Tagged grace wellness

Resultatet

Nu är det nästan tre månader sedan jag påbörjade sommarens stora projekt, Grace Wellness Viktskola och träning med PT. Så här i efterhand kanske jag borde insett att sommaren inte är årets bäst lämpade tid att ägna sig åt en chockartad hälsoreform, men vad kan jag säga, jag hade väl en blond liten stund. Och det blonda ögonblicket fick jag lida för. Ingen alkohol, inga kolhydrater på kvällen, 60 minuter cardio varje dag och styrketräning tre gånger i veckan. Ingen picknick direkt.

Karaktären höll i sig väldigt bra ungefär till vecka sju, då ryssvärmen kom och blåste bort all motivation mot Grönland. Men jag bet i och “krigade på” som Helene brukar säga och när de 10 veckorna var över hade jag gått ner 5 kilo och minskat över 20 cm på hela kroppen, varav nästan 10 i midjan! Totalt sedan nyår har jag alltså gått ner 14 kilo, en bedrift jag nog måste säga att jag är rätt stolt över. Med tanke på måtten vs kilona så har jag nog byggt på mig muskler rätt duktigt med.

Inför första passet med min PT Helene var jag så smått skräckslagen men om man bortser från blodsmak i munnen och betonglår dagen efter så kan jag nog arkivera händelsen som en positiv upplevelse. Och det blev bara bättre, det här med PT är något av det bästa jag gjort, vilken kick!

Grace Wellness Viktskola med tränings- och kostråden gav väldigt bra riktlinjer om hur man skulle äta och vad man skulle tänka på. Personligen tycker jag att det är viktigt att veta varför man ska göra något, inte bara att man ska göra det. Så jag grottade ner mig i vad de olika ämnen gör för nytta i kroppen och hur man kan påverka sin utveckling genom inte bara vad man äter men även hur och när.

Jag har ju under dessa 10 veckor även ätit kosttillskott i form av Xantan (för ökad mättnadskänsla och minskat sötsug), Reducer (för ökad förbränning) samt Bredspektrum Antioxidant för lite påfyllning av vitaminer och mineraler. Av dessa kommer jag troligtvis att fortsätta äta både Xantan och Bredspektrum Antioxidant, jag tycker det är helt fantastiskt att sötsuget bara kan försvinna ut i tomma intet som det gjorde för mig redan första veckan! Reducer kommer jag dock inte fortsätta med då jag fick sådan halsbränna av den, detta tack vare min sporadiska magkatarr.

De senaste två veckorna har jag tagit en liten paus från mitt hårda kost- och träningsprogram. Liiite semester måste man ju få. Men nu är det bara på’t igen! Även fast de 10 veckorna med Grace Wellness nu är till ända så blir det ingen rast, ingen ro här. Augusti blir plågmånad. Så det så.

En sommarmorgon

Har varit borta från internet i nästan en vecka och inleder med ett inlägg om att äta? Jo, jag tackar jag.

Jag har i och för sig gjort en hel del av det. Ätit alltså. Men jag orkar inte pladdra om min dåliga karaktär idag. Nej, låt oss pladdra om min fantastiska morgon istället.

Vaknade sju. Snoozade i en halvtimme och släpade mig sedan motvilligt ur sängen. På med träningskläderna. Uppvärmning. Styrketräning. Ajaj. Ojoj. Varmt och jobbigt. Men skööönt på samma gång.

Efter en halvtimmes styrketräning snörde jag på mig joggingskorna och tog bilen till ett elljusspår lite längre bort. Ibland måste man ju skoja till dig lite. Och ojoj va skoj det var. Och ajaj va jobbigt det var. En sträcka på dryga 4 km tog mig nästan 45 minuter. What? Det blev eventuellt lite längre eftersom jag gick lite vilse. Hur man nu går vilse längs med ett elljusspår. Jag vet hur. Och kuperat var det. Upp ner stock och sten. Svetten rann. Och äntligen tillbaka till bilen.

Snabbt ombyte. På med sandalerna och fram med handduken. Promenerade ner till sjön där i närheten. Inte en kotte vid stranden. Bara solen och fåglarna. Ut på bryggan. Tjingade lite på firrarna som simmade omkring där nere. Sådana där småfirrar med ränder på sidorna och röda fenor. Abborrar tror jag de kallas. Klättrade nedför stegen ner i vattnet. Aj oj kallt. Fast egentligen inte. Ett två tre, på det fjärde ska det ske. Och plums. Hyperventilerade så smått innan det blev skööönt. Simmade runt. Låg på rygg och såg molnen glida förbi. Hade nog simmat omkring där bra mycket längre om jag inte läst om bitgalna gäddor. Men för badkrukan som aldrig badar var det rätt bra.

Det enda som hade gjort den här dagen bättre var om jag hade haft en bild på det. Men istället får jag hoppas att mina ord räcker.

Ett inlägg om att äta

Jag har fått en del frågor om hur jag har ätit under den här tiden som jag kört Grace Wellness Viktskola. Tillmötesgående som jag är (om än lätt seg) så tänkte jag försöka mig på ett litet tipsinlägg när det gäller kosten.

Först och främst så är tricket att äta regelbundet. Det har ni garanterat hört en femtielva gånger tidigare men det finns en anledning till det. Att äta ungefär var tredje timme gör att kroppen håller igång förbränningen hela tiden och att man slipper blodsockerdippar (sötsug) och hungerkänslor. Skippar du t.ex. lunchen är risken att kroppen går på sparlåga och äter man då istället en stor middag så lägger kroppen in den på reserverna istället för att förbränna den. Med andra ord – frukost, lunch, middag och två till tre mellanmål är det ultimata.

Något jag fått lära mig under tiden med Grace Wellness är att man gärna ska kapa ner på kolhydraterna på kvällen om man vill gå ner i vikt. Till lunchen behövs kolhydraterna, det är ju trots allt energi det handlar om, och detta behövs såklart, speciellt om man tränar. Men om du minskar på kolhydraterna på kvällen så bränner kroppen istället fettreserver under natten. Hepp – viktnedgång!

Jag har ätit med utgångsläget halva tallriken grönsaker, 25% protein (kött, fisk etc) och 25% långsamma kolhydrater (fullkornspasta, ris etc). När det gäller smarta formuleringar gällande dessa ämnen väljer jag att citera viktskolan lite:

Proteinet är ett av de viktigaste näringsämnena och bör finnas med i varje måltid. Det är svårare för kroppen att bryta ned och det leder till en högre förbränning i kroppen. Samtidigt är det kroppens byggstenar som krävs för att kunna bygga muskler. Utan protein bryts muskulaturen istället ned.

Långsamma kolhydrater ger en varaktig mättnadskänsla, ett jämnare blodsocker och bättre fettförbränning.

Proteinet reparerar dagens nedbrytning av kroppens muskulatur och celler. Fetterna hjälper till bland annat vid vitamintransport och cellmembransreparation. Grönsakerna fyller på vitamin-, mineral- och antioxidantbehoven – viktiga delar för att hålla sig frisk.

Ta frukosten ovan som exempel. Rågbröd är till största del långsamma kolhydrater, ägg är bra fetter och massor med protein och i smoothien finns frukter och bär för att fylla på vitaminer och mineraler.

Mellanmålen var länge min största utmaning. Det skulle gå fort, gärna kunna ätas på gående fot och vara enkelt. Mina tre go-to-mellanmål blev därmed keso (gärna smaksatt med äpple, päron och kanel alternativt med bär), ett ägg eller naturella nötter.  Denna tre-enighet har räddat mig vid många eftermiddagsdippar.

Det var lite tips angående min kosthållning. Jag ska försöka skriva lite mer om träning senare och intressanta saker som jag lärt mig på den avdelningen. Har ni några frågor så ställ dem gärna så ska jag svara så gott jag kan.

PT Time – Grande Finale!

Jag kan väl villigt erkänna att min karaktär inte har slagit i några toppnoteringar sedan semestern körde igång. Med detta i bagaget var jag dock förvånansvärt peppad när jag anlände till mitt sista PT-pass med Helene i måndags. Hittills har jag och Karolina kört våra pass tillsammans, men detta sista pass fick jag Helene alldeles för mig själv. Och när hennes hela fokus låg på mig, då jädrar blev det åka av. Supersets, chopp, chopp, upp på bandet, spriiiiing, chopp chopp, lyft skrot, chopp chopp. Typ så. Det gick fort och det var gräsligt svettigt. I slutet blaskade jag vatten på ansiktet och man såg ingen skillnad. Svettoberto med andra ord.

Det här upplevelsen, om man så flummigt kan kalla en personlig tränare för det, kom helt rätt i tiden i mitt liv. Det är en förändring på gång inuti mig, jag känner det, och det är så häftigt. Att vara aktivt medveten om att man växer som människa, och i det här fallet, att den mentala förändringen också innebär kroppslig förändring. Jag frågade Helene vad hon tyckte den största förändringen med mig var under den här tiden och hon svarade precis det, att det har hänt något i huvudet. Hela inställningen till träning, till en permanent förändring i livet, har omvärderats.

Jag är så tacksam för den här tiden. För mig handlade det om så mycket mer än att lyfta skrot och svettas bort ett gäng kilon. Det handlade om att värdera sig själv på ett nytt sätt, något jag känner att jag är på god väg att lyckas med.

Karaktärsdyket

Det borde följa med en varningsnotis med sista lönespecen innan semestern. “VARNING! Semester kan vara dödligt för din karaktär och även medföra svåra skador på din ekonomi”. Inte ens en hel vecka har jag haft semester och min karaktär har redan gjort en rekorddjup störtdykning. Jag äter ute i stort sett varje dag och även om jag gör bra val så är det inte alltid jättebra val om man jämför med hemlagat. Jag har helt vänt på dygnet och det här med att träna är helt omöjligt i den här värmen, det finns varken ork eller energi kvar. De få stunderna jag är hemma så vill jag bara lägga med bredvid fläkten och dricka saft, inte halvdö i joggingspåret.

Med allt detta följer såklart dåligt samvete som ett brev på posten. Jag går såklart fortfarande ner i vikt, men inte alls så fort och effektivt som jag skulle önska. Samtidigt så vill jag bara bitchslappa mig själv när jag börjar gnälla så här. Jag har ju banne mig gått ner massor i vikt, give me a friggin’ break, det är semester! Och jag har inte ätit en enda mjukglass än.

Det är för varmt för att tänka. Jag återkommer.

Professorn och jag

För ett par veckor sedan fick jag och Karolina träffa Professor Öckerman. Det är den här übersmarta gubben som har blandat och fixat och tagit fram Grace Wellness-produkterna som jag nu har ätit nu i ca två månader. Som smarta personer gör så pratade han med ord som ibland blev lite för invecklade för La Linda, så då kom hon med blonda smarto-frågor för att bena ut det hela lite. Till slut blev det ett mycket givande möte, jag fick lära mig massor om vad som händer med kroppen när man går ner i vikt och varför det är så viktigt att äta rätt och inte bara skippa att äta.

Det är nämligen såhär, kära läsare, att när man går ner i vikt så tappar man ju inte bara fett man blir av med utan även viktiga ämnen som vitaminer och mineraler. Detta låter ju rätt logiskt när man tänker efter, det är ju lite svårt att loosa enbart fettet, även om det vore himla praktiskt. Det finns alltså en ökad risk för brister på dessa viktiga ämnen när man går ner i vikt, så då kan det vara bra att äta kosttillskott under tiden i stil med Bredspektrum Antioxidant som jag ätit nu i två månader. I den finns allt man kan behöva och lite till, innehållslistan är låååång. Vad säga till exempel om koppar, krom och citrusflavonoider? Det visste du inte att du behövde va? Det här är också anledningen att det är viktigt att äta näringsrik mat när man går ner i vikt, annars blir man ju ett kolli om man äter skräpmat och dessutom drar ner på intaget.

Så, då har vi lärt oss något nytt idag. Visst känns det bra?

Shuffle


Den matchar nästan med mitt nagellack, inte illa!

För en mindre evighet fick jag en iPod Shuffle i present. Idag packade jag upp den. Jag har inte haft något direkt behov av den tidigare, men idag kom jag på att den är ju perfekt att ha när man är ute och springer. Bara ladda lite musica och knipsa fast den så är man klar. Inga jobbiga sladdar som fladdrar omkring. Så jag snabbladdade den och gav mig ut i solen. Note to self; snabbladdning funkar inte. Den höll i ca 200 meter, sedan var batteriet slut. Så det blev musiklös jogg idag.

På tal om sol. 25 grader i skuggan. Varmare i solen. Men det blåste rätt skönt på balkongen så jag tänkte att, äsch, vi kör ändå. Smarto. Nu är jag nästan död. Och lite halvbränd tror jag. I skuggan gick det ju någon väg, men rätt många passager var det stekande sol. Men jag svimmade inte och tog mig hem igen. Så det måste ju räknas som lyckat ändå.

Nu blir det styrketräning sedan parkhäng med Jempa och Carin. Älska sommar!

Nya rekord

Minns ni när jag sprang tre minuter och var helt überstolt? Det är ganska precis en månad sedan och på min morgonrunda i morse så dubblade jag det lilla rekordet. Sex minuter! Det här är ju fantastiskt, snart springer jag maraton! Ja, eller, vårruset kanske i alla fall?

Klockan är tjugo över åtta och dagens styrkepass är även det avklarat, även om det var något plågsammare idag med tanke på träningsvärken som har parkerat i mag- och rumptrakten. Nu blir det hopp i duschen och iväg till jobbet, bara två dagar kvar nu, sedan blir det fyra härliga veckors semester!

PT Time #7

Jag vet att jag säger det efter varje gång, men gårdagens PT-pass var det tyngsta hittills. Helene körde skiten ur oss något så kopiöst att Karro såg ut som ett spöke och fick gå ut och ta luft efteråt. Själv darrade jag som ett asplöv efter jag klev av cykeln där i slutet. Men även fast jag gnäller ibland så älskar jag varenda sekund av vår tid med Helene.

Innan jag började träna med PT så förstod jag inte riktigt poängen. Det var väl bara att lära sig maskinerna och sedan köra på, varför skulle man betala en massa pengar för att någon ska säga åt en vad man ska göra? Men nu är jag frälst. Helene är Messias.

För det första, att ha någon som vet vad hon gör med sig är alltid tryggt, man kan ställa frågor om teknik och dylikt när som helst. När man får ont vet hon om det är ont som betyder att man måste lugna sig, eller ont som man kan ta sig igenom. Hon sätter ribban för att hon vet vad jag klarar när jag inte ens vet det själv. Och hon höjer den varje gång, för hon vet att jag blir starkare. Hade jag varit själv hade jag inte gjort 15 reps, då kanske jag hade gjort 10. Jag kanske inte lagt på tillräckligt mycket vikter. Och Gud vet att jag inte hade stått på den där förbannade cykeln i tre intervaller när jag ville dö efter en. Men jag klarade av det. Hon pushar mig förbi mina gränser och får mig att inse min potential. Hon utmanar mig när jag själv inte vågar.

Med två träningstillfällen kvar så har jag nu grav separationsångest. Hur ska jag klara det här själv? Hade jag haft pengarna så hade jag tränat med Helene en gång i veckan i resten av mitt liv. För jag mår så himla bra just nu. Jag är stark, glad och pigg. Och trots att matmotivationen kanske inte är på topp nu så är PT-timmen min favorittimme på veckan. Vem trodde att man kunde älska blodsmak i munnen så?

Sju på varje sida. Upp och ner i plankan. Jobbigt? Det kan man säga.

Medan den ena gjorde plankan gjorde den andra detta. Det sved efter ett tag.

Intervaller 1 min löp/30 sek vila med ökning varje intervall. Vi sprang så fort att vi blev suddiga.

Sedan var det den förbannade cykeln. Om jag ser död ut är det för att jag nästan var det.

Falling off the wagon

Trots att jag i förväg hade bestämt mig för att midsommar skulle få leva inom en parentes från de hårda matrestriktioner som viktskolan innebär, känner jag mig idag riktigt skräpig. Med dåligt samvete och svullen mage. Glåmig hy och nästan lite bakis av allt socker.

Jag tappade helt greppet. Alla hämningar out the window. Eller, kanske inte alla, men det var inte många gränser som upprätthölls i helgen. Vin, chips, vinegums en masse, mjukt bröd, potatissallad och grillat. Och det var helt underbart gott. En stund i alla fall. Visst, det hade kunnat vara värre, jag hade kunnat ta en McFeast istället för den lilla cheeseburgaren och pommes istället för minimorötterna när jag svängde förbi Donken på vägen ner till Borås i torsdags. Men man kan nog med all rätt säga att jag spårade ur lite. Nu vägde jag upp det med några träningspass, så helt bortkastat var det inte, men det kanske inte var skitsmart att ställa sig på vågen det första man gjorde imorse. Jag hade inte gått ner om man säger så.

Sedan nyår har jag gått ner totalt 13 kilo, en bedrift som jag är rätt stolt över. Men det här innebär också att motivationen börjar sacka efter. Jag börjar bli rätt nöjd med mig själv och det jag åstadkommit. Träningen tycker jag är jätterolig, men just kosthållningen börjar kännas fruktansvärt uttjatad. Samtidigt så blir jag lite less på mig själv när jag gnäller på vad jag får och inte får äta, för om man jämför hur jag mår när jag äter bra och tränar, med hur jag mådde innan jag började att lägga om kosten, är skillnaden helt galen. Nu är jag glad, energisk och stark, något som jag aldrig vill byta bort.

Jag vet att mina vikt- och träningsinlägg har en tendens att bli lite klämkäcka. Därför känns det viktigt att även skriva om de stunder då allt inte är så lätt. När det flyter på så flyter det väldigt bra, men ibland är det riktigt jävla tungt. Då allt känns orättvist och bittert. Men de stunderna duggar inte speciellt tätt längre. Ont föder ont. Och gott föder uppenbarligen mycket gott.

Så vi får väl räkna den här helgen som det undantaget som bekräftar regeln. Och kliva upp på den här knäckebrödsätande hästen igen.