Tagged: bali
Don’t drink and drive
Äppeljuice? Päronvodka? Urin?
Nope.
Det är bensin som säljs per liter längs de små landsvägarna på Bali. Med få bensinstationer och miljontals motorbikes kan Absolut Petrol nog vara en rätt lukrativ affär för småföretagarna längs vägen.
Bränd är en underdrift
Jag har inte solbränt mina ben på 11 år. Vilket innebär att jag inte använt solskyddskräm på benen på 11 år. Jag har liksom inte behövt. Jag borde ha använt idag. Mina ben är som två humrar redo för tallriken. Och min panna brinner. Aj. Ja, jag är en rookie när det gäller solsemestrar.
Av denna anledning sitter jag numera inlåst på hotellrummet och kollar på dåliga filmer. För att inte skrämma någon. Beställer roomservice för första gången i mitt liv och dricker cola. Kvider lite och undrar varför livet inte kan vara mer som en romantisk komedi.
Men jag fick i alla fall 1,5 timmes massage på stranden för ca 130 kronor. Och jag kommer garanterat komma hem med lite färg på kroppen.
Min julafton
Min julafton 2010 var aningen kort på snö, julskinka och klappar. Men den innehöll istället en hel massa annat.
Som enorma risterasser som var så gröna att man fick ont i ögonen.
Och en kaffe/fruktplantage. Kaffe från träd till kopp liksom.
Och så fick jag prova. Vanligt kaffe, chokladkaffe (yum!), ingefärakaffe och ginsengkaffe. Och lite te.
En jättestor vulkan såg vi med. Lavatäcket från 60-talet ligger fortfarande över dalen nedanför.
Och några tempel hann vi med. Här är Holy Spring Temple. Man badar i heligt vatten, en dusch för var dygd.
I ett av templen bodde den här kissen med ett gult och ett blått öga.
Satay-lunch med rätt fantastisk utsikt. Råkade dock tugga i mig en läskigt stark chilipepparbit och höll på dö en sväng.
Kikat på ruskigt duktiga killar som karvade i trä.
Och så den där fantastiska solnedgången.
Hur var er julafton?
Julkort
Nästan julafton
Dryga timmen till julafton. Det enda som hörs är syrsorna, paddorna och det tysta gnekandet från min takfläkt. Till och med tuppen har somnat.
2010 blir första året någonsin som jag inte firar jul. Första året utan Kalle Anka, kalvsylta och klappar. Det känns konstigt. Men inte så ledsamt som jag trodde att det skulle kännas. Kanske för att jag vet att jag kommer träffa min familj redan på måndag och jag har en känsla av att lite julmat, och förhoppningsvis lite julkänsla, kommer att sparas till mig.
Istället beger jag mig imorgon upp i bergen. Jag ska besöka tempel och heliga källor och konstnärer och risfält. Och sedan ska jag bege mig tillbaka till Kuta. Två dagar på stranden väntar innan jag beger mig hem till kalla Sverige igen.
Men till dess hoppas jag att ni äter lite skinka och kramas lite för mig med. God Jul alla ni fina där ute!
Förra årets julgran i Övik.
We love Bali dogs
Det här med kopplade hundar finns inte riktigt på Bali. Här springer människans bästa vän runt på gatorna, gräver i soptunnor efter mat och korsar mellan bilarna på gatan. De allra flesta av dem är herrelösa och det har tydligen blivit ett rätt stort problem här på ön. Jag har iaf lärt mig att de som har ett rött band runt halsen är vaccinerade mot rabies. Bra att veta liksom.
Själv tycker jag bara att de är så rackarns söta att jag bara vill ta hem allihopa. Och jag veeet att man inte ska klappa, men ibland kan man inte låta bli. Som härom dagen när världens sötaste vovve kom och hängde med oss när vi käkade middag. Vi gav honom lite kyckling och han älskar oss för evigt. Vi döpte honom till Bintang. Efter den indonesiska ölen. Tur att man har alko-gel i väskan.
Bintang och Sasa blev goda vänner.
Dansfin
Den här flickan är dotter till ägaren av mitt homestay. Igår skulle hon delta i en dansceremoni här i byn och var så här fantastiskt finklädd för det. Jag vill också ha en sådan fin blomhatt.
Mötet med Arun
Igår träffade jag en riktigt flummig kille och eftersom jag älskar flummiga människor så var det något av ett idealiskt möte för mig. Arun entrade min veranda iklädd vita linnebyxor, någonslags brunt tyg draperat över överkroppen (tänk buddistiska munkar), dreadlocks som han placerat som en enorm krona mitt på skallen och såklart det obligatoriska radbandet runt halsen. Han hade precis avslutat en veckas fastande och inte för att vara elak, men det märktes. Han verkade trött och hans kinder var insjukna men samtidigt utstrålade han en fantastisk energi. Jag hade bjudit in honom för att introducera mig för meditation, han är nämligen något av en expert inom ämnet.
Jag kände mig väldigt blond och lite korkad när han inleder med att man inte kan säga att man vill lära sig meditation, “det är som att säga att man vill lära sig om arkitektur – det finns tusentals olika varianter, vad vill du bygga?”. Öhh.. jag vill hitta lugnet i mig själv, utforska mitt inre.. ehm.. typ.. så.. Allt kändes liksom fånigt efter det.
Men när jag kommit förbi den pretentiösa och något besserwissiga delen av honom så kunde jag verkligen uppskatta vad han sa. Han menade att meditation är inte ett komplement till ett liv, det är ett liv, en livsstil. För att komma till kärnan så räcker det inte bara att meditera en timme om dagen, du måste ändra 360° av ditt liv. Men måste inse att allt sitter ihop, dina tankar formar den du är, därför måste du lära dig att kontrollera dessa. Eller, släppa dem fria, inte låta dem dra ned dig. Detta är något jag redan varit och tafsat på.
För lilla mig som mest bara ville lära mig att slappna av och hitta någon slags fokus var timmen med Arun något omvälvande. Hans disciplinkrävande metoder fick mig att skaka lite smått och när han märkte att jag skruvade lite på mig så la han alltid till “only if you want to, it’s up to you. It’s up to you. It’s up to you.” So, tydligen, är det upp till mig.
Han gav mig några boktips och tips på center jag kunde söka mig till för att lära mig mer och jag tror det är där vi får börja. För att fasta, kasta ut min TV och gå i celibat, det kanske vi kan spara till andra sessionen.
Det kvalificerar väl inte som “tropisk regnskur” om det håller på i två timmar?
Alltså, jag trodde att jag hade sett spöregn, men jag hade fan inte sett någonting. Här snackar vi liksom inte droppar längre utan en ridå av vattenstrimmor som inte är separerade från varandra. Så galet mycket vatten. Och det är inne på sin andra timme nu.
Eftersom jag strulat bort mitt paraply på något att alla 1000 hostels jag bott på den senaste månaden så sitter jag fint på min veranda och bloggar istället.