En dag som denna, när hela Norden är i chock och man hela tiden kämpar mot tårarna och inte riktigt kan ta in den ondska, den kalkylerande, iskalla ondska som ligger bakom attentaten i Norge. Då tänker jag på alla föräldrar som aldrig kommer få hem sina barn. Alla barn som aldrig mer kommer få se sina vänner. Alla de som hade hela sina liv framför sig men som knappt hann påbörja dem.
Men någonstans i allt det hemska så försöker jag vara tacksam. För att jag är vid liv. För att jag älskar och älskas. För att jag idag fick vara med när två människor firade sin kärlek till varandra. För livet är vackert och dagar som denna gör att jag stannar upp en extra gång och uppmärksammar den blå himlen, njuter av min fina väns kram eller tittar på färgerna som bryts i såpbubblorna utanför kyrkan. För hat ger hat och kärlek ger kärlek. Och jag vet vilken sida jag står på.
Jag måste ju dela med mig av några av de bilder jag tog på Jenny och Fredriks fantastiska bröllopsdag i lördags. Hela dagen känns som en enda dimma av kärlek, skratt och glädjetårar. De var så vackra och så lyckliga, helt underbart.
Jag höll tal under middagen och jag minns inte ens vad jag sa, jag minns bara tårarna i Jennys ögon och att hon kastade en slängkyss till mig. Jag vill minnas att jag lyckades få till några skratt i lokalen med, så all-in-all var det nog ett ganska bra tal. Kort och lipigt. Annars vore det ju inte jag.
Fler bilder från den fina dagen finns att tillgå på Fejjan.
Tillbaka i Stockholm, tillbaka till höghastighetsinternet och tillbaka till min garderob. Sista semesterveckan som spenderats i Övik kulminerade igår med Jennys och Fredriks bröllop i Norrfällsviken. En fantastisk dag fylld till bristningsgränsen av kärlek och från mitt håll, en liten aning vemod. Det är inte utan att man längtar lite efter den där känslan som gör att det bara lyser om dem. Bildkavalkad från bröllopet kommer senare, nu ville jag mest säga hej och krama lite på er.
Som ni kanske märkte låg bloggen nere stora delar av torsdagen och fredagen förra veckan. Detta berodde på serverstrul som jag inte hade fått någon som helst förvarning om. Det börjar bli dags att se sig om efter ett nytt webbhotell tror jag. Palla orka.
Hela dagen igår var bara en enda stor kärleksfest. Alla var glada och allt kändes så himla härligt! Jublet i Kungsträdgården när Victoria sa ja visste ingen hejd och inte ett öga var torrt när Björn Skifts och Agnes sjöng den fantastiska “When you tell the world your mine“. Blickarna som Victoria och Daniel utbytte under sången la sig som ett varmt täcke runt hjärtat. De såg så otroligt lyckliga ut, det gick nästan att ta på det. När Victoria stryker Daniel över kinden efter ringutbytet och han sedan torkar bort en tår, say it with me; awwwwww.
Efter vigseln försökte vi desperat få en glimt av brudparet i kortegen vid Operan, men det var så mycket folk så det var i stort sett omöjligt. Jag fick dock en snapshot i förbifarten, inget att sälja till bildbyråerna direkt, men den är i alla fall min. Bättre bilder fick nog Jenny där hon stod på sitt SVT-podie. Lite kul att hon såg mig i vimlet och vinkade.
Hög på kärleksruset åkte vi hem till Maria och Olof och skålade för brudparet samtidigt som vi tittade på resten av kortegen innan vi åkte iväg till Ulriksdal för att grilla med Frida och Jonathan i deras lilla stuga (med pool!!). Senare anslöt Jon i nyshoppad skjorta och det pratades miljö, kollades fotboll, mördades mördarsniglar, kollades brudvals, lyssnades på P3-sketcher, skrattade så man grät och jag gjorde ett tafatt försök att åka longboard, något Maria har en aning bättre koll på. Det blir nog ingen karriär av det för min del, men jädrar va kul jag hade. Vi avrundade runt tre-snåret, lagom till solen gick upp så att vi hittade genom skogen till t-banan. Här någonstans fick jag också den bästa komplimangen på länge, jag fick höra att jag såg “drottninglik ut ikväll”. Det tyckte jag var himla fint.
Sådana här dagar vill jag aldrig glömma. De vill jag stoppa i en ask och ta fram när det är kallt och trist och ensamt. Störst av allt är kärleken.
Maria och jag i vimlet i Kungsan.
Vigseln sändes på storbildsskärm.
Min alldeles egna bild på Vickan och Prins Daniel!
Jenny, hard at work.
Skål för brudparet!
Grillning vid poolen. För bra för att vara sant.
Frida mördarsnigelmassakrerar med häcksax. Mycket effektivt.
När det blev kallt kramades Jon och Maria för att hålla värmen.
Jag och Olof hakade på.
Maria rockar verkligen longboarden med picnickorgen!
Det är så sött så man får tandvärk och pratar med bebisröst.
Jenny och Fredrik var med i Aftonbladet igår (och nu finns artikeln på webben) och berättade om hur de träffades på ett bröllop (Lindas) för två år sedan och om 1,5 månad är det dessa tu som skrider nedför altargången. Nu vill de föra traditionen vidare och matcha ihop singlar på sitt eget bröllop. Jag och Lisa då eller?
Det är visst bröllop i stan på lördag. De flesta Stockholmarna verkar lite aviga och vill bojkotta hela spektaklet men jag tycker någonstans att det är lite kul. Lite folkfest sådär. Jag gillar ju när det blir lite folkligt. Det är jag och Anders Lundin. Och Gunde.
Så jag vill gärna göra något. Inte nödvändigtvis trängas längsmed kortegevägen hela eftermiddagen, men hänga i stan lite, titta på folk, lyssna på lite musik i Kungsan och mysa lite sådär. Vad gör ni på lördag?Någon som vill mysa med mig?
Att gå på bröllop måste ju vara det roligaste som finns. Man får klä upp sig, träffa fina vänner, äta och dricka gott och så är det så underbart mycket kärlek i luften att man blir alldeles pirrig. Gårdagens bröllopsfest på Farsta Gård var inget undantag. När fruarna Lidholm strålande äntrade gården var det som att gå in i en vägg av kärlek. Och när Jill höll sitt tal till sin kärlek var inte ett öga torrt. En underbar kväll, tack Veronica och Jill för att jag fick dela den med er!
De äkta makarna, fantastiskt vackra och lyckliga.
Linda var på besök från Övik, jättekul att träffa henne!
Veronica strålade!
När tårtan, komplett med två brudar på toppen och prideband, skulle skäras upp skulle alla ta kort. Verkligen alla.
Sedan kom festen igång på riktigt och bubblet flödade.
Åh så glad jag blev när inbjudan till Jill och Veronicas bröllop damp ner i brevlådan idag! Jag visste att de skulle gänga sig men hade faktiskt inga större förhoppningar på att jag skulle få komma eftersom att det skulle bli ett rätt litet bröllop. Så nu är jag så glad, så glad så glad! Och de ska ta ett nytt efternamn som gifta, en kombination av deras båda nuvarande efternamn, är inte det bara helt underbart fint?
I år blir det alltså två bröllop, det ska bli så underbart att dela mina fina vänners dagar. Och, i min ytliga lilla värld, få klä sig riktigt fint.
Det är när sådana här fina saker trillar in i brevlådan som man nästan blir lite grinblödig. Lilla Jempa har blivit så stor att hon ska gifta sig. Helt galet. Och alldeles, alldeles underbart. Tidernas vackraste brud kommer hon bli, utan tvekan.
Det är så härligt att vara så glad för sina vänner. För man vet att de förtjänar all lycka.
Den här underbara videon har cirkulerat ett tag, men jag måste ändå visa er, för det här underbara får ingen missa. Jag menar det, playa eller be gone! Själv har jag sett den flera gånger, men gråter ändå (ja, grååter) varje gång jag ser den. Jag önskar att när (om) den dagen kommer för mig, att den är lika fylld av värme, glädje, personlighet och kärlek som den här.
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
Recent Tweets
”Åfan. Tack förbannat fina du.” Bästa komplimangen på länge. [#]
2
