Julia Roberts som hon den där elaka drottningen. Tarsem Singh vid spakarna. Mirror, Mirror är som en liten visuell godisbit med lite retrokänsla i humoravdelningen. Jag gillart’! Kommer i mars 2012.

2 kommentarer

1

Igår låg jag i en soffa på Söder hela eftermiddagen och skrattade så tårarna rann åt diverse underhållning på det mycket avancerade mediamonstret mitt emot. Den minst sagt lyxiga powerbrunchen som serverades ackompanjerades av en film som jag velat se väldigt länge, “The Philadelphia Story“, från 1940. Det här är klassiker i den sanna benämningen. Svart/vitt, stilige Cary Grant,  galet roliga James Stewart och den magiska Katherine Hepburn.

Och jag vet inte om det var alkoholångorna som hängde sig kvar från fredagen eller ett upptrissande sällskap som fnittrade så han skakade, men jag skrattade så jag grät. James och Kate gör fantastiskt roliga fyllon på film. Och inte nog med det, alla är så stiliga och vackra i filmen att man får dåndimpen. Klassiska filmstjärnor, de görs inte på det sättet längre.

Sällskapet gav den 8/10 och jag är nog beredd att skriva under på det betyget. Se den, gärna en lördag eftermiddag tillsammans med en galet god brunch, då kan jag nästan garantera en vinnande dag.

Inga kommentarer

0

Denna söndagkväll, efter att jag betat av nästan hela min to-do-lista, tog jag mig en sådan konstig uppgift som att laga mat. Det skulle bli kycklingfilé i ugnen med bulgur.

Istället för kockens vin blev det kockens saft med hjärt-is i.

Twitter är så himla bra. När man får lite problem med ingredienser som saknas så tipsar de  fina människorna där om vad man kan använda istället. Den här gången fick currypasta vara stand-in för sambal oelek. Funkade nästan lika bra.

Jag kokade bulgur för första gången. Lär så länge man lever etc.

Och så åkte pippin i in ugnen. Köttermometern köpte jag idag. Typ en miljon vuxenpoäng.

Och så här blev det!

Silver ville smaka och puffade på mig som besatt när jag försökte äta. Inte helt lättmanövrerat.

Och så åt jag middag med Cameron Diaz i “Bad Teacher”. Hon var skitsnygg och ascool även om filmen var lite sådär.

Och imorrn är en ny vecka. Jag har tokont i halsen och snörvlar lite men hoppas att kroppen bara busar med mig och att det går över typ på en gång.

6 kommentarer

0

Jag har hamnat lite efter här i mina filmtips känner jag, och klämmer därför till med en hel drös på en gång. Hela listan hittar du här.

Never Let Me Go  -    
En film som gör ont i själen men är lika vacker som den är smärtsam. Fantastiska rollprestationer av Carey Mulligan och Keira Knightley. Extra poäng för fantastisk musik av Rachel Portman.  En film som fastnar. (Trailer)

Melancholia  -    
En film som sätter igång många tankar. Som är sorglig och vacker och naken och ärlig. Kirsten Dunst är fantastiskt och slutscenen är något av det mest omskakande jag sett på länge. Kul med många svenskar i rollistan! (Trailer)

Water for elephants -   
Hade väntat mig en blandning av “Titanic” och “Moulin Rouge” och blev mycket besviken. Det märks att regissören jobbat mest med musikvideos för filmen är visuellt makalös. Dock är regin otroligt bristfällig och jag bryr mig inte om någon av karaktärerna. Förutom elefanten. Jag gillar elefanten.  (Trailer)

Arthur  -   
Russell Brand och Helen Mirren är en lysande komisk duo här och jag skrattar högt ett par gånger. Söt kärlekshistoria. ÄLSKAR scenen på Grand Central Station. (Trailer)

Something Borrowed  -   
Ginnifer Goodwin (Big Love) är ju något av det sötaste som finns och hon är det bästa med den här filmen. Under förutsättningarna (romantisk komedi, happy ending) är den helt okej, varken mer eller mindre. (Trailer)

The Adjustment Bureau -    
Lite i samma stil som “Vanilla Sky” och “Inception”. Vad är på riktigt? Vad är dröm eller fantasi? Mycket bra, spännande och skön energi. (Trailer)

The King’s Speech -     
Fantastisk på alla sätt och vis. Manus, foto, skådespeleri, regi. En perfekt blandning av drama och torr, brittisk humor.  (Trailer)

The Next Three Days -    
Det här gillar jag. Det här är action men BRA sådan från regissören till “Crash”. Med manus, karaktärer man bryr sig om och en riktig story. Och så klart spänning så det förslår. Likey. (Trailer)

Inga kommentarer

0

Cirkus, elefanter, 30-tal, svår, omöjlig kärlek. Lite Moulin Rouge-vibbar liksom. What’s not to love?!
15 april kommer jag stå i kö.

2 kommentarer

0

It always fascinates me how people go from loving you madly to nothing at all. Nothing. It hurts so much.

Älska Julie Delpy. ♥

2 kommentarer

0

127 hours. Sån sjuk ångest. Killen fastnar i en skreva långt åt helvete i Grand Canyon. Å måste skära av sin egen arm. Fatta läget. Skära-av-sin-egen-arm. Med en skitslö kniv. Eller dö. Hur gör man det liksom.

Fetaste ångesten. Ever.

James Franco är Oscarsnominerad. Med all rätt. Helt galet bra.

3 kommentarer

0

“Inte frisk” var en av kommentarerna som damp ned i min Twitter-feed om nya filmen “Black Swan” (trailer) och om inte jag varit fruktansvärt sugen på att se den innan så var det ju droppen som fick ytspänningen att brista.

Och visst. Den är skruvad och konstig och på många sätt smått obegriplig men den är också fängslande, läskig och otroligt vacker. Bilden av disciplinen och konkurrensen inom balett på yrkesnivå är fascinerande och en aning störande. Natalie Portmans förvandling från skör och timid, via smått sinnessjuk till Miss Crazyeyes är helt fantastisk.

Sådär. Nu räcker det med adjektiv.

Och så finns det en förjäkla het girl-on-girl scen mellan Natalie och Mila Kunis i den. Bara det liksom.

1 kommentar

1

Just nu spelas filmen “Violet & Daisy” med Alexis Bledel (från Gilmore Girls) och James Gandolfini in bara runt hörnet från mig. Glamglam.

Inga kommentarer

0

I United States Postal Services gamla lokaler på Prince Street i SoHo ligger numera Apples downtown flaggskeppsbutik. Två våningar av vittvittvitt, luftiga ytor, massor med iPads och lika många anställda. Galet många anställda alltså.

Detta var idag bakgrunden för Apples initiativ “Meet the filmmaker” som idag hade bjudit in den fantastiske regissören David Fincher och skådespelaren Jesse Eisenberg för att prata om deras nya film “The Social Network“, filmen om hur Facebook startades. Filmnörd som jag är så älskade jag varje sekund av tiden de pratade om bearbetning av manuset (som geniet Aaron Sorkin skrivit), hur Fincher skrapade ihop 99 tagningar av en och samma scen och hur castingen av Jesse gick till. Själv var han så kissnödig under hela mötet så han minns inget. Skön kille.

Fincher var alldeles lagomt arrogant och efter att ha sett ett klipp från filmen som uppenbarligen skulle innehållit något som inte lämpar sig för Apples besökare sa han “Did you really have to bleep that for the Apple Store? Fuck!”.

Jorå. Såatt.

Om det finns något jag älskar mer än filmmakare prata om att göra film så är det att höra skådespelare prata om hur de tar sig under skinnet på en karaktär, hur de tänker för att bli den personen utan att bli den personen. Och Eisenberg hade några riktigt bra poänger i sin teknik. Ni minns den där lilla stunden då jag skulle bli skådis? De ryckte lite i den nerven idag igen.

Nu blev jag väldigt sugen på att kika på “In the actors studio“.

Inga kommentarer

1