambi när man åker hem från jobbet. Dessa fina gossedjur sprang framför bilen en bit på den lilla vägen innan de vek av och när vi tvärnitade för att jag skulle få fota stannade de och spanade nyfiket. Alla känner apan, apan känner ingen? Eller var det tvärtom?

Och just. Bollywood is da shit.