En veckas snabbrepris.

De senaste två veckorna har bloggen verkligen inte fått den kärlek den förtjänar. Jag har så mycket jag vill säga och skriva men så fort jag sätter mig ner för att skriva så får jag prestationsångest och så hepp så gör jag något annat istället.

Jaja, så kan det vara och så. Här får ni iaf en snabbrepris av hur den senaste tiden sett ut ur min telefon.

Hello kittens. Idag är det fredag. Mjummjum. *känner sig snygg och inte alls arrogant som hon ser ut *Det står en man där borta och lagar mat åt mig. Mycket nöjd med detta.

Förra helgen fick jag gå på dejt. En fin man lagade tokstark mat till mig och jag mådde så himla bra en liten stund. Men sedan gick det som det alltid går och jag funderade lite på det.

Alltså. Kärleken till denna kvinnan. <3 @jennyhellmanBourbon, ananas och citron. Mjum.

Jag var ute och åt middag och drack drinkar i dekadensens högborg med de där finaste analoga människorna. Jag saknar skiten ur mig efter Jenny ibland alltså.

Idag blir det aggropump.Emil! @anderssondaniel71

Så en söndag lyfte jag lite skrot och sedan drack jag öl med Hanna och en pojke som ser lite ut som Emil i Lönneberga.

Pga felräkning på ca en månad blir det nu drinks här istället.#nomnom

Och så på tisdagen gick jag och ÅkeNosh & Chow och åt himla god mat och sedan drack vi drinkar på Nobis där de har en spegel i taket.

Har flätat skägg. Är nöjd.Strumpbyxorna gick sönder. Och sedan blev jag punkbrud. Jävla #bleckan.

Och så en torsdag gjorde jag ett litet gästspel på Bleckan där jag flätade skägg och fick strumporna sönderrivna. Tydligen är jag lite punkig då.

Tungan!!!Jordärtskockssoppa från himlen! #mittsthlm

Jag var ganska mycket alldeles för ofta fast i sängen men en fredagskväll fick jag åka ut till Hotell Skeppsholmen (ska snart skriva om det på Mitt Sthlm) och äta alldeles fantastiskt god mat.

Och det var lite som det var.

Torsdag. Och vi vet ju vad det betyder.

Det är ju fortfarande sommar. Och då flyttar #bleckan utomhus. Det tycker jag om pga grymt fotoljus. I övrigt var det ganska mycket precis som vanligt. Jag gick dock hem ganska tidigt.

Fina Lina kom förbi och det gjorde mig himla glad. Hon har ju slutat jobba hos oss och jag saknar henne typ varje dag.

Rikard med K var där. Han och Åke pratade rollspel mest hela tiden.

Åke ja. Här är han och Fredrik. De skäggiga männen håller ihop.

Tildis var med.

Och Rosita och Johanna.

Rosita hade det färggladaste mobilheadsetet.

Hej PA!

Och så jag och Åke. Vi gick lite tidigare och uppdaterade oss på våra liv för att vi inte setts på så länge. Kort men fin kväll.

#bleckan goes nionde klass

När jag la upp bilderna från torsdagens bleckan igår så insåg jag att jag har ju glömt att lägga upp bilder från förra veckans tillställning. Och som officiell inofficiell bleckanbloggare så är det ju faktiskt lite av min plikt. People are counting on me! Och så. Ni vet.

Så här såg det ut i alla fall förra torsdagen. Ur iPhonen sett.

Det var härligt att se ett gäng helt nya ansikten och några nygamla som inte hälsat på på ett tag. Vi tar på riktigt upp i stort sett hela uteserveringen.

Sanna målade mina naglar och n00b-trion Rosita, Johanna och Henrik var, well, n00bs. Men fina såna.

Sanna, Christian och Martin. Och sedan hade Martin och Fredrik någon slags skäggvurmning. Jag är inte negativt inställd till sådant.

Och sedan blev det klassfoto! Hela dysfunktionella familjen. Fint.

#bleckan och flätandet.

Jag har mycket blandade känslor kring gårdagens Bleckan. Det är så mycket värme och kärlek och glädje men igår känns det också som att jag fick en knytnäve i magen som gjorde att jag satt och grinade ner Veronica i slutet av kvällen.

Jag vet inte. Twitter är fantastiskt på så många vis. Men vår grupp blir också lite av en ankdamm där alla känner till allt om alla och ibland får man veta lite mer än man egentligen mår bra av. Det är ingens fel och jag tror ytterst få är ute efter att såra men ord på internet blir större än ord över en öl. Beständigare.

Men det här är en annan historia. All in all var gårkvällen superfin. Jag träffade några nya, fina ansikten och nya vänskaper börjar formas. Jag måste bara lära mig balansen. Igen.

Sanna.

Fredrik hade barberat sig.

Hanna var semesterglad.

Jag fick träffa Johanna för första gången och Rikard för andra. Den pojken har lite mer åsikter än vad som är bra för honom. Men mycket bra fläthår. Och Johanna är något av det vackraste jag träffat på länge.

Nämnda Johanna har som jag en förkärlek för franslampskärmar. Därför hade hon köpt den här skönheten till mig på loppis förra helgen när jag var på bröllop. Gullet!!

Jeanna var hemma från London på besök.

Staffan kom på sällsynt besök och Hanna spexade lite i bakgrunden.

Christian.

Fredrik och en mycket dashing herr Strandberg.

Och den här flickan är ju bara helt magisk och trilsk. Johanna.

Sedan började jag av någon anledning fläta allas hår. Jag som typ aldrig gjort en inbakad fläta förut. Efter några öl är det skitlätt. Rikard var först ut.

Sedan föll både Hanna, Johanna och stackars Mickes skägg offer för min flätningsverkstad. Himla stiliga blev de allihopa.

Jobb och pussar och vänner och sånt fint.

Hörrni. Det här blev en ganska fin dag till slut. Mötade på Östermalm på förmiddagen. Kände en liten bris av jobbpepp vilket var otroligt skönt. Åkte sedan till kontoret och gjorde ett par timmar, totalt fem timmars jobb idag, vilket nog är lite rekord under sjukskrivningstiden. Lite skakig i knäna och rusig hjärna mest hela tiden, men höll schabraket i schack.

Efter jobbet åkte jag till Skägget (previously known as Den Skäggige Mannen, men nu blev jag lat) och kramade lite på honom för han är lite trasig och inte så kry. Pratade av mig lite om sånt som gnagt de senaste dagarna. Ni förstår, när man precis träffats och båda är lite stötta i kanterna är det som lite svårt att veta hur man fungerar. Men nu har jag ju som lärt mig det här fina med kommunikation, det är ju så mycket lättare att bara fråga än att försöka gissa. Fin grej, det där med att prata.

På kvällskvisten åkte jag en sväng till Bleckan, tog en öl eller två och kramade lite på fint folk. Det blev dock en tidig kväll på grund av lång dag och ingen som helst lust att bli ens lite full. Eller se folk bli fulla.

Så nu sitter jag här med min kopp te, okynnessurfar reor och lägger lite för mycket fina klänningar i varukorgar till höger och vänster. Och lyssnar på ett alldeles lysande nytt fynd, The Tallest Man on Earth. Perfekt sent-på-kvällen-mysmusik.

Hoppas ni har haft en fin kväll. Puss och kel och sånt.

Bleckankortis och guilty pleasures

Alltså, det här med att jag inte fått en enda kommentar eller en enda like på en hel vecka? Mitt ego ba’ “nobody liiiiikes meeee” och sätter sig i ett hörn och surar. Men vi skiter i egot, hon ställer bara till en massa skit ändå.

Jag var däremot, alldeles utan egot (eller, on the backburner iaf), ute och lekte lite med mina vänner i torsdags, efter att ha legat i sängen hela dagen med illamående och tokvärk i magen. Först åt jag och Christian indiskt och sedan tog vi en sväng förbi Bleckan, tog en cola och kramades lite med de fina människorna där.

Det blev dock en kort sväng, min kropp var inte alls överens med mig så jag åkte istället hem och drack te och ägnade mig åt min älskade guilty pleasure, “The Bachelorette“. Kärlek och drama i en alldeles härlig liten reality-TV-kompott. Nomnom.

Hej Amerikanot!

Nu har Tristan (ni vet, han från Amerikat) landat i Stockholm. Han kom i torsdags eftermiddag och sedan hade vi en himla fin kväll. Lite så här såg den ut.

Det här är Tristan. Vi satte oss på Medis i solen och drack öl.

Och så kom Åke en sväng. Han hade varit i Paris och fått långt hår.

Sedan gick vi till fantastiska lilla Sardin vid Nytorget och drack Sangria och åt tapas. Och sedan skulle Amerikanot introduceras för #bleckan.

Han såg lite rädd ut först, men det blev bättre. Hamid tog hand om honom.

Vi invigde uteserveringen och Staffan och Erica var glada.

Och så kom Martin. Han hade köpt en tavla och var himla glad över detta.

Jenny och Björn kikade förbi och var sådär turrturriga och nykära.

Jag var så klart med också. Och jag fick kramas med Erica och Tristan.

Kramas gjordes det en himla massa. Martin och Robin ville också kramas.

Och så började det bli lite mörkt och då kom Emelie och Johanna förbi.

Och Martin försökte visa mig något på iPhonen. Ingen aning vad men det var säkert viktigt.

Sedan gick vi en sväng till Nada. Johanna och Veronica följde med.

Och David var där med.

Och sedan skulle vi gå hem och helt plötsligt låg Martin och Ellinor i en hög på marken och det hela var jättetokigt. Men det har jag så himla konstiga bilder på så de håller jag för mig själv.

Från ångest till awesome på 12 timmar.

Torsdagen började på sedvanligt vis med en fyra timmar lång startsträcka. Lagom till finaste Emma kom med frukost tog jag mig dock samman och duschade och gjorde mig representabel.

Inte nog med att vi fick scones och juice och annat mums till frukost, Emma hade även tagit med sig minicupcakes. Små, ljuvliga bitar av kakhimlen, det kan jag intyga. Och så pratade vi bebisar (hon ska tydligen skaffa sig en sådan) och ångest och livet och sånt.

Sedan tog jag mig samman (läs: Emma tog mig samman) och begav mig utanför dörren för första gången på alldeles för många timmar (läs: dagar). Bleckan hägrade och många fina var där. Bland annat PA och Micke som såg halvnöjda ut med kvällen. Sedan fick de öl, då gick det bättre. Och så var finaste Silje i stan så vi fick kramas. Det var härligt.

Och så fick jag träffa Martin för första gången. Han hade den finaste tröjan på sig (om ni missat det så gillar jag män med skägg). Och så drack vi öl och skrattade och pratade strunt och sedan hamnade jag i en dubbelsäng stor som ett hav där jag drack Gin och pratade om livet. Och sånt. En sån där fin dag som slutade på ett helt annat ställe än den började. Den bästa sortens dagar.