Tagged film

Filmsnack: Birdman

0

Birdman

Riggan, mest känd för att ha spelat den ikoniska superhjälten Birdman, ska nu regissera en teateruppföreställning på Broadway och vi får följa honom under de hektiska dagarna innan den stora premiärkvällen. Samtidigt som han slåss mot sina inre demoner och sitt stora ego så försöker han lappa ihop både familj och karriär. – Från SF

Michael Keaton, Edward Norton, Emma Stone och Naomi Watts i en film av Iñárritu. Det låter onekligen som något man måste se. Och det måste man faktiskt. Det här är en film olikt något jag sett förut. Den rör sig i den där världen mellan dröm och verklighet och är ändå fullt realistisk (ja, nästan i alla fall).

Filmen utspelar sig till 99% på en teater och är filmad som att den består av en enda lång tagning. Detta gör filmen otroligt dynamisk och det känns lite som att man tittar på en pjäs. Att gå för mycket in på själva handlingen är både onödigt och tråkigt, det är inte handlingen som är det mest intressanta. Det är fotot, skådespeleriet, hur karaktärerna agerar och utagerar mot varandra. Det är det kreativa geniet och den magnifika regin och det är känslan av att jag fortfarande inte vet vad som var dröm och vad som var verklighet.

* * * *

Filmsnack: The Imitation Game

2

The Imitation Game

Strax före utbrottet av Andra världskriget anmäler sig Alan Turing, en briljant ung matematiker, som frivillig till den brittiska underrättelsetjänsten. Snart leder Turing ett MI6-team bestående av en brokig skara forskare, lingvister, schackexperter och underrättelsetjänstemän med uppgift att knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer. Samtidigt som Turing för en kamp mot klockan med miljoner människoliv på spel, döljer han en hemlighet för omvärlden. – Från SF

Jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig förstått grejen med Benedict Cumberbatch. Förrän nu. Jag tillhör fortfarande inte de The Cumberbitches som älskar Sherlock, men mannen är en kreativt geni. Som Alan Turing är han avig, känslig, bruten och oövervinnerlig.

Det är starkt år för biopics. Först fantastiska “The Theory of Everything” och nu denna lika underbara “The Imitation Game”. Filmens manus håller den där perfekta nivån av tempo, spänning, drama och håller kvar där det behöver. Man blir aldrig uttråkad men det blir heller aldrig för påskyndat. Den är en otroligt vacker film att titta på, eller så är det bara min odödliga fäbless för 40-talet som tar över.

Filmen är också hjärtskärande, speciellt när den tar upp historien kring Turings sexualitet och vad som hände med honom efter kriget. En vidrig syn på vad människorasen är kapabel till.

Detta är en magisk film om en tid då mänskligheten stod inför sitt bästa och sitt värsta. Älskade den. Se den.

Filmen går på bio nu, köp biljetter här!

* * * * *

Filmsnack: Unga Sophie Bell

0

Unga_Sophie_Bell

Jag såg “Unga Sophie Bell” första gången på premiären under Stockholms filmfestival i november. Förra veckan såg jag den igen, inför biopremiären över hela Sverige. Och jag blev åter igen precis lika hänförd av den, om inte mer. 

“Unga Sophie Bell” handlar om Sophie och Alice, två bästa vänner som är mer som systrar än någonting annat. När filmen börjar ska de precis ta studenten och har planer på att åka till Berlin och jobba tillsammans hösten efteråt. Man saker och ting blir inte riktigt som de tänkt sig och Alice åker själv till Berlin där hon snart försvinner.

Detta är en väldigt fin och tung skildring om att kastas ut i vuxenlivet med de drömmar och förhoppningar man har och hur livet ibland ger en en käftsmäll tillbaka. Det handlar om att bli sviken av sin bästa vän, om ensamhet, om utanförskap, om psykisk ohälsa. Men den handlar också om kärlek, om vänskap och om att vilja förstå varför människor är som de är.

Scenografin, fotot, färgerna och ljuset i filmen är något som jag direkt blev hals över huvud kär i. Det ligger som en tunn, tunn hinna av magi över filmen, ni vet det där som man inte kan ta på men som bara gör att det funkar? Det hittar mig.

Felice Jankell och Hedda Stiernstedt som spelar huvudrollerna gör båda ett fantastiskt jobb. Deras relation känns autentisk och äkta och deras resa tillsammans genom filmen gör mig glad, ledsen, lycklig och sorgsen, precis som en vänskap ofta gör.

Amanda Adolfssons regidebut är träffsäker och hittar den där platsen i hjärtat där det känns. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon gör i framtiden.

“Unga Sophie Bell” går på bio nu, se här var du kan se den! Lyssna även gärna på min intervju med Hedda och Amanda i min podcast “Kreatörerna”!

* * * *

Filmsnack: The Theory of Everything

1

Bara tjugoett år gammal får Cambridgestudenten Stephen  Hawking beskedet att han drabbats av en sjukdom som angriper hans motoriska funktioner som gör att han har två år kvar att leva. Men Stephen vägrar att acceptera sitt öde och med villkorslöst stöd från sin unga hustru kämpar han mot sjukdomen för att kunna slutföra sin doktorsavhandling. Femtio år senare bidrar Stephen Hawking i högsta grad fortfarande till förståelsen av vår värld som en vetenskapens frontfigur. – Från SF

Hollywood kastar priser på Eddie Redmayne och med all rätt. Hans tolkning av fysikern Stephen Hawking i “The Theory of Everything” är en makalös sådan, stark, sårbar och magnifik. Även fast Benedict Cumberbatch i “The Imitation Game” ligger nära i racet för mig så tar nog Eddie Redmayne hem den här Oscarn.

James Marsh har skapat en vacker och komplex film om när livet är obarmhärtigt men om man är en envis jävel så kan man komma längre än någon hade anat ändå. Om hur stark kärlek är och om hur man i den kärleken måste vara sann och att allt inte är svart eller vitt.

Felicity Jones är lysande som Jane Hawking, Stephens fru. Hon får bära ett otroligt tungt lass men gör det med mod, styrka och backar aldrig för att något är tungt.

Det är en fantastisk film som lämnar mig med en klump i halsen. Men jag är inte säker på att det är för att jag är lycklig eller ledsen.

“The Theory of Everything” har svensk premiär på fredag. 

* * * * *

Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.43.21 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.43.50 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.44.36 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.45.07 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.45.38 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.47.59 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.51.19 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.52.39 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.54.32 Skärmavbild 2015-01-27 kl. 21.55.02

Stockholm Stories

0

I lördags stannade jag hemma och kollade film och klappade djur istället för att gå på festivalen. Jag har blivit mer och mer intresserad av svensk film på sistone, mycket tack vare att det numera finns svensk film som går utanför Göta Kanal-Sällskapsresan-Beck-genrerna. Det, tillsammans med att jag blivit mer insatt i det svenska filmväsendet.

I lördags såg jag “Stockholm Stories“, en svensk “Love Actually”, dock inte lika fluffig och gullig men liknande på det sättet att det är många storylines som flätas ihop. I slutet blir det lite en känsla av att världen är ganska liten ändå. Alla är sammankopplade på något vis.

Jag älskar att se staden jag bor i på film. Det blir en sådan romantisk bild av verkligheten man lever i. Också väldigt roligt att se Filip Berg och Julia Ragnarsson (båda nominerade till Rising Star som Julia vann) i filmen, som jag träffat ett par gånger under den här festivalresan.

Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.40.37 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.43.45 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.44.59 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.46.29 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.47.59 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.53.05 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.53.47 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.54.05 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.55.32 Skärmavbild 2014-11-17 kl. 18.57.11

Vackra Stockholm.