Hemma igen. Och istället för att, jag vet inte, packa upp, äta och göra något vettigt så passar jag istället på att installera en ny plugin på bloggen. En Facebook-gilla-variant. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur den funkar än. Vi kan väl prova ihop?
0Arkiverad i Bloggeliblogg
Jag tycker det är lite oschysst när en kille jag vill spanspionera lite på varken finns på Facebook eller går att googla på. Och detta trots att han har ett ovanligt namn. OCH jobbar med datorer. Jag menar, hur ska jag nu få reda på om han är singel?
Arkiverad i Livets små jävligheter
Redan när jag såg Facebookgruppen “2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” första gången luktade det rutten fisk. En grupp där anonyma sponsorer skulle hosta upp 200 000 spänn när gruppen nådde 100 000 medlemmar. Men bara då, annars blir det inga cash! Underligt nog ökade även gränsen för antalet medlemmar hela tiden.
Några problem bara.
Ett. Det finns inte en chans i helvete att någon, hur godhjärtad han/hon än på vara, donerar 200 000 via en Facebookgrupp utan att tjäna något på det. Hela poängen om man skulle nyttja Facebook är väl att få publicitet?
Två. Skaparen Therese Danielsson har hela 67 vänner (vilket basically är ingenting i Facebook-universum), hennes inlägg är konstigt uppbyggda och inte speciellt förtroendeingivande. Plus att bilden ser ut som att den är googlad från någon skön kristen skola i midwest-USA.
Självklart gick jag ändå med. Ifall stackarna i Haiti hade en chans på 200 lax så ville jag ju vara med på ett hörn och hjälpa.
Men såklart var magkänslan rätt. Min käre vän Anders har letat reda på snorungarna som roar sig på vår, och offrens, bekostnad. De häckar på Flashback, en community för glin som inte har något bättre för sig än att häckla bättre troende (okej, lite naiva) människor. Nu är planen att byta namn på gruppen så att de 208 000 medlemmarna helt plötsligt gillar nekrofiler. Alltså, jag fattar om kidsen är uttråkade och gillar att driva med folk, men jordbävningsoffren? Är inte det lite väl tacky?
Självklart ger jag ju dem, med det här inlägget, precis vad det är de vill ha. Uppmärksamhet. Men om de är okej med att bli kallade smaklösa glin, så är jag okej med att ge dem den uppmärksamheten.
Arkiverad i En åsikt
För att återknyta till gårdagens inlägg, så upptäckte jag precis att det nu finns en Facebook-grupp som heter “Vi som tycker att Eriks tjej skulle gå av scenen.”
Om det är något i hela den här historien som är riktigt jävla pinsamt så är det de 3788 medlemmar som är med i den gruppen. Tack vare dessa människor så kommer en tid som skulle varit bland den lyckligaste i Eriks och hans flickväns liv bli helt sönderstampat av småaktiga jantelags-svennar. Visst får man ha sin åsikt, men måste man basunera ut den för hela världen och såra den här flickan något kopiöst i processen? Så otroligt sorgligt att man känner att man måste hävda sin åsikt genom en Facebook-grupp vars enda syfte är att kasta skit på den här stackars tjejen. Hon kommer minnas det här resten av sitt liv. För resterande deltagare i det här mediaspektaklet, bland annat medlemmarna i den gruppen, kommer det här vara glömt efter nyår.
Nätmobbningen togs precis till en helt ny nivå.
Update: Åh herregud. Det finns fler grupper, bland annat “Eriks flickvän, gå av scenen” och “Vi som skämdes för Idol-Eriks flickvän“. Med sammanlagt nästan 20 000 medlemmar. Ni som är med i dessa grupper borde skämmas. Men inte för Eriks flickvän utan för er själva. För vad ni är är inget mer än ruttna mobbare.
Arkiverad i Aktuellt,Dumburken,En åsikt
Taggat: eriks grönwall, facebook, flickvän, idol
Usch. Jag hatar när jag har nervös-ont-i-magen och inte vet varför.
Kanske för att min Facebook plötsligt är på spanska?
Arkiverad i Gnällbloggen
Nu har min käre far tagit det stora klivet in i Facebook-åldern (generation xxy?)! Han lyckades till och med uppdatera sin status, I’m impressed!
Arkiverad i Vänner och Familj
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
