Och så plötsligt, när man tror att sommaren dragit sitt sista självande andetag, så kommer de. Dödsryckningarna. De där dagarna då det är 20 grader varmt, molnen hopar sig och det är galet fuktigt. Och så plötsligt spricker det upp och solen kikar fram. Och hur man då, panikartat, kastar sig ut på en uteservering för att suga ut det sista ur sommaren.

Precis så var det i onsdags.

Jag och Hanna satte oss vid Mariatorget, drack öl och rödvin och spelade poptrivia som hon hade köpt på Myrorna. Typ alla frågor handlade om musik som jag aldrig hört talas om medan Hanna briljerade med bandnamn som lät som konstiga låttitlar. Alternativt maträtter. Men så försökte jag ge henne en ledtråd på Sex Pistols – “knullpickadollerna“. Hennes svar: “The Fuck Guns”. Ibland briljerade hon mer. Ibland mindre.

Sedan kom Bjarne och då gick vi in och åt och pratade om Twitter på engelska eftersom Bjarne är från Holland. Det var tydligen jätteroligt.

Vi smälte inte alls in i den rutiga väggen.

Hanna hade de finaste örhängena. Lite “Polly Wants a Cracker”.

Efter att vi hade ätit gick Hanna hem medan jag och Bjarne gick vidare mot Södra Teatern.

Vi hamnade högt upp på deras champagnebar där vi hade en alldeles magisk utsikt över Stockholm.

Och så drack vi champagne, så klart.

Sedan gick vi därifrån och hamnade vid Holländska Ambassaden. Bjarne passade på att se.. holländsk ut.

Och så skulle Bjarne följa mig till bussen och då spelade de här pojkarna himla fint på Södermalmstorg. Fin avslutning.

Inga kommentarer

1

Igår var vi på Kellys. Där kostar ölen 24 kronor och alla har tatueringar. Utom jag dårå. Och så visade de 90-talsvideos på storbildsteve samtidigt som de spelade hårdrock i bakgrunden. Intressant kombo kan jag tycka.

Jag hade däremot grön ögonskugga och färgglad klänning. Veronica var nyklippt.

Vi satt precis vid en spegel som man kan ha precis hur roligt med som helst.

Jag fick dagens i sådana där drinkglas som mer skriker daiquiri.

Och i sådana måste man ha paraplyer. Allt annat vore fel.

Anledningen till att vi var ute var att vi skulle kramas med Fine som var i stan i bara ett ögonblick.

Man måste hålla ordning på intaget.

Christian var också med. Fast han gömde sig bakom kameran rätt mycket. När han inte hade paraplyer i håret.

Sedan gick vi vidare till Nada. Där träffade vi Fredrik som hade pride-hängslen med snuskiga knappar på.

Och där stannade vi tills de stängde och då blev det beatboxande på gatan och så dök Christian upp med. Himla bra kväll.

Inga kommentarer

0

Men alltså. Det här med att det inte finns en enda bild på mig från fredagskvällen som jag kan dela med mig av på bloggen. Det här med att det finns jättemånga bilder i min kamera på män som jag inte känner. Men verkade känna väldigt väl just där och då. Det här med att vi känner bartendern så bra att vi dricker på nota hela kvällen. Det här med Davids fluffiga hår. Med Jack & coke. Med att prata engelska med svenskar. Och att gå vidare i natten när baren stänger.

Det här. Loves it.

Inga kommentarer

1

Kvällens middag intogs på The Smith i East Village (3d avenue mellan 10th & 11th street), ett ställe som snabbt blivit en av mina favoriter. Förra gången jag åt här var det frukost och rätt tomt.  Ikväll däremot var det fullsatt och en riktigt skön stämning. Jag åt steak salad med getost, rödlök och balsamvinäger, jättegott!

Efter middagen gick vi till Beauty Bar, en bar med den mycket speciella kombinationen martini+manikyr för $10, ett riktigt fynd. Tyvärr blev det ingen manikyr för oss då det var en timmes kö, men billiga drinkar, bra musik och cool inredning med gamla hårtorkar från 60-talet och glitterväggar är ju aldrig negativt enligt mig.

Manicurist on duty.

I baren står spritflaskorna uppradade bredvid parfymflaskor. Vore dumt att ta fel.

Hej från mig och Elin!

Till och med på toan var det glitterväggar. Himla flott. Och de anställda måste tvätta händerna. Oss andra är det inte så noga med.

6 kommentarer

0

Dagens New York-skörd: Middag med Mark på B Bar & Grill och sedan obskyr gaybar i East Village. Gayporr i taket, discobollar, 50-talsdansfilmer (?) på tv-apparaterna, småluriga citat på väggarna och såklart endast porr-röd belysning. Och tuggummipopmusik. En väldigt överraskande kombination överlag. Inga gogo-dansare dock. Tyvärr. Dem sparar vi till helgen.

Inga kommentarer

0

Det är skillnad på drinkar och drinkar. Och på Pegu Club på West Houston i SoHo vet de hur man gör drinkar. Massvis av dem.

Till detta halvhemliga ställe tog min privata downtown-guide Tristan mig igår. Murrigt och mysigt, alldeles perfekt för en drink en tisdagkväll. Håll ögonen öppna efter skylten på dörren, den är lätt att missa. Och beställ honeydew daiquirin, den får smaklökarna att dansa cancan.

Inga kommentarer

0

En efterrätt lika stor som Gotland och football. Inga konstigheter.

Inga kommentarer

0

Efter kulturchocken på MoMA i fredags tog vi ner ambitionsnivån ett par hack och gick hem till Marie och åt takeout och drack vin. Fredrik joinade oss senare med två vänner i släptåg, Anders och Albin som hälsar på i äpplet ett par dagar.

Några flaskor vin senare hoppade vi i en taxi till East Village där det barhoppades lite och spontandansades till Jackson 5 och Journey. Dörrvakten skakade på huvudet, himlade lite med ögonen och suckade “Swedes..”. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det.

Inga kommentarer

3

Igår fick jag en smak av det riktiga New York. Det där som New York-bor inte pratar jättehögt om för att undvika turistanstormningar och för att behålla den där sköna neighbourhoodkänslan. Som tur är var jag företagsam och grävde reda på Tristan på Couchsurfing, en kille som var mer än villig att släpa in löst folk som jag i den innersta cirkeln.

Tristan har bott i New York i sex år och tre år i sin lilla studio i East Village. Bara ett stenkast från hans lägenhet ligger Otto’s Shrunken Head som, namnet till trots, inte har mycket att göra varken med Otto eller hans påstått krympta huvud. OSH är en härligt kitschig tiki-bar som vunnit priser i en sjöjungfruparad (!) och eftersom jag älskar kitsch kände jag mig så klart hemma direkt!

Med en $3 PBR-öl i handen slog vi oss ner för att kolla in bandet Susquehanna Industrial Tool & Die Co. (säg det fem gånger snabbt. Eller. En gång räcker) som spelade. Snacka om kärlek vid första tonen. Killarna spelade vad de kallar Hillbilly “Ballads, boogies and blues”, som taget direkt ur “Crybaby” och mellansnacken var något av det roligaste jag hört. Såld. Helt såld.

Efter bandet spelat klart var vi oförklarligt sugna på varmkorv och hamnade på ett ställe där vi fick oss en “hot dog special”, två varmkorvar med ost på (de gillar sin ost amerikanarna) med sides av stekta bananer och blomkål. Och så ett glas vin till. Spännande. Där satt vi i en mindre evighet och pratade om film, tv-serier, musik, förhållanden och filosoferade generellt om livet. En himla bra, äkta, New York-kväll.

2 kommentarer

2

Fredag är nya lördag. Just denna spenderades så här.

Fördrink på Epistrophy där jag drack en Epistrophy. För de gjorde inte cosmos. Bah.

Det var asvarmt, mysigt och alldeles lagom arrogant personal.

Steak Frites på Barmarché. Finfin stek och vitlöksdränkta frites.

Säg hej till det senaste tillskottet till Swepack – Marie från Boden!

Champagne och cocktails på Pravda.

Nästa ställe fick man inte fota på, av förklarliga skäl. Dessa vill jag dock inte diskutera på bloggen. Jag är lite mysterious istället, sådär.

Inga kommentarer

3