La Linda och Jakten på Kärleken

Man känner sig aldrig så Carrie Bradshaw-ig som när man ligger på mage i sängen och bloggar.

Anyways.

Jakten på Kärleken

Nu förstår ni, är det så här, att dejtingsajten Happy Pancake pimpar ut mig i sin nya kampanj “Jakten på kärleken”, någon form av “stadsbrud letar kärlek på nätet”-reality. Detta sker ju inte helt oväntat med mitt medtycke och uppmuntran, men ändå. Jag är en av deras “härliga singeltjejer” som under 90 dagar ska gå på en dejt i veckan (phew!) och dela med mig av detta fantastiska dejtingleverne till omvärlden. Ni kommer att kunna följa detta ogenomtänkta äventyr under hashtaggen #happydejt på instagram och även, självklart, här på bloggen.

I morgon ska jag gå på min första dejt, med en två meter lång man med fluffigt hår och skön attityd. Det är typ det jag vet om honom och ca allt jag behöver veta så här till en början. Vi ska, tack vare fabulösa Spontano, gå och se Russell Brand på Cirkus. På eventsidan varnar de för “mycket grovt språk”, något som får mig att känna att den här dejten antingen kan bli helt fantastiskt skön, alternativt grymt awkward. Men vi satsar på det förstnämnda. Fingers crossed.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 34/100 – Inlägg 52/100

Insta-Week

Det händer så himla mycket just nu att jag hinner liksom inte ens med vardagen känns det som. Låter kanske lite underligt men så är det! Så för att vara lite effektiva (jag måste fortsätta jobba på Comme-Ci nämligen) så kör vi en snabbgenomgång av veckan, Instagram-style!

140406_01

I tisdags fyllde jag år och hade en liten smygtitts-AW på kontoret. En massa härliga människor kom förbi och så var jag 34. Happ liksom!

140406_02

Dagen efter kalaset satt jag mest i ett soffhörn på kontoret hela dagen och jobbade under kappan eftersom det var kallt. Men galet effektiv var jag! Och blommorna jag fick på födelsedagen passade in perfekt i mitt kök.

140406_03

Jag spikade lanseringsdatum för Comme-Ci (10 april!!) och gjorde ett litet omslag. Det är ju ändå ett ShopZine (magasin och shop i ett) jag ska starta! Och så sken solen sådär härligt så att man fick rasta solglasögonen på riktigt.

140406_04

På fredag kväll var jag och Carinrockklubb med min kontorsroomiesar och det är ca första gången jag sett henne piffad på evigheter iom att vi oftast ses på gymmet. Och hela helgen har jag spenderat vid köksbordet med datorn och jobbat med lanseringen. Mycket kvar men det ska nog gå vägen.

Och det var min vecka!

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 33/100 – Inlägg 51/100

Comme-Ci – The Cover

Commeci.se

Tanken med Comme-Ci är att det ska vara ett “ShopZine”, en blandning mellan en shop och ett inspirationsmagasin och vid lanseringen kommer en fantastisk streetstyleplåtning med stylisten och moderedaktören Li Svärd Edwall synas på sajten. Li har stylat sig själv med bågar och smycken från sajten och fabulösa Carla har plåtat.

Och ska man göra magasin måste man ju ha ett omslag. Så det har jag gjort nu på förmiddagen. Älskar när kreativiteten flödar sådär fritt.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 31/100 – Inlägg 49/100

Take No Shit – Jag skriver min egen historia.

Take no Shit

Halsband och armband från Efva Attling.

De senaste åren  har i mitt liv fått lite olika “motton”. Det känns nästan som att man kunnat markera i kalendern när en epok börjar och slutar.

2010 reste jag jorden runt och bodde i New York. Det året var ledorden “Magic happens outside of your comfort zone“.

2012 var jag sjukskriven och kämpade mot ångesten varje dag. Då tog mig “Courage is not the absence of fear, it’s acting in spite of it” igenom dagarna och jag tatuerade in ordet “mod” på min hand.

2013 startade jag eget och vågade prova mina vingar. Och som den levande klyscha jag är så tatuerade jag in svalor på min underarm.

2014. Det här är året då jag verkligen börjar stå upp för mig själv och för vad jag tror på. Vågar säga ifrån och börjar inse mitt eget värde. Med #hmriot och mot näthat. För allas lika värde och i min längtan efter kärlek. “Take No Shit”.

Jag skapar min egen historia.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 31/100 – Inlägg 48/100

Save the date – 10 april!

20140403-221611.jpg

Just nu. Jag och Silver har dragit oss tillbaka till sovrummet och varvar ner lite inför natten. Jag försöker att hålla kvällarna relativt jobbfria (eller iaf fria från onödigt ältande) den här veckan och har därför lämnat datorn på kontoret så bloggar nu från mobilen.

Idag spikade jag öppningsdagen för Comme-Ci. Det blir nästa torsdag, den 10:e april så passa på nu och signa upp för nyhetsbrevet så att ni inte missar premiärrabatten!

Så nu ligger jag och filar på kommande redaktionella jobb och skriver en lista på önskepersoner som jag skulle vilja intervjua. Helt vansinnigt att jag plötsligt dragit på mig hattarna för chefredaktör, moderedaktör, inköpare, PR-konsult, strateg, digital marknadsförare, allt på samma gång. Vem har sagt att man inte kan ha (vara) allt?

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 30/100 – Inlägg 47/100

Finbesök från Modette!

Photo-2014-04-01-15-33-18

Photo-2014-04-01-15-21-23

Photo-2014-04-01-14-07-41

Photo-2014-04-01-15-23-13

Photo-2014-04-01-15-32-31

Innan kalasandet igår fick jag finbesök av de här fabulösa tjejerna, Joanna och Josefin från Modette! Det är så kul att träffa personer vars bloggar man följt ett bra tag, sköna tjejer! Båda föll för de här toksnygga piloterna från Vivienne Westwood och ringarna från The Jewelry. Och Josefin hade stenkoll på sina selfie-poser, jag imponeras av personer som kan ta selfies med systemkamera!

Båda tjejerna tog superfina bilder, kolla in Josefins här och Joannas fina blogginlägg här!

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 29/100 – Inlägg 46/100

Födelsedagskalas och smygtittsshopping på Comme-Ci!

Igår fyllde jag år och glömde helt bort att blogga för att jag hade fullt upp med jobb och trevligheter hela dagen. På kvällen bjöd jag in vänner och bekanta till en födelsedags-AW på mitt kontor/showroom på La Linda PR där de fick titta på produkterna som kommer finnas till försäljning på Comme-Ci och shoppa till finfina rabatter. Nu är det nära! (Ni har väl signat upp er för nyhetsbrevet samt följer på Instagram?)

Lite så här såg det ut.

Photo-2014-04-01-14-07-14

Mina kontorsroomiesar på Resize Design hade byggt upp sina flotta möbler som jag fick använda för att visa upp produkterna på. Här bågar från Moschino, sjalar från Emma Fällman och smycken från The Jewelry.

Photo-2014-04-01-18-13-27

Kvällen till ära fick alla titeln “La”.

Photo-2014-04-01-18-22-46

Det bjöds bl.a. på cakepops från Cupcake Sthlm.

Photo-2014-04-01-18-16-53

Sara och Katarina kom och bubblade.

Photo-2014-04-01-18-07-27

Och alla de här fina. Och så Hanna.

Photo-2014-04-01-18-17-31

Sara är ett stort fan av Cupcake Sthlm. Samt av bubbel.

Photo-2014-04-01-18-19-11

Mia lämnade bebis-Hjalmar hemma och kom och provade solglasögon.

Photo-2014-04-01-19-31-29

Katarina hade finaste kjolen och blev av någon anledning jämförd med Pernilla Wahlgren (?).

Photo-2014-04-01-19-30-26

Victor var sådär svärsmorsdrömmig.

Photo-2014-04-01-18-19-51

Titta bara så fina människor!

Photo-2014-04-01-19-31-11

Jesper och Sara <3.

Photo-2014-04-01-19-31-45

 

Och så avslutar vi med lite bling från Moschino. En finfin födelsedag.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 29/100 – Inlägg 45/100

 

American Apparel och the return of the unkna kvinnosyn

Skärmavbild 2014-03-31 kl. 22.13.44

Skärmavbild 2014-03-31 kl. 22.13.30

American Apparel tar åter igen frontrunner-platsen för att  upprepa bedriften att få utnämningen “Årets Sexist”, en titel som de bara för två månader sedan plockade hem av Genusfotografen.

De har ju uppenbarligen inte lärt sig ett skit av kritiken, de två skärmdumparna ovan togs för bara några minuter sedan på AA’s webbplats och har även stormat nätet under dagen.

Att det är ett ruttet företag med unken kvinnosyn, det är ju rätt etablerat vid det här laget, men det faktum att de upprepar samma rutin åter igen betyder ju bara en sak – det är medvetet. De verkar arbeta under devisen att all PR är bra PR.

Kan man stämma skiten ur företag på basen “sunkig människosyn”?

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 28/100 – Inlägg 44/100

Näthat, yttrandefrihet och nätvett – är det verkligen så svårt?

Tema: Nätvett

fb_bitch

Mailet här ovan fick jag tidigare idag på dejtingsajten Happy Pancake (läs nerifrån och upp). En man som, när jag inte svarade på hans första (otroligt spännande) mail inom 10 minuter, ansåg sig ha rätten att kalla mig bitchig. Och när jag mötte kritiken fick jag det kastat efter mig igen. Tre gånger på två mail, sympatisk kille. Detta från en, till synes, normal 30-årig man.

Vi behöver prata lite om respekt. Vanligt människovett. För det verkar helt ha flugit sin kos på sistone. Jag pratar så klart om näthatet. Och i många fall, inte direkt hat, utan bara ohyfs och otrevligheter. Sedan när blev det okej att slänga ur sig “bitch” eller ännu värre tillmälen till någon utan någon som helst anledning?

Jag tror att många inte anser att de ägnar sig åt näthat. “Hat” låter ju liksom så.. allvarligt. Som att man verkligen hatar personen. Och det kan man ju inte göra. För man känner ju till 99% inte personen som man öser sin skit över på nätet. Nej, för att komma undan med sitt skitsnack kallar man det istället “yttrandefrihet” och “det är ju bara min åsikt”. Och visst, du kan inte hamna på kåken av att kalla någon “din äckliga, feta jävla bitch”, men det är ju inte direkt trevligt tilltal, eller hur? Din mamma skulle nog tvätta munnen din med såpa om hon visste att du uttryckte dig så.

Jag undrar bara lite – vad hände med medmänsklighet? Med respekt och vänlighet? Glömde vi bort den när det hamnade en skärm mellan oss och mottagaren?

Det pratas om att sätta in hårdare straff mot näthatare. Fler poliser och att ta i med hårdhandskarna. Och visst, det låter väl jättebra. Men var ska vi ta de resurserna ifrån? Ta mer skattepengar från äldrevården och polisresurser från de som reder ut sexbrott?

Näthat är en attitydfråga. Och platsen att ta itu med dessa är i samhällets grundskikt – familj, skola, arbetsplatser. Vi måste alla ta vårt ansvar för oss själva och för våra barn. Du skulle väl inte tolerera om någon “näthatade” din syster eller din mamma eller din lillebror? Exakt. Förändring börjar hos dig själv. Vi måste alla föregå med gott exempel och sluta skylla ifrån oss. Vi måste alla göra vad vi själva kan göra för att göra människorna runt oss till medmänniskor och inte motmänniskor.

Jag vill så gärna alltid tro det bästa om människor. Och jag vill inte bli motbevisad. Kan vi bara försöka vara lite snällare mot varandra?

Och , som avslutning – har du inget snällt eller konstruktivt att säga, i verkligheten eller på nätet – var god, håll käften. 

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 27/100 – Inlägg 43/100