Ungefär så här såg årets julafton ut.

Kalvsylta och rödbetssallad är förmodligen mina favoritinslag på julbordet. Och man måste ha äppelmos på skinkmackan, något jag förstått är ett påfund av oss Norrlänningar.

Mamma.

Mitzi var på besök.

Anna.

Någon gran hade vi inte men klappar desto fler.

Morbror Roger drog på sig min julklapp direkt.

Mormor var glad över väggkalendern med mig på framsidan.

Och så jag. Jag fick Prosecco i en tomte. Don efter person skulle man kunna säga.

Inga kommentarer

2

God Jul kära ni! Jag önskar er kärlek och kramar och härligheter denna dag. Låt oss tänka på vad den här högtiden handlar om egentligen, även om det är trevligt med mat och klappar. Kärlek till er!

2 kommentarer

2

Status på hemmakvällen med familjen. Det lagas mat och dricks vin. Det kanske syns.

Inga kommentarer

2

Denna lördag sken solen över Stockholm. Jag och familjen begav oss in till City. Närmare bestämt Norra Bantorget.

Och Clarion Sign! För här skulle Svenska Bilsportförbundet dela ut ett gäng medaljer till de som hade kört jättejättefort. Och eftersom lillasyster och morbror håller på och kör sådär jättefort så skulle de hänga där och titta lite.

Sedan hängde vi lite på Drottninggatan. Vi och typ en miljon folk till. Jag är aldrig i city så det var lite spännande. Och förvirrande. Men de hade fina ljuskronor i luften i alla fall.

Säg hej till lillasyster Anna!

Vi shoppade lite på H&M Home där de har de coolaste shoppingvagnarna i form av magneter.  Och jag köpte julgransdekorationer fast jag inte har någon julgran. När det gäller rosetter så får man.

Sedan provade jag ungefär femtielva BH:ar på Details och köpte två. Man måste vara snäll mot tuttarna.

Lite pengar lämnade jag på H&M också. Och så här såg jag ut i deras provrum.

Och nu är det lördagskväll och jag ska vara hemma för första gången på toklänge med god mat och fint vin och bra folk. God lördag!

Inga kommentarer

1

I lördags sken solen och jag åkte bilfärja.

Jag hade tofs i håret och spets på tröjan.

Vi åkte ut till Vaxholm.

Anna var med. Hon var lockig i håret.

Från Vaxholm fortsatte vi mot Åkersberga och ut i skogen där vi kom fram till den här lilla stugan.

Där grillades det röding.

Det var Lina som stod vid spakarna.

Till efterrätt åt vi nyplockade, solvarma hallon med grädde. En av de sista, perfekta sommardagarna.

3 kommentarer

1

Att vara i Gamla Stan en söndag på sommaren är lite som att vara i ett annat land eftersom att i stort sett ingen runt omkring en pratar svenska. Och alla bär på en kamera. Så även jag. Så här såg det ut.

Vi smet in i den dunderfina second hand butiken med vimplarna utanför som jag passerade förra gången jag var i Gamla Stan. Där fanns vackra brudklänningar och böcker från 1800-talet och det var jättelågt i tak. Jag vill bo där.

Anledningen till att vi var i Gamla Stan var för att vi skulle till slottet och se Högvakten.

Det var Livgardet som skulle in och vakta. De hade väldigt välpolerade hjälmar.

Martin spelade trumpet och red snel hest. Han vinkade dock inte som han lovat. Förmodligen pga bristen av “Heja Martin”-skylt från min sida. Gör om, gör rätt.

Det var jättemånga blå uniformer på plats.

När den pampiga högvakten var övar gick vi till den pampiga storkyrkan med den pampiga orgeln. Himla pampigt var allting där inne.

Sedan gick vi vidare in till city.

På Kungsgatan stannade vi och åt sushi. Jag försökte lära mamma att äta med pinnar. Hon kämpade på och var faktiskt rätt duktig för att vara blåbär.

På Hötorget var det loppis. Jag blev lite kär i den här skrivmaskinen men köpte en scarf för 20 kronor istället.

Plötsligt ropade de ut att det bjöds på gratiskonsert i Konserthusets foajé. Det var de helt fantastiskt duktiga killarna i vokalensemblen Urkraft som bjöd på acapellasång som hette duga. Inte bara en omgång ståpäls där inte. De uppträder även nästa helg så har ni vägarna förbi Hötorget, spana in! Konserttider hittas här.

4 kommentarer

0

Den här helgen har varit så full av sorg. Från stor, världslig sorg över allt det hemska i Norge, till liten sorg i maggropen över att inte räcka till.

Det är måndag kväll och jag är tillbaka i Stockholm. Silver ligger bredvid mig på soffan. Hon har tvättat sig mycket ingående och i en mindre evighet, en av hennes rutiner när hon kommer till ett nytt ställe och börjar känna sig bekväm igen. Nu sover hon och det rycker lite i tassarna och svansen när hon drömmer.

Den senaste veckan har varit intensiv, som alltid när jag är hemma i Norrland och hälsar på. Jag har folk runt omkring mig hela tiden, på gott och ont. Självklart är det mest underbart att ha familjen och vännerna i närheten, men jag har mycket i huvudet just nu som är svårt att reda ut med människor i närheten.

Den här sorgen jag pratar om. Först och främst tänker jag så klart på Norge. På död och förtvivlan och förlust. På en smärta som är värre än jag ens kan föreställa mig. Som är större och hårdare än något jag behövt erfara i mitt liv hittills. Men som jag ändå tar på mig på det lilla vis jag kan. Medkänsla och sympati.

Den sorg jag har inom mig är mer den över att inte räcka till. Att inte kunna trösta när någon är ledsen. Att inte kunna ge livsglädje och hopp när någon är på väg att ge upp. Att inte kunna dela upp mig i fem olika delar för att kunna vara alla till lags när jag är hemma en kort stund. Att säga fel saker och gå åt fel håll. Den att ge och ge men inte känna att man får lika mycket tillbaka. Att till slut sluta att ge eftersom att annars kanske det inte blir något kvar. Och någonstans även försöka ha något kvar till mig själv. Att känna tårar av hjälplöshet och tillkortakommanden tränga bakom ögonlocken och bli arg på sig själv och livet för att jag inte kan göra mer. Vara mer.

Och att i slutändan vara den som ska hålla ihop det. Som sitter ensam, mitt i alla dessa känslor, och är sista utposten. Och känna att maggropen är så full av ledsamhet att jag bara vill sova en vecka och hoppas att det ska försvinna.

Men någonstans ändå veta att sorgen bottnar i kärlek. För fanns inte kärlek och vilja så fanns inte sorg. Så någonstans blir det ändå vackert. Om man bara lyfter blicken lite.

Inga kommentarer

3

När man får komma ut till torpet i Kvaved utanför Övik och slänga sig i hammocken, då vet man att det är sommar på riktigt. Igår var det dags för det årliga firandet av Sara-dagen med tillhörande surströmming, jordgubbstårta och släkt. Lite så här såg det ut.

Surströmming öppnas med fördel i vatten för att lite av stanken ska ge med sig direkt.

Utanför min gamla lekstuga hade vi dukat upp för kalas.

Min morbror hälsade min morfars syster välkommen.

Välkommen till Norrland.

Mormor.

Vi åt färskpotatis direkt från landet och smör. Så. Himla. Gott.

Jag hade fläta i luggen.

Och hängde i hammocken. Det är det allra bästa.

Jordgubbstårtan tog slut i ett nafs.

Anna.

Senare på kvällen när släkten lämnat åkte vinet fram och grillen på. Nomnom.

2 kommentarer

1

Syster Andrea har ju varit på besök sedan i onsdags då hon kom tillbaka från sitt aupair-år i USA. Idag ansåg hon att hon hade fått nog av Sverige och min soffa och drog istället till Tyskland för att hälsa på en kompis. Den ungdomen.

Så nu är jag själv. Eller ensam om man ska vara hård och brutal. Och det är väldigt mycket blandade känslor kring det. Jag känner mig tyvärr inte alls lika lugn och samlad som innan jag åkte i höstas utan för närvarande är jag lite av ett nervpaket. Det har troligtvis till stor del att göra med bristen på jobb och stabilitet, så förhoppningsvis är det ordnat inom en snar framtid.

Sedan är det den där klumpen i magen. Den som jag tror att jag vet vad den beror på men jag är inte säker. Jag hatar verkligen när jag låter andra ta makten över hur jag mår. Gör om, gör rätt. Resten av veckan ska bli positiv, effektiv och fylld av skön energi! Who’s with me?

2 kommentarer

0

Mamma fyller år idag så nu sitter hela gänget där hemma i Övik och frestar mig med tårta över Skype. Elaka typer, den där familjen.

2 kommentarer

0