…
Precis när man tror att man är trygg igen och det börjar kännas bra så rycks mattan ut under fötterna på en. Igen.
Helvete.

Precis när man tror att man är trygg igen och det börjar kännas bra så rycks mattan ut under fötterna på en. Igen.
Helvete.
Livet är lite för spännande just nu. Det tycker i alla fall min mage som bestämde sig för att däcka mig igår. Magkatarr delux.
Jag mådde lite illa på morgonen men gick ändå till jobbet med hoppet att det skulle ge med sig. Efter lunchen på Rival (som bestod av en smoothie och inte mycket mer) med bästaste och coolaste Li så började kallsvettningarna tränga fram och lagom till att jag landade i soffan hemma så hade även febern gjort entré. Härliga tider. Gårkvällen bestod av yoghurt, pillertrillning och alldeles för många avsnitt av “How I met your mother”. När jag inte sov, det vill säga.
Och idag har jag jobbat från soffan. Horisontellt läge kanske kan lura magen att den egentligen vilar även fast inte hjärnan och fingrarna gör det?

Bästaste Li och jag utanför Rival.

Dagen till ära serverade de ingen varm mat eftersom de höll på att renovera köket. Kanske bra timing av magkatarren ändå?
Sex månader har gått sedan vi kysstes farväl. Sedan hans ögon blänkte av tårar när vi skiljdes åt vid bussen när jag skulle lämna. Sedan han efter 10 dagar på andra sidan Atlanten sa stopp och tack och hej. Av så många skäl som jag inte kunde förstå. För allt var ju precis som det skulle vara.
Under hela den här tiden har jag inte kunnat släppa honom. Jag vet inte varför.
Kanske var det för att för första gången på så många år var det jag som valde. Och han valde tillbaka. Kanske var det pirr och närhet och bekräftelse. Kanske var jag kär på riktigt. Och jag kunde inte stänga honom ute ur mitt hjärta. Han klamrade sig fast där inne tillsammans med hoppet som lovade att jag skulle få en chans till.
Sedan jag kom tillbaka till Stockholm för ett par veckor sedan har jag inte tänkt på mycket annat. Planerat det perfekta mötet. Hur jag skulle lägga upp det för att få se honom i ögonen och känna efter. För att få se hur mycket som egentligen var på riktigt. Hur mycket som var han och hur mycket som bara var min längtan efter att få känna. Få älska. Få kyssas och skeda och vara två.
Men i den bistra verkligheten så blir inget perfekt. Istället slänger man iväg sms när man sitter på en bar på Söder och hans syster spelar i band på våningen under och han borde varit där men istället var hos vän och tittade fotboll. Och jag skrev “hey stranger” och följde med ett sånt där perfekt sms. Lagom casual och lagom genomtänkt. Och inget längtigt fast det egentligen var precis det det var.
Inget svar. Och det spelar liksom ingen roll varför han inte svarade. För jag måste klamra mig fast vid den lilla självrespekt jag har kvar. Vid mitt eget värde och hur jag vill bli behandlad. För att den som ska vara med mig inte ska vara osäker. Inte ska tvivla eller vänta. Han ska veta. Och det ska vara enkelt och självklart. Inte ont och ensamt och otryggt.
Det var inte så här det skulle bli. Det var inte så här det skulle sluta. Med en lös tråd och så många frågetecken hängande i luften. Men det här det måste ta slut. Fan. Fan. FAN.
Vem lämnade vem? Jag är inte över dig än.
It always fascinates me how people go from loving you madly to nothing at all. Nothing. It hurts so much.
Älska Julie Delpy. ♥
Jag har inte solbränt mina ben på 11 år. Vilket innebär att jag inte använt solskyddskräm på benen på 11 år. Jag har liksom inte behövt. Jag borde ha använt idag. Mina ben är som två humrar redo för tallriken. Och min panna brinner. Aj. Ja, jag är en rookie när det gäller solsemestrar.
Av denna anledning sitter jag numera inlåst på hotellrummet och kollar på dåliga filmer. För att inte skrämma någon. Beställer roomservice för första gången i mitt liv och dricker cola. Kvider lite och undrar varför livet inte kan vara mer som en romantisk komedi.
Men jag fick i alla fall 1,5 timmes massage på stranden för ca 130 kronor. Och jag kommer garanterat komma hem med lite färg på kroppen.

Ni vet ju att mina ögonlock höll på att trilla av förra veckan. Huden var så torr och flagnade så det såg ut som att jag hade mjäll i ögonfransarna. So not fräsch.
I ren och skär panik sprang jag fram till en dam vid Clinique-disken på Macy’s och hon föreslog denna lilla fina samtidigt som hon delgav den inte så härliga informationen att detta lilla condition kunde bero på att jag var allergisk mot ögonskugga. I alla fall lila sådan. Tydligen är det något tjafsämne i lila ögonskugga som gör att man kan bli allergisk. Grejt.
Men nu, så här en fyra-fem dagar med ögongegga senare, så är mina ögonlock mycket mindre frasiga. Men jag håller mig borta från den lila ögonskuggan ett tag till. Just in case.
Förbannat. Vaknade imorse med den värsta nackspärren i mannaminne. Och jag som ska på Halloweenfest ikväll. Har ännu inte fixat kostym och jag kan inte ens klä på mig, så ont gör det. Morr och fräs och fula ord.

Ojoj. Strul med webhotellet hela dagen. Tydligen har jag brutit mot regler jag inte visste fanns. Oups. Menmen, nu är det löst, jag är tillbaka och jag håller på att backa upp som en dåre.
Ett litet tips. Om ni använder nagellack från H&M, glöm inte överlacket. Annars är det naggat i kanterna inom 2 timmar.
Och nu får halsontet ge med sig faktiskt, jag är i gravt behov av en endorfinkick.