vlog: #deeptalk – hur hanterar man misslyckanden?

4

Den senaste veckan har varit rätt tuff för mig. I helgen beslutade jag mig för att ställa in/skjuta upp BBCON och fick därmed en riktig smak på det här med att känna sig misslyckad. Hur hanterar man det egentligen? Hur accepterar man att saker och ting inte gick som man ville och går vidare?

Den här vloggen ger kanske inte svaren men den påvisar en mänsklig del av entreprenörskapet – misslyckandet. Och när man sitter där i vakuumet efteråt och bara kippar efter luft.

Jag hoppas att ni tar er tid att titta på klippet och delar med er av era tankar efteråt. För jag har inte svaren. Jag är bara ännu en förvirrad själ med en tom själ som greppar efter inspirationen igen.

youtubekanal01

#kometen34

2

I lördags var jag ute. Har ni hört något så dumt? Jag var på lokal och drack drinkar och dansade. Det har inte hänt sedan Dackefejden tror jag.

150517 - #kometen34

Det var som så att Karin fyllde år och höll hov på HTL, iklädd penishatt (de säger att det var ljus men jag tror dem inte) och mustasch.

150517 - #kometen34

Sanna och Johan var med och man fick bubbel och kattmasker. My kind of party.

150517 - #kometen34

150517 - #kometen34

Och gnuggisar!! Jesper fick en fin fjäril och jag fick något som såg ut som omslaget till “När lammen tystnar”.

150517 - #kometen34

På HTL finns sådana där superfina coffeetable-böcker, bland annat den här. Den här bilden är så ljuvlig, flipperspel och tyll liksom, vilken fest!

150517 - #kometen34

Jag märkte mitt glas.

150517 - #kometen34

Och Sanna fick mustasch och serpentiner.

150517 - #kometen34

Sedan var det dags att gå vidare, så här glad blev Jesper för det!

150517 - #kometen34
150517 - #kometen34
150517 - #kometen34

Vi hamnade rakt över gatan, jag minns inte vad stället hette med de hade 90-talskväll så vi dansade i timmar till Mr Vain, Culture Beat och Spice Girls blandat med serpentiner. Bra fest.

Nyheter hos mildh press.

0

För någon vecka sedan var jag förbi Mildh Press en sväng. Anledningen till att jag var där var egentligen ett möte med ett skönhetsmärke men jag passade på att ta ett gäng bilder på höstnyheterna som hänger i showroomet.

2015-05-06-14.40.26

Det här är deras entré. Typ perfekt och så mysig och sätter tonen för stället som är så göttigt och härligt att hänga i.

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Den här väskan från Tosca Blu är bara helt ljuvlig.

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Klänning från Ilse Jacobsen. Mönstret dansar liksom helt utan min hjälp.

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Kappa från Hedvig Stockholm. Hade nog inte fastnat för den här för några år sedan men nu ba – älsk! Börjar jag hamna i Odd Molly-målgruppen?

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Omnomnom. Älskar glamourösa saker som man bara sveper om sig. Denna från Bitte Kai Rand.

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Nya borstar från Björn Axén.

150506 - Rebecca + Pur Minerals

Gråtande moln. Så många dagar som känns som denna. Fast fabulous ändå liksom. Från Ottod´Ame.

2015-05-06-14.45.38

Pilgrim har snajsat upp sig – me like!

2015-05-06-14.48.26

Det här fodralet från Nina Jarebrink kan vara den perfekta lilla svarta. Älskar subtil sexighet med långa ärmar och höga halsar.

2015-05-06-14.52.38

Den här väska, också  från Nina Jarebrink, är den perfekta gå-ut-väskan. Jag behöver en gå-ut-väska.

Lite väl berusad och lite väl desperat.

3

Känn mig.
Älska mig.
Gör mig värdig av kärlek.
Beröring.

Rör mig bara.
Bara lite.
Lite grann.

Gör mig värd. Bara lite.

Så kände jag när jag kom hem igår. Lite väl berusad och lite väl desperat.
Desperat efter att få känna mig behövd. Åtrådd. Eller bara att någon ville ha mig. Bara en liten stund.

Ibland tar ensamheten över allt. Och till slut har alla sinnen gett upp.

Bland de sista är självrespekt. Och till slut ger man vad som helst för illusionen att vara älskad. På dansgolvet bland blinkande strobes och E-type-beats är man tillbaka i sin 15-årskropp och det självhat som kommer med den.

“Se mig. Älska mig! Bara en liten stund”.

Och han ser mig. Och han glömmer mig lika fort igen. Ungefär i samma sekund som hon mitt emot lägger armen runt honom och visar en ännu lägre gräns av självkontroll.

Och jag hatar henne. Och jag hatar honom. Och jag hatar mig själv.

Och i efterhand älskar jag mig själv för att jag går till garderoben och hämtar jackan och går ut genom dörren och ut i gatan där regnet blöter ner mitt redan danssvetttiga hår. Och jag hugger en taxi som räddar min självrespekt och kör mig långt utanför tullarna. Hem. Där jag gråter i regnet mellan taxin och porten. I Leias päls när jag öppnar dörren och hon välkomnar mig som att jag varit borta för evigt. Och jag minns hur det är att älskas förbehållslöst. Att älska mig själv som jag förtjänar.

Det mest läskiga av allt är att glömma ens värde. Och det är så enkelt där på dansgolvet när en pojkes blick kan vara värt allt.

Kom ihåg att du är värd allt. Allt han inte ser. Allt som finns där under de blinkande strobesen, din nedfällda blick och de bortglömda rörelserna till ”Macarena”.