Invigning av Friends Arena.

Förra helgen var jag på invigningen av nya Friends Arena i Solna. När man har sådan tur att man har vänner som jobbar med sådana TV-produktioner och kan fixa gratisbiljetter till en, då tackar man ju inte nej. Jag tycker det är jättespännande att vara med och se allt det där som händer bakom kulisserna som TV-tittarna inte får se.

Stället är helt enormt, större än Globen, men det gick ändå helt okej att navigera sig på området. Till och från tunnelbanan var en helt annan sak. När nästan 50 000 personer ska röra sig från en och samma plats till kollektivtrafik samtidigt, då kan det inte bli annat än kaos. I mörker dessutom. Jag hoppas att de jobbar lite på den kommunikationen och hänvisningar till nästa event.

Bäst på kvällen var Rövarsången (gåshud!), numren från Kristina från Duvemåla och så klart Tommy Körbergs “Anthem” från Chess (ja, jag är musikalnörd). Sedan tycker jag både Loreen och Agnes skötte sig riktigt bra och det var tryck i Mustasch. Tydligen så var det skräpljud på sändningen men hela programmet ligger uppe på SVT Play om ni vill kika.

Tack Jenny för att vi fick gå!

Friends Arena.

Mia och jag.

Anna och mamma.

Jättemånga glow sticks.

Mustasch.

#tweetupsthlm och kärleken till sprit.

Jag har varit en alldeles ruskigt dålig bloggare i helgen. Jag skyller detta på att jag stått med målarfärg upp till armbågarna mest hela helgen. Jag har gått in in någon slags total renoveringsmani och även om jag försöker ta det lugnt och njuta av att “resan är målet” så att säga så vill jag ju att det ska bli klart typ igår.

Igår kväll tog jag i alla fall en paus från rollern och drog iväg till Eken för att hänga med lite härliga twittrare på #tweetupsthlm. De har ett nytt koncept nu som innebär lite skönt söndagshäng sisådär två gånger i månaden med halva priset på mat och dryck. Detta innebär att man kan lyxa till det lite och beställa sådana där goda drinkar som man sällan unnar sig annars. Och bartendern där (han på bilden), han var helt fabulous. Kärleken och precisionen som gick in i min Old Fashioned och Whiskey Sour (på bilden) var imponerande. Det tar ju sin lilla tid att göra drinkar så då är det lite skönt att inte ha den stressade lördagscrowden i ryggen.

Det var härligt att hänga både med gamla godingar som Mio och Jenny men också stifta bekantskap med nya stjärnor som Patrik och Fredrik.

En vinnande helg avslutad med en vinnande kväll med andra ord. Nu Linda nöjd chey.

Dagen jag blev fiskmat.

Förra helgen var jag, som ni vet, på fiskpedikyr för första gången. Som en del i ett samarbete med Upplevelse.Com så skulle jag få prova på denna aningens skumma skönhetsbehandling där små, små, tandlösa fiskar nibblar bort död och skadad hud från fossingarna.

Jag hade tid hos Östermalms Hudvårdsklinik klockan ett och fick direkt dyka ned i fisktanken med fötterna. Och herre min je, fiskarna var som pirayor. Det var som att de inte blivit matade sedan Gud var barn. I början så kittlade det något enormt men efter en kort stund så kändes det mest som att ha fötterna i kolsyrat vatten. Alternativt att fötterna somnat. I Norrland brukar det kallas att “få kolsyra i fötterna”.

I början var det spännande och aningens skumt att fiskarna festade loss på fötterna men det blev ganska snabbt långtråkigt. Behandlingen var behaglig men efter en dryg halvtimme av att dingla med fötterna utan motstånd så hade de somnat på riktigt. Tjejen som hade salongen tittade till mig då och då men tyvärr så uteblev fotmassagen som utlovats i produktbeskrivningen efteråt. Det var bara på med skorna och iväg. Något av en besvikelse.

Fiskpedikyr är en häftig upplevelse men som behandling skulle jag nog föredra en vanlig hederlig pedikyr med skrubbning och massage och hela kitet. Efter fiskpedikyren var fötterna visserligen mycket mjukare än innan men det är som sagt en väldigt mild behandling, ingen genomkörare direkt. Även om jag och fiskarna bondade.

Efteråt frågade jag lite om renlighet och så och ägaren sa att de byter vatten varje dag, har max tre behandlingar om dagen samt att någon kommer och rengör tanken två gånger i veckan. Fiskarna får även vanlig fiskmat, dock föredrar de död hud. Nomnom liksom.

Är ni sugna på att testa fiskpedikyr så läs mer om behandlingen här.

Det här med att jag ska bli fiskmat.

På lördag ska jag på fiskpedikyr. Jag är både nyfiken och spänd, samt en aning äcklad inför den här tanken. Alltså, små, små fiskar ska äta på mina fötter. Äta min döda fothud. Död hud. Från fötterna. Jag känner mig en aning sadistisk i detta, fast egentligen så gör jag ju dem en tjänst. Jag är ju liksom mat. Varsågod för en lyxmåltid och sådär.

Jaja. Moving on.

För ett tag sedan kontaktade Upplevelse.Com mig och frågade om jag ville samarbeta med dem och som den daredevil jag är så tackade jag så klart ja. Jag tycker upplevelser är något av det roligaste man kan ge bort till folk i present. Och så klart (fyller år i april, hint, hint). Allra helst något man kan göra tillsammans för att liksom slänga in lite kvalitetstid i presentandet med.

Och på lördag är det alltså dags för min första upplevelse. Kollegorna var mest intresserade av hur de tvättar fiskarna eller om de bajsar i samma vatten som man ska pedikyrera sig i. Joråsåatteee…

Jag tycker mest att vi håller tummarna för att mina fötter sitter kvar när kalaset är över.

Från E-moll till Sambafestival.

Efter hela fontändebaklet i fredags så var jag ju inte toksugen på att åka nattbussen hem i stilen av dränkt katt. Istället lånade jag Martins soffa, dusch samt kläder. Detta visade sig vara en alldeles lysande idé eftersom den resulterade i fantastisk brunch samt häng hela lördagen.

Martins mission för lördagen blev att lära mig spela gitarr. Han måste varit väldigt pedagogisk för jag lärde mig i ärlighetens namn mer på den eftermiddagen än jag gjorde under tre år i ett förhållande med en gitarrspelande basist. Tips, det hjälper att ta bilder på ackorden man lär sig. Det betyder dock inte att man vet vad de heter.

Lagom till brunchen ramlade även PA in på gitarrlektionen.

Min spelarstil kan kallas aningen okonventionell, men den funkade fint. Här försöker vi spela någon slags fyrhands-”Smoke on the water”. Det gick sådär.

När eftermiddagen gick mot kvällning bjöds det på Bloody Mary.

Sedan drog vi oss ned på Söder. Det vankades nämligen födelsedagshäng och det råkade överlappa med Midnattsloppet. Tusentals hurtiga människor som här begav sig uppför backen in i Vitan. Inte utan att jag blev lite avis på dem.

Inte nog med hurtiga löpare, det bjöds även på Sambakarneval i slutet på Ringvägen, precis vid Vitan. Damerna var så fina och färgglada och sparkly.

De hade typ femtielva trummor. Men de gjorde sitt jobb för där stod jag plötsligt och smådansade.

Titta bara så festligt!

Efter ett snabbt stopp på födelsedagshäng så drog jag mig hemåt. Huvudet var inte där det skulle så det var lika bra att göra en tidig kväll. Promenaden tillbaka till Slussen var dock alldeles magnifik. Här skrev jag lite mer om den. Carpe kvällen och allt sånt.

Det där med att valsa i fontäner.

I fredags alltså. Först fick jag hänga med fantastiska Malena. Och som om inte det var nog så var PA och Martin ute och svirade så när Malena gav sig iväg hemåt mot Finland igen så tog jag sikte på Söder och Och Himlen Därtill.

Servicen suger men solnedgången är helt galet magisk.

Sedan gick vi till Imperiet där de inte kunde göra en Cosmo för att rädda sitt liv. PA var lite grinig för att tjejdrinkarna var svindyra och inte ens goda. Och lite för att jag kallade det för tjejdrink när han en gång köpt en.

Camilla och Katarina var också med och så plockade vi upp Fredrik på vägen men de fastnade inte på bild. De rörde sig nog för mycket.

Martin satt dock snällt stilla. Vi pratade sådär djupt som vi ofta gör. Han är bra på sånt. Plus att han säger sånt som jag blir lite provocerad men lite imponerad av. Rakt in i hjärtbalken ba pang varenda gång.

Sedan gick vi mot Nada. PA hittade ett jättestort träd och Martin lekte Top Gun.

Och sedan förstår ni. Då gick det lite tokigt men så himla bäst. Jag och Martin gick från Nada lite tidigare än de andra och hade glasspicknick på Nytorget. Satt lite sådär avslappnat och åt glass och doppade fossingarna i fontänen. Och sedan så blev det som så att vi dansade vals i den där fontänen. Till Leonard Cohen. För det är sånt man gör klockan ett en fredagsnatt. Jag skrattade så jag grät för det var så himla bra och perfekt.

Och sedan ramlade Martin på mig ner i fontänen och så slog jag armbågen i botten och blödde som ett djur men matchade liksom klänningen. Och så hade vi vattenkrig för nu var vi ju liksom helt neddränkta i alla fall.

Och sedan gick vi hem till Martin helt dyngsura och tokfnittrade och jag undrade varför folk tittade så konstigt på oss med sedan kom jag på. Och fnittrade lite till. Och så fick jag ta en varm dusch och låna kalsonger och en t-shirt och somnade på soffan framför Moulin Rouge.

En sån där alldeles perfekt impulsiv grej som man kanske inte ska göra när man är 32 men jag tittar nu på min plåstrade armbåge och ler för att jag ibland får känna att jag verkligen lever på riktigt. Och jag älskar det.

Det här med att tatuera sig.

Igår skrev jag lite grann om tanken bakom min allra första tatuering. Nu ska ni så se lite mer hur det gick till.

Studion jag tatuerade mig hos heter Bläck och ligger på Roslagsgatan.

Där jobbar Susan, mer känd som Mr Suz. Här stencilerar hon min tatuering från skissen som Hanna gjorde på mitt finger med en bläckpenna för några månader sedan.

Hon hade världens finaste vovve där som jag faktiskt träffade i Tanto för ett tag sedan. Han heter Fincher, efter David. Det bästa hundnamnet.

På väggarna satt fina skisser på tatueringar hon gjort tidigare.

Johanna följde med och höll mig i handen. Hon har en massa fina tatueringar så hon vet hur det känns.

Och så satte vi igång. Först satte Suz stencilen på fingret. Hon gjorde om det en gång så att den skulle sitta alldeles perfekt.

Sedan satte vi igång. Och jag ska inte ljuga, det gjorde ont. Inte sådär skitont att man börjar gråta och så, men jag grimaserade nog en del. När nålen liksom pulserar ner i huden, det är ju inte direkt tokskönt. Fast ändå lite skönt på nått konstigt vis.

Mycket nöjd och lite fascinerad tjej.

Och så här fint blev det! Ett stort tack till Suz, Johanna och även Hanna som nu för evigt har sin handstil på mitt finger. Kärlek.

Efteråt var jag helt hög på adrenalin och endorfiner och gick Roslagsgatan fram och fånskrattade i regnet. Det var härligt.

Och självklart finns hela kalaset på film. Titta bara! Det där ljudet alltså. Skräckblandad förtjusning.

Smutsiga skägg, champagne och att somna till vågkluck.

Igår fick inte den stora, fina kameran följa med på äventyr, därför är samtliga bilder tagna med min iPhone. Vissa av dem har till och med instagram-filter. Men döm inte kvällen för detta, det var en alldeles lysande afton på många sätt och vis. Häng med!

Kvällen inleddes på Sjuan, Södra Teaterns champagnebar med ett glas Moët & Chandon. Det var firande på gång.

Därifrån kan man avnjuta en av Stockholms absolut bästa utsikter. Helt fantastiskt.

Efter fördrinken begav sig jag och kvällens huvudperson till Gamla Stan och Den Gyldene Freden för att äta middag. Helt tokigt gott var det. Jag fick harpaté med sommarlök, getost & betor i kaprislag till förrätt och hängmörad oxryggbiff med sommarrötter & tryffelkrokett till huvudrätt. NOM.

Anledning till att jag var ute och lyxade så var för att Henrik fyllde år! Efter middagen fortsatte vi till Debaser Slussen där firandet trappades upp med Dirty Beard. En drink alltså. Där träffade vi även Jennie som jag träffade första gången förra veckan på Twitterbänken, om ni minns.

Fast innan Debaser så åt vi ju faktiskt glass i Gamla Stan. Det får man inte glömma.

 

Hej från oss!

Sedan gick vi en sväng på Nada och sedan hamnade jag med ett glas champagne på ett galet fint hotellrum med kluckande vågor utanför. Och sedan fick jag frågan vad jag ville ha till frukost. “ALLT!” sa jag. Och det fick jag.

Den här utsikten vaknade jag till. Inte fy skam.

Så här fint var det utanför hotellet. PS. Jag låg även på den där flottsaken och tittade på stjärnor samt hånglade på natten. Mycket nöjd med detta.

Herre min je. Idag är faktiskt jag lite avis på mig.

Allsång på Skansen och Twitterbänken

Jag skrev ju förra veckan om att jag blivit inbjuden till Allsången för att sitta på Twitterbänken (mer om den kan ni läsa här).  Och igår var det alltså dags. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det var en så rolig och speciell och energifylld kväll att det var helt galet. Jag hade inte riktigt väntat mig den värmen och det engagemanget som Allsång på Skansen innebär, det var helt fantastiskt.

Allt från det varma välkomnandet av Catarina från SVT som tog emot oss och tog så väl hand om oss twittrare, till stämningen på plats, till publiken runt omkring oss som nyfiket frågade om det var vi som var “de där twittrarna”. Och sedan showen. Måns och Tomas och artisterna och allsången och hela den uppsluppna folkfesten. Produktionen är självklart väldigt välrepeterad och uppstyrd men kändes aldrig stel utan spontan och härlig. Och även om jag inte fick skäggnugga Måns, utan bara ta i hand, så fick jag faktiskt kela lite med ett annat mycket vackert skägg. Mer om det nedan..

Jag var helt pirrig hela dagen, jag beskrev det i en tweet lite som att sitta i uppförsbacken i en berg-och-dalbana. Det är lite läskigt och förväntansfullt men man vet att man kommer att älska det när det väl kommer igång. Och det gjorde jag verkligen.

Ni kan självklart se programmet på SVT Play om ni missade i tisdags!

Jag mötte upp med två av de andra twittrarna som skulle sitta på bänken innan. Vi åt middag på Söder och tog sedan färjan ut till Djurgården.

Grönan var i full gång.

Väl framme vid Skansen möttes vi av den här synen. Och typ 20 gånger till längre bak.

Då var det himlarns trevligt att kunna glida in den här vägen. Här med Jennie och Henrik.

Väl inne fick vi backstagepass och emergency ponchos och blev guidade till vår plats, den berömda Twitterbänken. Se så fin den är, pimpad med filtar och kuddar och allt!

Mitt backstagepass och så klart allsångshäftet!

Hela twittergänget, Jonas, Jennie, Henrik och jag.

Efter några regnstänk så sprack det upp och vädret blev riktigt fint.

Och så körde det igång! Tomas Ledin skulle ju få en egen timme efter den “vanliga” allsången så Måns och han inledde kvällen tillsammans.

Sedan var det så klart dags för allsång! Det skrålades och sittdansades för fullt på twitterbänken vill jag lova!

Fibes oh Fibes fick publiken att gunga.

Och Niklas Strömstedt valsade med en tant i publiken. Gölle! Notera att fru Strömstedt sitter nere till höger i bild.

Twittertummarna gick minst sagt varma på bänken!

Sten eller Stanley, jag vet aldrig vad som är vem.

Att twittra och sjunga allsång samtidigt visade sig vara trixigare än väntat.

Sedan var det dags för Ledins timme. Clabbe af Geijerstam inledde med att prata jetejetefort.

Jag fick medhåll på min tweet där jag konstaterade att Ledin fortfarande har det.

Hej Tomas!

Tomas hade med sig en hel drös gäster på scen, här med David Lindgren, E-Type, Måns och Niklas Strömstedt.

Publiken gick så klart bananas över alla gästartister och den långa raden trallvänliga hits.

Sedan kom magiska Eva Dahlgren och sjöng duett med Tomas. “Här kommer den nya tiden”. Så himla fint. (Lite kul också att jag sedan sprang på Storchefen backstage. Fast inte så konstigt kanske.)

I slutet av det hela bjöd Tomas upp publiken på scenen. Det blev en aning okontrollerat då skulle man kunna säga. Vakterna såg aningens panikslagna ut. Men folk skötte sig jättefint.

Sedan gick vi backstage och titta vad jag hittade där! Stans (Sveriges, världens?) vackraste skägg. Det sitter på Robert Rydberg som håller i webballsången och pratar världens mest härliga Östgötska. Mycket trevlig gosse det där. Så trevlig att jag faktiskt fick tafsa lite på hans skägg. Det var mjukt och pirrframkallande.

Han visade en bild på hur hans skägg såg ut förra sommaren. Jag vet liksom inte vad jag ska tycka. Het eller hetare?

Och sedan fick vi prata lite med en ganska trött, men trevlig Måns. Och så tog jag i hand med Tomas Ledin och tackade för en fantastisk kväll, men han såg om möjligt ännu tröttare ut så jag ville inte be om en bild.

Och så tystnade musiken och jag tog båten tillbaka till Slussen i mörkret då bara vågklucket hördes. Magiskt avslutning på en superhärlig kväll.

Skulle ni efter detta mils-långa inlägg inte fått nog, klicka er vidare för här har jag samlat mina tweets som jag skrev under kvällen. Enjoy!

Continue reading…

Allsångsteaser

Alltså, ojoj så trevligt det var igår! Härlig twitterbänk, fantastiska artister, sittdans och för-full-hals-skrålande mest hela kvällen. Och en hel massa twittrande så klart. Jag har på riktigt träningsvärk i tummarna idag.

Mer bilder och till och med en videosnutt eller två kommer senare, men ville bara säga hej och att jag är väldigt glad just nu. Känner mig dock lite upplevelsebakis idag, det var mycket energi som cirkulerade igår.