Som avskedspresent fick hon en specialgjord variant av en “Mina Vänner”-bok. I den hade jag skrivit att första gången jag såg henne tyckte jag att hon var “äckligt vacker”. Det stämmer fortfarande in mycket bra.

Fine bjöd på indisk mat och alla åt med god aptit. Vissa svettades mer än andra.

Fredrik och hans skägg var också med.

Och så jag så klart. Hej!

Patrik var förvånad att se mig. Vad Erica har för sig vet jag inte riktigt.

Veronicas urringning inbjöd till förvaring av olika tingestar. Detta dokumenterade nog alla.

Fine och Jenny intog dansgolvet rätt omgående. Jennys hår hade nog roligast av alla.

Efter ett tag kom Christian. Här kramas han med en annan Christian. Totalt var fyra (4!) olika Christian på samma fest igår. Då är det tur att det finns twitnicks.

Eftersom Christian inte hade träffat någon av oss tidigare var han lite blyg. Till en början bondade han mest med twittermopsen. Hon hjälpte honom fylla i “Mina Vänner”-boken.

Av en av Christianarna fick Fine en ölkorvsbukett som hon satte i vatten. Fullt rimligt.

Sedan sjöng vi lite.

Någonstans runt att Josefin motorboatade Erica så började det spåra ur.

Rökning dödar. Alternativt eldar upp.

Hela dysfunktionella familjen.

Jessika, aka Florsocker.

Jag och Jessica var lite före-middagen-griniga så Christian fixade mackor. Då blev vi så här glada.

Bubbel är ett givet inslag.

Männen skötte grillandet.

Så här fint blev det.

Det fanns alltid tid för kramar.

På kvällen blev det dans. Martin, Christian och Jessica var bra på det. Men livet blev lite suddigt.

Det här. Loves it.

Bäzta fäzten asså. 31 rockar phett.

Smörgåstårta på snyggaste papptallrikarna från Lagerhaus.

Jag och Per hängde i hallen.

Ben kom hela vägen från England för att fira. Han och Elin var legogubbar. Klart de som tagit temat på störst allvar.

David och Carin gillade lollipoppsen.

Av Carin fick jag en låda med saker på L i. Bästa idén ever.

Legokvinnan dansade med Liemannen. Mycket fint.

Lena och lila Olivia.

Elin och jag rockade på balkongen. Elin hade bestämt gnuggat av sig lite gulfärg på mig.

Mia och Per gillade golvet.

Smockfyllda lägenheter, till 99% var gästerna utklädda på alla möjliga kreativa vis. Takterass, girltalk och en Midwestern homemaker gjorde kvällen komplett. En äkta, amerikansk hemmafest-Halloween. Never thought I’d see the day.

Flappern och Lady Dracula.

Hermaine is all grown up!

Hannibal var inte så scary som han ser ut.

Gangstern hamnade mitt i tjejsnacket.

Hermaine hittade Waldo!

The Midwestern mom och hennes trick-or-treatande dotter.

Jag hittade min man! Calvin flyttar till LA på måndag för att jobba på sin skådiskarriär. Håll ögonen öppna!

Det var underbart att träffa så mycket nya människor, många roliga, trevliga, intressanta och bisarra karaktärer och samtalsämnen som gjorde att timmarna bara flög förbi. Många amerikaner självklart men även en och annan svenska hade smugit sin in i gänget. Och det verkade som att de flesta hade någon slags koppling till Sverige (morfarsmormor, kusins polares syster, grannes hund. Typ.)

Jag finner det mycket intressant att ingen här faktiskt verkar vara Amerikan i grund och botten. De är alla Italian-Irish-Swedish-German-French-American. Typ. För även om det var på Mayflower-tiden som förfäderna kom över till den nya världen så räknas fortfarande det Europeiska arvet i allra högsta grad. Själv är jag bara Svenne. Rakt igenom. Himla spännande. Tydligen är det väldigt svenskt med smilgropar.

Och helt plötsligt var klockan närmare fyra på morgonen och det var dags för de sista att röra sig ut i New York-natten och för mig att stensomna lite.

Lina hade gjort egen ingefära-lime-honungsvodka. Himla gott faktiskt.

Cornelia fyllde år och Melissa var på besök från San Francisco.

Svenska ligan!

Något om likheten mellan en brandyflaska i form av en sko och min sko.

Kvällens mest bisarra samtalsämne stod delar av den här trion för. Om vi säger så här; det handlade om fötter. Mer vill ni inte veta. Trust me.

Himla mysig kväll var det.

Men om vi pausar från det en stund så ska jag visa er lite bilder från gårdagens avskedsfest. Temat för kvällen var så klart New York och detta innefattade bland annat en buffé bestående av minihamburgare, peanut butter- and jelly sandwiches, minipizzor och cupcakes tillsammans med musik från Frank Sinatra. Karolina kom en timme före utsatt tid och som en ängel hjälpte hon mig att rådda ihop allt käk. För bara så att ni vet det, det tar längre tid än en timme att fixa allt detta själv. Tidsoptimist – javisst?

När en gäng tjejer träffas under sådana här omständigheter (dvs, innehållande vin) så har samtalsämnena en tendens att spåra ur och så även igår. Rätt omgående. Interna skämt myntades, bland annat så filas det numera på en regelbok för killar med titeln “Att bemästra de tre T:na: Taktik, teknik och tempo”. Ja. Jo. Sååaaattt.

Buffén blev väldigt uppskattad och samtliga fat tömdes rätt snabbt.

Karolina la basen för TTT-boken med denna talande slow-mo-rörelse.

Älskade syster Anna gjorde ett pit-stop mellan biltävlingarna.

Mia var fin i Cavalli och icket ont anande.

Snygga Kelly var på plats med sitt Hollywoodsvall.

Ellinor och Izza poserade vant. De är ju inte stjärnbloggare för inte liksom.

Lite senare kom Jane med sin Hero. Jag tror att han blev lite rädd när han helt plötsligt skulle försvara hela det manliga släktet mot ett gäng skräniga brudar. Han skötte sig med bravur.

Maria bjöd in till 30-årsfest. Av mig fick hon en middag på Tao i NYC som vi ska inta om två veckor. Det tyckte hon var finfint.

Temat var cowboys och indianer (och en och annan bandit) och de flesta tog temat på blodigt (vattnigt) allvar. En massa sangria, vattenkrig, en dyblöt skjorta och 38 myggbett senare åkte jag hem och sov inte alls.

Dagen efter hamnade jag i Ulriksdal där jag åt en (halv) jättestor kanelbulle, kikade på en fin kyrka och vandrade i slottspark. Allt var himla fint den här eftermiddagen.

De nyklippta fåren hade rånarluva och var ungefär lika pigga som jag.

På kvällen vankades sommarens sista utomhusbio. Det bjöds på premiär av filmen “I rymden finns inga känslor” av Andreas Öhman med bl.a. Bill Skarsgård. Jag som personligen har lite svårt för svensk film blev mycket positivt överraskad och imponerad. Fantastiskt bra film, gå och se! Går upp på bio den 3 september.

Herr och fru Hellman var på plats med pizza och Singoalla.

Temat var såklart rosa och rosor, annars hade det ju inte varit Kelly. Tack Kelly för en härlig eftermiddag! Nu blir det sockerdetox.

Det dignande sockerbordet. Himmelskt gott!

Dagen till ära bjuder jag på en helbild med genomskinliga ben! Håll till godo.

Macaronsen var helt galet goda!

Det var jättekul att se fina Jane igen!

Vovve ville också ha kaka.

Izza höll ställningarna!

“Men Guuuuuuuuud!” Wille och Kelly kanaliserar Tito.

Jag och the birthday girl.

Jag och Wille gick hem samtidigt och fick då med oss varsin bukett rosor. Bästa goodiebagen!

Det är inte alla som får två möhippor. Jenny är en av de få lyckliga som får genomgå denna något bisarra ritual två gånger. För två veckor sedan gick nummer ett av stapeln i Stockholm. Igår var det dags för andra vändan, med Öviksgänget. Jag gjorde ett litet gästspel under picknicken för att sedan dra iväg till Jessica och Hasses gemensamma 30-årsfest där jag åt mumsig buffé, pussades och hängde alldeles för länge i gillestugan.

Jenny fick ett pyssligt piffat champagneglas som aldrig var tomt.

Hela gänget på filtar i Hamnparken

Att ha en seriös konversation med Jenny blev en omöjlighet efter att de här brillorna hade åkt på

Kakmonstret Jessica fick 2,3 kilo ballerina i present. Mycket passande!

Jag hängde med Silea och läste om badrum.

Min bordsherre Rickard och jag ritade självporträtt på våra muggar. Märk cocktailglaset och kronan.

Sedan sög vi på en årtalstävling. Värdens mamma blev enligt våra uträkningar 80 bast. Inte helt korrekt.

Sara och Jessica var födelsedagsglada.

Jag och Kattis hade matchande ringar. Vero ville vara med i mackan. Jag var färggladast i hela världen. Älskar Sandra-Bullock-läppstiftet.

Mia hade finfin hatt från Beyond Retro. Hon var lockig och glad.

Jenny, Soffis, Fredrik och Carin i köket där större delen av festen höll hus.

Älskade Jenny kom hela vägen från Göteborg för att fira mig. Bild från Kattis.

Kattis matchade hatt och ring och gick loss på cupcakesen.

‘

Sockerchock.

Även männen skulle färgbeklädas inför deltagandet på pusstavlan. Robert passade väldigt bra i rött läppstift.

Anledningen till allt läppstift? Min pusstavla, bästa idén någonsin.

Sanna och Maria var snygga och glada och temat trogen i hattar.

Kattis snodde Pärres hatt som blivit strösslad med presentsnöre och passade på att göra ett väldigt fint sugmärke på mig.

Jag och Robert hängde på balkongen.

Ett dignande presentbord. Mycket med anknytning till NYC av någon konstig anledning.

Tack alla ni underbara för att ni kom!

Någon som glömde en hatt igår?

Jenny hade, hemmafruig som hon är, bakat de mest himmelska tårtor varav delar numera bor runt min midja. Jag var spiknykter, vågade mig inte på något alkoholintag med tanke på magkatarren och blev därmed en trött partypooper som gick hem före ett.

Först och främst ett litet Public Service Announcement. Viking Line har slutat sälja alkohol i taxfreen på resan till Åland, vilket innebär slutet för förfesterna i hytterna. Men, tänker ni då, ta med egen alkohol! NÄ sidu, den gubben gick inte, för vet ni mer vad de har infört? Säkerhetskontroller. Och vätska (mer känt som alkohol) får icke medtagas ombord. Så det så.

Efter att viss grinighet inför förlusten av hyttförfest lagt sig så väntande snabbpiffning i den flashiga hytten. Möjligtvis hade de förutsett vår grinighet och därför uppgraderat oss till en A-hytt, vilket för icke-kryssningsfantaster, innebär fönster. Riding high style baby!

Aktiviteter som följde involverade:

* Viking buffet. Detta är ett fenomen. Som innebär att äta. Massor. Och dricka massor. All you can drink liksom.
* Smuggling av drinkar från baren och ned till hytten så att nämnda förfest ändå fick en liten mindre efterföljare.
* Sexor. En massa massa sexor (som i alkohol). De flesta av dem P2. Jag har fortfarande inte vågat kolla balansen (eller obalansen) på bankkontot.
* Byte av skor efter ungefär en halvtimme. Fördelen av att ha “hemmet” i närheten. Sedan ett evigt dansande.
* Dans, dans och dans. Och dans.
*…och eventuellt lite hångel.. :*)
* Nämnde jag alkohol?

Det är tur att man kryssar ungefär var tredje till femte år. Igår var jag levande död. Därför kan jag inte för mitt liv förstå de människor som piffar upp sig till tänderna lagom till frukosten och återställer med en vodka redbull alternativt fem starköl?! För att sedan gå direkt ut på krogen. Krogen?!! Jag somnade i soffan direkt när jag kom hem.

Eventuellt pågick lite drivande av en viss bloggare vid det här tillfället. Den som gissar rätt vinner en klubba?

Mobilen agerade stereo. Jag i dinneroutfit.

Jenny hinkade Strawberry Daquiri hela kvällen. Jag tog P2 intravenöst. Nästan iaf.

This is where the magic happens…

Jayzey är ju rätt cool. Men jag är också rätt trött.