Helvete.

Jag mådde lite illa på morgonen men gick ändå till jobbet med hoppet att det skulle ge med sig. Efter lunchen på Rival (som bestod av en smoothie och inte mycket mer) med bästaste och coolaste Li så började kallsvettningarna tränga fram och lagom till att jag landade i soffan hemma så hade även febern gjort entré. Härliga tider. Gårkvällen bestod av yoghurt, pillertrillning och alldeles för många avsnitt av “How I met your mother”. När jag inte sov, det vill säga.

Och idag har jag jobbat från soffan. Horisontellt läge kanske kan lura magen att den egentligen vilar även fast inte hjärnan och fingrarna gör det?

Bästaste Li och jag utanför Rival.

Dagen till ära serverade de ingen varm mat eftersom de höll på att renovera köket. Kanske bra timing av magkatarren ändå?

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Älska Julie Delpy. ♥

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Av denna anledning sitter jag numera inlåst på hotellrummet och kollar på dåliga filmer. För att inte skrämma någon. Beställer roomservice för första gången i mitt liv och dricker cola. Kvider lite och undrar varför livet inte kan vara mer som en romantisk komedi.

Men jag fick i alla fall 1,5 timmes massage på stranden för ca 130 kronor. Och jag kommer garanterat komma hem med lite färg på kroppen.

Ni vet ju att mina ögonlock höll på att trilla av förra veckan. Huden var så torr och flagnade så det såg ut som att jag hade mjäll i ögonfransarna. So not fräsch.

I ren och skär panik sprang jag fram till en dam vid Clinique-disken på Macy’s och hon föreslog denna lilla fina samtidigt som hon delgav den inte så härliga informationen att detta lilla condition kunde bero på att jag var allergisk mot ögonskugga. I alla fall lila sådan. Tydligen är det något tjafsämne i lila ögonskugga som gör att man kan bli allergisk. Grejt.

Men nu, så här en fyra-fem dagar med ögongegga senare, så är mina ögonlock mycket mindre frasiga. Men jag håller mig borta från den lila ögonskuggan ett tag till. Just in case.

Ojoj. Strul med webhotellet hela dagen. Tydligen har jag brutit mot regler jag inte visste fanns. Oups. Menmen, nu är det löst, jag är tillbaka och jag håller på att backa upp som en dåre.

Ett litet tips. Om ni använder nagellack från H&M, glöm inte överlacket. Annars är det naggat i kanterna inom 2 timmar.

Och nu får halsontet ge med sig faktiskt, jag är i gravt behov av en endorfinkick.

Jag har haft ont i huvudet i lite drygt 24 timmar nu. Sån där huvudvärk som ligger lite latent och bara väntar på att få slå till och när den gör det känns det som att ögonen ska hoppa ur sina hålor. Min kollega påpekade att jag förmodligen druckit för lite, jag rör ju på mig väldigt mycket just nu och kroppen hänger inte riktigt med. Så jag har hittills druckit lite drygt två liter vatten idag. Och sprungit på toa därefter. Jag överdriver inte om jag säger att jag lättat på trycket 10 gånger denna tisdag. Miniblåsan is my middle name. Bad news är att jag fortfarande har ont i huvudet.

Har precis beställt böcker till kursen som började förra veckan. 1000 kronor för böcker till en kurs i webdesign. Känns inte det lite ironiskt med tanke på att jag jobbade som webdesigner i 5 år och har hållit på med det på fritiden i ca 10? Men det är väl det jag går den här utbildningen för, för att förankra teori i praktiken jag redan kan. Första uppgiften blir att analysera en bra webbplats och en dålig. Har ni några tips på en riktigt vidrig webbplats som jag kan slita i bitar? Den måste dock vara lite “officiell” (typ kommun, företag etc). Gimme some crap!

Dessa slutsatser kom jag fram till när jag först brände fingret på det där läskiga värmeelementet i ugnen (en underdrift, det var 200 grader varmt), skrek i högan sky samtidigt som jag reste mig upp för att köra ryggen rakt in i den öppna kylskåpsdörren (varför den var öppen är ännu en gåta). Här någonstans var jag så irriterad på min egen klantighet att jag drämde andra handen i bordsskivan och skrek “jävla helvetes f***a!!” väldigt högt. För att make a point liksom. Den enda poängen som gjordes var att jag var klantig och rätt så omogen. Och nu även hade ont i handen.

Så då åt jag glass och kylde fingret samtidigt. Glass hjälper nästan alltid.

Jag har försökt lägga is (eller iskall spenat) på kinden, vad mer kan jag göra? Är det farligt? Hon tvättar sig och verkar precis som vanligt, borde jag bara orolig?

Där fick jag för att jag latat ner mig med bodypumpen. Men 20 minuter! Hemma!! Och jag ser ut som Schwarzenegger (eller valfri biffbit) när jag går. Det betyder att jag är stel. Den där Jillian vet vad hon pysslar med. Uppenbarligen. Hur i hela friden man ska kunna göra det här varje dag i en månad är bortom mitt förstånd. Men det är väl rent självplågeri som gäller. Bara att bita ihop. Oh yes.

Jag har till och med ont på ovansidan axeln. Jag undrar om det någonsin hänt förut.

Det sjukaste är att det är rätt skönt att det gör ont. För då vet man att man är på rätt väg.

Årets andra dag har delvis spenderats på dessa och det var nog första gången på minst 10 år som dessa har lämnat källarhålan. Någonstans hade jag för mig att jag var en rätt hyfsad skridskoåkare, men ackackack så jag bedrog mig! La Linda intog rollen som Bambi på hal is och inte ens en hockeyklubba kunde stötta upp mig.

Vinglandet resulterade såklart till slut i en vurpa. Och det var inte den enda vurpan som dagen skulle bjuda på. Den riktiga praktvurpan bjussade jag på i pulkabacken, där jag tog vår gamla bobb på en åktur. Och fort gick det. I ungefär halva backen. Sedan styrde bobben åt ena hållet och jag åt det andra och med ett rejält brak åkte jag i backen och rullade nedför resten av backen. Den krasade lite här och där i kroppen, men satan va kul det var!

Sann bloggare som jag är så fångade jag såklart hela dramatiken på film! Ingen kan anklaga mig för att inte bjuda på mig själv i alla fall. Så många år som jag har tjatat om skridskor och pulka. Nu har jag gjort det. Nu är jag nog klar.

La Linda vurpar på isbanan.

La Linda vurpar i pulkabacken.

Så nu sitter jag och äter flingor och mjölk (underskattat!) och tittar på en dag hos Obama i Vita Huset på fyran. Intressant! Synd bara att man inte får vara med på superduperhemliga möten. ;)

Och så fick jag prata med systeryster länge och väl. Mysigt och härligt, synd bara att hon var snorig och sjuker. Inge svinis hoppas jag?

Champagne läker alla sår?

Nu vill jag bara dö, det känns som att någon har slagit knut på hela muskeln och den där sorgliga lilla iprénen hjälpte varken värken eller mitt numera skitdåliga humör.

AAAAAJJ!!!   &”(!/#¤&#&”/”/”&”

Förbannat. Där åkte min BodyPump ikväll.

Men jag har ju alltid Fadde.

Mitt första DansAerobicspass efter semestern blev därmed inställt och jag ligger i fosterställning och försöker blidka min lilla ost-alien. On top of that måste jag ringa vårdguiden och fråga om min stackars tå, som fortfarande inte funktionerar normalt.

Tjohoo, vilken start på helgen!

Det var bara det. Ni får tycka synd om ni känner er manade.

Att jag sedan drämde i vänster stortå (japp, samma stortå som fortfarande vägrar vara med när jag vill gå i högklackat) i en stepbräda och kved mig igenom hela sista benlåten, det var ju bara för att ta ner mig på jorden igen.